En brittisk generation dömd till undergång 1914-1918. Rupert Brooke, Wilfred Owen,Siegfried Sassoon

Strax innan krigsutbrottet 1914 svepte en vind av allmän stridsyra och patriotism fram över Storbritannien. Unga män från alla landsändar och samhällsklasser trängdes i långa, ringlande köer utanför värvningskontoren, sporrade ...

Av: Elisabeth Brännström | 19 Maj, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Stefan George den esoteriske fadern – mästaren – novisen

The first claimed that we could have an objective knowledge of the world uncontaminatet by the point of view of any observer (Leibniz). The second claimed that we could have ...

Av: Göran af Gröning | 30 mars, 2014
Litteraturens porträtt

Benjamin 5

O

Av: Håkan Eklund | 10 september, 2011
Kulturen strippar

Special: Pride

    Foto: Sofie Nikolajsen Bergh.  Special: Pride   Essäer - Religion Queer Jihad Religionshistorikern Simon Sorgenfrei utforskar en problematik som sälla­n diskuterats i våra tidningar: homosexualitet och islam. Sedan tio år tillbaka finns det ...

Av: Agneta Tröjer & Sarah Degerhammar & Mårten Björk & Simon Sorgenfrei | 03 augusti, 2007
Reportage om politik & samhälle

Sceniska rum: Scener från Odenplan. I samtal med Janina Nilsson, konstnär



 Den skulpturala installationen Jhax ingick i Janina Nilssons kandidatexamen i keramik och glas på Konstfack i Stockholm 2013. Här arten Surruz. Foto: Anders NilssonArtikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi förstå förutsättningarna för deras existens, hur de påverkar oss, vilka gemensamma nämnare de har och vilka skillnader de uppvisar. Vi önskar er en god läsning.

I Odenplans tunnelbana i Stockholm har den vakna resenären kunnat skåda något uppseendeväckande. Under våren var konstmontern mitt på perrongen varit hemvist åt ett antal varelser i olika skepnader. Några av dem liknade muterade jätteinsekter, en påminde om ett mumintroll med lasersyn och i ett av monterns hörn fanns en futuristisk miniatyrstad som såg ut att ha använts som kuliss i någon fantasieggande sci fi-film. Den skulpturala installationen heter Jhax och ingick i Janina Nilssons kandidatexamen i keramik och glas på Konstfack i Stockholm 2013. Janina är en av få utvalda konsthögskolestudenter som fått chansen att ställa ut sina verk i Stockholms T-bana. ”Rumsligt passade den i montern. SL vill gärna ha tredimensionella verk och så gillade de mina fantasifigurer”, förklarar Janina när vi ses över en fika på Kafé Blåbär vid Odenplan.


Janinas akademiska bakgrund är gedigen och med en konstnärlig mamma föll det sig naturligt att följa i samma kreativa fotspår. Efter Nackagymnasiets bild- och formprogram lockade Birkagårdens konstkurs, följt av keramisk och tredimensionell form på Nyckelviksskolan, fördjupning i estetik på Södertörns högskola och slutligen kandidatexamen på Konstfack. På Konstfack föddes idén med fantasivärldar. Det som började med en glasvärld ledde till stop motion-filmer, större installationer och utställningar. Jhax, som var Janinas tredje glas och keramik-värld, kom ur tanken att bryta distansen mellan inramat konstverk och förbipasserande lokaltrafikresenärer. En ambition att låta åskådaren skapa sin egen bild av en pågående historia, snarare än att se verket som en statisk avbild. ”Fantasi och fantasivärldar är något som ofta förknippas med barn, medan orden har bytts ut för vuxna; “fantasi” mot science fiction, “saga” mot fantasy och “lek” mot aktivitet, säger Janina och menar att det finns ett spännande förhållande mellan vuxnas och barns respektive fantasiforum som förtjänar att utforskas.


En djuplodande mytologi 


Mytologin kring det imaginära öriket Jhax är väl genomtänkt. Janina beskriver hur en bit av ön har kraschat in i den mänskliga världen, detta för att motorn som driver ön, Tidernas berg, har exploderat. Därtill har en laddad energi uppstått i den bergsklyfta Janina liknar vid Djävulsgapet i Ronja Rövardotter. Klyftan är i sin tur en portal mellan våra världar, med bieffekten att de som passerar den blir fysiskt större. Varelserna man ser i installationen har alltså växt och är tragiskt nog förstenade. De klarar nämligen inte av att fungera normalt och är fast i vår dimension, frysta till stoder. Ljuset i ögonen (därav dioderna) vittnar dock om att de fortfarande lever, vilket är oändligt sorgligt och en vetskap som väcker sympati. Likt E.T:s livsöde önskar man att de ska få komma hem igen.


Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Att ön svävar runt i tomma intet utvecklas i tidigare nämnda kandidatuppsats:

“Man vet att det finns flera liknande svävande öar, för ibland har man kunnat skymta ett dovt ljus i fjärran och ibland uppstår svaga vibrationer i marken från det underliggande maskineriet, som skulle kunna tyda på att man närmar sig något och att ön liksom bromsar in.”

Janina är en av få utvalda konsthögskolestudenter som fått chansen att ställa ut sina verk i Stockholms T-bana. Här världen Jhax och dess varelser. Foto: Anders NilssonFör denna typ av mystiska hittepåmaskiner är tv-serien Lost en inspirationskälla. Precis som i Lost vill Janina plantera existentiella frågeställningar; att man ska grunna på vad som är verkligt och inte, om det finns monster och om Jhax är en parallell dimension till vår: ”Om det ska finnas en bra story så borde det finnas en konflikt nånstans, så är det i alla historier.” Konflikten ligger alltså inte så mycket på ett interkulturellt plan som på ett dimensionellt:

”Mina varelser överlag lever i symbios med varandra och har ett ganska bra liv. De är inte så krigiska. […] Konflikten i Jhax är en apokalyptisk chansning, i huruvida de skulle kunna acklimatisera sig i den jordliga världen.” 



Med sina respektive arter, Surruz, Kiwix och Fiix, hjälps varelserna åt med basala behov som att samla mat och bygga bostäder. Surruz'arna håller mest till i bergen. I egenskap av spejare har de som uppgift att vaka mot ”det eviga mörkret” som omgärdar ön. Kiwix'arna är luftvarelser, beskrivna som lätta, små och transparenta, vars främsta uppdrag är att samla in den svampliknande huvudfödan Wixam. Det faller på Fiixʼarnas lott att fixa bär, vilket underlättas av stora hattar som gör att de kan sväva kortare stunder.

Ett lapptäcke av inspirationskällor

Bland surrealister, filosofer, författare och konstnärer som skänkt inspiration nämner Janina H.R. Giger, Salvador Dalí, J.R.R. Tolkien, John Bauer och specifika verk som Elsa Beskows Tomtebobarnen, Margit Sandemos Sagan om Isfolket samt Stephen King och Peter Straubs The Talisman. Vad gäller filmer där rollfigurer förflyttats till andra dimensioner, fysiskt genom någon form av portal eller i tanken, anger Janina titlar som Alice in Wonderland, The Never Ending Story och Avatar. Jhax som parallell värld till vår jämför hon förutom Lost med tv-serien Fringe, som handlar om två världar som är likadana men spegelvända.

”Man kan nog förnimma varann lite”, svarar hon på frågan om vi kan känna av varelsernas närvaro utan att se dem. Jhax är dessutom inte helt olik vår mänskliga värld med skogar, höga berg och djupa dalar. Detta är medvetet då Janina vill att åskådaren ska känna en viss trygghet och igenkänning i det sceniska rummet. Men, även om hon är intresserad av att berätta en historia vill hon samtidigt inte berätta för mycket. Det är meningen att konstverkets betraktare ska fylla i och göra sin personliga tolkning och reflektera över sina egna möjligheter att förflytta sig med fantasins hjälp. Hon förklarar att materia – föremål som ett pappersark eller en tv – ett minne eller en doft kan ses som portaler som triggar igång fantasin, likaså kreativt skapande, drömmar eller religion. I mytologin går det även att spåra andliga inslag. Det finns en figur som är ”gömd inuti världen, som inte syns”. Man vet inte om någon har sett honom, han är den enda av sitt slag och fungerar som en motor. ”Han som startade allt”, säger Janina hemlighetsfullt.

Att glänta utanför ramarna – flörten med synthkulturen


 SL vill gärna ha tredimensionella verk och så gillade de mina fantasifigurer, förklarar Janina. Här syns arten Fiix.
 Foto: Anders Nilsson

De keramiska tekniker Janina använder sig av är gjutning, kavling, drejning och ringling. Hennes glastekniker består av blåsning av varmt glas samt lampworking och fusing. Att hon vill föra in ett figurativt inslag med narration i traditionell bruksföremålteknik förklarar hon med att hon blandar in material som egentligen inte hör konsthantverkscenen till: 



”Jag vill kunna arbeta utanför materialens ramar för att uppnå önskvärd estetik. Att föra in plast och syntetmaterial tror jag är lite banbrytande.”

