John Updike, rovdjursinstinkten och förloraren

Villa ligger invid villa. Likt rader av fyrkantiga lådor fyllda av välordnat och välartat medelklassliv i ändlösa rader. De välklippta gräsmattorna. De välkammade barnen. De skinande leendena. Männen som firar ...

Av: Crister Enander | 17 februari, 2009
Litteraturens porträtt

Benjamin 30

   

Av: Håkan Eklund | 10 mars, 2012
Kulturen strippar

Loserförfattarfabrikens bläckdirektören in spe personporrträttet

  Nöring, f. övrigt avlägset anförvantande(skrivmaskins)bandet till den förmögna och oresonliga familjen Stoff, bläckdirektör in spe för Loserförfattarfabrikens vidräkning, ur den självanställningsregistreingsmaskinen finns noterat 1650 dyker patronymen Nöring (Stoff) opp i annalerna, parentesens betydelse än ...

Av: Stefan Hammarén, Christofer Nöring | 25 mars, 2013
Stefan Hammarén

”Så lunka vi så småningom!” Bellmans musik- och berättarkonst

Carl-Michael Bellman använde som skald både texten och musiken i sitt skapande och uppnådde med detta dubbla verktyg ett djupare och mer accentuerat uttryck än vad som varit möjligt med ...

Av: Benny Holmberg | 20 februari, 2013
Litteraturens porträtt

Bokoholistiska bekännelser



 

altHej, jag heter Jessica och jag är bokoholist (här svarar ni i kör: Hej Jessica). Det faktum att jag är bokoholist påverkar många delar av min tillvaro.

Det kan mycket väl hända att jag ibland föredrar att läsa en hel lördag, framför att träffa en kompis och hitta på något. Ibland stänger jag av ljudet på min telefon när jag har en efterlängtad lässtund framför mig. Har jag något inplanerat så är det nästintill omöjligt att släppa taget om boken och jag längtar redan till nästa långa lässession.

Om jag inte har fått läsa på några dagar (eller jag kan erkänna att en dag räcker) så slår abstinensen till. Jag blir stingslig och okoncentrerad. Jag har mycket lättare att känna mig stressad och tänker ideligen på den bok som jag läser, eller böcker jag vill läsa. Ibland leder läsabstinensen till att jag går in på Bokbörsen eller Adlibris och köper några böcker jag egentligen inte behöver.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Är det riktigt illa så hastar jag in i närmaste boklåda och plockar raskt åt mig några böcker. Det spelar ingen roll att jag har hur många olästa som helst hemma i hyllorna - för det har jag konstant - utan själva köpakten lugnar mig en smula. Om du hälsar på mig och min pojkvän så kommer du garanterat att förvånas över det digra antalet böcker och undra om jag har läst alla. Det har jag inte. En del av bokoholismen är att samla på sig för svårare tider.

 

Jag vet oftast vad som ges ut under rådande säsong. När en bok närmar sig slutet så sneglar jag redan i bokhyllorna efter vad jag ska läsa härnäst. Min väska är alltid onödigt tung om jag ska ut på landet över helgen, eftersom jag släpar med mig minst fem böcker dit. Det spelar ingen roll om jag bara har hunnit läsa en av dem. Jag ser det inte som något självändamål att läsa många böcker. Men hellre släpar jag på tunga väskor som tröttar ut axlarna, än att riskera att sitta utan läsning. Jag lär mig aldrig. Nästa gång det är dags för en helgtripp så plockar jag raskt ner lika många igen.

När jag går in på ett antikvariat, så kommer jag garanterat ut med minst en ny bok i min ägo. Jag drabbas nämligen av antikvariat-syndromet: Tänk om det här är det enda exemplaret av Moa Martinsons Drottning Grågyllen i hela Sverige, och om jag kommer att ångra mig ifall jag inte köper den nu. Det är ett skottsäkert argument, eftersom man aldrig säkert kan veta om alla andra exemplar plötsligt säljer slut.

