Färgerna bortom Parthenons vita marmor

Varje samhälle använder sig av monument och konst att skapa minnen kring. Minnen som legitimerar de identiteter människor innehar i samhället. När en kollektiv identitet, ett vi, skapas, skapas också ...

Av: Sandra Jönsson | 05 mars, 2013
Essäer om konst

Legenden vars bästa tavlor brann upp!

Inge Schiöler (1908-1971) på en bild tagen av okänd fotograf 1957En essä av Olle Pettersson om bildkonstnärens Inge Schiöler och hans psykiska besvär. Inge Schiölers konstnärliga framgångar följdes av svåra depressioner och ...

Av: Olle Pettersson | 14 augusti, 2008
Essäer om konst

Storsjöyran står sig trots allt

I Östersund står regnet som spön i backen när beskedet kommer att N.E.R.D, Storsjöyrans headlineakt har ställt in. Pharell Williams har tydligen drabbats av halsfluss. Storsjöyran har alltid varit en ...

Av: Jonatan Spejare | 13 augusti, 2010
Kulturreportage

Georges Gurdjieff

Georges Gurdjieff, den suveräna narren

"Meetings with Remarkable Men" är den andra delen av en trilogi som heter "All and Everything" och säkert Gurdjieffs mest läsbara bok. Kanske den enda som borde läsas. Georges Gurdjieff upptar en ...

Av: Guido Zeccola | 25 juli, 2015
Essäer om religionen

Båstad på Metropolens karta när Stormen drar in



Första sidan av 1623 års Folioutgåva av The Tempest.Källa: WikipediaNär min far växte upp i Båstad på 1950-talet var byns centrum traditionellt centrerad kring torget. Här låg, och ligger fortfarande, kyrkan, här finns församlingshemmet och här ligger också det som en gång var skolans gymnastiksal, en liten gul tegelbyggnad som väl smalt in i den övriga tegelmiljön.

Idag är det just denna lilla tegelbyggnad som är ortens biograf, bio Scala, i Båstad. Driven av Ulf Berggren är det honom som Båstad har att tacka för att det även under vintertid, när turisterna glömt bort orten, tennispelarna befinner sig på touren på andra sidan världshaven och den finkulturella eliten lämnat Lilla Filmfestivalen, alls finns något kulturutbud, borträknat de vackra kyrkokonserterna, bygdetraditioner som äppel- och potatisdagar, den årligt återkommande påskrean med tårta och kaffe i Bjäre Bokhandel och den lokalt förankrade nyårsrevyn. Ingenting av detta att förkasta, dock. Snarare att uppmuntra. Men det är samtidigt trevligt med ett komplement till detta kulturella utbud.

Det lilla Båstad på Skånes norra västkust i skuggan av Hallandsås är idag kanske inte känt för mer än Swedish Open och de dyra sommarfesterna. Få vet kanske till exempel att självaste ”V Gurra”, eller Kung Gustaf V var tennisintresserad och varje sommar spelade tennis i Båstad. Få vet kanske att Båstad, på vägen mellan fiskeort och vad den kommit att bli, också var en högt uppskattad kurort.

Vad få kanske vet är att Båstad också har ett visst kulturellt arv att vårda och att modesta men i hög grad kvalitativa initiativ tas på den kulturella punkten. Förutom en bygdekulturell tradition handlar detta om klassisk musik och film. Kammarmusikfestivalen i Båstad arrangeras varje sommar liksom Lilla Filmfestivalen i Båstad, till minne av Bo Widerberg (som också ligger begravd på Båstad kyrkogård). Och de väver fint samman kulturella, kyrkliga och samhällstraditionella miljöer med en finkultur av film och klassisk musik.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det är också här, på samma biograf som Lilla Filmfestivalen arrangeras, som ”det händer” i Båstad när Folkets Hus och Parker i samarbete med lokala biografer distribuerar Metropolitan Operas uppsättningar live. Genom överenskommelser med lokala biografer på ett flertal platser, från norr till söder, tas den amerikanska operan till Sverige. Under säsongen 2012-2013 finns ett rikt program för beskådande live via svenska biografer, från Otello av Giuseppe Verdi till Julius Caesar (Giulio Cesare) av Georg Fredrich Händel.

