Vet nagon hur det gick för "brassen"i fotbolls-VM i somras?

Jag brukar nogsamt undvika sportevenemang i TV. Av misstag rakade jag jag hamna i en uppgörelse pa liv och död mellan Brasilien och Colombia? Jag tvingades bevittna en scen som ...

Av: Eva-Karin Josefson | 18 november, 2014
Gästkrönikör

Göran af Gröning

SÅ MÅNGA NÄTTER … SÅ MÅNGA SPRIDDA TANKAR

Om man kunde utplåna allt det neurosen ristat in i anden och hjärtat, alla de osunda avtryck som den lämnat efter sig, alla de orena skuggor som åtföljer den! Allt ...

Av: Göran af Gröning | 25 januari, 2016
Utopiska geografier

Var finns de kärleksfulla revoltörerna?

  Den borgerliga regeringen vill att vi ska jobba mer och längre. Allmänna pensionsåldern är för låg och måste upp till 67 år, minst. Själv tycker jag att den ska sänkas ...

Av: Stefan Whilde | 01 september, 2011
Stefan Whilde

Konstens eviga frågor tas upp på gatan

På Kägelbanan i Stockholm har för tredje året i rad en helg ägnats åt konventet Art of the Streets. Förra gången blev det uppståndelse kring förbudet mot marknadsföring av gatukonstfestivalen ...

Av: Rebecka Bülow | 02 september, 2012
Kulturreportage

Anders T Ohlsson i Sufflören en av flera monologerunder 2015 års Scenkonstbiennal Foto:RogerStenberg

Maktstrukturer, identitet och genus på Scenkonstbiennalen



Vartannat år arrangeras Scenkonstbiennalen, Sveriges största branschmöte för landets scenkonstnärer. I år arrangerades den mellan den 26 och 31 maj i Malmö. Förutom några internationella, speciellt inbjudna gästspel hade juryn i år valt ut 18 föreställningar bland 328 nominerade som skulle illustrera det bästa och mest representativa för den inhemska scenkonsten just nu. 
Vi lever i en tid då det behövs göras upp med och slås hål på gamla maktstrukturer.

Karaktäristiskt för årets biennal var monologernas framträdande roll. Hela fem uppsättningar av de 18 utvalda var just monologer. Monologerna, med sin enda person på scenen, blir ofta en lek med identiteter i och med att berättaren ofta tvingas skissa andra karaktärer och röra sig mellan dessa. Därmed tydliggörs också det som utgör teaterns grund. Just detta illustrerade skådespelaren och dramatikern Anders T Olsson suveränt i sin monolog Sufflören - en teaterviskning, där han lekande lätt och med en stor portion humor iklädde sig i olika roller i berättelsen om sufflörens situation.

Men scenen med sina föreställningar, gestaltningar och tematik, fungerar också som en plattform för själva diskussionen om identitet och genus, någonting som lyftes upp under årets seminarier. Ett intressant sådant var seminariet "Att gestalta kön - Effekter och vad händer nu?" Seminariet handlade om vad som hänt med det stora genusprojekt som sjösattes 2007-2009 på scenhögskolorna. Inte mycket, menade en del som ett direkt svar på frågan. Någon påpekade att det till och med blivit värre efter detta projekt som endast berört eleverna på statens scenskolor och där varken pedagogerna eller administrationen i någon högre grad tagit del av omdaningsprojektet.

Skådespelaren och transaktivisten Aleksa Lundberg, som också deltog i seminariet, berättade om sina erfarenheter i teatervärlden, stödd av mörk statistik på området. Vad som behövs för att debatten och genusprojektet skall ta fart på allvar, är kanske att i framtida seminarier bland annat även involvera cheferna för de stora teaterinstitutionerna i diskussionspanelen.

