Konstnärsparet Hanna och Georg Pauli

Det har funnits många kvinnor i konstens historia, men i tusentals år var de huvudsakligen med som modeller, man kan kalla dem objekt för Konstnären som självklart var en man ...

Av: Lena Månsson | 25 november, 2012
Konstens porträtt

Simon O Pettersson. Den tübingska estetdöden

Friedrich Schlegel skriver i ett fragment: ”Nur derjenige kann ein Künstler sein, welcher eine eigne Religion, eine originelle Ansicht des Unendlichen hat.“ Jag tror detta är en korrekt uppfattning. Poesi ...

Av: Simon O Pettersson | 03 mars, 2014
Utopiska geografier

Den Gudomliga komedin Del 3

En purgatorivandring  När vi nu lämnar det första stadiet på vandringen genom "de tre rikena" har vi lämnat det statiska "trattlandskapet" bakom oss. Dante med sin Mästare och ledsagare Vergilius har ...

Av: Hans-Evert Renérius | 26 februari, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Johan Svensson om 2009:s populärmusik

Snart är 00-talet över. Ett bra år för svensk musik. Här har ni undertecknads lista över det bästa som släpptes.2009 års bästa album: Deportees, "Under the pavement - The beach" Lars Winnerbäck ...

Av: Johan Svensson | 13 december, 2009
Kulturreportage

Den kristna gnosticismen och dansen



det gnostiska kosmosFrån 200-talet synas vissa apostlaakter härstamma, till exempel de så kallade “Johannesakterna”.

De hör till den kristna gnosticismen och har särskilt omhuldats av manikéer, priscillianer, med flera. De förekommer som en kultdans, ett mysteriespel som firas på aftonen före Jesus martirium. Innan Jesus greps av judarna, församlade han alla lärjungar och talade till dem (Johannesakterna 3:94). Han uppmanade dem att före hans övervantvardande tillsammans med honom sjunga en lovsång till Fadern. Han befallde dem att bilda en ring, och under det att lärjungarna fattade varandras händer, förblev han själv stående i mitten av ringen. Han sade till dem att svara med “Amen” medan han själv sjöng en hymn för dem. Härmed rörde sig lärjungarna i en krets omkring honom. Hymnen är en lovsång, fylld av mystiska anspelningar:

Prisad vare dig, Logos! Prisad vare dig Nåd! Amen.

Jag vill räddas och jag vill rädda. Amen.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jag vill lösas och jag vill lösa. Amen.

Nåden dansar i raddans.

Jag vill spela på flöjten. Alla ska dansa. Amen.

Jag vill klaga. Jämnren alla. Amen.

ouroborosDet enda åttatalet (ogdoaden) lovsjunger med oss. Amen.

Tolvtalet dansar däruppe sin raddans. Amen.

Alltets uppgift är att däruppe dansa. Amen.

Det som icke dansar, förstår inte det som sker. Amen.

Men om du deltar i min raddans, se dig själv i mig, den talande.

Och när du ser, vad jag förehar, så förtig mina mysterier.

När du dansar, betänk, vad jag gör.

Att det är ditt lidande, detta mänsklighetens lidande som jag vill genomlida

Jag hoppar, men du bör besinna det hela, och när du har tänkt efter, säg då:

Prisad vare dig Fader!

 

den dansande gnostiken Enligt Augustinus använde under 300-talet både priscillianer och manikéer en liknande hymn vid firandet av sina mysterier. Denna hymn sade de sig ha hämtat ur en ”Memoria apostolorum”, utgörande en verklig ”Herrens lära”. Hymnen är den som följer:

Jag vill befria och jag vill befrias.

Jag vill helbrägdagöra och jag vill helbrägdagöras.

Jag vill frambringa och jag vill frambringas.

Jag vill sjunga, dansen alla tillsammans.

Jag vill klappa händerna, stampen alla.

Jag vill pryda och jag vill prydas.

Sambandet mellan de båda hymnerna är uppenbart. Båda stödjer sig på evangelieorden från Matteus och Lukas. Men hymnen ur ”Herrens lära” anför också Hesekielorden (6:11) med Guds befallning: ” Slå dina händer tillsammans, och stampa med dina fötter”.

Redan här kan vi få upplysningar om hur dansen kunnat gå till: raddansen i form av en ringdans, hand i hand, med försångare och responsorier, dansen stampande och det hela stundom avbrutet genom handklappningar, sannolikt vid Amen-responsorierna.

Johannesakternas hymn skildrar skapelsens dans. Åttatalet lovsjunger tillsammans med de dansande och får för den skull troligen samtidigt också dansa. Tolvtalet dansar, ja hela alltet dansar däruppe. De åtta är i främsta hand de sju planethimlarna med fixstjärnhimlen som den åttonde.

