Vilket språk talar Gud? — om bibelns väg till Sverige

Fader war i himiriki hælecht hauis thit namn. til kom os thit rike. warde thin wili hær i iordhriki swa sum han warder i himiriki. wart daglict brød gif os ...

Av: Thomas Notini | 11 mars, 2013
Essäer om religionen

Chimos Vänkväll firar 10 år den tionde september

På lördag fyller en av Stockholms, kanske Sveriges mest unika kulturklubbar tio år. Den heter Chimos Vänkväll och håller till på biografen Tellus i Midsommarkranen i södra Stockholm. Där har ...

Av: Frippe Nilsson | 08 september, 2011
Allmänna reportage

Vyn är densamma av Einar Askestad

Författare med åtta böcker utgivna inklusive novellsamlingen ”Frånfällen”, hösten 2010, som den senaste, född i Kalix av österrikisk mor och norsk far, uppvuxen i Portugal, Spanien, Österrike och Sverige. Efter ...

Av: Einar Askestad | 24 oktober, 2011
Utopiska geografier

Tillblivelseakter - möte, uppbrott och samtidighet i Joan Mirós måleri

TEMA KONST   ”In the work of art, paths are laid out for the beholder’s eye, which gropes like a grazing beast […]. The pictorial work springs from movement, it is ...

Av: Jonas Lindahl | 10 mars, 2008
Essäer om konst

14. Kjell



Lund har allt utom vattenKjell öppnade locket på brödburken. Därinne låg ett allt för stort mörkt bröd som borde ätits upp för länge sedan. Det var hårt och fullt med gryn och skal som fastnade mellan tänderna. I hörnorna låg smulor som börjat mögla. Han tog ut brödet och började skära upp det i små kuber. ”Fåglarna får ha sin beskärda del”, sa han högt för sig själv och fyllde papperspåsen med bitarna. I dag var det lördag och dags för promenad i parken. En vana sedan han var liten. Mor gick alltid på promenad i Stadsparken på lördagen och ibland drack de också kaffe där om vädret tillät.

Kjell såg att det skulle bli en fin dag. Himlen började ljusna och det var molnfritt. En blick på termometern utanför fönstret fick honom att hämta ut sin skinnmössa med öronlappar ur garderoben. Den varma gula halsduken med de bruna ränderna fick följa med. Den hade en gång ägts av Carl von Linné. Ja, inte av honom personligen men av statyn vid biblioteket.

En dag i maj hade han och mor passerat statyn och eftersom det var en ovanligt varm dag, tyckte mor att det passade illa med en så varm halsduk. Hon hade helt enkelt gått fram till Linnéstatyn och plockat av honom halsduken. Sen hamnade den på hyllan i garderoben.

Ramklints konditori hade öppnat för dagen och Kjell tog en tygkasse i handen och börsen i den andra. Deras nybakade limpa var oemotståndlig. Han var van vid limpsmörgås, det där moderna brödet som skulle vara så nyttigt fick vara.

Det doftade nybakat bröd i hela kvarteret. Månglarna hade redan kommit igång med sin torghandel och de färgrika tulpanerna trängdes i spannar. Kylan fick andedräkterna att bilda små moln då priset och färgen diskuterades allt medan blombuketterna åkte upp och ner ur spannarna.

Kjell skyndade sig upp med brödet och lagade till frukosten. Under uppväxten hade han trott att det var mor som åstadkom den underbara doften av nybakat bröd. Hon stod ju allt som oftast och bakade då han kom från skolan. Då fick han alltid nybakade bullar till ett glas mjölk. Fast den gången mor drabbades av influensa och var sängliggande i en vecka doftade det också nybakat.

Undrar om Ramona bakar. Om hon inte gör det kan hon säkert lära sig.

