Erland Lagerroth - sökandet är vårt största äventyr

Trots sina åttiosju år är Erland Lagerroth en av våra mest entusiastiska sökare efter nya sätt att se på människan och hennes plats i kosmos. Man tänker sig att människor ...

Av: Antoon Geels | 25 mars, 2011
Essäer

Lindellhallen. Lage Lindell. Formspråk.

Inom arkitektur talar man om en stereotom känsla som åsyftar volymen, en distanslöshet, en öppenhet. Den må vara subjektiv, alla tolkar vi rum olika, men den är också bestämmande för det ...

Av: Allan Persson | 01 februari, 2012
Essäer om konst

Med försonande och förlåtande ögon

  Ingmar Bergman. Fotograf: Bengt Wanselius Med försonande och förlåtande ögon Tidningen Kulturen hedrar den beundransvärde filmaren, författaren och dramatikern Ingmar Bergman. Denna vecka porträtterar Crister Enander honom som författare. Nästa vecka presenterar ...

Av: Crister Enander | 07 augusti, 2007
Essäer om film

Det förlorade paradiset Om Marcel Prousts incestuösa madeleinekakor

Insvept i klädbylten sittande i sin mentala krypta i den korkvadderade sängkammaren arbetar den sjuke Marcel Proust nätterna igenom med sitt mästerverk. Sönderhostad av en tuberkulös hosta, drogad av tunga ...

Av: Benny Holmberg | 26 juli, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Att unna sig ett inomhusmaraton



Jessica JohanssonJag har precis haft några teveseriedagar. Det är ett fenomen som för mina föräldrar är fullkomligt obegripligt. På dagarna är man ute i solen om den lyser, och hittar på saker. Man sitter inte inomhus och tittar på en amerikansk blödig läkarserie eller tecknat för vuxna. Det är helt enkelt sådant man inte gör om man är en någorlunda normalt funtad person. När jag bodde hemma så gav det här upphov till många diskussioner – mamma som förtvivlat bad mig att gå ut i solen och jag som enträget hävdade att det var min RÄTT att kolla på Gilmore Girls en hel dag om jag kände för det.

Numera bor jag inte hemma längre och är alltså i min fulla rätt att göra lite som jag vill. Och nu föll det sig så att jag under några av mina semesterdagar har hängt hemma själv med katten. Solen har gassat och jag har befunnit mig mitt i Stockholms stekheta och av turister överbefolkade innerstad. Alltså har jag inte haft större lust att gå ut på dagtid. Jag har strosat runt i ettan och städat. Lyssnat på några sommarpratare. Och haft teveseriemaraton.

Vilken lyx är det inte att unna sig ett sådant. Ibland, när jag har sett ett antal avsnitt av en serie, så tänker jag att det är dags att göra något annat. Göra nytta. Fixa något. För att därefter tänka: Äh, jag är ändå ledig. Och köra igång ett avsnitt till. Yoga kan slänga sig i väggen. Jämfört med ett teveseriemaraton så har yoga inte en chans. Jag går helt in i serien, även om det rör sig om Family Guy, och glömmer alla vardagliga bestyr.

Jag gråter salta tårar när något sorgligt händer Meredith i Grey’s Anatomy. Jag skrattar eller drar på munnen åt Family Guy och Simpsons. Jag ser om mina gamla Gilmore Girls-boxar och upptäcker att de faktiskt håller även såhär långt efteråt och trots att man redan sett dem en eller ett par gånger. Tidigare har jag vältrat mig i Arrested Development, Mad Men och för ännu längre sedan självklart Sex and the city. Det är skrämmande att tänka på hur många timmar jag spenderat med amerikanska tv-serier. Samtidigt är det ungefär som att läsa en bok, och som jag erkände i min förra krönika så är jag bokoholist och tänker aldrig att lästid är slösad tid.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Nu är det dags att åka ut på landet igen. Där är jag som folk är mest – går ut i solen, går ner till havet för att svalkas av vinden, sitter i skuggan och sippar på ett glas Fun Light. Teveserierna hör hemmalivet till och följer inte med till landet. Men nu har jag redan lugnat mina nerver genom de här dagarna och klarar mig ett bra tag innan jag återigen känner för ett riktigt teveseriemaraton. Det är en rekommendation för alla som behöver gå ner i varv. Resignera bara och låt disken stå i några dagar. Titta på avsnitt efter avsnitt av en omtyckt serie och du ska komma ut på andra sidan helgen som en ny människa. Fullproppad med amerikanska slanguttryck och redo för ett somrigare liv. Så funkar det åtminstone för mig.

Jessica Johansson

Ur arkivet

view_module reorder

”Jag kommer att förverkliga barnhemmet ”

”Jag kommer att förverkliga barnhemmet ” Varje enkrona i vårt land gör reklam för Nisti Stêrks hyllade revy För Sverige i tiden som åter spelas i Stockholm. På Maxim bjuder hon ...

Av: Agneta Tröjer | Filmens porträtt | 09 oktober, 2007

"Att skriva är att verka..." En palestinsk intellektuell som försökt ta sitt ansvar

Jag visste inte att han nyligen hämtat sig efter hjärninfarkt och lungcancer-operation. Sedan den där julidagen har jag hunnit möta Abdel-Qader Yassine några gånger. Och när jag väl kommit över ...

Av: Pia Brimstedt | Övriga porträtt | 06 oktober, 2013

Slutet i Blå Tornet

I juni 1911 kom August Strindberg fram till att hans dödsår borde vara 1912. Den slutsatsen drog han genom att kombinera årtal ur sitt liv. I ett brev till den ...

Av: Kurt Bäckström | Essäer om litteratur & böcker | 13 Maj, 2012

Ungdomlig revolt i bildningsromanen

Om Wilhelm Meisters läroår av Goethe Goethe på landet i Italien. Johann Heinrich Wilhelm Tischbein, 1786 Det är sent 1700-tal och den tyske köpmanssonen Wilhelm Meister vill bryta sig loss från sin ...

Av: Elin Schaffer | Essäer om litteratur & böcker | 07 april, 2008

Frances Hodgson Burnett

Du kan aldrig finna samma trädgård två gånger

Trädgården. Drömmen om den egna täppan. Paradiset på jorden. Edens lustgård eller Candides lustfyllda odlande i Voltaires upplysningsroman. Har du en boksamling och en trädgård så har du allt!

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 16 juli, 2017

Hämta andan och anden i Wien

Wienarna hämtar andan på söndagarna. Efter en veckas hård stress är det en utmärkt idé. På Heldenplatz möts lokalbefolkningen och turisterna som med kameror på magen eller mobiltelefoner i händerna ...

Av: Lilian O. Montmar | Resereportage | 29 oktober, 2013

Jag drömde om Cornell…igen

Egentligen är det en ganska osannolik historia. En tjugosjuårig försäljare av designade textilier råkar av en slump få syn på en collageroman av Max Ernst, La Femme 100 têtes, blir ...

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 16 januari, 2017

Ben Jonson Senaste statsmannaropet

Britten Ben Jonson (1572-1637) skrev satirer och komedier, som länge gjorde honom minst lika uppskattad som Shakespeare. En av dem uppfördes av Shakespeares trupp. Jonson formulerade sig någon gång ganska snålt ...

Av: Ben Jonson | Utopiska geografier | 29 juli, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.