Kanske är Båstad biograf, trots sin lilla sal, den mest spatiösa biografen i mannaminne. Intim och liten uppstår samtidigt inga problem att rulla in en rullstol eller låta den långe veckla ut sina ben. Spatial i rent fysisk bemärkelse, sålunda, men spatial är den också genom sin ansats att ta världen till Båstad och Båstad till världen när den låter New York ta plats i dess centrum, mitt i mörkaste november, denna gång för att upptäcka Shakespeares Stormen (The Tempest) avThomas Adès (i rollernaAudrey Luna, Isabel Leonard, Iestyn Davies, m.fl.).

Kanske är det också just denna operauppsättning, skall man snart upptäcka, med Widerberg i bakhuvudet, som allra bäst lämpar sig att se på bio Scala i Båstad. Som av en slump bär biografen också samma namn som operahuset La Scala och som regissören och scenografen låtit återskapa som fonddekor till operan Stormen.

The Tempest

Gravyr baserad på George Romneys målning föreställande förlisningen I The Tempest, Akt I, Scen 1. Källa: WikipediaDet är en i många avseenden komplex opera som presenteras i den moderna kompositionen av Stormen (The Tempest). Britten Thomas Adès har skapat ett partitur som tvingar fram en svårsjungen och kompromisslös opera, bortom såväl det abundanta uttrycket som det atonala modernistiska registret. Adès skapar därmed en alldeles egen röst åt en berättelse som annars följt oss så länge.

Samtidigt är det med både förnyelse och traditionsbundenhet som librettoförfattare Meredith Oakes förhåller sig till Shakespeares ursprungsdramatik. Med en fot i det nutida låter hon texten behålla hela det samtida sättet att uttrycka sig och med en fot i det traditionsbundna håller hon sig samtidigt nära berättelsens struktur och utveckling. Resultatet blir i detta avseende en Shakespeare vi känner igen, utan svårigheter att följa.

Denna kombination är lyckad då själva regin (Robert Lepage) inte låter sig reduceras till en förenklad tolkningsversion. I kombination med scenografi (Jasmine Catudal) och kostym (Kym Barrett) läggs ett flertal lager till tolkningsmöjligheterna och åskådaren tvingas in i ett betraktande av, inspirationshämtande från allt från världshistoriens litteraturkanon till konstnärliga strömningar och ismer för att tyckas greppa den mångdimensionalitet som utbytet mellan komposition, libretto, regi, scenografi och kostym gett upphov till. Dessutom, och som blir så tydligt i denna operaversion, tycks Stormen vara det verk som summerar Shakespeare. I kombination med dröm och impressionistiska strömningar vävs också referenser till En midsommarnattsdröm.

Kanske är det icke-reella i dess många olika uttryckssätt som blir så slående i Stormen och kontraseterar den mot det samtidigt mycket konkreta och ibland till och med humoristiska librettot, som, i de senare situationerna i sin tur också vävts nära samman med det drömlikas stadium; dröm, drömlika scenerier, impressionism och drömlik alkoholpåverkan går in och ut i varandra, lager av dröm läggs till lager av ett annat drömlikt uttryck. En spiral av intensifierad impressionism tycks överexponera realismen, för att snart ställa frågan om det hot som Prospero upplever endast existerar i hans inre eller om det också är just ett intryck. Så tycks allt det vi ser bli en projicering av Prosperos komplexa inre sinne. Inbillar sig Prospero endast det politiska hot som fått honom att hamna på ön, omgärdad av väsen och magiska krafter?

Så har vi också kärleksberättelsen mellan Miranda och Ferdinand. Kanske är detta abstrakta kärleksbedyrande med alla de komplexa känslor som det när, den mest konkreta delberättelse som denna opera låter lägga fram. Dock inte utan att också väva in denna i den i övrigt komplexa väven av impressionism och irreell verklighet. För också kärlekshistorien växer snart och tycks bli ytterligare en dimension av Prosperos inre; är detta egentligen den kärlek som Prospero drömmer om och inte kan få? Mirandas kärlek projiceras på Prospero och Prosperos på Miranda.

Abstraktionen glömmer dock inte den politiska faktiskhet som kärleken mellan de två låter symbolisera. Så vävs ytterligare komplexitet in i denna berättelse, som i sin tur knyter an verket till Shakespeares Romeo och Julia. Så tycks hela denna uppsättning vara trogen Shakespeare, autocentrerad kring verkets skapare, samtidigt som den vågar lägga dimension till dimension för att låta ett helt eget verk träda fram.