Självklart har jag en väluppdaterad bokblogg där jag och andra bokoholister vältrar oss i allehanda litteratur. Givetvis pluggar jag, utöver mitt jobb, litteraturvetenskap och är vid det här laget uppe på magisternivå. Inte heller det kan jag lägga av med. Jag fortsätter, eftersom det är ett fint sätt att lära sig massor om litteratur. Ge mig magisk realism, ge mig svensk litteratur under mellankrigstiden, ge mig barnböcker - det mesta är så intressant att det får mig att gapa över anteckningsboken.

Om jag träffar en kompis som egentligen inte är speciellt intresserad av böcker, så försöker jag hitta en vinkel som ändå kan intressera personen. Tröttar ut med prat om hur GALET bra Knausgårds Min kamp faktiskt är, och hur den förmodligen kommer att förändra kompisens syn på litteratur. Gnatar på om Sara Stridsbergs MAGISKA språk och Hjalmar Söderbergs UNDERBARA Stockholmsskildringar. Det krävs mycket för att få mig att förstå att kompisen faktiskt struntar blankt i Stridsbergs svindlande beskrivningar och helst bara läser en Lapidus på semestern varje år.

Ibland reflekterar jag över min bokoholism, och undrar hur den uppstod. Det har aldrig hänt att jag velat bota den, eftersom jag ser det som ett överkomligt missbruk, men jag undrar varför. Mamma har berättat hur jag som fyraåring släpade bokhögar från rum till rum och gång efter annan lyssnade sönder Astrid Lindgrens inlästa Bullerby-sagor. Jag hade alltid en bok i närheten, även om jag periodvis föredrog att leka med Barbie. Det här är alltså medfött. Jag tror det kan ha att göra med att jag alltid haft en livlig fantasi och alltid själv drömt om att bli författare. Jag har älskat att lyssna till (och nu läsa) sagor och romaner om hur andra levt sina liv, för att därefter klottra ner hela anteckningsböcker med egna texter, dikter och romanidéer.

Det är något extraordinärt med att läsa en bok, som för mig varken kan ersättas av konst, film eller tv-program. För mig blir avkopplingen så total att jag kan känna mig som om jag varit på ett yogapass efter en lässession. Vissa undrar hur jag finner ro att läsa. Jag svarar att jag blir rofylld av att läsa, även om jag inte varit det innan. Kanske har det att göra med den aktivitet som krävs från min sida medan jag läser - jag måste ju föreställa mig hur George Orwell tröskade fram i Paris när jag läser 'Nere för räkning i Paris och London'. Jag måste fundera över hur Patti Smith kände sig när hon fick ett större rum på Chelsea Hotel, efter att ha kämpat för det i månader. Jag måste ägna hela min uppmärksamhet åt Per-Eric Söders dikter när jag läser dem. Det går inte att börja tänka på tentor som ska skrivas, jobbpresentationer som ska klaras av eller disk som ska diskas. Vardagen kommer sedan. När jag läser är jag bara i boken, oavsett om den utspelas i en amerikansk småstad på 90-talet eller i Moa Martinsons Norrköping vid förra sekelskiftet.

Jag blir orolig när jag läser Jens Liljestrands fundering i DN (29/6) kring de sjunkande försäljningssiffrorna i bokvärlden. Han förutspår dystert att skönlitteraturens roll i framtiden kommer bli ungefär som operans roll idag. Något som en liten skara privilegierade ägnar sig åt, men som de flesta inte orkar med. Det är viktigt med romaner. Viktigt att kunna förstå andra människors sätt att tänka och leva. Roligt att ägna en eftermiddag åt vad någon tänkte för 150 år sedan. Fint att vidga sin horisont och fantasiförmåga.

För mig är det alltså högtidsdags under juli månad. Man är ledig från det mesta. Det är okej att läsa hur mycket som helst. Jag har redan börjat fila på vad jag ska packa med mig till landet. Det kanske blir en författardagbok, någon biografi, en och annan klassiker, några nyare svenska, en tegelsten och så vidare. Sommaren är här. För en bokholist är det paradiset. Om jag inte svarar i telefonen under de närmaste veckorna så vet du alltså vad det beror på.

