Bland insekter och skrivmaskiner – om David Cronenbergs Naked Lunch

”It’s a Kafka high. You feel like a bug.”  Länge leve det nya köttet, sa insekten som en gång drömt att den var en människa, och precis som Seth Brundle fusionerades ...

Av: Jonas Wessel | 31 oktober, 2013
Essäer om film

Postmoderna perversioner: Guillaume Faye läser Heidegger

Den andliga fronten som under 1900-talet kämpade mot den moderna teknokratins destruktiva metoder existerar inte längre sedan något årtionde tillbaka.I svetsfogen mellan "usura" och en globalism som är totalitarismens verkliga ...

Av: Guido Zeccola | 27 juli, 2010
Essäer

Idén om religion i Platon

Visserligen är det så att filosofi är någonting mer än studiet av en rad, mer eller mindre, kanoniserande filosofers synpunkter. Som Lars Svendsen påpekar, handlar filosofi till stor del om ...

Av: Niclas Mossberg | 19 februari, 2010
Essäer om religionen

Internationell konstmässa i Carrousel du Louvre i Paris Norden och Sydamerika i ett…

I ett samlat grepp av det finländska konstgalleriet AVA Galleria i Helsingfors förenas ett antal nordiska och sydamerikanska länder i en gemensam konstutställning vid den årliga konstmässan i Carrousel du ...

Av: Carsten Lindström | 14 oktober, 2010
Gästkrönikör

I det kalla landet längst upp i norr



Jessica JohanssonI ett land som Sverige så är det inte konstigt att vädret får en stor betydelse. Vi tvingas rent fysiskt rätta våra liv efter vad det är för väder. Det går inte att vara helt opåverkad av vädret. Halva året går vi klädda i heltäckande dunjackor, mössor, vantar och stora snövänliga skor. Vi tvingas ofta gå halvt framåtböjda eftersom vinden är så isande eller snöflingorna så ihärdiga. Vi stänger in oss på gym. Vi häckar framför flimrande teveapparater. Vi kryper under täcket så ofta vi tillåts.

På arbetsplatser och i andra kallpratar-sammanhang så står vi ofta vid kaffeautomater och ondgör oss över vädret. Vi klagar på att det är regnigt, på att snön vräker ner, på att vi var tvungna att skrapa bilarna i en kvart imorse (de som har bil alltså).

Vintern tar visst aldrig slut i år. Höhö.

Fan vad det snöade, jag blev helt blöt om fötterna. Höhö.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Usch vad deppig man blir av vintern (inget ”Höhö” den här gången).

Vi tycker i bästa fall att det måste vara hemskt för de hemlösa i den här kylan. Det är inte många som ens tänker på de hemlösa när det är minus tjugo grader ute. De flesta tänker på sitt absoluta pytte. Sin bil. Sina vinterkläder. Sitt helvete.

Sedan plötsligt säger det poff och så är det sommar. Uteserveringsmöblerna åker fram innan någon hinner säga bikini. Plötsligt är alla så himla glada och tandblekta och piffiga. Då är det uteserveringsöl (gärna huttrande under värmelampor och två-tre filtar per person för att stå ut med aprilkylan) och positivitet och GUD VAD SKÖNT ATT DET ÄNTLIGEN ÄR VÅR! Och depressioner och gråbleka ringar under ögonen är som bortblåsta. Här ska badas! Här ska grillas minst en gång om dagen! Här ska seglas! Här ska solas! Här ska shoppas!

Det är intressant att svenskarna har den nästan übermensch-artade förmågan att gå från misärklagande med depressiva tendenser ena halvåret, till röjiga, fräscha, glada badgalningar andra halvåret.

För mig är fenomenet vårdepression inte ett dugg konstigt.

Det är inte konstigt att bli deprimerad över att inte kunna klaga på vädret längre när våren kommer (nu ska man istället haspla ur sig käcka oneliners i stil med ”vi hade i alla fall tur med vädret! Höhö”). Det är inte konstigt att man blir deprimerad över att inte kunna gömma sig under trygga sjalar och koftor och allehanda stickade påfund. Man måste visa upp sig. Man måste vara glad. Det är ett jävla ansvar att lägga på normalt funtade människor som är ledsna vissa dagar även om det är sommar.