Satsningen fortsätter

Ja, kanske var denna impressionistiska uppsättning av Stormen allra mest lämpad för en widerbergsk kontext, med Elvira Madigans impressionistiska uttryck i nära åtanke. Men satsningen är som sådan intressant och ger tyngd åt internationella influenser, trycker på vikten av att upptäcka det som skapas utanför vårt lands gränser, men ger oss också möjlighet att göra så. Inte minst ger Folkets Hus och Parkers satsning vikt åt alla de orter som inte förmår konkurrera med och ta del av huvudstadens utbud eller de stora kommersiella filmcentra och –kedjor, men som i stället har en så stor roll i det outsagda bildningsuppdraget.

Många fler operor står på Folkets Hus och Parkers program under den fortsatta säsongen 2012-2013. Närmast i tur står Maskeradbalen (Un Ballo in Maschera) avGiuseppe Verdi, den 8 december, och senare i år Giuseppe Verdis Aida, den 15 december. Vårsäsongen öppnas den 5 januari med Trojanerna (Les Troyens) av Hector Berlioz och avslutas med Julius Caesar (Giulio Cesare) av Georg Fredrich Händel den 27 april.

Anna Nyman

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Jean Rhys och det inställda livet

Life is what happens when we are busy doing other things.(John Lennon) ”Det är synd att det kommer försent, alldeles för sent”. Den här deprimerade kommentaren fälldes av den brittiska författarinnan ...

Av: Elisabeth Brännström | Litteraturens porträtt | 18 oktober, 2012

Tänderna blev långa och skarpa som knivar, saliven alldeles blå...

  Den sandstensfärgade fasaden på S:t Pauli kyrka höjde sig som ett utropstecken. Gatan var regnblöt. Det var mörkt. Från gatstenarna steg reflexer av vatten som splittrades var gång en bil passerade ...

Av: Anne-Sofie Nielsen | Utopiska geografier | 21 februari, 2011

”Monism” – en tredje utväg

Inför en aktualisering av Viktor Rydbergs Bibelns lära om Kristus fick jag från professor Birthe Sjöberg mig till livs följande citat från Rydbergs Medeltidens magi från 1865: ”Vår tid är en ...

Av: Erland Lagerroth | Agora - filosofiska essäer | 16 juli, 2012

Bruce Springsteen på Ullevi 1985 under Born in the U.S.A. Tour. Foto: Associated Press/Brucebase.

Springsteen på Ullevi

I boken "Rockens text" skriver Ulf Lindberg, att ”alla som har något förhållande till Bruce Springsteen vet att han skall upplevas som scenartist – live”, och jag skulle vilja tillägga ...

Av: Richard Ohlsson | Musikens porträtt | 20 juni, 2016

Akropolis under antiken

Närvaron av tre vattenkällor på Akropolis sluttningar kan ha varit ett av de viktigaste skälen till att de första nybyggarna valde Akropolis som boplats på 6000-talet f. Kr. Vid bergsfoten ...

Av: Lilian O. Montmar | Essäer om konst | 09 december, 2009

Översättarduell vid Themsen

Bakgrunden är imponerande. Londons Öga – pariserhjulet utformat som ett cykelhjul med ekrar genom vilka parlamentet syns samtidigt som navet snurrar och långsamt låter de stora gondolerna ”snudda vid” Big ...

Av: Bertil Falk | Essäer | 30 maj, 2013

Diktandet och kriget

Diktandet är någonting som relateras alltid till diktarens själ.  Den psykosomatiska förnimmelsen, tillsammans med förmågan till en sinnesrörelse och reaktion mot det existerande - kan förvandlas i poetisk nödvändighet oavsett ...

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 25 mars, 2017

Lars Huldén foto CC BY SA 3.0

Lars Huldén – in memoriam

Hedersmannen, skalden och österbottningen Lars Huldén har lämnat det jordiska, drygt 90 år gammal. Förutom egna dikter, språkvetenskapliga och litterära verk, översatte han och sonen Mats det finska nationaleposet Kalevala ...

Av: Bengt Berg | Litteraturens porträtt | 12 oktober, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.