Loserförfattarfabriken 1

Letade efter en tidigare adreschlapp där det stod i vilken stad, ett kontorslandskap som anställde loserförfattare vilka skrev om loserförfattare, aldrig annat än om förehavanden och om en utväg, helst ...

Av: Hammaren | 06 juli, 2011
Stefan Hammarén

Wallace Stevens. Till en gammal filosof i Rom

Den spanskamerikanske, katolske filosofen George Santayana (1863-1952) undervisade under några år i Harvard och påverkade då blivande författare som T.S.Eliot och Gertrude Stein.  Wallace Stevens (1879-1955), poet och försäkringsdirektör, studerade i ...

Av: Wallace Stevens | 16 april, 2014
Kulturreportage

Sir Terry Pratchett, september 2009. Foto: Wikipedia

Sir Terry Pratchett 1948 – 2015

Sedan science fiction- och fantasyförfattaren Terry (han var döpt till Terence David John) Pratchett adlats på nyåret 2009 ritade en heraldiker ett vackert vapen åt honom. Omgiven av ett par ...

Av: Ivo Holmqvist | 17 mars, 2015
Litteraturens porträtt

Christopher Locke

Floppydiskar och hårddiskar som konst och miljöhot

Det är ett välkänt problem inom konsthistorien att kunna bevara all konst som görs i olika material. Och ju snabbare tekniken utvecklar sig, desto svårare blir det för konstrestaurerarna att ...

Av: Mathias Jansson | 03 april, 2015
Essäer om konst

I det kalla landet längst upp i norr



Jessica JohanssonI ett land som Sverige så är det inte konstigt att vädret får en stor betydelse. Vi tvingas rent fysiskt rätta våra liv efter vad det är för väder. Det går inte att vara helt opåverkad av vädret. Halva året går vi klädda i heltäckande dunjackor, mössor, vantar och stora snövänliga skor. Vi tvingas ofta gå halvt framåtböjda eftersom vinden är så isande eller snöflingorna så ihärdiga. Vi stänger in oss på gym. Vi häckar framför flimrande teveapparater. Vi kryper under täcket så ofta vi tillåts.

På arbetsplatser och i andra kallpratar-sammanhang så står vi ofta vid kaffeautomater och ondgör oss över vädret. Vi klagar på att det är regnigt, på att snön vräker ner, på att vi var tvungna att skrapa bilarna i en kvart imorse (de som har bil alltså).

Vintern tar visst aldrig slut i år. Höhö.

Fan vad det snöade, jag blev helt blöt om fötterna. Höhö.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Usch vad deppig man blir av vintern (inget ”Höhö” den här gången).

Vi tycker i bästa fall att det måste vara hemskt för de hemlösa i den här kylan. Det är inte många som ens tänker på de hemlösa när det är minus tjugo grader ute. De flesta tänker på sitt absoluta pytte. Sin bil. Sina vinterkläder. Sitt helvete.

Sedan plötsligt säger det poff och så är det sommar. Uteserveringsmöblerna åker fram innan någon hinner säga bikini. Plötsligt är alla så himla glada och tandblekta och piffiga. Då är det uteserveringsöl (gärna huttrande under värmelampor och två-tre filtar per person för att stå ut med aprilkylan) och positivitet och GUD VAD SKÖNT ATT DET ÄNTLIGEN ÄR VÅR! Och depressioner och gråbleka ringar under ögonen är som bortblåsta. Här ska badas! Här ska grillas minst en gång om dagen! Här ska seglas! Här ska solas! Här ska shoppas!

Det är intressant att svenskarna har den nästan übermensch-artade förmågan att gå från misärklagande med depressiva tendenser ena halvåret, till röjiga, fräscha, glada badgalningar andra halvåret.

För mig är fenomenet vårdepression inte ett dugg konstigt.

Det är inte konstigt att bli deprimerad över att inte kunna klaga på vädret längre när våren kommer (nu ska man istället haspla ur sig käcka oneliners i stil med ”vi hade i alla fall tur med vädret! Höhö”). Det är inte konstigt att man blir deprimerad över att inte kunna gömma sig under trygga sjalar och koftor och allehanda stickade påfund. Man måste visa upp sig. Man måste vara glad. Det är ett jävla ansvar att lägga på normalt funtade människor som är ledsna vissa dagar även om det är sommar.

Därför har jag bestämt mig för att vägra delta i den här väderhysterin.

Jag bara gör det inte.

Jag är skitarg och klagar på solen om jag tycker att den är jobbig (för ärligt talat tröttnar man på den ibland på sommaren när den steker och man vill ta en vanlig stadspromenad på eftermiddagen). Oftast tycker jag om den. Men ibland tycker jag inte om den. Och jag är jätteglad och älskar snön när den är alldeles vit och vacker och kanske lite kall men mysig.

Det är provocerande.

Det är jätteprovocerande.

Folk förstår inte varför jag ska komma och påpeka att jag tycker vintern är ganska mysig ibland. Ibland till och med i februari. Och folk fattar inte hur jag kan KLAGA PÅ SOLEN NÄR VI HAR SÅ LITE SOL HÄR I NORDEN.

Jag tror det är nyttigt att avdramatisera vädret lite. Inte låta det styra vårt mående så till den milda grad. Jag läste någonstans att det är med ”årstidsdepression” som många vinterhatare drar till med, visserligen förekommer men är extremt ovanligt. EXTREMT ovanligt till och med.

Idag regnar det ute. Det är snart maj och ganska kallt och absolut inget uteserveringsväder. Men jag älskar det ändå. Det ställer inga krav på mig. Jag kan sitta här och skriva min krönika. Jag kan titta på film hela kvällen och inte ens sticka ut näsan.

Hurra för regniga vårdagar!

Jessica Johansson

Ur arkivet

view_module reorder

Den bortglömde Strindberg

I våra dagar är poeten August Strindberg helt bortglömd. En orsak kan vara att hans genomslagskraft som romanförfattare och dramatiker har fått överskugga lyriken. En annan orsak kan vara att ...

Av: Bo Gustavsson | Essäer om litteratur & böcker | 09 september, 2012

Når det gode livet er om å kjenne seg lykkelig hver eneste dag

Innledning. Å ha et helt liv å føre betyr ikke det samme som å snakke om og kjenne at livet har i seg en form for helhet, e.g. at begrepsliggjøringen av ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 05 mars, 2012

Kapitel som visserligen icke är slutfört men har utlösning på slutet

I senare pannrysk reklam och television för kaviar, en gumma, så som ryska gummor i merparten och ofta ser ut på ryska landsbygden bortom bergsmassivet, förestod bärgningen av en turistbuss ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 22 oktober, 2012

Strofer av Emily Brontë i översättning av Erik Carlqvist

I Harold Blooms bok Hur du ska läsa och varför kallar han, beundrande men litet klichéartat, Emily Brontë för "Svindlande höjders sibylla". I sin kommentar till dikten Stanzas, nedan "Strofer", visar ...

Av: Emily Brontë | Kulturreportage | 06 april, 2013

A Tree- rows in Brooklyn-1945

Gripande familjedrama och uppväxtskildring, om jakten på den amerikanska drömmen

Det växte ett träd i Brooklyn är en av de stora amerikanska klassikerna. När amerikanska soldater önskade böcker hemifrån låg Det växte ett träd i Brooklyn på topplistan - två upplagor trycktes upp för ...

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 10 augusti, 2017

Zen – another type of British detective

BBC is known for its classy crime fighters – from the Agatha Christies to Foyle’s War and Midsomer Murders: there is always time for a cup of tea and a ...

Av: Belinda Graham | Kulturreportage | 14 april, 2013

Jenny Enochsson. Den stumma räven

Jenny Enochsson (född 1976) bor i Uppsala. Hon skriver längre och kortare berättelser, men har även skrivit en del dikter. Flera av hennes texter har publicerats i litterära nättidskrifter och ...

Av: Jenny Enochsson | Utopiska geografier | 11 augusti, 2014

Örebro skriver

illustration: Ida Thunström Örebro skriver Hjalmar Bergmans skugga vilar ännu över Örebro – det inser man redan efter en snabb sväng genom staden, med Hjalmar Bergman-teater, Hjalmar Bergman-rum i kulturreservatet ...

Av: Björn Gustavsson | Essäer om litteratur & böcker | 20 november, 2007

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.