Men det betyder också åtskilligt mer inom de gnostiska systemen. Tolvtalet är framför allt de tolv husen eller stjärnbilderna inom djurkretsen. Liksom babylonierna betraktade djurkretsens väldiga ring som dansande i ringdans, så gör också de kristna gnostikerna det. Hymnens ord måste framför allt beteckna att den skapade världen dansar inför Skaparen: solen, månen och de återstående då kända fem planeterna, de himmelska stjärnbilderna och alla fixstjärnorna – allt dansar till Herrens lov.

korset och svärdetMen allt detta är dock ytterst arkaiska eller snarare antika tankar. Enligt Platon skulle de egyptiska tempeldanserna ha avsett att bland annat återge den lagbundna harmonin inom kosmos, återspegla planeters och stjärnors dans runt solen-altaret.

Lukianos skriver i sitt arbete om dansen, att som förebild för den allra första dansen tjänade stjärnornas kör, planeternas och fixstjärnornas konjunktioner, deras harmoniska, ömsesidiga förbund och deras underbara samljud. Och Lukianos tillägger att man just med detta som grund dansade runt altaret, för att beteckna stjärnornas och särskilt djurkretsens rörelser kring solen. Liknande föreställningar om tempeldansen förekom bland grekerna under Dionysos och under Eleusis mysterier.

Hur kan vi tolka Johannesakternas märkliga danshymn? Det är ett mysterium som uppförs: dansen avser symbolisera den återställda harmonin i skapelsens syndiga värld, kanhända vill den också befordra detta återställande, som just Jesus instundade korsdöd ska betinga. Dessa är hypoteser, den första mer sannolik än den andra. Men endast den som dansar kan förstå vad som sker och som just symboliseras genom dansen. Men den dansande skall se sig själv i Jesus och samtidigt betänka att Jesus vill genomlida människans och mänsklighetens lidande. Jesu lidande, hans död, nedstigande till dödsriket och hans uppståndelse och befrielsen är förebilden för den enskilda människans öde. Endast den dansande förstår, endast den som deltar i detta mysterium kan förstå, blir delaktig av mysteriets innebörd: uppståndelsen och befrielsen ur dödens makt. Döden är syndarstraffet, harmonins återställande fördrar för den skull ett brytande av dödens välde.

Detta skulle alltså bli dansens mysterieinnehåll: genom Kristus frälsargärning återställs harmonin i skapelsens värld och möjliggörs befrielsen ur dödsriket och därmed också uppnåendet av det verkliga livet i salighetens paradis.

den inre och yttre dansenI ”Thomasakterna” (200-talet) sjunger aposteln Thomas en sång till pris för himladrottningen Sofia (Visheten) vars brudgum är Kristus. Även i denna hymn görs anspelningar på den kosmiska fysiken: de sju planeterna och de tolv himmelshusen (Zodiakaltecken). Ett utdrag:

Flickan (Sofia) är ljusets dotter

på henne vilar konungars stolta glans,

hänförande är hennes åsyn...

Omgiven är hon av de sju brudförarna,

utvalda av hennes själv.

Hennes tärnor är också sju,

dansande i raddans inför henne,

tolv är deras antal, som tjänar henne

och är henne underdåniga.

Under samma århundrade (200-talet), syns en skrift om aposteln Andreas martirium författad inom gnostiska kretsar. Andreas hänger på sitt X-formade kors, då följande bön uppsändes:

Lös min kropp,

på det min själ,

dansande med änglarna

må prisa dig.

Enligt de tidigt kristognostiska riktningarna var det inte enbart skapelsens alla ”kreaturer” som dansade inför Herren, utan också änglarna i himlen dansade inför Hans tron. Saligheten innebär bland annat förmånen att få dansa med änglarna under lovsånger.

PlotinusPlotinus föddes 204 i Lykopolis i Egypten och dog 270 i Kampanien. Han företrädde en religionsfilosofi starkt påverkad av platonism och gnosticism och grundlade den så kallade nyplatonismen. Hans religionsfilosofi kom att spela en oerhörd roll inte endast för den tidiga kristendomen utan också för den arabiska mohammedanismen och genom denna för de medeltida mystiskt-gnostiska sekterna inom fransk och tysk kristendom. Plotinus spekulationer har betydligt influerat kyrkofäder som Clemens av Alexandria, Gregorios av Nyssa och senare Dionysios Areopagita och även den hedniska Hypatia. I sina ”Enneader” skriver Plotinus om det goda och det onda samt om själen som lär känna sig själv:

De okroppsliga varelserna är inte hindrade av sina kroppar; när olikheten dem emellan hävts, då är de alla närvarande för varandra. Den människa, som inte längre bär på dylika (kroppsliga) olikheter, blir därmed närvarande även för de andra. Liksom kören alltid går i cirkel runt försångaren och sjunger som bäst, när den är vänd mot honom, så skola vi också ständigt omgivna honom, och då vi betraktar honom, så ser vi där vårt slut och vår vila, vår röst är harmoniskt samstämd och vi dansar omkring honom en inspirerad dans. I denna dans kan man begrunda källan till livet, källan till intelligensen, tillvarons princip, det godas orsak, själens ursprung.”

