Att spela sig fram till ett inre lugn

Daniel Westerlund är en mångfacetterad man. Han är verksam som skribent och förläggare, men även som musiker och kompositör. Det som överraskar mig när jag lyssnar på hans dubbel ...

Av: Guido Zeccola | 02 mars, 2009
Musikens porträtt

Månskensstråk över svenska Pommern

Det är i slutet av oktober. Stranden ligger nästan öde. Vågorna rullar långsamma och tunga mot stranden med sitt dova ljud. I horisonten tornar en hotande molnbank upp sig, men ...

Av: Mathias Jansson | 05 november, 2010
Kulturreportage

Brott och straff 3 Lagens bokstav - Rättens andliga märg

Bor Gud i lagboken? Domarreglerna menade så. Men hur kunde Guds ande trängas i lagarna vid sidan av ett tungt mandat givet till folket? Det var en fråga som endast ...

Av: Benny Holmberg | 11 november, 2009
Essäer om konst

Tack så mycket för elden

F. Scott Fitzgerald är framför allt känd för sin roman ”Den store Gatsby”, som räknas som ett av försöken att skriva ”den stora amerikanska romanen”. Fitzgerald och hans hustru Zelda ...

Av: F. Scott Fitzgerald | 27 mars, 2013
Kulturreportage

Båstad på Metropolens karta när Stormen drar in



Första sidan av 1623 års Folioutgåva av The Tempest.Källa: WikipediaNär min far växte upp i Båstad på 1950-talet var byns centrum traditionellt centrerad kring torget. Här låg, och ligger fortfarande, kyrkan, här finns församlingshemmet och här ligger också det som en gång var skolans gymnastiksal, en liten gul tegelbyggnad som väl smalt in i den övriga tegelmiljön.

Idag är det just denna lilla tegelbyggnad som är ortens biograf, bio Scala, i Båstad. Driven av Ulf Berggren är det honom som Båstad har att tacka för att det även under vintertid, när turisterna glömt bort orten, tennispelarna befinner sig på touren på andra sidan världshaven och den finkulturella eliten lämnat Lilla Filmfestivalen, alls finns något kulturutbud, borträknat de vackra kyrkokonserterna, bygdetraditioner som äppel- och potatisdagar, den årligt återkommande påskrean med tårta och kaffe i Bjäre Bokhandel och den lokalt förankrade nyårsrevyn. Ingenting av detta att förkasta, dock. Snarare att uppmuntra. Men det är samtidigt trevligt med ett komplement till detta kulturella utbud.

Det lilla Båstad på Skånes norra västkust i skuggan av Hallandsås är idag kanske inte känt för mer än Swedish Open och de dyra sommarfesterna. Få vet kanske till exempel att självaste ”V Gurra”, eller Kung Gustaf V var tennisintresserad och varje sommar spelade tennis i Båstad. Få vet kanske att Båstad, på vägen mellan fiskeort och vad den kommit att bli, också var en högt uppskattad kurort.

Vad få kanske vet är att Båstad också har ett visst kulturellt arv att vårda och att modesta men i hög grad kvalitativa initiativ tas på den kulturella punkten. Förutom en bygdekulturell tradition handlar detta om klassisk musik och film. Kammarmusikfestivalen i Båstad arrangeras varje sommar liksom Lilla Filmfestivalen i Båstad, till minne av Bo Widerberg (som också ligger begravd på Båstad kyrkogård). Och de väver fint samman kulturella, kyrkliga och samhällstraditionella miljöer med en finkultur av film och klassisk musik.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det är också här, på samma biograf som Lilla Filmfestivalen arrangeras, som ”det händer” i Båstad när Folkets Hus och Parker i samarbete med lokala biografer distribuerar Metropolitan Operas uppsättningar live. Genom överenskommelser med lokala biografer på ett flertal platser, från norr till söder, tas den amerikanska operan till Sverige. Under säsongen 2012-2013 finns ett rikt program för beskådande live via svenska biografer, från Otello av Giuseppe Verdi till Julius Caesar (Giulio Cesare) av Georg Fredrich Händel.

Kanske är Båstad biograf, trots sin lilla sal, den mest spatiösa biografen i mannaminne. Intim och liten uppstår samtidigt inga problem att rulla in en rullstol eller låta den långe veckla ut sina ben. Spatial i rent fysisk bemärkelse, sålunda, men spatial är den också genom sin ansats att ta världen till Båstad och Båstad till världen när den låter New York ta plats i dess centrum, mitt i mörkaste november, denna gång för att upptäcka Shakespeares Stormen (The Tempest) avThomas Adès (i rollernaAudrey Luna, Isabel Leonard, Iestyn Davies, m.fl.).

Kanske är det också just denna operauppsättning, skall man snart upptäcka, med Widerberg i bakhuvudet, som allra bäst lämpar sig att se på bio Scala i Båstad. Som av en slump bär biografen också samma namn som operahuset La Scala och som regissören och scenografen låtit återskapa som fonddekor till operan Stormen.

The Tempest

Gravyr baserad på George Romneys målning föreställande förlisningen I The Tempest, Akt I, Scen 1. Källa: WikipediaDet är en i många avseenden komplex opera som presenteras i den moderna kompositionen av Stormen (The Tempest). Britten Thomas Adès har skapat ett partitur som tvingar fram en svårsjungen och kompromisslös opera, bortom såväl det abundanta uttrycket som det atonala modernistiska registret. Adès skapar därmed en alldeles egen röst åt en berättelse som annars följt oss så länge.

Samtidigt är det med både förnyelse och traditionsbundenhet som librettoförfattare Meredith Oakes förhåller sig till Shakespeares ursprungsdramatik. Med en fot i det nutida låter hon texten behålla hela det samtida sättet att uttrycka sig och med en fot i det traditionsbundna håller hon sig samtidigt nära berättelsens struktur och utveckling. Resultatet blir i detta avseende en Shakespeare vi känner igen, utan svårigheter att följa.

Denna kombination är lyckad då själva regin (Robert Lepage) inte låter sig reduceras till en förenklad tolkningsversion. I kombination med scenografi (Jasmine Catudal) och kostym (Kym Barrett) läggs ett flertal lager till tolkningsmöjligheterna och åskådaren tvingas in i ett betraktande av, inspirationshämtande från allt från världshistoriens litteraturkanon till konstnärliga strömningar och ismer för att tyckas greppa den mångdimensionalitet som utbytet mellan komposition, libretto, regi, scenografi och kostym gett upphov till. Dessutom, och som blir så tydligt i denna operaversion, tycks Stormen vara det verk som summerar Shakespeare. I kombination med dröm och impressionistiska strömningar vävs också referenser till En midsommarnattsdröm.

Kanske är det icke-reella i dess många olika uttryckssätt som blir så slående i Stormen och kontraseterar den mot det samtidigt mycket konkreta och ibland till och med humoristiska librettot, som, i de senare situationerna i sin tur också vävts nära samman med det drömlikas stadium; dröm, drömlika scenerier, impressionism och drömlik alkoholpåverkan går in och ut i varandra, lager av dröm läggs till lager av ett annat drömlikt uttryck. En spiral av intensifierad impressionism tycks överexponera realismen, för att snart ställa frågan om det hot som Prospero upplever endast existerar i hans inre eller om det också är just ett intryck. Så tycks allt det vi ser bli en projicering av Prosperos komplexa inre sinne. Inbillar sig Prospero endast det politiska hot som fått honom att hamna på ön, omgärdad av väsen och magiska krafter?

Så har vi också kärleksberättelsen mellan Miranda och Ferdinand. Kanske är detta abstrakta kärleksbedyrande med alla de komplexa känslor som det när, den mest konkreta delberättelse som denna opera låter lägga fram. Dock inte utan att också väva in denna i den i övrigt komplexa väven av impressionism och irreell verklighet. För också kärlekshistorien växer snart och tycks bli ytterligare en dimension av Prosperos inre; är detta egentligen den kärlek som Prospero drömmer om och inte kan få? Mirandas kärlek projiceras på Prospero och Prosperos på Miranda.

