Helena Häger – Jorden är ett embryo inuti universums livmoder

Helena Häger, 20 år, från Kristinehamn, bor på Öland. Jag vill omfamna den impulsiva poesin men samtidigt dra paralleller till någonting större. Hitta metaforer och samband mellan olika ting. Ibland ...

Av: Helena Häger | 11 februari, 2013
Utopiska geografier

Den 14 juli firar jag med pannkakstårta och Burgundsenap

Det finns vissa datum som är fastetsade i mitt minne. Jag kan inte nämna alla här, men jag antar att många av dessa överensstämmer med de flesta människors minnesdagar i ...

Av: Vladimir Oravsky | 14 juli, 2016
Gästkrönikör

En kamp mot tiden – om räddningsinsatserna i Budapest 1944

Raoul Wallenbergs insatser för att rädda judiska civila i Budapest under andra världskrigets slutfas är allmänt kända och väldokumenterade. Inte minst på grund av hans personliga öde som fått stor ...

Av: Benita Funke | 10 juni, 2014
Reportage om politik & samhälle

Två främlingar, två mord

     Albert Camus  James M Cain Två främlingar, två mord - förbättrade verkligen Albert Camus James M. Cains romanuppslag? Stefan Gurt berättar om den mindre kända förebilden till Albert Camus roman Främlingen och frågar ...

Av: Stefan Gurt | 04 januari, 2007
Essäer om litteratur & böcker

Några betraktelser från Bokmässan



Jessica JohanssonDet är inte längesedan Bokmässan i Göteborg gick av stapeln. Jag gjorde mitt premiärbesök i år och kom hem full av intryck, och med en rejäl förkylning i bagaget (det blir lätt så när tusentals människor från olika delar av landet rör sig på en så pass begränsad yta). