Likkistor ska sprängas och stega härifrån ... Vladimir Majakovskij

... död för egen hand 1930, återuppstod inför ryska revolutionens 50-års jubileum, sattes dock snabbt i gulag av den rådande regimen, då hans skrivande ansågs vara subversivt, individualistiskt och borgerligt ...

Av: Freke Räihä | 25 oktober, 2010
Utopiska geografier

Greta Sandberg

Minnen. Kvinnor och konst.

Det blir ett kort återvändande, till en mycket liten by, som jag besökte för fjorton år sedan, jag vill minnas att det bodde 36 människor där då, nu är de ...

Av: Bo Bjelvehammar | 19 december, 2016
Essäer om konst

Roger Karlsson på scen. Foto: Carina Hedlund.

Porträtt: Roger Karlsson

När jag promenerar hem från showen ”Storhetsvansinne” med Niklas Strömstedt är det inte Niklas musik som ringer i öronen. Nej, i huvudet surrar en av Roger Karlssons låtar. Inget ont ...

Av: Thomas Wihlman | 20 mars, 2016
Musikens porträtt

Leila Aboulela  Foto CC BY SA 3.0 Wikipedia

En afrikansk röst att lyssna till

Den afrikanska litteraturen har äntligen börjat få sitt rätta värde. Visst har det funnits en rad afrikanska författare, framförallt från senare halvan av förra seklet, som nått erkännande och berömmelse ...

Av: Carsten Palmer Schale | 27 april, 2016
Essäer om litteratur & böcker

Teatern är sjuk men inte död




Om den åttonde Svenska Teaterbiennalen

mentalstate2.jpg 

Teatern är sjuk men inte död

23-27 maj ägde den åttonde Svenska Teaterbiennalen – den svenska teaterns egen festival – rum i Örebro. Biennale­n arrangerades av Svensk Teaterunion och Länsteatern i Örebro och samlade 1.500 teaterarbetare som deltog i seminarier, föreställningar, master-classes och debatter.

En jury hade valt ut ett tiotal teaterproduktioner från 2005/2006 utifrån den gemensamma nämnaren ny svensk dramatik. Urvalet kom från olika håll i landet och både fria grupper och institutioner var representerade. Mattias Anderssons The Mental States of Gothenburg från Angeredsteatern bygger på sociologiska intervjuer där ungdomar berättar om sina liv. Mirja Unges debutpjäs Var är alla? är en klaustrofobisk pjäs om skuld och lojalitet efter våldtäkt. Ytterligare en dramatikerdebutant, Jonas Hassen Khemiri, deltog med sin pjäs Invasion från Stockholms Stadsteater i regi av Farnaz Arbabi. Arbarbi tilldelades också under avslutningsbanketten teaterkritikernas pris för uppsättningarna Invasion och Utvandrarna som är en samproduktion mellan regionteatern Belkinge Kronoberg och Riksteatern.

Invasion tar avstamp i Carl Jonas Love Almqvists pjäs Signora Luna om den krigiska Abulkasem. Efter en högtravande inledning rusar plötsligt två unga invandrarkillar upp på scenen från publiken. "Vem är Shakespeare nu då, horor? Här sitter bara en massa teaterfittor."

Föreställningen tar upp frågor om språk och identitet samtidigt som den på ett underhållande sätt leker med teaterillusionen och med fördomar om teater.

Teater Terriers samhällssatiriska uppsättning av Dennis Magnussons Drömmen om att dö (som en svensk med hög cred) är ett angrepp på socialdemokratins svikna ideal. Det är dagarna innan valet och Sveriges statsminister står under ett träd i Harpsunds trädgård med en snara i handen. Han, som uppenbarligen representerar Göran Persson, undrar om Olof Palme och Tage Erlander, som maskförsedda dyker upp i kulisserna, skulle välkomna honom in i paradiset som en svensk med hög cred.

Urvalet av föreställningar visar att nyskriven svensk dramatik tar sin utgångspunkt i samhällsdebatten och i hög grad speglar den svenska verkligheten. Möjlighet gavs också att se Teaterhögskolornas slutproduktioner och internationella gästspel från Laos, Kina, Polen och östra Afrika.

Den statliga kinesiska Kunmingteatern från den sydliga provinsen Yunnan vänder sig främst till barn och uppträder i skolor. Tre korta stycken presenterades av fyra kvinnliga skådespelare som skickligt även spelade de manliga rollerna. De använde sig av ett pantomimisk språk som till viss del bygger på en överenskommelse mellan publik och utövare om vedertagna symboler. Alla tre styckena hade en moral som var mycket tydlig.

Aktuella kulturpolitiska och konstnärliga frågor debatterades och analyserades i ett femtiotal programpunkter.

I seminariet I väntan på vaddå? presenterades en tankeväckande skrift, Scenkonsten konfidentiellt - så fungerar jämställdheten inom media, scenkonst och film, av genusvetaren Vanja Hermele som på uppdrag av Teaterförbundet har granskat teaterområdet.

Finns det ett motsatsförhållande mellan konstens utveckling å ena sidan och jämställdhetskraven å den andra? Går den konstnärliga kvalitén förlorad om man börjar tänka för kategoriskt? Kan konstens självbild som radikal och samhällsförändrande stå i vägen för jämställdhet i praktiken? Dessa frågor har varit på tapeten inom scenkonstområdet de senaste åren. Allt fler politiska krav och riktlinjer har pålagts teatrarna från staten för att ändra de befintliga strukturerna. Kommittén för jämställdhet inom scenkonstområdet har konstaterat att kulturen är ett område med allvarliga jämställdhetsproblem. År 2005/2006 hade Sverige till exempel fem kvinnliga teaterchefer och 22 manliga.

