Äppelmos eller äppelvin? Pengar växer inte på träd, det gör däremot solidaritetens frukt

Mos och vin – med den associationen tänkte jag på att människors grundförutsättningar på något sätt är samma: vi är värda lika mycket. Lite som ett äpple som brukar symbolisera ...

Av: Erika Chotai | 23 januari, 2012
Gästkrönikör

Gård av Hebriana Alainentalo

Det oerhört gula

Tidsvargarna slukade allt inom räckhåll som om de vore herdar med dödserotiska erektioner på sina svärmödrars likvakor. Broarna i staden gick på knä och på varenda skylt hade skyltarna skrivit: ...

Av: Johann von Fritz | 25 november, 2017
Utopiska geografier

Vilket språk talar Gud? — om bibelns väg till Sverige

Fader war i himiriki hælecht hauis thit namn. til kom os thit rike. warde thin wili hær i iordhriki swa sum han warder i himiriki. wart daglict brød gif os ...

Av: Thomas Notini | 11 mars, 2013
Essäer om religionen

Veckan från hyllan. Vecka 20-2013

Rättegången mot de tyska nynazisterna har inletts. Otäcka typer som har ägnat sig åt att mörda människor med invandrarbakgrund. Under rättegångens första dag uppträdde de arrogant och utmanande. De har ...

Av: Gregor Flakierski | 11 Maj, 2013
Veckans titt i hyllan

Anders T Ohlsson i Sufflören en av flera monologerunder 2015 års Scenkonstbiennal Foto:RogerStenberg

Maktstrukturer, identitet och genus på Scenkonstbiennalen



Vartannat år arrangeras Scenkonstbiennalen, Sveriges största branschmöte för landets scenkonstnärer. I år arrangerades den mellan den 26 och 31 maj i Malmö. Förutom några internationella, speciellt inbjudna gästspel hade juryn i år valt ut 18 föreställningar bland 328 nominerade som skulle illustrera det bästa och mest representativa för den inhemska scenkonsten just nu. 
Vi lever i en tid då det behövs göras upp med och slås hål på gamla maktstrukturer.

Karaktäristiskt för årets biennal var monologernas framträdande roll. Hela fem uppsättningar av de 18 utvalda var just monologer. Monologerna, med sin enda person på scenen, blir ofta en lek med identiteter i och med att berättaren ofta tvingas skissa andra karaktärer och röra sig mellan dessa. Därmed tydliggörs också det som utgör teaterns grund. Just detta illustrerade skådespelaren och dramatikern Anders T Olsson suveränt i sin monolog Sufflören - en teaterviskning, där han lekande lätt och med en stor portion humor iklädde sig i olika roller i berättelsen om sufflörens situation.

Men scenen med sina föreställningar, gestaltningar och tematik, fungerar också som en plattform för själva diskussionen om identitet och genus, någonting som lyftes upp under årets seminarier. Ett intressant sådant var seminariet "Att gestalta kön - Effekter och vad händer nu?" Seminariet handlade om vad som hänt med det stora genusprojekt som sjösattes 2007-2009 på scenhögskolorna. Inte mycket, menade en del som ett direkt svar på frågan. Någon påpekade att det till och med blivit värre efter detta projekt som endast berört eleverna på statens scenskolor och där varken pedagogerna eller administrationen i någon högre grad tagit del av omdaningsprojektet.

Skådespelaren och transaktivisten Aleksa Lundberg, som också deltog i seminariet, berättade om sina erfarenheter i teatervärlden, stödd av mörk statistik på området. Vad som behövs för att debatten och genusprojektet skall ta fart på allvar, är kanske att i framtida seminarier bland annat även involvera cheferna för de stora teaterinstitutionerna i diskussionspanelen.

