Hur mår din själ?

"Hur mår du?" säger jag och ler lite låtsascoolt. Men så - helt plötsligt, exakt när jag ska få mitt svar, står allt still: det är som om tiden stannar ...

Av: Sara Shams | 05 mars, 2009
Gästkrönikör

C'est la vie!

Vår granne, vi kan kalla henne Ewa, huvudsakligen för att hon hette så, levde fram till sin 12-årsålder hos en familj som slog och skändade henne från morgon till kväll ...

Av: Vladimir Oravsky | 07 september, 2013
Gästkrönikör

Slå i glasen och låt oss lustiga vara

Jag har haft mina uppgörelser med julen. Jag har barrikaderat mig, dragit ur telefonjacket, hyrt en stuga i ödemarken, sjukskrivit mig efter att frivilligt smittat ner mig med vinterkräksjuka. Jag har ...

Av: Stefan Whilde | 06 december, 2011
Stefan Whilde

Gunnar Lundin

Prosadikter av Gunnar Lundin

Gunnar Lundin är tillbaka med en skönlitterär text

Av: Gunnar Lundin | 17 maj, 2017
Utopiska geografier

Bokoholistiska bekännelser



 

altHej, jag heter Jessica och jag är bokoholist (här svarar ni i kör: Hej Jessica). Det faktum att jag är bokoholist påverkar många delar av min tillvaro.

Det kan mycket väl hända att jag ibland föredrar att läsa en hel lördag, framför att träffa en kompis och hitta på något. Ibland stänger jag av ljudet på min telefon när jag har en efterlängtad lässtund framför mig. Har jag något inplanerat så är det nästintill omöjligt att släppa taget om boken och jag längtar redan till nästa långa lässession.

Om jag inte har fått läsa på några dagar (eller jag kan erkänna att en dag räcker) så slår abstinensen till. Jag blir stingslig och okoncentrerad. Jag har mycket lättare att känna mig stressad och tänker ideligen på den bok som jag läser, eller böcker jag vill läsa. Ibland leder läsabstinensen till att jag går in på Bokbörsen eller Adlibris och köper några böcker jag egentligen inte behöver.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Är det riktigt illa så hastar jag in i närmaste boklåda och plockar raskt åt mig några böcker. Det spelar ingen roll att jag har hur många olästa som helst hemma i hyllorna - för det har jag konstant - utan själva köpakten lugnar mig en smula. Om du hälsar på mig och min pojkvän så kommer du garanterat att förvånas över det digra antalet böcker och undra om jag har läst alla. Det har jag inte. En del av bokoholismen är att samla på sig för svårare tider.

 

Jag vet oftast vad som ges ut under rådande säsong. När en bok närmar sig slutet så sneglar jag redan i bokhyllorna efter vad jag ska läsa härnäst. Min väska är alltid onödigt tung om jag ska ut på landet över helgen, eftersom jag släpar med mig minst fem böcker dit. Det spelar ingen roll om jag bara har hunnit läsa en av dem. Jag ser det inte som något självändamål att läsa många böcker. Men hellre släpar jag på tunga väskor som tröttar ut axlarna, än att riskera att sitta utan läsning. Jag lär mig aldrig. Nästa gång det är dags för en helgtripp så plockar jag raskt ner lika många igen.

När jag går in på ett antikvariat, så kommer jag garanterat ut med minst en ny bok i min ägo. Jag drabbas nämligen av antikvariat-syndromet: Tänk om det här är det enda exemplaret av Moa Martinsons Drottning Grågyllen i hela Sverige, och om jag kommer att ångra mig ifall jag inte köper den nu. Det är ett skottsäkert argument, eftersom man aldrig säkert kan veta om alla andra exemplar plötsligt säljer slut.

Självklart har jag en väluppdaterad bokblogg där jag och andra bokoholister vältrar oss i allehanda litteratur. Givetvis pluggar jag, utöver mitt jobb, litteraturvetenskap och är vid det här laget uppe på magisternivå. Inte heller det kan jag lägga av med. Jag fortsätter, eftersom det är ett fint sätt att lära sig massor om litteratur. Ge mig magisk realism, ge mig svensk litteratur under mellankrigstiden, ge mig barnböcker - det mesta är så intressant att det får mig att gapa över anteckningsboken.

Om jag träffar en kompis som egentligen inte är speciellt intresserad av böcker, så försöker jag hitta en vinkel som ändå kan intressera personen. Tröttar ut med prat om hur GALET bra Knausgårds Min kamp faktiskt är, och hur den förmodligen kommer att förändra kompisens syn på litteratur. Gnatar på om Sara Stridsbergs MAGISKA språk och Hjalmar Söderbergs UNDERBARA Stockholmsskildringar. Det krävs mycket för att få mig att förstå att kompisen faktiskt struntar blankt i Stridsbergs svindlande beskrivningar och helst bara läser en Lapidus på semestern varje år.

Ibland reflekterar jag över min bokoholism, och undrar hur den uppstod. Det har aldrig hänt att jag velat bota den, eftersom jag ser det som ett överkomligt missbruk, men jag undrar varför. Mamma har berättat hur jag som fyraåring släpade bokhögar från rum till rum och gång efter annan lyssnade sönder Astrid Lindgrens inlästa Bullerby-sagor. Jag hade alltid en bok i närheten, även om jag periodvis föredrog att leka med Barbie. Det här är alltså medfött. Jag tror det kan ha att göra med att jag alltid haft en livlig fantasi och alltid själv drömt om att bli författare. Jag har älskat att lyssna till (och nu läsa) sagor och romaner om hur andra levt sina liv, för att därefter klottra ner hela anteckningsböcker med egna texter, dikter och romanidéer.