Därför har jag bestämt mig för att vägra delta i den här väderhysterin.

Jag bara gör det inte.

Jag är skitarg och klagar på solen om jag tycker att den är jobbig (för ärligt talat tröttnar man på den ibland på sommaren när den steker och man vill ta en vanlig stadspromenad på eftermiddagen). Oftast tycker jag om den. Men ibland tycker jag inte om den. Och jag är jätteglad och älskar snön när den är alldeles vit och vacker och kanske lite kall men mysig.

Det är provocerande.

Det är jätteprovocerande.

Folk förstår inte varför jag ska komma och påpeka att jag tycker vintern är ganska mysig ibland. Ibland till och med i februari. Och folk fattar inte hur jag kan KLAGA PÅ SOLEN NÄR VI HAR SÅ LITE SOL HÄR I NORDEN.

Jag tror det är nyttigt att avdramatisera vädret lite. Inte låta det styra vårt mående så till den milda grad. Jag läste någonstans att det är med ”årstidsdepression” som många vinterhatare drar till med, visserligen förekommer men är extremt ovanligt. EXTREMT ovanligt till och med.

Idag regnar det ute. Det är snart maj och ganska kallt och absolut inget uteserveringsväder. Men jag älskar det ändå. Det ställer inga krav på mig. Jag kan sitta här och skriva min krönika. Jag kan titta på film hela kvällen och inte ens sticka ut näsan.

Hurra för regniga vårdagar!

Jessica Johansson

Ur arkivet

view_module reorder

Geten i konsten – en riktig syndabock

Det är inte roligt att vara get i konsten. Det blev snett redan från början när man i den judiska traditionen började utse en syndabock. Ursprungligen var syndabocken ett offerdjur ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 22 Maj, 2013

Horatius

Varaktigare än koppar och hållbarare än brons: Horatius på nytt

”Exegi monumentum aere perennius” – den romerske skalden Horatius som levde 65-8 f.Kr  hävdade självmedvetet att han med sin diktning rest ett monument varaktigare än koppar (just de tre orden lånade ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 10 Maj, 2017

Bibliotekstjänst leker tidningsredaktion

” Som vi anger på vår hemsida recenseras inte allt material som inkommer. De titlar som du efterfrågar har inte blivit recenserade. De finns dock sök- och beställningsbara för våra kunder i ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 11 november, 2012

En ny novell av Mats Waltrè

En novell av Mats Waltré ur en opublicerad novellsamling "Stockholm noir"

Av: Mats Waltrè | Utopiska geografier | 08 november, 2017

Grundbegrepp i ämnet interkulturell kommunikation

Ämnet interkulturell kommunikation är ett tvärvetenskapligt biämne som endast kan studeras vid Åbo Akademis öppna universitet (Åbo, Finland) och där tar detta begrepp upp ur olika aspekter. Interkulturell kommunikation betyder ...

Av: Nina Michael | Essäer om samhället | 03 februari, 2014

Konsten är en biljett - en intervju med Carl Abrahamsson

För alla som någonsin intresserat sig för den musikaliska och/eller filosofiska underjorden under den senaste tjugoårsperioden så har Carl Abrahamsson varit en av de mest uthålliga och självständiga agenterna. I en intervju presenteras ...

Av: Daniel Westerlund | Litteraturens porträtt | 21 februari, 2008

Experimentmässor, igenkänning och julgåvor

Med start på Första söndagen i Advent, alltså den 2 december, kan Svenska kyrkans nya försöksordningar för mässan komma att användas. Ett antal församlingar har fått ansöka om att bli ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 26 oktober, 2012

Åverkan på en bok

Omslaget är skogsgrönt och har vissa skavanker, som förmodligen kommer från slitage. Bokens höjd är 185 mm, bredd 100 mm och tjockleken mäts till 15 mm. Om man slår upp ...

Av: Henrik Johansson | Essäer om litteratur & böcker | 10 juni, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.