PS. Också hösten är en fantastisk årstid för läsning. I höst ges bland annat Roberto Bolaño, Elin Grelsson, Siri Hustvedt och Paul Auster ut. Jag kan knappt bärga mig...

PS2. Den som vill ha lästips inför semestern kan skriva ut den här listan med livsnödvändig läsning: Patti Smith - Just kids, Moa Martinson - Kvinnor och äppelträd, Niklas Rådström - Stig, Karl Ove Knausgård - Min kamp (1 och 2), Per Planhammar - Efter honom syndafloden, Roberto Bolaño - De vilda detektiverna, Sara Stridsberg - Darling River, Selma Lagerlöf - Gösta Berlings saga, Hjalmar Söderberg - Den allvarsamma leken, Karolina Ramqvist - Flickvännen, Haruki Murakami - Fågeln som vrider upp världen, Monika Fagerholm - Den amerikanska flickan, Francoise Sagan - Bonjour tristesse, Irène Némirovsky - Ensamhetens vin.

Jessica Johansson

Ur arkivet

view_module reorder
Roman Anthin. Foto: Gotlands Tonsättarskola

Kejsarens nya kläder – Möte med Ramon Anthin

Tonsättareleverna lärde sig att hantera hela processen för komponerande från den första idén, från embryot, till framförandet av det egna stycket. Komponerande och dirigerande skulle gå hand i hand, en ...

Av: Ineta Svärd | Essäer om musik | 24 juni, 2015

Ur led är tiden – en betraktelse nu när vi ställt tillbaka klockan

När högertrafiken infördes klockan fem på morgonen den 3 september 1967 stod alla bilar stilla en kort stund, och körde sedan vackert över på andra sidan mot vad de var ...

Av: Ivo Holnqvist | Gästkrönikör | 31 oktober, 2017

Turbulenta skyar – ett porträtt av Vincent van Gogh…

Jag ligger på rygg. Himlen virvlar högt där uppe. Några kråkor cirkulerar över mitt huvud. Jag hör pojkarnas uppjagade röster och grimaserar åt den djupsvarta smärtan i bröstkorgen och magen ...

Av: Jonas Wessel | Konstens porträtt | 24 maj, 2013

Huset som kay fisker ritade 1930

Om ett märkvärdigt hus, ritat av Kay Fisker

I Köpenhamns burgna norra stadsdelar finns mängder av vackra villor. Häromdagen var vi bjudna på lunch i en av de intressantaste, i Charlottenlund på en behaglig villaväg kantad av kastanjeträd ...

Av: Ivo Holmqvist | Kulturreportage | 24 oktober, 2017

Tänk om du vore ditt första steg - och ut i rymden?!

Om Hanna Hallgrens diktande Fredag ger mig en bukett blommor som jag inte vet namnet på, ingen vet vad de heter. Jag har frågat på torget där de står men ...

Av: Eleonora Bru | Litteraturens porträtt | 05 juli, 2008

Den poetiska Eddan enligt Lars Lönnroth

Vårt behov av översättare och översättningar är omättligt. Men den yrkeskategorins ansträngningar har inte särskilt ofta uppskattats eller förtjänst. Av slentrian har försvenskningarna antingen förbigåtts helt i bokrecensionerna, eller så ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 03 september, 2017

Fragment av surrogatpyret XII

Vi sprecke, tjompe å bultre oss ut i hallen me Tjååsers livaktit galna jiayu cunyanlegend ekande i skallarna (”Our firste fo, the serpent Sathanas...kitte his throte, and in a pit ...

Av: Nikanor Teratologen | Teratologisk sondering | 18 december, 2007

William Blakes tankevärld

Det andliga klimatet: en kort historikUnder renässansen fanns en bildpoesi, Emblem-Poetry. En bildpoesi som byggde på den vid denna tid rådande mystikens kosmologi. Blake kan räknas till efterföljarna av denna ...

Av: Violet Tengberg | Essäer om konst | 16 december, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.