Depraverte livsstiler

Forord Finnes det ‘depraverte’ livsstiler? Ja, det gjør det. Dette trenger å bli forklart. I tidligere samfunnskulturer var spørsmålet om livets mening og formål en selvsagt ting. René Descartes (1596 – ...

Av: Thor Olav Olsen | 27 mars, 2014
Agora - filosofiska essäer

"Jag tycker om opolerade, smutsiga ljud."

Ett samtal med Pan Sonics Mika Vainio. Pan Sonics musik är både enkel och svår att beskriva. Schematiskt kan man väl säga att monotona rytmer och djupa basljud skapar ett ...

Av: Carl Abrahamsson | 14 juli, 2010
Musikens porträtt

Födelsedagens dag

Härmed utnämner jag 22 januari till Födelsedagens dag. Yes meine Damen und Herren, i dag, tisdagen den 22 januari firar vi ”Födelsedagsdagen”. Här kommer mitt bidrag till dess hugfästelse. I dag är det ...

Av: Vladimir Oravsky | 22 januari, 2013
Gästkrönikör

Under ShivaRatri

Den mest kände personen som du antagligen aldrig hört talas om, är död

Sir George Martin har dött, 90 år gammal. Hela världen minns honom och hans gärning, inte minst de som var med under The Beatles-eran, (som långtifrån är över, enligt mig) ...

Av: Vladimir Oravsky | 21 mars, 2016
Gästkrönikör

Motsatserna natur-kultur på Kiasma



 

Valfångststationen av Markus Copper Var finns den starka, uppkäftiga, berörande tredimensionella konsten idag? Skulptur, alltså. Om den tycks satt på undantag i Sverige, kan man söka den i Finland. Detta märkesår, då det gått 200 år sedan Sverige och Finland gick skilda vägar, finns goda skäl att söka sig till samtidsmuseet Kiasma i Helsingfors. Där invigdes nyligen Horror Vacui, som kretsar kring skräcken för det tomma rummet. Man besöker utställningen på egen risk: den är delvis ett rent skräckkabinett. Men det som väcker rädsla är inte tomrummet utan konstnärligt gestaltade minnen och upplevelser, i trä, stål och gummi och med en hel del tekniska finesser. Det doftar tjära, det rasslar och larmar i det trånga rum där Valfångststationen är installerad. Som ett mellanting mellan natur och kultur, mellan ett gigantiskt vattenlevande djur och människobyggd båt är den nästan beskedlig i viloläge. Men när hela maskineriet dras igång blir denna skulptur skrämmande - och imponerande.

Markus Copper sparar inte på krutet när han skapar sina maskinskulpturer, de är stora och mäktiga och han engagerar oss också via våra näsor. Det gäller verket som heter Kursk(minns ni, den ryska ubåten som år 2000 gick under med man och allt? 118 personer omkom) och som luktar av det gummi som övernaturligt stora dykardräkter är gjorda av. Lägg därtill ljud som väcker obehagliga associationer, havsgurgel och lodpip och huvuden som förtvivlat slår emot galler. Man skyndar ut ur rummet, det är mycket obehagligt därinne, trångt och läskigt också för en som inte normalt lider av klaustrofobi.

Ett verk med titeln Estonia kan vid ett snabbt ögonkast förefalla närmast underhållande, med honungssötma i luften och populärmusik strömmande ur högtalare. Men diskjockeyns huvud och kropp, iklädda kusligt realistisk hud, hölls ihop av något som liknar ett blixtlås. Att det spelades musik när Titanic gick under visste vi, men följde glada toner också Estonias passagerare och besättning ner i havets djup? 852 av de 989 som fanns ombord på färjan dog.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Markus Copper, Kursk,_2004,. Bild: Klaus WelpAlla dessa verk har en djupt personlig innebörd för konstnären Markus Copper. Detsamma gäller för Stabber, Knivmannen: en amorf, nästan-mänsklig gestalt, återigen gummidoftande, med ett långt glänsande stålblad fäst vid ena sidan. När tekniken drar igång, lyfts kniven och hugger, hugger, hugger. Markus Copper har själv blivit svårt blev knivhuggen, en händelse som satt djupa spår och sår.

Han säger att allt han gör är djupt personligt, att han inte kan arbeta på annat sätt.

Det känns, inpå bara skinnet. Den intellektuella överbyggnaden må handla om just motsatserna natur-kultur. Bland annat detta hävdas i en tänkvärd essä av Mika Karhu i den vackra katalog som publicerats i samband med Horror vacui-utställningen. Men Coppers konst berör, också utan teoretisk vägledning. Han bor i Sverige men har visats långt mer på andra håll i världen än här. Det borde man genast råda bot på!

