Shaw´s corner Foto Ivo Holmqvist

Engelska mil 1: Shaw´s Corner

Den andra bok som Jan Olof Olsson-Jolo gav ut efter debuten med ”Kungens Köpenhamn” hette ”Engelska mil” och var illustrerad av Birger Lundqvist. Omslaget är vackert, med kåsörens och ...

Av: Ivo Holmqvist | 03 augusti, 2016
Resereportage

Liv som inte förtjänar att leva

From the viewpoint of racism, there is no exterior there are no people on the outside. There are only people who should be like us and whose crime is not ...

Av: Kristian Pella | 24 juni, 2011
Agora - filosofiska essäer

Über allen Gipfeln

Kopparstick av Evert A Duyckinick. Über allen Gipfeln Über allen Gipfeln ist Ruh, in allen Wipfeln spürest du kaum einen Hauch; die Vögelein schweigen im Walde. Warte nur, balde ruhest du auch. – Johann Wolfgang von Goethe

Av: Karl-Gösta Engquist | 13 november, 2007
Utopiska geografier

På jakt efter Don Quijote

Alcalá de Henares - en behaglig och vacker stad belägen tre mil öster om Madrid - är känd för åtminstone tre saker: storkarna, universitetet och Cervantes. Ett hundratal storkpar lever ...

Av: Johan Werkmäster | 18 oktober, 2010
Kulturreportage

The God of Carnage med SEST



The God of Carnage. Foto Giusi Barbiani

SEST - The Stockholm English Speaking Theatre är en teatergrupp som spelar bara på engelska. Regissören Samuele Caldognetto och skådespelarna Cheryl Murphy, Kristina Leon och Ingela Lundh driver gruppen sedan flera år tillbaka. Just nu och fram till på måndag (25 februari 2013) spelar de på Teater Brunnsgatan 4 i Stockholm, en pjäs skriven av Yasmina Reza; ”The God of Carnage”.  

Jag träffade Ingela Lundh och Samuele Caldognetto för en kort intervju.

SEST, en teatergrupp som endast spelar på engelska. Varför?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

- SEST uppstod då vår regissör Samuele Caldognetto och skådespelaren Kristina Leon av en slump stötte på varandra på Teaterhögskolan i Stockholm 2009. Samuele hade precis flyttat till Sverige från Italien och letade efter någon att skapa teater med, antingen på italienska eller på engelska. Kristina hade precis flyttat tillbaka till Sverige efter tio år i London där hon utbildat sig och varit verksam som skådespelare. De bestämde sig för att sätta upp Sarah Kanes drama 4.48 Psychosis och behövde en inspelad engelsk röst. Genom en gemensam bekant fick de tag på Ingela Lundh, också hon skådespelare och utbildad i London.

Efter 4.48 Psychosis ville vår trio fortsätta att arbeta tillsammans, eftersom vi trivdes så otroligt bra ihop på alla plan. Dessutom såg vi att det inte fanns någon permanent engelsk teatergrupp i Stockholm längre sedan den gamla Reginateatern lades ner. Eftersom både Kristina och Ingela var mer bekväma med att spela på engelska, så föll det sig naturligt och vi såg det också som ett sätt att berika Stockholms teaterliv. Vi kände att det fanns en lucka att fylla, eftersom Stockholm har så många engelsktalande invånare och besökare. Dessutom finns ett hav av fantastisk brittisk, amerikansk, irländsk och australisk dramatik att välja mellan.

Yasmina Reza skrev manuset till The God of Carnage. Föreställningen var ursprungligen skriven på franska, har spelats i Europa och i USA. Varför valde ni denna ”massakerns Gud” och vad är meningen med pjäsen?

- Efter att ha spelat Sarah Kane, David Mamet, Shakespeare och Hughes, så kände vi att vi gärna ville spela en komedi. Vi plöjde oss igenom ett antal pjäser och fastnade tillslut för The God of Carnage, dels för att den är otroligt musikaliskt skriven, dels för att den är en dröm för en skådespelare att spela. Ett riktigt ensemblestycke! Dessutom innehåller den mycket igenkänningskomik för både par och föräldrar som vi kände var aktuellt. Andra teman som klasskillnader, status, könsroller och politisk korrekthet gjorde pjäsen till en oemotståndlig karamell, som vi kände en enorm lust att sätta tänderna i. Det svänger om texten och det finns utrymme för både drama och komik. Pjäsen sätter parrelationer och föräldraskap under lupp på ett sätt som vi tror får publiken att både skratta och förfasas. De känner igen sig på gott och ont.

En tidigare uppsättning, som gruppen iscensatte förra året, var med några undantag en ”antologi” av Shakespeares komedier. The God of Carnage verkar också vara en svart komedi. Spelar SEST bara komedier?

