Operasångare är också människor - Festtage Berlin 2010

Först var det Placido Domingo som ställde in och efter honom följde fyra andra i "Simon Boccanegra" och det var lite av ett B-lag som stod på Staatsopers scen ...

Av: Ulf Stenberg | 15 april, 2010
Reportage om scenkonst

Thomas Bernhard. Om geniet och fallet eller de sammanväxta i en verklighetens fiktion…

"What matters is whether we want to lie or to tell the truth and write the truth, even though it never can be the truth and never is the truth” (T ...

Av: Göran af Gröning | 03 oktober, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Loveninjas - nu utan masker

Artist: Loveninjas Titel: Johnny C Loveninjas - nu utan masker Jag kommer ihåg ett stort hjärta och tre killar utklädda till kärleksfulla Turtles. Jag kommer ihåg tokroliga låtar om brutna penisar ...

Av: Sofia Lundgren | 27 oktober, 2006
Musikens porträtt

Bruno Kreisky 1983 foto Wkipedia

Bruno Kreisky och Sverige

Vad har Arne Carlsson med Wien att göra? Den frågan ställde jag mig hösten 1978 när jag var gästlärare i Österrike; uppdraget innefattade skolbesök och deltagande i fortbildningskurser för österrikiska ...

Av: Kurt Bäckström | 26 februari, 2017
Porträtt om politik & samhälle

BRYT



altEn person jag känner har varit utbränd och sjukskriven i många år. Nu har regeringen ändrat reglerna för fas 3, vilket drabbar henne. Efter att ha gått på vad hon kallar 'vuxendagis' (och fått göra keramiksaker, bland annat) så måste hon med extremt kort varsel gå ut på praktik. Praktiken har ingen koppling till det hon jobbade med tidigare. Hon har ryggproblem, utöver utbrändheten, och praktikplatsen innebär hårt kroppsarbete. Det tar man inte hänsyn till. Hon har svårt att somna på kvällarna, ofta lyckas hon inte sova förrän sent på natten, och är van att gå upp lite senare på morgonen. På praktikplatsen börjar hon klockan sju. Hon har fortfarande så pass nära till negativ stress att hon bara orkar med några måsten i veckan, men det tar man inte heller hänsyn till. Jag vill ropa BRYT.

Men i verkligheten finns inga BRYT.

Min pojkvän får ibland panikångestattacker. Det yttrar sig olika från gång till gång, men ofta får han en känsla av att halsen snörs ihop. Han får svårt att svälja. Han känner det som att han har en klump i halsen.

Det är svårt för mig att förstå, så maktlösheten är lika stor varje gång. Jag säger att det är hjärnan som lurar honom igen, att han inte kommer dö, att det inte är någon fara. För honom är det likadant varje gång. Han är nära döden. Ibland ber han mig att få ut hans poesi om han dör. Det är uppslitande. Några gånger har vi åkt till sjukhuset (andra gånger till psykakuten) men inte fått någon nämnvärd hjälp, annat än många timmars väntan och sedan en darrig tunnelbaneresa hem igen. Äntligen har han bytt till en bra psykiatrisk mottagning (i en del av staden där fler välbeställda människor bor), efter många år av nonchalans och obesvarade samtal. En läkare skrev ut honom självmordsbenägen, utan att nämna detta i journalerna. De skrev av honom helt från mottagningen så att han stod utan läkare. De ringde inte. Han fick reda på det av en slump flera månader senare. Jag vill ropa BRYT.

Men i verkligheten finns inga BRYT.

En kvinna brukar gå runt på Stockholms gator och skrika. Hon är alldeles pinnsmal, antagligen för de många kilometer hon dagligen går upp och ner för Stockholms gator. Hon har nästan alltid samma långa jacka på sig och håret uppsatt i en grånande knut. En gång var jag på samma tunnelbana som henne, från Skanstull och hela vägen ut till Islandstorget. Under hela den vägen gick hon fram och åter i vagnarna och skrek sina Jesus-relaterade budskap. Rösten blev hesare ju fler stationer tåget passerade. De andra passagerarna satt tysta och stirrade tomt framför sig, som för att märkas så lite som möjligt och slippa utsättas för hennes skrik. Jag undrade vad hon tänkte där hon gick och skrek så desperat. Jag undrade vad hon kände. Hon menar att omgivningen är förtappade som inte lyssnar på Jesus, så mycket har jag förstått. Annars är det svårt att höra vad hon säger. Skriken är i falsett. Hon skulle nog må bra av att få hjälp. Hon inser förmodligen inte själv att hon behöver den hjälpen. När jag ser henne spatsera Drottninggatan fram genom alla stirrande blickar, så vill jag ropa BRYT.

Men i verkligheten finns inga BRYT.

En bekant till mig är i princip hemlös. Ständigt åker han in och ut på olika behandlingshem och härbärgen. Det han egentligen vill är, det är jag nästan säker på, att leva ett lugnt och kreativt liv där han får ägna sig åt att skriva och lyssna på musik. Kanske göra lite musik. Han kommer från förutsättningar som gör att ingen lyfter upp honom när han ramlar omkull. Hans mamma har också haft drogproblem, och bor dessutom i en annan stad. Han blir motiverad när han är på ett av LVM-hemmen (dit han alltså förts via Lagen om Vård av Missbrukare) och känner att han är på gång igen. Han kommer klara det den här gången. Han kommer få leva ett fint liv, med fina människor omkring sig. Värme. Lugn. Ro. Sedan tar tiden på hemmet slut. Han får knappt någon eftervård. Några veckor hos en psykolog som nästan inte hinner påbörja sitt jobb innan tiden är slut, klockan tickar och han får klara sig själv. Efter att ha levt i många år som missbrukare så är det inte lätt att kliva ut i samhället på stapplande bambi-ben och plötsligt klara allt. Folk i debattartiklar säger att han, och sådana som han, kostar för mycket pengar. Samhället orkar hjälpa honom men tydligen inte hela vägen, så han halkar tillbaka igen. Det är så lätt. Så nära, eftersom han inte fått all den vård han behöver. Tjoff säger det, så står han där på Medborgarplatsen med en halvfull sjuttis klockan halv nio på morgonen och längtar tillbaka till behandlingshemmet. Jag vill ropa BRYT.

Men i verkligheten finns inga BRYT.
Tyvärr.

 

Jessica Johansson

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Räkans fenomenologi

Vad är poesi? Är det att med björnkoll på versmått och rim svaja sig fram genom grekiska myter? Är det att tala med stora bokstäver om livet och döden och ...

Av: Jesper Nordström | Övriga porträtt | 28 januari, 2016

Skallmätningen som ideologi

År 1900 hade var femte svensk utvandrat. Oroliga prognosmakare tolkade samhällsutvecklingen i Sverige och utvandringen utifrån rena rashygieniska aspekter. "Det är bättre, att en svensk familj under primitiva förhållanden tar sin ...

Av: Lilian O. Montmar | Reportage om politik & samhälle | 31 juli, 2009

The roles of computer in doing and studying the art

Bernardo Nicoletti, redan bekant till våra läsare med artikeln A Hidden Part of the Culture: the Business Culture, tar en utgångspunkt från boken Futures past, för att visa de möjliga ...

Av: Bernardo Nicoletti | Essäer | 10 juni, 2013

Samuel Beckett och livets absurda teater

Nobelpristagaren i litteratur, Samuel Beckett, är den okrönte mästaren i att skriva om meningslöshetens och den tåliga väntans utdragna absurditeter och i förlängningen om den sorglustiga väntan på döden. Nerven ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 20 Maj, 2010

Att slå näven i bordet när det behövs

Man ska vara bestämd. Man ska veta vad man tycker och följa upp det i handling. Man ska slå näven i bordet om det behövs. Man ska visa i kroppsspråk ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 15 april, 2011

Batik -Buddha från Sri Lanka. Nu på min balkong

Buddhist i Miljonprogrammet

Min sons lekkamrat såg sig omkring med förundran. Vi var på historiska muséet i Stockholm och befann oss i en sal där det hängde krucifix från olika epoker och med ...

Av: Annakarin Svedberg | Kulturreportage | 07 augusti, 2017

Niclas Mossberg. Trädet

Niclas Mossberg har bland annat jobbat som ställningsbyggare på Leab och Sparta – Entreprenad och bemanning. Han har också skrivit ungdomsdikter som publicerats i antologin Eremonaout IV (2014).       Trädet Jag ska döda ...

Av: Niclas Mossberg | Utopiska geografier | 26 Maj, 2014

Poul Bjerre av Carl Milles

Om skapandets läkande kraft

Eva-Karin Josefson om allkonstnären Viking Dahl och samhället omkring honom.

Av: Eva-Karin Josefson | Övriga porträtt | 18 november, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.