Fornuft og liv

Innledning Å være menneske er så mangt, skjønt uskyldige er vi ikke. Vi har moral og språk, og dermed har vi tilstrekkelig med ressurser og stor nok kapasitet til å teoretisere ...

Av: Thor Olav Olsen | 12 Maj, 2014
Agora - filosofiska essäer

Även en kniv kan vara konst

Bo Helgesson i ateljénBland damasker, skedsjölpar och ostronknivar hos Bo Helgesson. Kniven är människans eviga följeslagare. Av trä, ben, sten. Av brons och klumpigt tillplattat järn. Långt senare gjord av rostfritt ...

Av: Gunder Andersson | 28 augusti, 2008
Konstens porträtt

Veckan från hyllan, Vecka 11, 2012

Det har varit presidentval i Finland. Sauli Niinistö vann. Han är konservativ, men i Finland som på många andra håll i världen vill inte de konservativa kalla sig för konservativa ...

Av: Gregor Flakierski | 10 mars, 2012
Veckans titt i hyllan

Renässans för Rönblom

”Råkefårt, sade handlaren på sin flytande franska och svängde med armen.” H.–K. Rönbloms deckare ”Skratta, Pjazzo” från 1956 inleds i speceriaffären på en lantlig ort där ryktena snabbt tar fart ...

Av: Ivo Holmqvist | 05 december, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Låt inte poesin skrämma dig



Jessica JohanssonJag tycker att poesi har ett oförtjänt rykte som en svår och otillgänglig form av litteratur. Därför har jag länge försökt sprida budskapet att det är helt okej att inte förstå precis allt när man läser poesi. Det är okej att låta ordflödet övermanna en, som när man läser en roman, och ta till sig av en underliggande känsla eller stämning. Eller helt enkelt njuta av vackra ordkombinationer eller starka formuleringar.

Dagstidningarnas kultursidor jublade när Tranströmer tilldelades Nobelpriset i litteratur, eftersom det var en triumf för poesin. Jag hoppas att de har rätt. Att det faktum att en poet (från Sverige, dessutom) fått Nobelpriset ska få förlagen att satsa mer på poesi. Ett enkelt sätt vore att starta en kampanj för att få fler personer att läsa lyrik. Det var nämligen så man gjorde med deckare.

Jo, det kan man inte tro idag, men för tio år sedan så var deckare inte alls något som gemene man bar med sig i väskan på tunnelbanan. Det var en reklamkampanj för deckaren som genre som satte igång det massiva deckarläsandet i Sverige igen. Jag vet många som tidigare läst romaner och som nu i princip enbart håller sig till deckare. För tillfället lägger jag ingen värdering i det, den krönikan kan jag skriva en annan dag. Men tänk om man skulle göra detsamma med poesin.

Egentligen är det den perfekta genren för en stressad nutidssjäl. Har man en diktsamling med sig på tunnelbaneresan eller bussen till jobbet, så blir det förmodligen lagom med ett par-tre dikter. Man behöver inte känna någon vånda över att avbryta sin läsning mitt i ett spännande stycke, eller över att ha glömt bort vad som hänt nästa gång man plockar fram boken. Istället kan man få sig till livs några vackra formuleringar som kanske stannar kvar i huvudet en lång bit in på dagen.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det här är bara ett simpelt försök, en kärleksförklaring till poesin. Jag är med i ett poesikollektiv och skriver själv. Jag driver också en bokblogg där jag har en utmaning som går ut på att läsa minst en diktsamling i månaden. Det handlar ofta om tunna verk, så den bedriften är inte alltför svår att klara av. Kanske kan du som är nyfiken på poesi men ännu inte riktigt vågat språnget se den här krönikan som en utmaning. Eller åtminstone en uppmaning till att ta skuttet som för alltid kan förändra din syn på en genre som får alldeles för lite uppmärksamhet och bästsäljare.

Förresten så gillar jag personligen inte alls naturlyrik eller abstrakta haikus. Jag är rädd att många tror att det är så poesi är. Svårgripbar och frånvänd det samhälle man dagligen möter utanför tröskeln. Högtidligt hängande i kristallkronorna. Personligen gillar jag poesi som är rasande, manisk, aktuell, vacker eller brinnande. Michael Strunge, Lukas Moodysson, Gunnar Ekelöf, Sonja Åkesson, Märta Tikkanen och Charles Bukowski för att nämna några namn.

Ska vi säga så? Att det här blir poesins tidsålder i var mans bokhylla?

 

Jessica Johansson

Ur arkivet

view_module reorder

Ayodhya sexton år efteråt

1992 jämnade extremistiska hinduer Babru moskén från 1500-talet i Ayodhya till marken, under det att ledare för BJP och andra politiska grupperingar hejade på. Omkring tvåtusen människor mördades i de ...

Av: Pär Fredborn Larsson | Resereportage | 10 februari, 2009

Dagarna bara försvinner

slängt idag ut min enorma samling plank- och bredstumpar från ena lidret, kan inte fatta hur det blivit sådana mängder, och ens varifrån, helt abnormt, men tiotals års mest meningslösa ...

Av: Stefan Hammarèn | Stefan Hammarén | 02 augusti, 2012

Sado-masochism - historien bakom ordet

Sado-masochism - historien bakom ordet Donatien Alphonse Francois de Sade (1740-1814) framkallar ett ord. Den stolte markisen, den subversive författaren, den ständige fängelsekunden och den store ateisten är upphovet till ett ...

Av: Agneta Tröjer | Essäer om samhället | 04 augusti, 2007

Samuel Beckett, nobelpristagare 1969. En tillbakablick

Samuel Beckett fick nobelpriset år 1969 och har nått ut till en stor publik, framför allt när det gäller pjäsen I väntan på Godot, just nu aktuell på Stockholms Stadsteater ...

Av: Percival | Essäer om litteratur & böcker | 14 december, 2009

Oförkränkta sinnen

Jag levde före revolutionen sovande med fagra kärleksbon i lindor runt hårsvallet och skuldrorna. Duva, nu när du kommer dråsande, kommer du sent men du kommer efterlängtad.Ömmande lust och ömhet ...

Av: BOEL SCHENLÆR | Essäer om religionen | 07 september, 2009

Rapport från Stockholms genrefilmfestival ”Monsters of Film”

Från 8:e till 12:e oktober 2014 iscensattes den andra upplagan av Monsters of Film-festivalen i Stockholm, en genrefilmfestival där skräck, fantasi, provokation, surrealism, konst och framförallt monster får plats. Festivalen ...

Av: Marco De Baptistis | Essäer om film | 25 oktober, 2014

Benjamin 3

     

Av: Håkam Eklund | Kulturen strippar | 28 augusti, 2011

Oliver Knussen, foto Mark Allan

Orkesterns man! - Oliver Knussen i Stockholms konserthus

Tonsättarporträtten i Stockholms konserthus är inne på sin trettioförsta vända. Nu kan man hänga upp ytterligare ett porträtt - på den engelske tonsättaren Oliver Knussen - bredvid de andra trettio ...

Av: Ulf Stenberg | Musikens porträtt | 01 december, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.