En rämna i ordvävens ytskikt. Overklighetens Janet Frame

Verkligheten gled undan som en försåtlig illusion. Skräcken ockuperade henne. Inte ens ormbett eller jordbävningar kunde mäta sig med det som gjorde Janet så rädd. Hon satt i en inskränkt ...

Av: Benny Holmberg | 13 augusti, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Napoleon den III, skaparen av det moderna Frankrike?

Napoleon den tredjeNapoleon den III, den kanske mest missförstådde kejsaren, föddes för tvåhundra år sedan, den 20 april 1808.  I sina memoarer skriver Hortens, Hollands drottning om sin nyfödde son ...

Av: Anne Edelstam | 15 oktober, 2008
Essäer om samhället

En resa i kvantvärlden. Intervju med Jim Baggott

Det finns saker som är svåra att förstå sig på. Till dem hör utan tvekan kvantfysik. Den legendariske Richard Feynman som gav en rad berömda föreläsningar i ämnet - och ...

Av: Susanna Kumlien | 28 Maj, 2013
Övriga porträtt

Freke Räihä

En dikt till den döde gubbpoeten

Det är något symptomatiskt med att en av Sveriges främsta uttolkare av svenskhet är invandrare. Jag kommer inte undan det. Och likaså hur diktaren gick i exil från nationen för ...

Av: Freke Räihä | 13 februari, 2015
Utopiska geografier

En höstig kärleksförklaring



Jessica JohanssonJag och min kille är ute på promenad i en Stockholmsförort, såsom vi ofta är. Så köper vi en kaffe och sätter oss ute, i en trappa, för att dricka den. Jag kisar med ögonen för solen när jag plötsligt märker att den inte lyser lika varmt som för några veckor sedan. I samma ögonblick lägger jag märke till att ett och annat mörkbrunt och blött löv ligger i den trappa som förra veckan var snustorr. Varje år är det i liknande tydliga situationer som jag inser att hösten kommer med stormsteg.

Jag är inte en person som berörs särskilt mycket av vädret. Alla årstider har sin charm, tycker jag. Men det är ändå vemodigt just i brytpunkten mellan två årstider. Jag satt där i trappan och pratade med min kille och förstod att sommaren snart var slut, och att det skulle dröja ett helt långt år till nästa. Och det högg till i magen. Men när det faktumet väl är accepterat, att man inte kan sitta ledigt i trappor på ett antal månader, så finns det desto mer att se fram emot.

Hösten är en årstid som de flesta bokslukare brukar vurma för. Det är en lite ruggig, men otroligt vacker period, som gjord för att krypa upp i ett soffhörn med en filt över benen och läsa en bra bok. Klappa katten, dricka te. Ni vet, den söndertjatade bilden som genom tjatet tappat sitt värde som bild. Men att faktiskt på riktigt unna sig en sådan söndagseftermiddag kan aldrig bli tjatigt.

Det är dessutom underbart att plaska i löv. Att vada i allt det gulorangerödbruna. Att strunta i om man blir lite blöt om Conversen.
Att strunta i om folk tycker att man väl är en aning för gammal för att se alldeles lycklig ut över massa ihopkrattade löv.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Att gå runt bland löven ändå. Och gärna plocka upp några stycken och kasta dem upp i luften för att låta dem landa omkring där man står. Som man gjorde när man var barn. För att inte tala om krispigt kyliga, men ändå klara höstdagar. Solen får gärna lysa lite blekt och värma en aning. Man har plockat fram höstjackan och virat en stor stickad sjal kring halsen. Man är ute och promenerar i det där krispiga, och så kliver man rödkindad in på ett café och äter en god lunch i sin höstkofta.

Det är helt okej att lyssna på deppig musik på hösten. Av någon anledning brukar folk reagera om jag sätter på supersorglig musik mitt i sommaren (man kan undra varför – är folk så pass konventionella att de till och med anpassar sina musikvanor efter vädret?). Men på hösten går det bra. Det finns mängder av bra filmer att se, tv-serier att dyka ner i och böcker att sträckläsa. Lika mycket konst finns det som romantiserar hösten.

Lager på lager på lager, melankoli och fikor med oändligt långa samtal är minst lika bra som att koppla av i en utomhustrappa i augusti tycker jag. Så jag välkomnar hösten, även i år.

Jessica Johansson

Ur arkivet

view_module reorder

Esoterik – visdom eller bluff? Reflexioner kring en vishetslära

 All esoterik är ful, säger somliga Teosofin är en klassisk, esoterisk tradition. Den kan ses som en fascinerande berättelse om universums utveckling och vår egen plats i densamma. Varken vetenskap eller ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer | 16 december, 2013

Sahin Paksoy Foto Aylin Unal

Sahin Paksoy, bildkonstnär och shaman

Sahin Paksoy är konstnär och samlare. Han föddes och växte upp i Adana, en stad i Anatolien i östra Turkiet. När han började studera konst flyttade han till Istanbul för ...

Av: Aylin Unal | Konstens porträtt | 27 september, 2016

En brun lögn - Kamprad och nazismen

Den bruna sörjan – full av miljoner liter av det rödaste blod – blir vi aldrig fria ifrån. Nazismen är genom det industrialiserade och rationella tillvägagångssättet att utrota människor en ...

Av: Crister Enander | Crister Enander | 27 augusti, 2011

Strindberg på Rådmansgatan. Bild: Vattkoppa/Wiki

För att finna frid och ro

Hans-Evert Renérius skriver om Strindbergs liv med utgångspunkt i Göran Söderströms berömda biografi.

Av: Hans-Evert Renérius | Litteraturens porträtt | 15 april, 2015

Äntligen sex års forskning gått till sin ände,

 resultatet rörande osvikligt: bokstaven C blev T när jag föddes, och fortsatt som loserförfattare.   Ni några minns kanské mina små rapporter under årens lopp från Loserförfattarfabriken om eller till blodläkarna. Från ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 10 Maj, 2012

Rune Depp 3

                                           

Av: Janne Karlsson | Kulturen strippar | 27 januari, 2012

Tidens flod

Tankar vid Tidens flod

Att födas är inte religion. Att dö är inte religion. Eller är det? Mellan födelse och död försöker människan leva så gott hon förmår, och under den tiden ägnar hon ...

Av: Percival | Essäer om litteratur & böcker | 31 oktober, 2015

Victoria Jordanovas exceptionella resonans

Inom konstmusiken förväntas instrumentalisten till viss del underordna sig musiken, och stå till verkets förfogande, men vissa musiker har en sådan stark personlighet att verken de framför blir språngbrädor för ...

Av: Peter Sjöblom | Musikens porträtt | 13 april, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.