Fornuft og liv

Innledning Å være menneske er så mangt, skjønt uskyldige er vi ikke. Vi har moral og språk, og dermed har vi tilstrekkelig med ressurser og stor nok kapasitet til å teoretisere ...

Av: Thor Olav Olsen | 12 Maj, 2014
Agora - filosofiska essäer

Även en kniv kan vara konst

Bo Helgesson i ateljénBland damasker, skedsjölpar och ostronknivar hos Bo Helgesson. Kniven är människans eviga följeslagare. Av trä, ben, sten. Av brons och klumpigt tillplattat järn. Långt senare gjord av rostfritt ...

Av: Gunder Andersson | 28 augusti, 2008
Konstens porträtt

Veckan från hyllan, Vecka 11, 2012

Det har varit presidentval i Finland. Sauli Niinistö vann. Han är konservativ, men i Finland som på många andra håll i världen vill inte de konservativa kalla sig för konservativa ...

Av: Gregor Flakierski | 10 mars, 2012
Veckans titt i hyllan

Renässans för Rönblom

”Råkefårt, sade handlaren på sin flytande franska och svängde med armen.” H.–K. Rönbloms deckare ”Skratta, Pjazzo” från 1956 inleds i speceriaffären på en lantlig ort där ryktena snabbt tar fart ...

Av: Ivo Holmqvist | 05 december, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Non, rien de rien, non je ne regrette rien



Jessica JohanssonNyligen läste jag någonstans att det flest människor ångrar på sin dödsbädd är att de inte uppfyllde sina drömmar. Det är djupt tragiskt och visar hur man liksom fastnar i samhället, sin situation, sitt trassel. Det är lätt att göra det.

Sedan jag läste detta så har det snurrat runt i mitt huvud. Dels har jag sedan dess kämpat mer för att kunna leva som jag vill och dels har jag också försökt formulera hur mina drömmar egentligen ser ut. Alltså: Hur vill jag leva mitt liv?

Exakt hur dessa drömmar och tankar ser ut är kanske inte så intressant att läsa om i detalj. Vi befinner oss trots allt inte i en blogg, utan en krönika. Men bara det faktum att jag aktivt börjat fundera kring sådana saker, har gjort att flera av mina drömmar har gått i uppfyllelse.

Jag tror absolut inte det har att göra med något kosmiskt mumbo-jumbo, utan att det beror på att jag formulerat för mig själv vad jag vill och sedan kämpat för att nå dit.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det är onödigt att slösa på tiden, för man har trots allt inte all tid i världen på sig.

Men kanske ännu mer än jag funderar på mina egna drömmar, så har jag funderat på alla de där människorna som har dött och i dödsögonblicket känt en sådan ångest.

De borde ha gjort mer, känner de.

De ångrar på sätt och vis sina liv, eftersom de ångrar att de inte försökte uppfylla sina drömmar.

De har förmodligen många fina ögonblick bakom sig.

Men ändå den där ångern. Varför lyssnade de inte på sig själva, varför hoppade de inte av ekorrhjulet de blivit inbillade att de måste delta i, tänker de kanske och blundar mot smärtan.

Det är så tragiskt.

Det får mitt hjärta att blöda, alla de här människorna som deltog i undersökningen om hur de känner när de är på väg att dö.

Hur de kanske log svagt och sa att de hade fått möta fina människor. Att de hade fått göra roliga saker. Men att de inte hade uppfyllt sina drömmar.

Jag vill inte känna så när jag dör. Jag vägrar finna mig i det.

Ligga där och önska sig tillbaka, önska att man hade kunnat ropa till sig själv som yngre att det går att göra på andra sätt. Att det kan lösa sig ändå.

Föräldrar kommer säga att heltidsjobb egentligen ju är bäst, med tanke på det ekonomiska.

Kompisar kommer säga att det kan vara skönt med stabilitet i tillvaron.

Det kommer bli jobbigt att försvara dina val, önskar gamlingarna att de kunde säga till sina unga jag, men det kommer också att vara värt det.

Jag kommer säkert ha ågren för en miljon saker om jag har turen att bli gammal innan jag dör.

Säkert kommer jag analysera sönder saker.

Vara en sådan där nervig gamling som undrar om jag har stängt av spisen och matat katten och det ena med det femtionde.

Men jag tänker göra allt som står i min makt för att inte bli en av dem som suckar lätt och mumlar: ”Jag borde ha uppfyllt det jag drömde om, åtminstone försökt”.

Det kommer vara skitsvårt.

Men å andra sidan är det inte direkt lätt att jobba heltid heller, eller att gå runt och ha ett malande magont som påminner om allt man vill men ignorerar.

Jag väljer att skippa det.

 

Jessica Johansson

Ur arkivet

view_module reorder

Ayodhya sexton år efteråt

1992 jämnade extremistiska hinduer Babru moskén från 1500-talet i Ayodhya till marken, under det att ledare för BJP och andra politiska grupperingar hejade på. Omkring tvåtusen människor mördades i de ...

Av: Pär Fredborn Larsson | Resereportage | 10 februari, 2009

Dagarna bara försvinner

slängt idag ut min enorma samling plank- och bredstumpar från ena lidret, kan inte fatta hur det blivit sådana mängder, och ens varifrån, helt abnormt, men tiotals års mest meningslösa ...

Av: Stefan Hammarèn | Stefan Hammarén | 02 augusti, 2012

Sado-masochism - historien bakom ordet

Sado-masochism - historien bakom ordet Donatien Alphonse Francois de Sade (1740-1814) framkallar ett ord. Den stolte markisen, den subversive författaren, den ständige fängelsekunden och den store ateisten är upphovet till ett ...

Av: Agneta Tröjer | Essäer om samhället | 04 augusti, 2007

Samuel Beckett, nobelpristagare 1969. En tillbakablick

Samuel Beckett fick nobelpriset år 1969 och har nått ut till en stor publik, framför allt när det gäller pjäsen I väntan på Godot, just nu aktuell på Stockholms Stadsteater ...

Av: Percival | Essäer om litteratur & böcker | 14 december, 2009

Oförkränkta sinnen

Jag levde före revolutionen sovande med fagra kärleksbon i lindor runt hårsvallet och skuldrorna. Duva, nu när du kommer dråsande, kommer du sent men du kommer efterlängtad.Ömmande lust och ömhet ...

Av: BOEL SCHENLÆR | Essäer om religionen | 07 september, 2009

Rapport från Stockholms genrefilmfestival ”Monsters of Film”

Från 8:e till 12:e oktober 2014 iscensattes den andra upplagan av Monsters of Film-festivalen i Stockholm, en genrefilmfestival där skräck, fantasi, provokation, surrealism, konst och framförallt monster får plats. Festivalen ...

Av: Marco De Baptistis | Essäer om film | 25 oktober, 2014

Benjamin 3

     

Av: Håkam Eklund | Kulturen strippar | 28 augusti, 2011

Oliver Knussen, foto Mark Allan

Orkesterns man! - Oliver Knussen i Stockholms konserthus

Tonsättarporträtten i Stockholms konserthus är inne på sin trettioförsta vända. Nu kan man hänga upp ytterligare ett porträtt - på den engelske tonsättaren Oliver Knussen - bredvid de andra trettio ...

Av: Ulf Stenberg | Musikens porträtt | 01 december, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.