Detalj ur omslaget till

Vad kan vi lära av Läsebok för folkskolan?

I ”Läsebok för folkskolan” – huvudlärobok för svenska skolbarn fram till 1960-talet – speglas tydligt hur ett samhälles rådande mentaliteter reproduceras när det gäller att smidigt infoga de unga i ...

Av: Björn Gustavsson | 13 juli, 2017
Björn Gustavsson

Vårt behov av Bukowski

Kalsongerna är skitiga. Han är orakad, otvättad sedan minst en vecka tillbaka. Den slitna och gamla rangliga soffan är nerpinkad. Whiskyn är slut, flaskan ligger tom och naken under bordet ...

Av: Crister Enander | 13 Maj, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Balthazar Gracian, Arthur Schopenhauer och livsviljan

I en tid då många människor praktiserar Schopenhauers åsikt att man kan befria sig ur världens elände genom att förneka livsviljan, är filosofen om inte glömd så dock förgäten. Låt ...

Av: Bo I. Cavefors | 02 januari, 2014
Agora - filosofiska essäer

Kampen mot nutiden: Martin Becks Budapest

Maj Sjöwalls och Per Wahlöös romaner om polisen Martin Beck hamnade återigen på tapeten under vintern. Få svenska kriminalromaner har fått samma spridning, i alla fall innan deckarboomen, och få ...

Av: Markus Öbrink | 10 april, 2013
Essäer

CREW – Eric Joris – C.a.p.e. och Kurt Hentschläger – FEED. Intryck från Dans- och Teaterfestivalen i Göteborg 2013



Kurt Hentschlägers FEED blir en skräckelig första upplevelse för skribentenHur mycket litar du på andra människor, på okända människor och människor vars ansikten du inte ser? Det blev utgångspunkten för de två upplevelser från Dans- och Teaterfestivalen i Göteborg 2013 som jag varit med om.

Man kan inte kalla dessa upplevelser föreställningar i traditionell bemärkelse, för de har inga lätt igenkännbara yttre former. Istället överlämnar man sig i händerna på artisterna: i fallet CREW – Eric Joris skapas förtroendet genom en varsam och intresserad introduktion, när det gäller Kurt Hentschläger blir det en skräckupplevelse med en introduktion som består av ett papper där det står skrivet alla skäl till varför man inte bör delta; migrän, panikattack, graviditet, känslighet för stroboskopljus och klaustrofobi är bara några saker man kan drabbas av om man tittar på FEED.

Det underliga är att ingen varnat för högt ljud och redan när föreställningen startar, så framträder det brusande basfyllda högfrekventa ljudet, som av en högtalare som gått sönder på en hög frekvens. Min väninna som har tinnitus måste lämna direkt. Vi i publiken sitter axel mot axel och måste ha våra väskor i knäet, eftersom det måste vara lätt att ta sig ut i fall någonting händer. Vi har fått instruktioner att följa bänkraden och sedan ledas ut av en vakt som sitter på den yttersta stolen.

På en stor duk framför oss spelas en animerad film av en naken människa vars kropp genomfars av små ryckningar, som hos ett foster. Figuren rör sig över duken i alla riktningar och snart uppstår det fler, likadana som rör sig på samma sätt utan att vidröra varandra. Ibland krockar de och blir då halvgenomskinliga, som när två hologram möts.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Tillsammans med den ihållande plågsamma musiken och rummets mörker känns det hela märkligt makabert och tryckande, som om något olycksbådande kommit flygande över våra huvuden. När sedan röken kommer, tjock och vit, bakifrån som om någon ville kväva en, får jag nog. Men hjälp av de andra besökarnas händer och utrymmet mellan deras knän och raden framförs ryggar går jag ut mot min vakt som tittar allvarligt på mig och tar min hand. Innan vi når dörren har röken fyllt hela utrymmet fullständigt och jag känner bara hans hand i min, ser inte ett dugg. Sammanfattningsvis helt outhärdligt faktiskt.

Tur att den andra performanceuppsättningen C.a.p.e. är desto mer njutbar. Här sätter man sig vid ett bord mitt ute på Järntorget i Göteborg, mittemot sin guide. Hon förklarar att hon skall vara med mig under hela ”resan” och att jag skall känna henne som en hand som leder mig åt ett visst håll eller att hon justerar min väg genom att visa var jag skall svänga. I en mundering av heltäckande mask över munnen, dataskärm för ögonen, hörlurar och ett högteknologiskt backpack på ryggen känner jag mig maskerad. Som om jag inte syntes. Min guide fortsätter berätta att jag ska gå sakta och försiktigt, att jag i varje ögonblick har 240 graders vy över var jag virtuellt befinner mig och att jag ska titta åt så många håll som möjligt under vägens gång.

När hon ser att jag hört och förstått stänger hon in mig i den virtuella verkligheten. Framför mig står en kvinna och välkomnar mig till Bryssel. Vi är i en hög byggnad utomhus med vyer åt alla håll. De första stegen stapplar jag, men ju längre jag går desto mer litar jag på min ledsagare och på upplevelsen. Vi rör oss i olika miljöer, en kyrka där jag möter en svart man som byter röret jag har i min hand mot en lite papperslapp. Sedan vidare till en gata med en orientalisk marknad där en annan man skriver något på lappen som jag fått. Jag känner rörelsen av pennan i handen och ler. Detta är en riktigt varm och upplyftande upplevelse.

Lena Lidén

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

August Strindberg 2012

Om August Strindbergs liv, leverne, texter och persona tvistar de lärde ständigt. De flesta har en uppfattning om Strindberg och ofta en ganska stark sådan. Det är anmärkningsvärt att en ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 07 januari, 2012

Illustration: Hebriana Alainentalo

Fantasi och mening

Kärleken har behov av verklighet.

Av: Tidningen Kulturen | Melker Garay : Reflektioner | 15 september, 2015

En intervju med Markus Andersson

Konst har alltmer kommit att handla om att provocera, utmana konventioner och tänja på gränserna för det acceptabla. Samtidigt kan man skönja ett växande intresse för figurativt måleri och traditionellt ...

Av: Tobias Ridderstråle | Konstens porträtt | 18 februari, 2013

I juletid blommar körsbärsträden i Central Park

Efter en tolvtimmars flygresa över Atlanten i ”monkeyclass” kan det kännas skönt att sträcka på benen med en promenad. Vi är på besök hos dottern och ska fira jul på ...

Av: Lilian O. Montmar | Resereportage | 15 januari, 2012

Det är som om öarna åter stiger upp för min syn

Det är som om öarna åter stiger upp för min syn   Klipporna på Färöarna är otaligt många och fantastiskt vackra. Har rest på många sätt, och i många länder, men särskilt starkt ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 09 februari, 2007

Det är vackert i sin uppgivenhet och i det vackra finns i sin…

I dessa dagar då samhället tampas med problem som utanförskap och ungdomar på glid, fyller två guldpärlor 30 år. Guldpärlor i form av film om just tonårens utmaningar, utanförskap och ...

Av: Nicole E. Wallenrodhe | Essäer om film | 24 april, 2013

Europas vatten

Att Försvaret bitit sig fast vid Vättern som föreslaget utökat övningsområde för militärt flyg oroar. Dessutom förmår man inte sända representanter till Ödeshög eller Jönköping för samråd om det som ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 15 november, 2011

Orientalism – västs syn på Öst

Foto: Simon Amarcord TEMA ÖST-VÄST Idéhistorikern Mohammad Fazlhashemi beskriver hur den västerländska självbilden vuxit fram i kontrast till ett, mer eller mindre, konstruerat Öst. Resor till fjärran länder i syfte att upptäcka ...

Av: Mohammad Fazlhashemi | Essäer om samhället | 30 april, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.