Bilden som Plotinus använder är lånad från den antika körens ringdans, vilken ju rörde sig i en cirkel, sjungande och dansande runt försångaren eller runt altaret. För Plotinus innebär denna bild ett harmonins fullkomliga tillstånd, där återigen de skapade tingen i lagbundenhet och lydnad utför en samstämd kördans. Plotinus menar att källan för hela skapelsen, för materia och ande, är att söka i den ursprungliga renhetens och harmonins källa.

Denna vision verkar vara mycket nära det vi finner i Johannesakterna. Det är i båda fallen fråga om en ringdans runt en försångare, deltagarna uppmanas att betrakta den för att just genom betraktandet kunna vinna upplysning om förlossningen ur livets lidande och disharmoni. Grundtankarna och bildspråket är så likartade att ett samband måste förutsättas. Varifrån erhöll Plotinus uppslaget att även på tillvaron i fullkomlighetens värld tillämpa ringdansen såsom ett karakteristikum för den återställda harmonin och fullkomligheten?

ZodiakalteckenFrån den judiska religionen finns inga stöd att hämta. Däremot helt visst från vissa av antikens mysteriereligioner, där man talade om en dans på den saligas nejder. Detta innebär att Plotinus, starkt beroende av Platon, talar grekens mysteriespråk.

Ringdansen i lycksalighetens himmelska värld kan man nämligen följa fram till Platon genom hans uttalande i Faidros om människosjälarna under deras föruttillvaro:

Där kunde de betrakta en glänsande skönhet, då de i en lycksalig ringdans under saligt skådande varseblev en salig samt erhöll en invigning, som man må kalla den saligaste, och som vi helt och fullt firade, oberörda av allt det onda som sedermera väntade oss.

Det innebär att själen under sin föruttillvaro i himlen under dans invigs i de överjordiska mysterierna, därmed skådande idéernas värld.

Från Platon och från vissa av de grekiska mysterierna – i främsta rummet de orfiska och de eleusinska – har föreställningen om de himmelska ringdanserna kommit. Även de uttalanden om änglarnas och de saligas ringdans i det himmelska paradiset som vi finner i Clemens av Alexandria utgör ett mysterium som har sina rötter i Platons idéer.
Det är alltså de antika mysterietankarna som på detta sätt tränger in i kristendomens symbolik.

 

Eugène Louis Backman

Ur arkivet

view_module reorder

"Vi lever i en absurd och relativistisk värld."

"Vi lever i en absurd och relativistisk värld." Ett samtal med Carl Johan De Geer. Text & foto: Carl Abrahamsson Det finns ingen annan Carl Johan De Geer än Carl Johan De ...

Av: Carl Abrahamsson | Konstens porträtt | 01 november, 2009

Gilda Melodia

Gud och Futurismen

Berättar les cahiers du situationism som under maj 1968 vissa aktivister tog, för att provocera de dogmatiska maoisterna under ett studentmöte, en kort manifest upp.

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 01 december, 2017

Skendränkning i demokratins namn

Foto: Uniforum Är västvärldens bristande intresse för moraldiskussion om möjligt ett mer grundläggande hot än terrorismens våld? Tobias Lundberg resonerar om Thomas Pogges teorier. I en intervju i det amerikanska tv-programmet The ...

Av: Tobias Lundberg | Gästkrönikör | 05 maj, 2008

Bygdeböcker i Västerbotten

Byaböcker är en fascinerande och, i takt med avfolkningen och avkristningen av Norrlands landsbygd, mycket livaktig genre. Ögonskenligen paradoxalt – men drivkraften att dokumentera de försvunna levnadsformerna och de strävsamma ...

Av: Nikanor Teratologen | Gästkrönikör | 16 juli, 2012

Poeter får inte ljuga

Jag läser en amerikansk poet som säger att poeter inte ska vänta sig pengars framgång. Det innebär förstås att poeter inte är poeter på riktigt, de gör något annat. Den här killen ...

Av: William Males | Gästkrönikör | 18 december, 2008

Om det moderne. Del I

Innledning Artikkelen min bygger på følgende tese: at for de aller fleste begrepsord gjelder det at det ikke er helt opplagt/innlysende hva for betydning og mening de aktuelle begrepsordene har, eller ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 27 november, 2011

Internationell Filmfestival i Amsterdam

Amsterdam är en levande stad full av kreativitet och mångfald. Detta blir extra tydligt en vecka om året då International Documentary Film Festival Amsterdam (IDFA) hålls och staden fylls av ...

Av: Natalija Sako | Kulturreportage | 29 november, 2012

Arkitektur som reklam

Michelin-byggnaden som den framställdes i begynnelsen. Arkitektur som reklam En byggnad har många olika funktioner. En kan vara att förmedla budskap. Våra kyrkor har denna uppgift, som inte bara manifesteras av ...

Av: Bertil Falk | Essäer om konst | 13 mars, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.