Men biennalen var naturligtvis inte "endast" en diskussion om genus och identitet i monologens form. Andra intressanta monologer pekade i andra riktningar, så som Ansvaret är vårt / Tingsten, en uppsättning som helt gick i moralens tecken när skådespelaren Robert Fux förvandlade sig till den gamle DN-chefredaktören Tingsten och lät iscensätta dennes frustration inför partipolitik och lojalitet. Dimen Abdullas På alla fyra i Bahar Pars gestaltning var en beskrivning av en ung kvinnas kontrollbehov. Dansmonologen Measured Moments - om mänsklig dressyr var ytterligare en variant på monologen. Dansaren Sandra Medina tog både med publiken på en historisk resa genom balettens utveckling och på en resa i rörelser som var helt suverän, även om föreställningen i andra akten övergick i en lojare workshop för publiken som guidades av inspelade instruktioner. Measured Moments - om mänsklig dressyr med dess efterföljande workshop var en undersökning i hur vi människor underkastar oss kroppsliga rörelsemönster. För att också ge ett exempel på en föreställning bortom monologen, kan Den svenska apans 100 röda drömmar, Turteaterns iscensättning av Joakim Pirinens absurda, ironiska och associativa texter som ofta har en kritisk hållning till samhälle, förhållningssätt och idéer som det går att slå hål på, nämnas.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Vi lever i en tid då det behövs göras upp med och slås hål på gamla maktstrukturer. Det är också här den minsta gemensamma nämnaren i årets scenkonstbiennal tycks gå att finna. Ett flertal av Biennalens föreställningar ägnade sig åt just analys av maktstrukturer. Här blir berättelsen, och där med inte minst monologen, ett effektivt verktyg att inte bara skildra, utan också kommentera situationen.

Att svenska myndigheter gjort det omöjligt för den syriska teatergruppen Al-Ashar Theatre att närvara under Biennalen kan tas som ytterligare ett exempel på hur maktstrukturer påverkar teaterklimatet i Sverige.

Magnus Dahlerus

Ur arkivet

view_module reorder

Ett enfaldigt leve för svampens dag

I dag, söndagen den 2 september, fyrar varje rättrogen ”etnisk svensk”, för att använda mig av Fredrik Reinfeldts terminologi, Svampens dag. Yes meine Damen und Herren, i dag fyrar vi ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 02 september, 2012

Toilette Kawakawainnen foto Maksim

Skatologi

Ivo Holmqvist om urinoarerna och lite annat.

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om samhället | 04 april, 2015

Bengt Eriksson. Foto: Birgitta Olsson

Svenska ord, nya och gamla

Ord är skribentens – journalistens, författarens och poetens – spikar och skruvar. Verkligheten – de ämnen vi skriver om – är byggmaterial: brädor, gipsplattor, kakel och så vidare. För att ...

Av: Bengt Eriksson | Gästkrönikör | 28 Maj, 2015

Äkthet och falskhet i Blade Runner och Homo Falsus

”[…] av alla bländverk livet tvingar på oss är detta det farligaste: att tro att det bara finns en verklighet och att den är begriplig.” – Jan Kjaerstad, Homo Falsus Med ...

Av: Gustav Borsgård | Essäer om litteratur & böcker | 30 november, 2012

Foto Hugo Kuhlin

Paris (Strupen) av Hugo Kuhlin

Denna reseskildring skrevs av mig efter att jag och en vän hade besökt Paris tillsammans. Den skrevs för att jag kände för det och för att roa mig och min ...

Av: Hugo Kuhlin | Utopiska geografier | 22 april, 2017

Hugo Birger- en svensk konstnärs liv och verk

Vem var Hugo Birger (1854-1887)? Han var synnerligen en av de mest engagerande konstnärerna när den omvälvande "opponentrörelsen" drog i igång. Om man någon gång har besökt Göteborgs konstmuseum och ...

Av: Ulf Ljungberg | Essäer om konst | 07 juli, 2010

Volvo, IKEA och prästgårdarnas förmak

Volvo och IKEA är två ekonomiska framgångssagor. En anledning är den rejäla och prisvärda designen. Mikael Mogren har läst den svenska designens grundbok: Ellen Keys Skönhet för alla från 1899 ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om samhället | 16 oktober, 2008

Hundkäx.

Hundkäxet: om livets och konstens betydelsebärande bilder

Första bilden: ett dike invid bilvägen där det växer hundkäx (en av barndomens alla växter jag faktiskt lärde mig känna igen) och min mamma som går på vägen trettio meter ...

Av: Rasmus Lygner | Agora - filosofiska essäer | 27 februari, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.