Det är något extraordinärt med att läsa en bok, som för mig varken kan ersättas av konst, film eller tv-program. För mig blir avkopplingen så total att jag kan känna mig som om jag varit på ett yogapass efter en lässession. Vissa undrar hur jag finner ro att läsa. Jag svarar att jag blir rofylld av att läsa, även om jag inte varit det innan. Kanske har det att göra med den aktivitet som krävs från min sida medan jag läser - jag måste ju föreställa mig hur George Orwell tröskade fram i Paris när jag läser 'Nere för räkning i Paris och London'. Jag måste fundera över hur Patti Smith kände sig när hon fick ett större rum på Chelsea Hotel, efter att ha kämpat för det i månader. Jag måste ägna hela min uppmärksamhet åt Per-Eric Söders dikter när jag läser dem. Det går inte att börja tänka på tentor som ska skrivas, jobbpresentationer som ska klaras av eller disk som ska diskas. Vardagen kommer sedan. När jag läser är jag bara i boken, oavsett om den utspelas i en amerikansk småstad på 90-talet eller i Moa Martinsons Norrköping vid förra sekelskiftet.

Jag blir orolig när jag läser Jens Liljestrands fundering i DN (29/6) kring de sjunkande försäljningssiffrorna i bokvärlden. Han förutspår dystert att skönlitteraturens roll i framtiden kommer bli ungefär som operans roll idag. Något som en liten skara privilegierade ägnar sig åt, men som de flesta inte orkar med. Det är viktigt med romaner. Viktigt att kunna förstå andra människors sätt att tänka och leva. Roligt att ägna en eftermiddag åt vad någon tänkte för 150 år sedan. Fint att vidga sin horisont och fantasiförmåga.

För mig är det alltså högtidsdags under juli månad. Man är ledig från det mesta. Det är okej att läsa hur mycket som helst. Jag har redan börjat fila på vad jag ska packa med mig till landet. Det kanske blir en författardagbok, någon biografi, en och annan klassiker, några nyare svenska, en tegelsten och så vidare. Sommaren är här. För en bokholist är det paradiset. Om jag inte svarar i telefonen under de närmaste veckorna så vet du alltså vad det beror på.

PS. Också hösten är en fantastisk årstid för läsning. I höst ges bland annat Roberto Bolaño, Elin Grelsson, Siri Hustvedt och Paul Auster ut. Jag kan knappt bärga mig...

PS2. Den som vill ha lästips inför semestern kan skriva ut den här listan med livsnödvändig läsning: Patti Smith - Just kids, Moa Martinson - Kvinnor och äppelträd, Niklas Rådström - Stig, Karl Ove Knausgård - Min kamp (1 och 2), Per Planhammar - Efter honom syndafloden, Roberto Bolaño - De vilda detektiverna, Sara Stridsberg - Darling River, Selma Lagerlöf - Gösta Berlings saga, Hjalmar Söderberg - Den allvarsamma leken, Karolina Ramqvist - Flickvännen, Haruki Murakami - Fågeln som vrider upp världen, Monika Fagerholm - Den amerikanska flickan, Francoise Sagan - Bonjour tristesse, Irène Némirovsky - Ensamhetens vin.

Jessica Johansson

Ur arkivet

view_module reorder

Vita Frun och andra gengångare

Varje europeisk adelsfamilj med anseende verkar ha sitt eget slottsspöke. Överallt på slotten bultas, knackas och hånskrattas det. De äldsta spökhistorierna härstammar från 1100-talet, men tron på gengångare hade sin ...

Av: Lilian O. Montmar | Allmänna reportage | 21 maj, 2009

Andrzej Wajda 1974

Några ord om Andrzej Wajdas konst med lång hållbarhet

Den 9 oktober 2016 dog Andrzej Wajda nittio år ung och han var aktivt skapande in i det sista. Förutom allt konstnärligt och politiskt och organisatoriskt och utbildningsmässigt annat, regisserade ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 13 oktober, 2016

Porrslinsblomman

Av min okända och förvackra porrslinsblomma. De toaornas fler tvenne antal på det. Vuxit innan i en lavoar vara, ser man brunt envist kvar det lavoariska havets tidvattensbevis. Dessa varit ...

Av: Stefan Hammarèn | Stefan Hammarén | 21 oktober, 2010

Varför gnäller männen?

– Det är svårt att tala om män som offer, sade Jens Liljestrand. – Jamen vad beror det på, frågade Belinda Ohlsson. Och längre kom de inte, trots att de drog över ...

Av: Håkan Lindgren | Kulturreportage | 28 september, 2011

Från penselhår till pixelporr – en essä om pornografi i konsten

Hur många unga pojkar slet inte ut sin joystick på 80-talet i dunkla pojkrum framför en flimrande TV-skärm? Det var inte bara plattformsspel och shoot-em-up spel som visades på skärmarna ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 22 december, 2012

Grattis Sverige

När medicine doktor Naděžda Kavalírová dog 93 år gammal i början av 2017, förlorade Förbundet av politiska fångar i Tjeckien (Konfederace politických vězňů České republiky) och Institutet för studier av totalitära regimer (Ústav pro studium ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 11 februari, 2017

Jubeldårar

Åter ser man hur bra förlag riktigt läser manuskript, de vet inte ens om de läser. Visst kan man ju ana att de inte orkar läsa manuskripten, med minsta motståndets ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 11 december, 2013

Omöjliga intervjuer. Bertil Falk intervjuar Aurora Ljungstedt

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Bertil Falk | Litteraturens porträtt | 11 mars, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.