Sedan mor hamnade på hemmet drack Kjell alltid sitt morgonkaffet om lördagarna vid fönsterkarmen i rummet. Då kunde han följa kommersen på torget och resonera lite med folk, fast de inget hörde; ”Nej, köp inte äpplena där, han skörtar upp priset. Ja, köp tomater av henne, de är goda. Nej, nu köper du för många bananer, de håller sig inte. Ska du verkligen köpa de där auber ... auber ... konstiga frukterna? Går de att äta? De ser ju giftiga ut.” Kjell svalde ner den sista klunken kaffe och tog med sig brickan ut i köket och såg sig förvånat omkring. Var kom allt dammet ifrån? Solen sken in genom fönstret för första gången på en hel månad. Hela januari hade det varit regnigt, fuktigt och mörkt och inte plockar man fram dammsugaren om dammet inte syns. Han såg också högarna med tidningar som stod staplade längs med väggen. Och tvätten som svämmade över i tvättkorgen. Nu måste han gå ner i tvättstugan och boka en tid. Det gick inte i längden att dra fram ett par kalsonger och en skjorta ur tvättkorgen och stå och gno på de värsta ställena under kranen i badrummet. Kvällen innan. Och lägga dem på tork på elementet över natten. Och stryka kragen på morgonen. Det andra skrynklet syntes ju inte under läkarrocken. Ja det hade ju blivit läkarrock de senaste åren. Tidigare hade han blivit tilldelad en grå verkstadsrock men en gång var de slut i tvätteriet och då fick han läkarrockar istället. Då märkte han att många av de andra som arbetade på sjukhuset började nicka åt honom när de passerade. Så han hade inte varit angelägen att få tillbaka den grå.

Vinden bet ordentligt i ansiktet när Kjell promenerade mot Stadsparken. Han fällde ner öronlapparna och svepte halsduken ytterligare ett varv runt halsen. I portföljen hade han brödbitarna och han tänkte att fåglarna skulle må bra av lite bröd i kylan. Vinden fick tårarna och näsan att börja rinna och Kjell fick ideligen stoppa flödet med näsduken som han hade i fickan. Det vackra vädret hade lockat ut människor hit till parken. Några flickor i femårsåldern sprang runt och härjade med en hund som hela tiden försökte sno åt sig barnens vantar. De såg så näpna ut att han måste stanna och titta på dem. Han log och vinkade åt dem när de tittade på honom, men deras mamma verkade plötsligt väldigt arg och glodde ilsket och utan uppehåll på honom. Han fann det bäst att gå vidare till den öppna gräsmattan där änderna brukade hålla till. Kjell tittade sig omkring. Inga änder. De hade väl flugit till havs när kylan satte in. I det öppna havet var det alltid varmare än här med all snö och is. Nu låg de nog och guppade i vattnet utanför Lomma.

Han mindes hur hans morbror Ivar från Lomma, hade suttit och samtalat med mor då han var i tolvårsåldern. En av sina sällsynta visiter, ett besök på lasarettet var väl den egentliga anledningen till Lundabesöket. Från sitt rum hörde han deras samtal:

”Inga, pojken behöver komma ut på landet och få frisk luft. Han kan vaa´ med mina pågar och klappa kattungar och kalvar. Det skulle göra honom gott.”

”Han har allt han behöver här i Lund.”

”Ja, men ni har inget vatten! Han kan bada i havet hos oss.”

Nu hade Kjell gått ut i köket. Han ville gärna åka till kusinerna på landet, så han ställde sig vid morbror Ivars sida och nickade.

”Nej det blir inget av med det.”

Mors ansikte var sig inte likt. Hon såg hård ut. Sen hade morbror Ivar gått.

Kjell hade för en gångs skull invänt mot mors beslut. Men hon hade låtit honom förstå att morbrorn bara ville ha gratis arbetskraft i ladugården.

Kjell öppnade portföljen, inga änder, men han kunde ju inte bära hem alla brödbitarna igen.

Uppe i de höga trädkronorna såg han en jätteflock med råkor.

”Kom och hämta lite bröd. Det är så nyttigt, så nyttigt!”