- Nej, absolut inte. 4.48 Psychosis är allt annat än en komedi om än med vissa inslag av nattsvart humor och vår skolföreställning. Tales from Ovid var baserad på ganska grymma sagor från den grekiska mytologin. Vi gör pjäser som talar till oss och vi väger alltid in vad det är som kommer att få oss att utvecklas som grupp och det som vår publik kan tänkas vilja se.

Samuele Caldognetto, du som är regissör, finns något specifikt samarbete mellan dig och skådespelarna när ni arbetar fram en uppsättning? På vilket sätt sker det?

- Vi är först och främst en ensemble och arbetar väldigt tätt tillsammans när vi skapar våra föreställningar. Jag som regissör ser naturligtvis processen utifrån, men det är en process där alla är lika delaktiga. Vi lyssnar på varandras förslag, vänder och vrider, prövar. Det är viktigt att våga göra fel, våga kritisera och pröva varandras förslag, även om man från början inte håller med. I arbetet med The God of Carnage blev samarbetet ännu tätare, eftersom stycket verkligen är skrivet för skådespelare. Därför var det viktigt att varje val och varje replik hade fått sig en omgång så att den sjöng så mycket som den kunde. Det var utmanande, roligt och väldigt berikande att dyka ner i pjäsens rytm och tillsammans få den att svänga.

Kommer SEST att presentera nya pjäser under sommaren här i Stockholm?

- Vi är just nu i kontakt med olika spelplatser och teatrar och utforskar möjligheterna att göra The God of Carnage även i sommar. Vi har också en annan idé inför sommaren, som vi inte vill yppa för mycket om ännu. Allt beror på om vi får till det med spelplatser och naturligtvis finansiering.

Har ni visat era föreställningar utomlands? Jag tänker på de många teaterfestivalerna i Europa...

- Ett av våra långsiktiga mål är att turnera med våra föreställningar utomlands. Efter våra föreställningar på Brunnsgatan 4 tänker vi göra en storsatsning på att knyta kontakter med andra engelsktalande teatrar i Europa och även internationella teaterfestivaler. Vi skulle också gärna så småningom kunna bjuda in skådespelare från till exempel England att arbeta med oss. En dröm är också att skapa ett slags internationellt teatercentrum här i Stockholm där vi kan spela våra pjäser, bjuda in gästspel, hålla kurser och workshops. Stockholm är en av Europas teatertätaste städer vad gäller fria grupper och ett internationellt teatercentrum tror vi skulle berika staden enormt.

 

Intervjuare Guido Zeccola

www.sestcompany.com

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Jonas Wessel. Embryots iakttagelser

Far har imponerande ärr efter cykelolyckan, som skedde i alléns dystra dunkel. I fallet sprack en luktflaska av kristall och man meddelar om tidssjukdomar via telefon från Marrakech. Far avfärdar det som efemära fenomen och förgyller ...

Av: Jonas Wessel | Utopiska geografier | 16 december, 2013

Bergen-Belsen och Theresienstadt

Till det som Christer Nilsson just skrivit här på sidan om Wannsee-konferensen, Auschwitz och Birkenau kan fogas ett par minnesbilder jag har av besök på två andra liknande ställen, eller ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om samhället | 11 juni, 2013

Knut Hamsun porträtterad av  Alfredo Andersen

Randanmärkningar om glädjens villkor. Del 1

Om det inte finns glädje i människolivet är det inte mycket värt. Det är då knappast mödan värt att sträva vidare. Den som inte vet vad glädje är kan inte ...

Av: Nikanor Teratologen | Essäer om litteratur & böcker | 19 augusti, 2017

Burroughsparasiten

”Every man has inside himself a parasitic being who is acting not at all to his advantage.”– William S. Burroughs  Jag ser dig i din Brooks Brothers-kostym med väst, din blårandiga ...

Av: Jonas Wessel | Övriga porträtt | 14 april, 2013

Frost

Märkligt det, vad det nu kan benämnas som, kännas som, vara eller förnimmas som. Det som fyller upp en tomhet, det som ständigt är, när inget finns att ta på ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 04 mars, 2014

Gustav Holm, tredje från vänster  i Qaqortoq, Greenland, år 1894

Min farfar var aldrig på Svalbard

När jag ser den svenska sångerskan Tove Styrke som går omkring i de övergivna skolsalarna, de ödsliga korridorerna och den tömda simbassängen i musikvideon till låten Borderline så kommer jag ...

Av: Mathias Jansson | Kulturreportage | 19 juni, 2016

Ulf Stenberg

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen 2

Korta berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen. Andra och Tredje berättelse: Siffermannen och Den kallsinniga isprinsessan

Av: Ulf Stenberg | Utopiska geografier | 01 Maj, 2017

Dansk humor enligt redaktören Claus Christensen

Bäste Claus Christensen, Tack för länken till din artikel om filmkaraktären Zelko och om undertecknad. Den verkar vara åtminstone 8 månader gammal och jag undrar varför du inte bekantade mig med den ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 02 april, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.