Men biennalen var naturligtvis inte "endast" en diskussion om genus och identitet i monologens form. Andra intressanta monologer pekade i andra riktningar, så som Ansvaret är vårt / Tingsten, en uppsättning som helt gick i moralens tecken när skådespelaren Robert Fux förvandlade sig till den gamle DN-chefredaktören Tingsten och lät iscensätta dennes frustration inför partipolitik och lojalitet. Dimen Abdullas På alla fyra i Bahar Pars gestaltning var en beskrivning av en ung kvinnas kontrollbehov. Dansmonologen Measured Moments - om mänsklig dressyr var ytterligare en variant på monologen. Dansaren Sandra Medina tog både med publiken på en historisk resa genom balettens utveckling och på en resa i rörelser som var helt suverän, även om föreställningen i andra akten övergick i en lojare workshop för publiken som guidades av inspelade instruktioner. Measured Moments - om mänsklig dressyr med dess efterföljande workshop var en undersökning i hur vi människor underkastar oss kroppsliga rörelsemönster. För att också ge ett exempel på en föreställning bortom monologen, kan Den svenska apans 100 röda drömmar, Turteaterns iscensättning av Joakim Pirinens absurda, ironiska och associativa texter som ofta har en kritisk hållning till samhälle, förhållningssätt och idéer som det går att slå hål på, nämnas.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Vi lever i en tid då det behövs göras upp med och slås hål på gamla maktstrukturer. Det är också här den minsta gemensamma nämnaren i årets scenkonstbiennal tycks gå att finna. Ett flertal av Biennalens föreställningar ägnade sig åt just analys av maktstrukturer. Här blir berättelsen, och där med inte minst monologen, ett effektivt verktyg att inte bara skildra, utan också kommentera situationen.

Att svenska myndigheter gjort det omöjligt för den syriska teatergruppen Al-Ashar Theatre att närvara under Biennalen kan tas som ytterligare ett exempel på hur maktstrukturer påverkar teaterklimatet i Sverige.

Magnus Dahlerus

Ur arkivet

view_module reorder

Johanna forskar kring smärtan

En trafikolycka både begränsade och berikade Johanna Willenfelts liv. I Johannas konstutövande öppnades nya fält upp, bland annat ställer hon frågor kring smärta och kroppsligt medvetande. Härnäst väntar en utställning ...

Av: Nicklas von Matérn | Konstens porträtt | 03 Maj, 2011

Benjamin 24

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 28 januari, 2012

Hämndens rus

“One day the last portrait of Rembrandt and the last bar of Mozart will have ceased to be — though possibly a colored canvas and a sheet of notes will ...

Av: Anton Stigermark | Essäer | 13 juni, 2014

Barocka konstformer – Den ojämna pärlans epok

Barocco kommer från det portugisiska ordet för ojämn pärla och är en idéströmning inom litteraturen, arkitekturen, konsten och musiken som sträcker sig mellan 1500-talet och 1700-talet. Inom franskan förekommer ordet ...

Av: Lejla Fazlic | Essäer om konst | 28 augusti, 2013

Den elisabetanska teatern enfantes terrible

London var under drottning Elisabeth I:s tid en ytterst livlig och farlig stad fullt av krogar, prostituerade och äventyrare som kom från Europas alla hörn. Det stora folknöjet, förutom att ...

Av: Sofia Kangur | Essäer | 05 oktober, 2008

Tidig turism i Norrbotten

Den tidiga turismen i Norrbotten var männens angelägenhet och vedermödornas och de storslagna vyernas värld. Grunden fanns i geologernas, botanikernas, och kartografernas erfarenheter. De var inte på jakt efter marknader ...

Av: Niels Hebert | Reportage om politik & samhälle | 04 december, 2007

Genus och Makt

Kiselstenen Kiselstenen är ett föremål som inte utan vidare låter sig definieras. Om man nöjer sig med en enkel beskrivning, kan man inledningsvis påpeka, att den är en form eller ett ...

Av: Carsten Palmer Schale | Agora - filosofiska essäer | 29 augusti, 2011

I teaterälskarnas land, anno 2009

Sverige och Finland var länge samma land. För 200 år sedan genomfördes en fredlig separation, en händelse som uppmärksammats på allehanda vis under det snart gångna Märkesåret 1809. För en ...

Av: Nancy Westman | Reportage om scenkonst | 26 december, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.