För Janina låg det nära till hands att låta sina skulpturer färgas av popkulturella referenser i allmänhet och synthkulturen i synnerhet. Hon gör ingen hemlighet av att hon vill locka en för genren ny publik: ”Min bild av “alternative” är att de inte är jätteintresserade av keramiktomtar”. Att hon själv är synthare märks, då flera av synthestetikens signum återfinns i Jhax. I mikrosamhället i T-banemonterns ena hörn kan man se kretskort insprängda i vad som liknar någon slags hybrid mellan maskin, farkost och stad, som om universumet i Blade Runner hade kondenserats och ställts ut på några få kvadratmeter. Förutom lysdioder som ögon har varelserna syntethår. Avsikten är att håret ska bidra till att figurerna blir lite mjukare och verkligare, som en kontrast till de hårda materialen i glas och keramik. Tittar man riktigt noga kan man i installationen även se cyberlox – syntetslangar som vanligtvis syns fastsatta i håret på synthare och cyberpunkare. Till och med namnen på arterna i Jhax är ”synthiga” då de alla innehåller bokstäverna x, y eller z. Janina berättar att många DJ:s inom 1980- och 1990-talets synthscen hade liknande, dataterminologiska alias. Musikaliskt tycker hon att synthgenren innehar sinnesstämningar som ”sträcker sig från dansant glädje till en sorgsamhet och ibland ett distanserande, en avvaktan”, som hon vill spegla och framhäva i sina egna verk.


Att Janina Nilsson tänker utanför boxen är uppenbart. Hennes universum berör och energin från Jhax kommer säkerligen att försätta många konstbesökare i drömtillstånd, synthare eller ej. Det är nämligen inte svårt att försvinna i tanken med Surruz, Kiwix och Fiix som sällskap.

Anders Nilsson

Fotnot

klicka här för att läsa Janinas kandidatuppsats eller besök hemsidan www.janinanilsson.com för mer info.

 

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

5 – Erik

När dörren slöt sig bakom honom sjönk han ner med ryggen mot den. Han kunde se rakt igenom den praktiska ettan med sovalkov och ut genom fönstret i vardagsrummet. Han ...

Av: Erik | Lund har allt utom vatten | 13 januari, 2012

Strindberg, Rousseau och drömmen om kvinnan

Förhållandet mellan August Strindberg och hans "oförgätlige vän Rousseau" har av kritiken oftast behandlas utifrån de politiska och filosofiska tankar om samhället som präglade den svenske författaren. Men vad ...

Av: Fredrik Nordin | Litteraturens porträtt | 29 juni, 2011

Skådespelarporträtt av Shakaru, Foto: Världens karikatyrer, Natur och Kultur Stockholm, Del 1

En spegel i samhällsklimatet

Karikatyrer och satirer har haft en stor betydelse Japan, och de största konstnärerna har dyrkat dessa och utvecklat figurerna till en hög och mänsklig, artistisk fullkomlighet.

Av: Linda Johansson | Kulturreportage | 26 januari, 2015

Tankar kring begreppen Identitet och identifikation

Känner du till lösenordet till ditt eget inre? (Stanislav Jercy Lec) Att finna sin inre kärna, sin sanna identitet, är enligt min favoritpsykolog den mångsidiga psykoanalytikern Carl G. Jung ett livsmål och ...

Av: Nina Michael | Essäer | 15 augusti, 2013

Det sorgliga geniet. Allan Petterssons livssymfoni

Kraften i Allan Pettersson musik är brutal och väldig i sina apokalyptiska anspråk och allt igenom sinnlig. Hans tilltal är vresigt, strängt och oblygt monumentalt. Han vilar inte i stroferna ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om musik | 23 mars, 2012

Som en spark i arslet på varenda kotte!

  Vad är det som får folk att betala hundratals kronor, ibland mer, för en bit plast från band som knappt kan spela, än mindre sjunga, och som i låtskrivandet praktiskt ...

Av: Peter Sjöblom | Essäer om musik | 17 april, 2013

Beatrice Månsdotter

Glödande skymningsljus

”Jag har sett det här förut.” Han kisar med ögonen. ”Tusentals gånger i mina drömmar. Det är som om jag redan har varit här.” ”Mmm.” Hon nickar och följer med ...

Av: Beatrice Månsdotter | Gästkrönikör | 28 december, 2016

Hans-Jürgen Syberberg och det romantiska arvet

Det har varit ganska tyst om Hans-Jürgen Syberberg på senare år, om man jämför med sjuttiotalet och några år in på åttiotalet. Då hade hans stora filmprojekt, av vilka Parsifal ...

Av: Ulf Stenberg | Övriga porträtt | 29 mars, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.