Altaret

Altaret är kvinna. Altaret ska ha den perfekta klassiska kvinnans ”proportioner” med brett bäcken, lite smalare axlar och smal midja. Och precis som en kvinna ska altaret inte vara naket ...

Av: Guido Zeccola | 19 september, 2017
Essäer om religionen

Köttet tänker

Det finns i köttet en inspirerad fruktan som överflödar till andra sidan av tingen en smak av synd, av teologalisk synd. Kroppen darrar, och det är i dessa konvulsioner som ...

Av: Gilda Melodia | 24 Maj, 2017
Gilda Melodia

Georg Klein i bakersta raden, vid dörröppningen. Gudrun Eriksson, vid staketraden, längst till höger

Georg Klein – forskare och samtalspartner

Georg Klein, en av våra mest betydande forskare internationellt, professor i tumörbiologi, avled den 10 december. Det kanske kan ses som symboliskt att han avled Nobeldagen, denna märkesdag för forskningen ...

Av: Thomas Wihlman | 14 december, 2016
Reportage om politik & samhälle

Marcel Proust och litteraturens lins

För hundra år sedan i år publicerades Swanns värld –första boken i Marcel Prousts romansvit På spaning efter den tid som flytt – på förlaget Grasset efter ett antal refuseringar ...

Av: Carl Magnus Juliusson | 04 oktober, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Strindbergsk puttrande kittel



Gertrud Larsson i Likvaka i Tisteldalen under Strindbergfestivalen på Strindbergs Intima Teater i Stockholm. Foto: Tuvalisa Rangström”Strindberg är död! Leve Strindberg!” frestas man utbrista – för nog är August Strindberg larger than life så här 100 år efter sin död. Själva jubileet tjuvstartade redan säsongen innan på Stockholmsteatrarna för att kulminera kring dödsdagen den 14 maj. På Strindbergs egen teater, Intima teatern i Stockholm, avlöstes det ena programmet av det andra och betygade den Store sin vördnad, på Stadsteatern hade PO Enquists pjäs ”Tribadernas natt” premiär.

Ingen möda tycks ha lämnats osparad för att detta jubileumsår fullständiga bilden av författaren, filosofen, rabulisten, mystikern, målaren, fotografen, kemisten, journalisten, den ständige resenären – det vill säga den inte så lite kokette och modemedvetne August Strindberg.

Den mest spektakulära yttringen under denna kulmen är utgivningen av Ockulta Dagboken och ”Strindbergs världar” (Max Ström), ett praktverk i ord och bild av Strindbergkännaren Björn Meidal och fotografen Bengt Wanzelius och den utställning som öppnade på Fotografiska museet och som pågår till den 9 september.

Den stora behållningen i den nära två kilo tunga volymen är inte Björn Meidals i och sig informativa men inte särskilt spirituella text, utan de av Bengt Wanselus omsorgsfullt utvalda fotografierna. Resan går från det i mitten av 1800-talet ännu lantliga Stockholm till de stora metropolerna Berlin-London-Paris-Rom med folkvimmel, hästdragna omnibussar, vedskutor, atlantseglare och ångbåtar; kuskar, mjölkflickor och flanörer i ett med tiden alltmer kontintentalt och självmedvetet Stockholm. Här finns också bilder från de spektakulära turistorterna i Schweiz, Österrike och Tyskland, samt idyller från den av August Strindberg så älskade Stockholms skärgård, miljöer som alla ger eko i hans diktning.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Men tyngpunkten ligger på ett stort antal porträtt, alltifrån den allra närmaste familjekretsen till små vresiga gubbar, samt författarkollegor och förläggare, liksom samtida kulturpersonligheter.

På Fotografiska museet ställs ett urval av drygt 50 utsökt kopierade fotografier ut i formatet 50 x 70 under rubriken ”Bilden av Strindberg”. En bildsvit visar August Strindberg från de första fotografierna i tonåren till det berömda sista porträttet under den obligatoriska morgonpromenaden i rykande snöstorm – en karakteristisk och välkänd silhuett i Stockholmsvimlet. Under livsrevyn förvandlas den rundkindade tonåringen till självmedveten ung man för att i fyrtioårsåldern bli allt mer urgröpt och fårad, slutligen möts man av den åldrade mannens distanserade blick, allt krönt av det berömda hårsvallet, oftast kammat à la lejonman liksom hos föregångarna Ibsen och Björnson.

Men märkligt nog är det inte dessa porträtt som fascinerar mest utan en bild av Strindbergs hand, fotograferad av poeten Julien Leclercq i Paris under mitten av 90-talet. En annan spektakulär bild är ett experiment med ”celestografi”, det vill säga vad vi i vår tid skulle kalla fotogram av en stjärnhimmel i färg samt ett porträtt (aldrig tidigare visat) med det som August Strindberg kallade sin ”Wunderkamera”, en kamera utan lins av eget fabrikat. Avsikten var inte att åstadkomma ett konventionellt porträtt utan att fånga själens rörelser, sällsamt och närgånget och vibrerande av liv.

Att vara August Strindbergs fiende var livsfarligt, något som åtskilliga fick erfara, inte minst hans tre hustrur. På bröllopsbilden från Hornbaek i Danmark, dit August Strindberg och Harriet Bosse rest för att fira tilldragelsen sommaren 1901, har hustruns huvud helt sonika klippts bort av Strindberg, troligen i vredesmod då Harriet Bosse hade fräckheten att gifta om sig 1908.