I seminariet Scenografi i huvudrollen diskuterade regissörerna Linus Tunström, Anders Paulin, Anette Norberg och skådespelerskan Malin Cederblad under ledning av samtalsledaren scenografen Anna Heymowska bland annat det första mötet mellan scenbild/kostym och skådespelare. Alla var överens om att det man gör är att skapa en lekplats med begränsningar och att det handlar om kommunikation mellan scen och salong och mellan fiktion och verklighet. Tunström och Norberg tyckte att det var viktigt att scenbygget inte kommer in för sent i repetitionsperioden. Då får skådespelarna problem med scenerierna. Paulin tog en motsatt synpunkt och ansåg inte ens att det var nödvändigt att presentera en scenografimodell i början på repetitionsarbetet. Den fungerar ändå bara som ett lugnande medel för de inblandade. Han betonade vikten av att behålla sprickorna från repsalen så länge som möjligt.

Det var kö till Ann Petréns master class och många fick besvikna gå därifrån. Petrén berättade om sitt arbete och om de reflektioner hon hade gjort under sitt skådespelarliv. En idealisk skådespelare borde på scenen vara som en jazzmusiker. Eftersom hennes man var musiker hade hon själv gått på många jazzkonserter och fascinerats över att en musiker plötsligt kunde byta tempo i låten och att alla andra hängde med på det. Det var samma låt de spelade men de spelade inte på samma sätt igen. Ett sådant förhållningssätt ställer högre krav och en större öppenhet.

Biennalen avslutades med en fiktiv rättegång förlagd till 2012 som arrangerades av Svenska regissörsföreningen under titeln Mordet på den konstnärliga teatern. Staffan Olzon agerade åklagare och Stefan Moberg försvarare. Båda sidor hade ett antal vittnen till sitt förfogande. Enligt åklagaren hade den konstnärliga teatern försvunnit. Den var senast synlig 2009. Publiken har anmält den som saknad. Flera gärningsmän utpekades av åklagaren. Men inget lik har hittats. Är det de kommersiella marknadskrafterna som ligger bakom? Är det fega teaterchefer som hukar inför politikerna och marknadsförarna eller konservativa teaterstyrelser som är skyldiga? Bekväma och lata skådespelare? Nedmonteringen av de fasta ensemblerna eller hotet från det mångkulturella? Eller är det rent av publiken som hellre vill ha ett tidsfördriv än en upplevelse? Rättegången visade att den konstnärliga teatern inte kommer att dö men vi måste vara vaksamma. Åtalet lades ner eftersom det inte gick att fastställa vem gärningsmannen var.

Nu när teatern står i en brytningspunkt med en ny kulturpolitik inför dörren känns behovet av mötesplatser för det svenska teaterlivet viktigare än någonsin. Jag ser med intresse fram emot nästa biennal som hålls 2009 med Borås Stadsteater och Regionteatern i Väst som värdar och vilka frågor som då kommer att stå på agendan.

Yvonne Granath

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Also sprach Martin Heidegger

Under 1950-talet genomkorsas Martin Heideggers filosofi av det som den tyske tänkaren kallade Kehre, en vändpunkt. Den mest betydande i hans filosofi blir då konsten. I ”Sein und Zeit” (1927) ...

Av: Guido Zeccola | Agora - filosofiska essäer | 24 Maj, 2012

Kanadas Atlantkust – hav, hummer och glesbygd

Kanadas Atlantkust bjuder på orörd natur, havsbad och hummer, men också tynande näringar, avfolkning och skräpmat. Vi badar, paddlar kajak, smakar kulinariska specialiteter och utforskar våra släktband på Nova Scotias ...

Av: Elin Miller | Resereportage | 03 april, 2013

Frankrike och dess kulturpolitik

  Tre ord kan enligt min mening beskriva den franska kulturpolitiken: - Excellence- Elegance- Echanges Enligt de officiella dokument som styr det franska kultur- och kommunikationsministeriet (Ministère de la Culture et de la ...

Av: Mikael Jönsson | Essäer | 16 februari, 2011

Stefan Whilde

Vem kan man INTE lita på?

Dagens ETC, Folkhälsomyndigheten, VoF och andra sekteristiska lobbyföreningar, Wikipedia, TV4Nyheterna, Socialstyrelsen, DN, Livsmedelsverket. Listan kan egentligen göras hur lång som helst. Låt oss dröja kvar vid dessa uppräknade fenomen för ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 Maj, 2015

Brittisk litteratur - En passage till Indien

Att upptäcka brittisk litteratur är att samtidigt upptäcka Indien. Banden mellan Indien och Storbritannien har genom historien varit hårt knutna vilket har kommit att avspeglas inom litteraturen. Några av ...

Av: Therese Ekstrand | Essäer om litteratur & böcker | 19 augusti, 2010

Könsbestämda ord

Härmed anmäler jag påbudet att ordet kvinniska skall ersätta ordet människa. Möjligen är ordet kvinniska inte direkt könsneutralt, men det kommer att mildra den tyranni med vilken millionårigt manligt språkbruk ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 09 november, 2013

Frida Andersson, ”Ett hjärta av guld”. Foto och grafik: Julia Ingo.

Intervju: Frida Andersson

En och annan finlandssvensk artist, skådespelare eller annan kulturarbetare söker sig till Sverige, kanske främst för att nå en större publik. En av dem är sångerskan och låtskrivaren Frida Andersson.

Av: Thomas Wihlman | Musikens porträtt | 25 april, 2016

Kärlek = 120kr

Han sa att han älskade mig och tog mig i hand, två gånger. Sedan tog jag min cykel och gick ut från Möllevångens lilla livsmedelsbutik. Kassörskan hade bevisligen uppmanat mig ...

Av: Fredrik Rubin | Gästkrönikör | 27 januari, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.