Emmakrönika XII Det vackraste att få älska dig

Här excerpt käx: Vi är ej likadana, hurpass vi ens förstår varann, aldrig förstör varandra, jag betvivlar dock att någon annan kan förstå och acceptera endera oss bättre det ...

Av: Stefan Hammarén | 05 februari, 2009
Stefan Hammarén

"Så man har någonting i alla fall" - Om Bostad först och synen…

För en tid sedan visade teve ett inslag om "Bostad först", en strategisk modell för att motverka hemlöshet genom att fokusera på tak över huvudet som en grundläggande rättighet och ...

Av: Linda Bönström | 22 februari, 2011
Essäer om samhället

Ulf Stenberg

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen 2

Korta berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen. Andra och Tredje berättelse: Siffermannen och Den kallsinniga isprinsessan

Av: Ulf Stenberg | 01 Maj, 2017
Utopiska geografier

Belinda Graham – två dikter och en reflektion

Belinda Graham är en tvåspråkig poet och författare. Utbildad i litteraturvetenskap, English literature och creative writing. Fyra diktsamlingar utgivna på svenska och tre på engelska. Har även gjort översättningar och ...

Av: Belinda Graham | 24 december, 2012
Utopiska geografier

CREW – Eric Joris – C.a.p.e. och Kurt Hentschläger – FEED. Intryck från Dans- och Teaterfestivalen i Göteborg 2013



Kurt Hentschlägers FEED blir en skräckelig första upplevelse för skribentenHur mycket litar du på andra människor, på okända människor och människor vars ansikten du inte ser? Det blev utgångspunkten för de två upplevelser från Dans- och Teaterfestivalen i Göteborg 2013 som jag varit med om.

Man kan inte kalla dessa upplevelser föreställningar i traditionell bemärkelse, för de har inga lätt igenkännbara yttre former. Istället överlämnar man sig i händerna på artisterna: i fallet CREW – Eric Joris skapas förtroendet genom en varsam och intresserad introduktion, när det gäller Kurt Hentschläger blir det en skräckupplevelse med en introduktion som består av ett papper där det står skrivet alla skäl till varför man inte bör delta; migrän, panikattack, graviditet, känslighet för stroboskopljus och klaustrofobi är bara några saker man kan drabbas av om man tittar på FEED.

Det underliga är att ingen varnat för högt ljud och redan när föreställningen startar, så framträder det brusande basfyllda högfrekventa ljudet, som av en högtalare som gått sönder på en hög frekvens. Min väninna som har tinnitus måste lämna direkt. Vi i publiken sitter axel mot axel och måste ha våra väskor i knäet, eftersom det måste vara lätt att ta sig ut i fall någonting händer. Vi har fått instruktioner att följa bänkraden och sedan ledas ut av en vakt som sitter på den yttersta stolen.

På en stor duk framför oss spelas en animerad film av en naken människa vars kropp genomfars av små ryckningar, som hos ett foster. Figuren rör sig över duken i alla riktningar och snart uppstår det fler, likadana som rör sig på samma sätt utan att vidröra varandra. Ibland krockar de och blir då halvgenomskinliga, som när två hologram möts.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Tillsammans med den ihållande plågsamma musiken och rummets mörker känns det hela märkligt makabert och tryckande, som om något olycksbådande kommit flygande över våra huvuden. När sedan röken kommer, tjock och vit, bakifrån som om någon ville kväva en, får jag nog. Men hjälp av de andra besökarnas händer och utrymmet mellan deras knän och raden framförs ryggar går jag ut mot min vakt som tittar allvarligt på mig och tar min hand. Innan vi når dörren har röken fyllt hela utrymmet fullständigt och jag känner bara hans hand i min, ser inte ett dugg. Sammanfattningsvis helt outhärdligt faktiskt.

Tur att den andra performanceuppsättningen C.a.p.e. är desto mer njutbar. Här sätter man sig vid ett bord mitt ute på Järntorget i Göteborg, mittemot sin guide. Hon förklarar att hon skall vara med mig under hela ”resan” och att jag skall känna henne som en hand som leder mig åt ett visst håll eller att hon justerar min väg genom att visa var jag skall svänga. I en mundering av heltäckande mask över munnen, dataskärm för ögonen, hörlurar och ett högteknologiskt backpack på ryggen känner jag mig maskerad. Som om jag inte syntes. Min guide fortsätter berätta att jag ska gå sakta och försiktigt, att jag i varje ögonblick har 240 graders vy över var jag virtuellt befinner mig och att jag ska titta åt så många håll som möjligt under vägens gång.

När hon ser att jag hört och förstått stänger hon in mig i den virtuella verkligheten. Framför mig står en kvinna och välkomnar mig till Bryssel. Vi är i en hög byggnad utomhus med vyer åt alla håll. De första stegen stapplar jag, men ju längre jag går desto mer litar jag på min ledsagare och på upplevelsen. Vi rör oss i olika miljöer, en kyrka där jag möter en svart man som byter röret jag har i min hand mot en lite papperslapp. Sedan vidare till en gata med en orientalisk marknad där en annan man skriver något på lappen som jag fått. Jag känner rörelsen av pennan i handen och ler. Detta är en riktigt varm och upplyftande upplevelse.

Lena Lidén

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Bergen-Belsen och Theresienstadt

Till det som Christer Nilsson just skrivit här på sidan om Wannsee-konferensen, Auschwitz och Birkenau kan fogas ett par minnesbilder jag har av besök på två andra liknande ställen, eller ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om samhället | 11 juni, 2013

Höjdpunkterna från musikåret 2013

Hur jag än vrider och vänder på det kommer 2013 alltid att vara täckt av den dystra hinna som Lou Reeds frånfälle lämnade efter sig. Det var som att ett ...

Av: Peter Sjöblom | Essäer om musik | 28 december, 2013

Veckan från hyllan, vecka 22-2012

Det har varit rasistiska demonstrationer i Tel Aviv nyligen. Krav framfördes att illegala invandrare från Afrika ska utvisas. Rop hördes som uppmanade till pogrom. Förbipasserande svarthyade personer attackerades. Några sudanesiska ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 26 Maj, 2012

Frank Hellers beskrivning av judar blev ett självporträtt

Ända sedan Conan Doyle med början 1887 (romanen ”En studie i rött”) framgångsrikt producerade ett antal berättelser, de flesta noveller, med Sherlock Holmes i The Strand Magazine, har författare av ...

Av: Bertil Falk | Övriga porträtt | 29 augusti, 2013

Tankar kring Marmorklipporna

Ernst Jünger gjorde sin debut som författare redan 1929 med krigsskildringen I stålstormen, och levde och verkade ända fram till 1998. Hans skrivande präglas genomgående av en distanserad hållning till ...

Av: Tobias Harding | Essäer om litteratur & böcker | 17 december, 2013

Böcker har sina öden…

”To hundrede pund er prisen”, så hette en bok som kom på det danska K E Hermanns förlag 1944. Det en översättning av Graham Greenes tidiga thriller ”A Gun for ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 08 juni, 2012

Erotisk krönika av Karin Eng

Karin Eng, en fri kvinna och skribent, har inspirerats av bland andra Catherine Millet, Channa Bankier och Rut Hillarp. Karin menar att olika kvinnor söker, uttrycker och beskriver sexualitet på ...

Av: Karin Eng | Gästkrönikör | 05 april, 2012

Det Finlandssvenska dilemmat

I relationen mellan Finland och Sverige har en uttunning skett till följd av skeenden som idag är både okända och förnekade av båda parter. I medvetande dröjer en känsla av ...

Av: Oliver Parland | Kulturreportage | 24 september, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.