Abstraktionen glömmer dock inte den politiska faktiskhet som kärleken mellan de två låter symbolisera. Så vävs ytterligare komplexitet in i denna berättelse, som i sin tur knyter an verket till Shakespeares Romeo och Julia. Så tycks hela denna uppsättning vara trogen Shakespeare, autocentrerad kring verkets skapare, samtidigt som den vågar lägga dimension till dimension för att låta ett helt eget verk träda fram.

Satsningen fortsätter

Ja, kanske var denna impressionistiska uppsättning av Stormen allra mest lämpad för en widerbergsk kontext, med Elvira Madigans impressionistiska uttryck i nära åtanke. Men satsningen är som sådan intressant och ger tyngd åt internationella influenser, trycker på vikten av att upptäcka det som skapas utanför vårt lands gränser, men ger oss också möjlighet att göra så. Inte minst ger Folkets Hus och Parkers satsning vikt åt alla de orter som inte förmår konkurrera med och ta del av huvudstadens utbud eller de stora kommersiella filmcentra och –kedjor, men som i stället har en så stor roll i det outsagda bildningsuppdraget.

Många fler operor står på Folkets Hus och Parkers program under den fortsatta säsongen 2012-2013. Närmast i tur står Maskeradbalen (Un Ballo in Maschera) avGiuseppe Verdi, den 8 december, och senare i år Giuseppe Verdis Aida, den 15 december. Vårsäsongen öppnas den 5 januari med Trojanerna (Les Troyens) av Hector Berlioz och avslutas med Julius Caesar (Giulio Cesare) av Georg Fredrich Händel den 27 april.

Anna Nyman

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Resan till frihet

Resan till frihet Avrättningen av Saddam Hussein ställer viktiga frågor. Vad göra med den mänskliga ondskan? Måste den avrättas, eller är det möjligt att bli mer mänsklig? En ung kvinna flyger ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om konst | 01 februari, 2007

 Hunter Jonakin “Jeff Koons Must Die!!!“ (2011)

Jeff Koons måste dö!!! och andra arkadspels baserade konstverk

En gång i tiden fanns de överallt. De fyllde spelhallar, köpcentrum och gatukök med sina blinkande lampor och lockande, pockande ljud. Arkadspelen var under 1980-talet spelintresserade ungdomars enarmade banditer, där ...

Av: Mathias Jansson | Konstens porträtt | 13 oktober, 2017

Bokstavskombinationer – inte bara av godo

Diagnoserna har förlorat sin betydelse, i den mening att den målar in människor i hörn. De tycks fungera som viloplatser och försvarsmodeller inför påverkan utifrån. Människor ursäktar sig gentemot det ...

Av: Barbro Bruun | Essäer | 13 oktober, 2013

Dikter av Daniel Westerlund

Dikter av Daniel Westerlund vi var i dessa gående vi kom att nyktra till när dom som kallade nytt stoff kallade dom vi var i våra identiteter när vi samtidigt försökte solidifiera ...

Av: Daniel Westerlund | Utopiska geografier | 26 januari, 2007

Karin Victorin

… hootchy kootchy-dansare som baserade sina danser på magdans och andra orientaliska danser sågs först 1893 i Chicago … – Ur Burlesque – and the New Bump-n-Grind Av Michelle Baldwin. Karin Victorin Hootchy Kootchys ...

Av: Agneta Tröjer | Övriga porträtt | 11 september, 2007

Franz Werfel, fotograferad av Carl van Vechten, 1940. (Wikipedia)

Franz Werfels Die vierzig Tage des Musa Dagh.

Franz Werfels roman om folkmordet på armenierna och om hur en spillra av dem räddades undan tack vare ett franskt fartyg kom ut sent i november 1933, trots att hans ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 28 Maj, 2015

Bo Setterlind

Bo Setterlind på Nya Zeeland

Den 24 augusti 1973 fyllde Bo Setterlind femtio år. Inför födelsedagen blev han intervjuad i pressen. Bland annat av K. A. Adrups artikel i Dagens Nyheter framgick att han tänkte ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 11 december, 2016

Ord som fötts ur tystnaden

Lämnar åter över en handfull av mina dikter, alla burna sina egna känslostormar. Dock, ligger alla avstånd nära i en växelverkan mellan subjekt/objekt, du som jag. Men låt mig först ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 23 oktober, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.