Att närma sig närmandet - Jünger, Hofmann och LSD enligt Carl Abrahamsson

"My interest in drugs have caused me various difficulties. But I take drugs too seriously to believe that one should make a habit of them and use them like cigarettes." ...

Av: Carl Abrahamsson | 04 december, 2008
Essäer om litteratur & böcker

Barbro Alving-Bang

Cyniskt eller aningslöst? Om ett reportage från Berlinolympiaden 1936

I Svenska dagbladet den 18 augusti 1936, ett tidningsnummer som jag råkat få i min hand, ägnas sporten en helsida och två halva, men så pågår också Berlinolympiaden. Intressantast ...

Av: Ivo Holmqvist | 31 augusti, 2017
Kulturreportage

Från dag till dag. (Deklaration 2010, tills vidare)

Begreppen, orden, är lampor som kan, när vi är mogna för det, lysa upp mörka punkter i våra föreställningar och få oss klarsynta där. Man måste då vara i en ...

Av: Gunnar Lundin | 23 november, 2010
Kulturreportage

Naturvitenskap versus humaniora

Essayet mitt om naturvitenskap og humaniora er delt inn i seks-6- hovedavsnitt. I det første hovedavsnittet (A) skriver jeg mest om relasjonen mellom naturvitenskap og filosofi, hovedavsnitt  (B) er i ...

Av: Thor Olav Olsen | 12 mars, 2010
Agora - filosofiska essäer

Debatt om scenkonst

Gösta och Ingmar

Nu är det dagen efter det fruktansvärda dådet på Drottninggatan. Radio, TV och tidningar rapporterar och försöker förstå och analysera. Tankarna går åt olika håll, till aktuell plats och människor i olika sammanhang.

Narrfesten. Den kyrkliga sakrala dansen

De religiösa danserna inom kristenheten kan man gruppera i två stora grupper: sakralt kyrkliga och folkligt kyrkliga. Åtskilliga folkligt kyrkliga danser skedde i intimaste anslutning till rent kyrkliga handlingar, både gudstjänst i kyrkan och processioner, under ledning av kyrkliga dignitärer som dansade själva tillsammans eller för kyrkofolket.

Nobelpris för matematiker!

Svenska Akademien har vidgat litteraturbegreppet genom sitt val av årets Nobelpristagare. Mottagaren själv har initialt inte visat sig vara omedelbart entusiastisk. Det kan man förstå. Hans artistiska roll är ju musikerns. De ord han tillför musiken är i sig själva stumma. Evert Taubes storartade produktion kan man inte läsa sig till, den måste man lyssna sig till. Inte enda versrad håller jämna steg med musiken som är gjord av ett geni.

Känt folk röker Chesterfield…

En svensk reklammakare med sinne för allitteration knäckte en slogan för ett cigarettmärke som kanske inte längre existerar: ”Känt folk röker Kent”. Det gällde för kändisar att föregå med gott exempel den gången, och man fick en hel rad välbekanta ansikten som bolmade på. Idén kom som så mycket annat från USA där en cowboy med en cigarett i handen satt uppklättrad på ett staket intill boskapsfållan och reklamerade för Camel, år ut och år in (han dog av cancer, men det höll man tyst om).

Den sårade dansaren

Vad innebär det för en dansare att bli skadad och inte längre kunna dansa utan att känna smärta? Personen i fråga kanske inte vill erkänna detta för chefer och kolleger då det kan leda till att hon inte får vissa dansroller, för att chefen blir oroliga att hon inte kommer att kunna dansa fullt ut när det väl gäller.

Avhandling om förutsättningarna för Lars Noréns dramatik

Barbro Westlings avhandling Lars Norén, dramatikern, utgiven på bokförlaget Arena 2014, fyller ett tomrum då den behandlar förutsättningarna för Lars Noréns dramatik, menar skribenten

Allt sedan premiären av Fursteslickaren på Dramaten 1973 har Lars Norén varit rubrikernas man. ”Lägg ner pjäsen så fort som möjligt!” skrev Aftonbladets Allan Fagerström, ”Årets sämsta pjäs” var rubriken på Per Olov Enquists recension i Expressen och de andra huvudstadstidningar föll in i kören. Ändå var denna första kritikerstorm en andeviskning mot den som skulle utbryta år 2000 kring pjäsen Sju Tre, där Tony Olsson, Carl Thunberg och Mats Nilsson fritt fick uttala rasistiska åsikter och lägga fram sitt nynazistiska credo. De brutala polismorden i Malexander skulle länge kasta en slagskugga över Lars Norén och producenten Isa Stenberg. ”Brottslig naivitet” skrev bland annat Gunder Andersson i Aftonbladet.

Däremellan fanns en tid av oavbrutna framgångar, Lars Norén betraktas tillsammans med Jon Fosse som Skandinaviens mest betydelsefulla dramatiker, skaparen av moderna klassiker som Natten är dagens mor, Höst och vinter och Personkrets 3:1 för att nämna några. Spaltmil har skrivits om Lars Norén, både som privatperson, författare och provokatör, själv förefaller han att trivas i rampljuset och har lyckats ta sig igenom samtliga mediadrev helskinnad.

Men mycket lite har skrivits om förutsättningarna för Lars Noréns dramatik. Här fyller Barbro Westlings avhandling Lars Norén, dramatikern (utgiven på bokförlaget Arena 2014) ett tomrum. Lars Norén hade en stark ställning som avantgardistisk poet när han 1978 beslöt sig för att enbart skriva dramatik. Fiaskot med Fursteslickaren medförde att Lars Norén under flera år slipade och finkalibrerade sina instrument, bland annat genom att skriva pjäser i olika genrer och för olika medier. Han fick ett genombrott 1980 när Björn Melander iscensatte Modet att döda för tv med skådespelarna Percy Brandt, Lars Green och Marika Lindström. Samma år inledde han ett fruktbart samarbete med Suzanne Osten och Unga Klara som skulle resultera i epokgörande föreställningar som En fruktansvärd lycka och Underjordens leende.

Ett paraply för scenkonst

Det är fredag kväll den 9 maj. Från Röda Stens Konsthall i Göteborg hörs glada skratt och inbjudande musik. Därinne pågår nämligen Scenkonstguidens releasefest. På träverandan påpekar musikalartisten Anna Fallström att Oskar Hanska just har uppträtt med Spoken words. ”Det var riktigt häftigt”, säger hon. ”Det handlade om rap fast utan musik. Den har du missat!”

I entrén kryper märkliga gestalter i tunna röda lakan runt på golvet och vid ett uppfällt bord, längre in i lokalen, bedrivs merchandise. Det handlar inte bara tygpåsar med Scenkonstguidens logotype. Det finns också festligare handelsvaror som gnuggisar och ansiktsglitter.

Strax därefter berättar Matilda Johansson som är projektledare för Scenkonstguiden, att de kommer att lansera en hemsida i juni. Hon beskriver hur de strävar efter att samla all scenkonst i hela Västra Götaland. Projektet, som har vuxit fram ur Teater Nu, kommer även att presentera en App som tillsammans med hemsidan strävar efter att skapa mötesplatser i det verkliga livet.

Senare på kvällen beskriver hon hur Scenkonstguiden vill finna nya målgrupper och få dem som aldrig har gått på scenkonst att få en ny upplevelse. Scenkonst, eller performance, kan beskrivas som en konstform där konstnären själv låter sitt verk växa fram inför publiken. Det kan handla om allt från måleri och skulptur till musik och dans men också foto, film och poesi.

När jag skall hänga in kavajen i garderoben träffar jag en kille med keps i tjugoårsåldern. Det är Hip Hop-artisten Medhi Fontas som spelar upp sin senaste låt ”James Delcastillo” på sin Smart-phone och påpekar att den kommer att läggas ut på YouTube nästa vecka.

Ur arkivet

view_module reorder

Intoleransens spelregler

I dagarna publicerades Forum för levande historias rapport Antisemitism och islamofobi – utbredning, orsaker och preventivt arbete. Det är ett viktigt arbete, och den komparativa ansatsen kan ytterligare hjälpa oss ...

Av: Simon Sorgenfrei | Essäer om religionen | 26 augusti, 2011

Nakhl en träkonstruktion som symboliserar imam Husseins kista. Foto Tarja Salmi-Jacobson

Hela Iran sörjer

Min iranska reseledare Yas stannar mitt i folkvimlet som rör sig framåt och vänder sig mot mig bakom. ”Jag vet inte vart vi ska men jag bara följer med”, utbrast ...

Av: Tarja Salmi-Jacobson | Resereportage | 30 november, 2016

Hiphop, rap och opera och stort hjärta

Kvartetten är Dustin Hoffmans regidebut. Känd skådespelare, Oscars vinnare, Hollywood-dragplåster … men hitintills alltså inte regissör. Hoffman satsar på skyhög mysfaktor, brittiska karaktärsskådespelare, kända från opera och teater, och anlägger ...

Av: Belinda Graham | Gästkrönikör | 13 augusti, 2013

Kreativiteten och patriarkatet

“Ingen vettig människa kan undgå att lägga märke till professorns makt. Till honom hör makten och pengarna och inflytandet. Han är ägaren av tidningen, dess redaktör och under-redaktör. Han är ...

Av: Oliver Bowers | Essäer om musik | 24 Maj, 2014

Närkontakt av tredje graden 

Av förekommen anledning bjuder vi på Vladimir Oravskys och Olle Ekstrands mästerliga filmanalys av Steven Spielbergs UFO-klassiker:   Konstnärens vilja att solidarisera sig med den tekniska vetenskapliga förändringsprocess som äger rum i ...

Av: Vladimir Oravsky | Utopiska geografier | 11 april, 2017

Att bygga broar mellan då och nu

När vi vandrar i spåret av det förgångna är vi samtidigt som fångar i nuets oerfarna steg, men det finns alltid möjligheten att bygga en bro mellan då och nu ...

Av: Eleonora Bru | Essäer om litteratur & böcker | 28 juli, 2010

C. J. E. En novell

Vid själslivets marginaler Höststormarna sänkte sina moln över lärdomsstaden och de ogenomträngliga bolstren av spindelvävsgrå dimma gav gatorna ett sken av den psykotiska outsäglighetsmystik som färgade de Maupassants sena, av syfilistöcknet ...

Av: C. J. E. | Utopiska geografier | 03 november, 2014

Veckan från Hyllan. Vecka 39, 2012

Sverige regeras av ”Det nya arbetarpartiet”. Deras huvudkonkurrent är det gamla arbetarpartiet. Lite märkligt att de två största partierna vill kalla sig för arbetarpartier, nya eller gamla, när de samtidigt ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 22 september, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.