Utan tvekan har bilden av Strindberg regisserats och iscensatts av honom själv. Han försummade aldrig ett tillfälle att sprida sitt porträtt som visitkort när han anlände till främmande städer eller att trycka upp vykort till vänner och förläggare, han förvandlade sig till ett varumärke så gott som något.

”Denna Dagbok får aldrig tryckas! Detta är min sista vilja! som måste uppfyllas! Kan man läsa på Ockulta Dagbokens försättsblad, något som Strindberg skulle rucka på när Intima teatern stod utan medel till de första hyrorna. Boken pantsattes hos Bonniers för 2 000 kronor och därmed var teaterns verksamhet tryggad för en tid.

Ockulta Dagboken påbörjades våren 1896 och inleds med en anteckning, som kan liknas vid en romanupptakt: "Inflyttade i Orfila 21 Februari 1896." Dagboken skulle sedan följa honom fram till 1908. I samband med att han lämnade ”Röda huset” vid Karlaplan och flyttade in på sin sista adress på Drottninggatan 95 upphörde dagboksanteckningarna.

Under dessa fjorton år flyttade Strindberg från Paris till Lund och så småningom – när han tycker sig ha tagits till nåder av det litterära etablissemanget – återigen till Stockholm, där hans pjäser under det nya seklets första årtionde spelades som aldrig förr, inte minst av teaterkungen Albert Ranft och så småningom även på den nyinvigda Kungliga Dramatiska Teatern för att kulminera på August Falcks och Strindbergs experimentscen Intima teatern vid Norra Bantorget.

Dagboken kom till i slutet av Strindbergs exilår. Under denna tid hade Strindberg i stort sett varit litterärt improduktiv. Det skulle dröja till 1897 innan den första boken ”Inferno” förlöstes efter det att Strindberg genomgått en religiös omvändelse och försonats med makterna. ”Inferno” följdes av ett skaparrus som skulle avsätta sådana revolutionerande skådespel som ”Ett drömspel” och kammarspelen ”Spöksonaten” och ”Pelikanen”, liksom bitande prosasatirer som ”Svarta fanor” och avklarnade och resignerade mästerverk som romanen ”Ensam”, som alla ger eko i Dagboken.

För den som vill se Ockulta Dagboken och den förvånansvärt fina och läsliga pikturen som förefaller lika behärskad trots alla rasande angrepp och nattliga marritter, kan beskåda den och originalmanuskriptet till ”Fröken Julie”. Vill man andas ännu mera Strindbergsatmosfär är det aldrig fel att besöka Blå tornet, där tiden bokstavligen stått stilla, där ligger hans pennor prydligt uppradade i petmätrisk ordning – och plötsligt får man en känsla av någon flåsar en i nacken och att mycket snart kommer pennorna sättas i rörelse.

Lena S. Karlsson

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Sann historia, tre generationer och ett Egypten med alla dess färger

Three Ladies in Cairo är en kombinerad släktkrönika och historisk vandring i ett Egypten som snabbt ändrar karaktär under den tid det tar för tre generationer att leva där. “True ...

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 29 april, 2014

Jag vill se statsministern klättra i träd

Pippi Långstrump älskar att klättra i träd och gå på händer. Men frågan är: Har någon sett Fredrik Reinfeldt gå på händer? Har han delat ut karameller till alla barnen ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 03 februari, 2011

Det litterära Estland storsatsa­r på sina författare

Foto: Teymor Zarre' Det litterära Estland storsatsa­r på sina författare Helga och Enn Nõu tar emot i sitt hus i Sunnersta i Uppsala. Och det syns verkligen att det bor ...

Av: Anna Franklin | Litteraturens porträtt | 16 oktober, 2007

Inget som tjänar livet kan vara förnedrande

Svaret på frågan om vad som är mystik, varierar från religion till religion, från en tid till annan tid. Kristen mystik ger, generellt sett, uttryck för den enskilda människans upplevelser ...

Av: Bo I. Cavefors | Essäer | 23 april, 2014

Näcken och scientismen

Kvällens gullmoln fästet kransa. Älvorna på ängen dansa,Och den bladbekrönta näckenGigan rör i silverbäcken. Liten pilt bland strandens pilarI violens ånga vilar,Klangen hör från källans vatten,Ropar i den stilla natten: "Arma gubbe! Varför ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer om litteratur & böcker | 29 november, 2011

John O´Hara läst på nytt

T. S. Eliots diktcykel Det öde landet är så full av abstrusa allusioner att han fann för gott att lägga till några noter på slutet där läsaren får reda på varifrån en ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 26 februari, 2013

En rapsodi från Manhattan Del 2, Museer på East Side

American Museum of Natural History på 79 gatan West överraskar med nya friska erbjudanden. Vad sägs om en nattlig ficklampsexpedition som paleontolog bland 65 miljoner gamla Tyrannosarius rex? Tänk att ...

Av: Lilian O. Montmar | Resereportage | 20 april, 2009

Motsatserna natur-kultur på Kiasma

   Var finns den starka, uppkäftiga, berörande tredimensionella konsten idag? Skulptur, alltså. Om den tycks satt på undantag i Sverige, kan man söka den i Finland. Detta märkesår, då det gått ...

Av: Nancy Westman | Reportage om scenkonst | 01 juni, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts