Robert Schumann och musikens villkor

Från mars 1854 till sin död i juli 1856 var Robert Schumann på egen begäran intagen på ett privat mentalsjukhus i Endenich, strax utanför Bonn. Den omedelbara anledningen var att ...

Av: Carl-Göran Ekerwald | 09 juli, 2008
Essäer om musik

Hasan Elai, screenshot från konstnärens hemsida. 

Den transparenta konstnären

Konstnären Hasan Elai har ett problem. Efter den 11 september 2001 hamnade han som många andra oskyldiga på FBI:s lista över misstänkta terrorister. Elai bor i USA men kommer ursprungligen ...

Av: Mathias Jansson | 25 augusti, 2015
Essäer om konst

Frank Heller och andra författare på Rivieran

Frank Heller-sällskapet är inne på sitt åttonde år, och dess årsskrifter på sitt sjunde. Nu handlar det om ”Frank Heller på Rivieran” (Pelotard press), med ett som vanligt flott omslag ...

Av: Ivo Holmqvist | 24 oktober, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Zoroastrismens högsta gudomlighet, Ahura Mazda

Lunds gnostiska kebabhak

I hjärtat av Lund står hon där. Domkyrkan. Denna romanska 1100-talsjuvel tillägnad martyren Laurentius, vars existens i ett kallt och nordiskt vikingaland ytterst beror på förekomsten av en omkringvandrande judisk ...

Av: Thomas Hermansson | 26 juni, 2017
Essäer om samhället

I det kalla landet längst upp i norr



Jessica JohanssonI ett land som Sverige så är det inte konstigt att vädret får en stor betydelse. Vi tvingas rent fysiskt rätta våra liv efter vad det är för väder. Det går inte att vara helt opåverkad av vädret. Halva året går vi klädda i heltäckande dunjackor, mössor, vantar och stora snövänliga skor. Vi tvingas ofta gå halvt framåtböjda eftersom vinden är så isande eller snöflingorna så ihärdiga. Vi stänger in oss på gym. Vi häckar framför flimrande teveapparater. Vi kryper under täcket så ofta vi tillåts.

På arbetsplatser och i andra kallpratar-sammanhang så står vi ofta vid kaffeautomater och ondgör oss över vädret. Vi klagar på att det är regnigt, på att snön vräker ner, på att vi var tvungna att skrapa bilarna i en kvart imorse (de som har bil alltså).

Vintern tar visst aldrig slut i år. Höhö.

Fan vad det snöade, jag blev helt blöt om fötterna. Höhö.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Usch vad deppig man blir av vintern (inget ”Höhö” den här gången).

Vi tycker i bästa fall att det måste vara hemskt för de hemlösa i den här kylan. Det är inte många som ens tänker på de hemlösa när det är minus tjugo grader ute. De flesta tänker på sitt absoluta pytte. Sin bil. Sina vinterkläder. Sitt helvete.

Sedan plötsligt säger det poff och så är det sommar. Uteserveringsmöblerna åker fram innan någon hinner säga bikini. Plötsligt är alla så himla glada och tandblekta och piffiga. Då är det uteserveringsöl (gärna huttrande under värmelampor och två-tre filtar per person för att stå ut med aprilkylan) och positivitet och GUD VAD SKÖNT ATT DET ÄNTLIGEN ÄR VÅR! Och depressioner och gråbleka ringar under ögonen är som bortblåsta. Här ska badas! Här ska grillas minst en gång om dagen! Här ska seglas! Här ska solas! Här ska shoppas!

Det är intressant att svenskarna har den nästan übermensch-artade förmågan att gå från misärklagande med depressiva tendenser ena halvåret, till röjiga, fräscha, glada badgalningar andra halvåret.

För mig är fenomenet vårdepression inte ett dugg konstigt.

Det är inte konstigt att bli deprimerad över att inte kunna klaga på vädret längre när våren kommer (nu ska man istället haspla ur sig käcka oneliners i stil med ”vi hade i alla fall tur med vädret! Höhö”). Det är inte konstigt att man blir deprimerad över att inte kunna gömma sig under trygga sjalar och koftor och allehanda stickade påfund. Man måste visa upp sig. Man måste vara glad. Det är ett jävla ansvar att lägga på normalt funtade människor som är ledsna vissa dagar även om det är sommar.

Därför har jag bestämt mig för att vägra delta i den här väderhysterin.

Jag bara gör det inte.

Jag är skitarg och klagar på solen om jag tycker att den är jobbig (för ärligt talat tröttnar man på den ibland på sommaren när den steker och man vill ta en vanlig stadspromenad på eftermiddagen). Oftast tycker jag om den. Men ibland tycker jag inte om den. Och jag är jätteglad och älskar snön när den är alldeles vit och vacker och kanske lite kall men mysig.

Det är provocerande.

Det är jätteprovocerande.

Folk förstår inte varför jag ska komma och påpeka att jag tycker vintern är ganska mysig ibland. Ibland till och med i februari. Och folk fattar inte hur jag kan KLAGA PÅ SOLEN NÄR VI HAR SÅ LITE SOL HÄR I NORDEN.

Jag tror det är nyttigt att avdramatisera vädret lite. Inte låta det styra vårt mående så till den milda grad. Jag läste någonstans att det är med ”årstidsdepression” som många vinterhatare drar till med, visserligen förekommer men är extremt ovanligt. EXTREMT ovanligt till och med.

Idag regnar det ute. Det är snart maj och ganska kallt och absolut inget uteserveringsväder. Men jag älskar det ändå. Det ställer inga krav på mig. Jag kan sitta här och skriva min krönika. Jag kan titta på film hela kvällen och inte ens sticka ut näsan.

Hurra för regniga vårdagar!

Jessica Johansson

Ur arkivet

view_module reorder

Vett och etikett på 1700-talet, och nu

Magdalena Ribbings spalt i Dagens Nyheters nätupplaga har många vetgiriga läsare. Av den får man lära sig god ton och lämpligt uppförande i komplicerade sammanhang, hur man ska bete sig ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 14 december, 2013

Mexiko. Konst. City

Interfolierade aspekter av samma kuratoriska fråga blir högaktuella varje gång konstnärer från en världsregion anhopas till en gemensam utställning i en annan, om än i välmenande syfte. Kan man stå ...

Av: Allan Persson | Essäer om konst | 24 mars, 2012

Eremiten J D Salinger är död

Det är få författare förunnat att bli både kult och myt under sin egen livstid. Jerome David Salinger var i det avseendet ett exceptionellt undantag. Det är frågan värt om ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 29 januari, 2010

"Ingen ska få läsa det här. Inte ens mamma" Om Barbro Lindgrens dagböcker

När ljumma minnesvindar letar sig upp i våra medvetanden och aktualiserar det glömda och fördolda i barndomsriket blir vi förlösta. Det handlar om de varma somrarna, de lustfyllda lekarna och ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 30 november, 2010

Noble liv

  En inngangsport til hva som menes med «å ha et nobelt liv å leve», er å hevde at livet vi mennesker har å leve ikke bare er om ren overlevelse ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 01 februari, 2011

Naturvitenskap versus humaniora

Essayet mitt om naturvitenskap og humaniora er delt inn i seks-6- hovedavsnitt. I det første hovedavsnittet (A) skriver jeg mest om relasjonen mellom naturvitenskap og filosofi, hovedavsnitt  (B) er i ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 12 mars, 2010

Carl von Linné och världens skenbara lycka

Carl von Linné och världens skenbara lycka Idag, detta år då trehundraårsjubileet av hans födelse ska firas, är det hart närt omöjligt att förstå den vurm och oreserverade dyrkan som en ...

Av: Crister Enander | Essäer | 18 januari, 2007

 “In Bed: The Kiss” av Henri de Toulouse-Lautrec från 1893.

Bädda ner dig i konstens säng

När den brittiska konstnären Tracey Emin 1999 ställde ut sin säng på Tate Gallery så väckte det en hel del reaktioner. Det var inte i första hand för att hon ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 18 juli, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.