Jari Haanperä visar en installation med en mycket stor ljusprojektor som fyller ett rum i två våningar, ljusskenet spelar över väggar och tak. Och när han tar sig an Världens ljus blir det ett verk som inte slår sig för bröstet men väl har stora ambitioner, i filmad form. Vackert och tänkvärt - om världen kan lysas upp så här mycket, verkar energin vara evig ... En svartvit film, BANG!, med en pistol som lever ett eget liv i rädslans rum, borde bli obligatorisk i skolorna. Den kan behövas som extra bränsle i den stora vapendebatt som utbröt sedan ännu en ung man dödat skolkamrater och sig själv i en finländsk småstad. Nio människor fick sätta livet till 2007, förra året blev elva personer offer för en annan skjutande skolelev. Filmen kan ses och förstås över hela världen. Haanperä är lika mycket filmare och regissör som han är skulptör och sevärd i alla kapaciteterna.

Kimmo Schroderus fullbordar trion på Kiasma. Han är eleganten som har tagit fasta på temat, horror vacui, på ett fiffigt vis. Den stora, smäckra spindelliknande skulptur - eller en bläckfisk? - som han döpt till Expanderare är en konstruktion som ryms i rätt små utrymmen men som också kan fylla mycket stora rum. Det är bara att dra ut de svartblanka rören mot väggarna, upp i taket. Unik men olika, beroende på var den visas. Han är också upphovsman till ett märkligt bilmöte som äger rum strax intill - två bilkroppar, i själva verket söndersågade Opel Kadetter, årsmodell 1970, har målats knallgula och blir därmed precis vad de väl var en gång för unga finländska män: leksaker. Fast det skulle kanske Kimmo Schroderus inte skulle vilja kännas vid - han lär vara bilfantast på ett rätt så seriöst vis.
Utställningen pågår till den 9 augusti - se den!

 Nancy Westman

Ur arkivet

view_module reorder

Indira med järn-näven eller med alltför mjuka händer?

Vid valet i Indien 2014 förlorade kongresspartiet stort, efter att, med famlijen Gandhi-Nehru i spetsen, ha dominerat indisk politik alltsedan frigörelsen från britterna1947. I bokhyllan hemma ligger 23 brev från Indira ...

Av: Annakarin Svedberg | Kulturreportage | 20 september, 2014

Viva Verdi!

Han anses ha samma avgörande betydelse för Italiens nationella identitet som de nationalromantiska författarna hade för de europeiska folkens befrielsekamp under 1800-talet. Giuseppe Verdi föddes för 200 år sedan den 10 ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 19 oktober, 2013

Paul Signac, Portrait of Félix Fénéon, 1890, Museum of Modern Art, New York City

Så kort och torrt som möjligt

1906 tog Fénéon (född 1861, död 1944), oklart varför, anställning som anonym notisskrivare på dagstidningen Le Matin. Notiserna signerades alltså inte av honom. Notisskrivare, en synnerligen anspråkslös beteckning, passande för en ...

Av: Nikanor Teratologen | Essäer om litteratur & böcker | 04 november, 2017

Veckan från hyllan vecka Vecka 15 - 2012

Åter igen dags för årets kristna höjdpunkt –Påsken. Den firas till minne av Jesu lidande, död och uppståndelse, och en försoningens tid. Men eftersom människan är blott människa, är den ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 07 april, 2012

Pancrazi. Foto: Catherine Helie, Grape förlag.

Antikolonial barnslakt

En intensiv bok, med utgångspunkt i traumat när sex av hans skolkamrater fick halsarna avskurna av algeriska upprorsmän uppe i bergen, efter att frivilligt ha följt med på ett lastbilsflak ...

Av: Nikanor Teratologen | Essäer om litteratur & böcker | 01 augusti, 2017

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen Del 12

Ännu kortare berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen.

Av: Ulf Stenberg | Stefan Whilde | 26 juni, 2017

Religion och andlighet

En intressant fråga, som blivit uppmärksammad på senare tid (både privat och offentligt), är den om relationen mellan religion och andlighet. Men kanske också den om vad religion resp. andlighet ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om religionen | 24 januari, 2013

Ulf Stenberg

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen 2

Korta berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen. Andra och Tredje berättelse: Siffermannen och Den kallsinniga isprinsessan

Av: Ulf Stenberg | Utopiska geografier | 01 maj, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.