Fokus sceniska rum Undervisning, sceniska rum och teknologisk irreproducibilitet

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär ...

Av: Axel Andersson | 16 december, 2012
Reportage om scenkonst

Japan efter tsunamikatastrofen: Synen på döden inom japansk religion

När tsunamikatastrofen inträffade i Japan var det många som förfärades över de bilder som teve sände efter katastrofen. Efter ett tag byttes förfäran mot en viss förundran som en ...

Av: Kristian Pella | 15 juli, 2011
Kulturreportage

Vladimir Oravsky

Några meningar om något som du är välbekant med men som du av…

Många, riktigt många, hörde av sig som en reaktion på mina rader betitlade ”Hur och varför jag minns Ingvar Holm”. Så här kunde reaktionerna lyda: ”… Jag fick Ulf Gran i ...

Av: Vladimir Oravsky | 20 februari, 2017
Gästkrönikör

En rämna i ordvävens ytskikt. Overklighetens Janet Frame

Verkligheten gled undan som en försåtlig illusion. Skräcken ockuperade henne. Inte ens ormbett eller jordbävningar kunde mäta sig med det som gjorde Janet så rädd. Hon satt i en inskränkt ...

Av: Benny Holmberg | 13 augusti, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Litteratur: Einar Askestad; Nya ordstäv



Den som har tro vet mer

Einar Askestad har tidigare utkommit med nio böckerEinar Askestad
Nya ordstäv
MBM Förlag

 

Vad är ett ordstäv?

Egentligen vet väl varje människa det, men det är många bud på svaret. I förordet till sin bok Nya ordstäv ger oss Einar Askestad några benämningar och definitioner:

″Folkliga talesätt, gärna dråpliga, burleska, grova och subtila på samma gång. Tänkespråk, ofta omedelbara, ofta undflyende, i bästa fall samtidigt, ett slags sentenser, som kan vetta mot ordspråk, ibland mot nonsens.″

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Låter sig sägas. Men vad händer när författaren samlar närmare tusentalet egenformulerade ordstäv i en enda volym, på över 260 sidor? Under ″kapitelrubriker″ som ″Det begav sig″, ″Mor och far″ (tidigare publicerade i Tidningen Kulturen), eller ″Kontentan av ett liv″.

Sammantagna framträder enradingarna – homogena i formen, men ofta disparata i utsagan – som en berättelse, en verbal ruinstad ovanför ett livs fördolda hålrum. En både sorglustig och till sist bara sorglig berättelse.

Det inledande ″kapitlet″ är lustigt nog. ″Det begav sig″ återbrukar den traditionella ordspråksskattens persongalleri: gumman, prästen, bödeln, drängen etc – och givetvis folklorens ″huvudkaraktär″, flickan, hon som ju alltid sa något. Här hos Askestad redan på de första sidorna snävt socialt definierad, degraderad: ″Går även att kavla med, sa pigan.″ – ″Nu så, sa pigan, sära på bena.″

På boksidans kyska vita fält, stenhugget i serif-typsnittets moderna elegans, ter sig detta mest som reminiscenser från drängstugans tankevärld och magkänsla. Tagna var för sig – som ju alltid ordstäv brukar tas – blir dessa Askestads återkopplingar till det svenska 1800-talets könspolitiska Jurassic Park ganska håglösa, och därför harmlösa, provokationer.

Men snart nog tar berättandet över. Som det ska vara i vår postmoderna samtid, där ju kravet på ″berättelse″ ställs i alla möjliga och omöjliga sammanhang: på USA:s president, på F!, på livet självt, till och med på TV-serier. ″Handlingen″ i kapitlet ″Gun och Sven″ (i ett stiliserat spanskt turisthelvete) spelas upp i enradingar där författaren inte ens försöker dölja att han här totalt struntar i allt aforististiskt finlir. ″Gun och Sven går in i snabbköpet.″ – ″Gun klämmer på tomater, Sven har fastnat bland spritflaskorna.″ Kom igen, Lasse Åberg, allt är förlåtet!

Desillusionen och misantropin djupnar i kapitlet ″Förberedeler för festen″, där Askestad tycks liksom räddningslöst alienerad i vårt rigoröst gränslösa svenska samhälle: ″Vi lever över våra tillgångar, sa kronofogden.″ – ″För den gränslöse fanns enbart hinder.″ – ″Sådant är livet, man vänder andra kinden till och ingenting hände.″

Bokens tre avslutande kapitel fyller läsaren med medkänsla, över författarens uppenbara vantrivsel i tillvaron – liksom över ordstävsformens allt tydligare begränsningar när det gäller att gestalta denna vantrivsel litterärt. ″C.V.″, ″Don Juan″ och ″Kontentan av ett liv″ är var för sig titlar helt adekvata för romaner. Det bultande hjärta som vill ut i världen, ingå i mänskligheten, få livsnäring, är inte mycket hjälpt av ordstäv som ″Prat undviker prat genom prat″, eller ″Kompromissen är ingens″. Slutligen återstår väl bara den eviga sanningen(?) ″Den som har tro vet mer″.

 

Leif Janzon

Ur arkivet

view_module reorder
Abraham Poincheval i björnens mage. Image courtesy of Musée de la chasse et de la nature.

Konsten att sova i en död björn

Den klaustrofobiska känslan av att vara inspärrad i ett trångt utrymme är inget som den franska konstnären Abraham Poincheval verkar lida av. Under en vecka under 2017 befann han sig ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 24 oktober, 2017

Fotballkultur

Normal 0 21 false false false MicrosoftInternetExplorer4 Mennesker har en hang og trang i seg til å framheve at visse aktiviteter er betydningfulle ved at de aktiviteter det er ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 05 november, 2009

Världen gick inte under, om man säger så

Händelseutvecklingen i Tunisien, Egypten och de andra länderna i Mellanöstern inger hopp. För folken där naturligtvis, men också för oss andra. Historien är inte slut, det finns inte bara en ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 06 februari, 2011

Konrad Lorenz. Djurvärldens Einstein

Konrad Lorenz ansåg att den tidiga barndomens händelser är de mest avgörande för en människas vetenskapliga och filosofiska utveckling. Lorenz föddes år 1903 och tillbringade barndomen i ett slottsliknande hus ...

Av: Lilian O. Montmar | Övriga porträtt | 06 april, 2014

Helena Leijd. Dikter

1.   Inte kan du riktigt förstå Verkligheten för mig levs i olika dimensioner dröm kan bli sanning och sanning kan bli dröm   drömmer jag möjligen hela tiden   vet inte, men har falska egocentriska minnen om att ...

Av: Helena Leijd | Utopiska geografier | 10 november, 2014

Sven Stolpe omkring 1960. Foto Public Domain Wikipedia

”Eder förbundne tacksamme Sven Stolpe”

Från debuten 1929 med ”Två generationer” och drygt femtio år framåt stod Sven Stolpe nästan ständigt i centrum för den svenska kulturdebatten, en man som syntes och märktes. Efter hans ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 22 mars, 2016

(O)moralisk nakenhet och en feministisk köttyxa

För 100 år sedan spatserade suffragetten Mary Richardson in i Londons National Gallery och högg sönder Diego Velázquez Venus med spegeln (ca 1650). Denna tavlas fascinerande historia och motiv kan ge ...

Av: Andrei Liberec | Essäer | 12 augusti, 2014

Hurra för Drottningen

Den 23 december kommer svenska flaggor hissas upp som om det var Juldagen, men så är det ej, anledningen är att vi firar H.M. Drottning Silvias 71:e födelsedag. Grattis. På den ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 22 december, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.