Kjell tömde ut hela påsen med bröd på marken och när han gick därifrån störtade svartfåglar ner och fyllde hela gräsmattan under klonkljud och skrän i alla tonlägen.

Råkornas sociala rangordning i kampen om brödet var det ingen av parkens besökare som förstod sig på. Men desto bättre stod det helt klart för råkorna själva.

Mellan lasarettets många byggnader fanns det förbindelsegångar under jord. Det var där Kjell skyndade fram när han skulle hämta någon funktionsoduglig apparat. Kulvertsystemet grenade sig åt alla håll. Vindlade ut och in mellan byggnadernas källarplan. Hade hiss som gick ända ner, förrådsutrymmen och omklädningsrum, soprum och tvättrum, verkstäder och gym för de anställda. Kemikalieförråd, cykelförråd, sängrum, vilorum och tomrum.

Kjell visste en smitväg som gick från cykelförrådet för de anställda på kvinnokliniken. Via en oansenlig trappsmyg kom han rakt in på avdelning 94 där Ramona arbetade och alla kuvöserna med de små barnen fanns. Helst klockan tio, då var det morgonfika och den säkraste stunden att kunna se henne. Alla log så vänligt, ja en del skrattade också när han kom i ärende. Det var då han såg att Ramona stickade små mössor till barnen. Det var då han hörde att Ramona spelade klassisk musik för dem under kaffepausen. Det var då han förstod att hon var den rätta.

Han hade planerat allt mycket noga. När alla började dricka kaffe, själv tackade han nej; ett arbete väntade, smet han ut på expeditionen. Där la han kuvertet med biljetten. Ramona hade han skrivit utanpå.

Lunds Domkyrka skulle ha konsert i påsk och framföra Matteuspassionen av Bach. Han hade köpt en biljett till henne och en till sig själv också. Men det var bäst att hon inget fick veta. Vem som köpt biljetten. Platserna var ju onumrerade.

Tidningshögarna var bortstädade, dammet uppsuget, tvättkorgen tömd. Kjell såg sig om och kände sig nöjd. Han hade kontrollerat att det fanns sockerbitar i den fina Rosenthalsockerskålen, ifall … Egentligen visste han inte vad det där ifall innebar, han vågade liksom inte tänka färdigt, men det kunde aldrig vara fel att ha socker i sockerskålen.

Skjortan hade han strykt runtom. Skorna var nyputsade. Han hade rakat sig extra noggrant och råkat skära sig lite, men en bit tidningspapper satt nu ovanför läppen och stoppade blodflödet.

Solen stod lågt och skulle snart gå ner, när Kjell promenerade bort till Domkyrkan. En del handlare höll på att plocka in sina kärl och spannar med fjäderklädda ris. Det var stängningsdags. Mycket folk var i rörelse, mest studenter. De samlades utanför barer och restauranger. Stod och hängde över sina cyklar, skrattade och pratade. Det såg så lättsamt och enkelt ut.

Kjell drog bort tidningsbiten från ansiktet, knäppte upp sin ulster, han kände sig med ens väldigt varm.

Utanför Domkyrkan hade mycket folk samlats, det var faktiskt trängsel. Kjell såg sig om. Han kunde inte se Ramona. Hon kom kanske inte.

Kyrkans bastanta väggar stängde ute världen. Att det kommit så mycket folk redan. Ett lågt sorl hördes men annars var det förvånansvärt tyst. En vaktmästare föste honom åt höger där fullt av stolar stod uppställda och han fann en ledig. Kjell kastade en blick längs med bänkraden … men nej.

Han blundade och inväntade att oratoriet skulle börja.

Tonerna växte i styrka och sjönk. Kören fyllde sina lungor och tonerna steg åter. Så tilltog musiken i intensitet och det var så bedövande vackert att Kjell slog upp sina ögon och höjde blicken upp mot taket som om han väntade att himlens änglar skulle stiga ner därifrån. Den stora runda ljuskronan av järn lyste av alla ljusen som människor hade placerat där, till minne av de sina. Det var så vackert, ja magiskt och musikens storslagna kraft fyllde hela hans inre.

Då, när han såg genom kransen av ljus, såg han henne. Ramona. Hon såg rakt på honom, ja rakt in i hans själ och utan att tveka formade han orden; Vill du bli min, med sina läppar. Och hennes läppar formade sig till ett; Ja. Visst var det ett ja? Kjell genomfors av en salighet han aldrig tidigare upplevt. Musiken hade nått ett crescendo som snart övergick till en lugnare passage, men Kjell kunde inte fånga Ramonas blick mer.

Efter att musiken och kören tystnat, trängdes folk för att komma ut. Hon var borta, uppslukad. Nå, nu var de förenade på det himmelska planet. Det var stort och det var riktigt.

Kjell hade precis hängt av sig ulstern i hallen hemma när det ringde i telefonen. Kunde det vara … Han sprang fram till telefonen och hans steg var spänstiga.

”Ja, vad? Nu? Mor, är mor död? Precis, för en timme sedan? Ja, ja … jag kommer.”

Kjell förstod inte. Hur kunde hon gå och dö precis då, när han hade känt sig lyckligare än någonsin.

Var det för att han inte besökte henne som han brukade? Bara denna enda gång av alla. Bara för att han måste få det fint hemma … ifall.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder
Leonard Cohen

So Long, Leonard, and Thank You For the…

“I forget to pray for the angels …. and then the angels forget to pray for us.” (So Long, Marianne, 1967) “If you are the dealer I’m out of the game ...

Av: Dr Jytte Holmqvist | Gästkrönikör | 13 november, 2016

Monsters Inc. , energikris och xenofobi. Dags för alla monster att komma ut…

I Alfons Åberg klassikern God natt Alfons Åberg från 1972 klagar pojken som inte vill sova på att det finns något farligt i garderoben – givetvis vet både han och läsaren att ...

Av: Belinda Graham | Gästkrönikör | 30 september, 2013

Människor lever i bubblor

Socialpsykologiskt är detta ingenting nytt; där kallas bubblorna för primära och sekundära grupper. Jag lever naturligtvis själv, och har framförallt levt, i bubblor. Under de senaste, säg, 20 åren har ...

Av: Carsten Palmer Schale | Gästkrönikör | 09 juli, 2016

Ett museum för stulen konst

Ett konstverk kan försvinna på många sätt, och stöld har inte varit ovanligt i historien. Det finns många sätt att ta tillbaka verken på, och med hjälp av digitala tekniker ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 15 juli, 2015

Bild av Melker Garay

Livet har alltid en mening

Melker Garay om livets stora fråga som ofta inte får ett riktigt svar.

Av: Melker Garay | Melker Garay : Reflektioner | 31 oktober, 2015

Den gotiska mentaliteten

Spengler kallar henne ”den faustiska människan”. Men han kunde lika gärna ha valt termen ”den gotiska”, ty det är ett människoöde sprunget ur gotikens mystiska anda, samt en redan under ...

Av: Lars Holger Holm | Essäer | 29 oktober, 2012

Turbulenta skyar – ett porträtt av Vincent van Gogh…

Jag ligger på rygg. Himlen virvlar högt där uppe. Några kråkor cirkulerar över mitt huvud. Jag hör pojkarnas uppjagade röster och grimaserar åt den djupsvarta smärtan i bröstkorgen och magen ...

Av: Jonas Wessel | Konstens porträtt | 24 Maj, 2013

Fyra moderna japanska poeter

Den moderna japanska lyriken, ofta benämnd shintaishi, "de nya formernas poesi", har sin huvudsakliga upprinnelse i tre antologier med översatt västerländsk lyrik publicerade i Japan under Meiji-perioden (1868-1912). Den tidigaste ...

Av: Sven André | Essäer om litteratur & böcker | 07 juli, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.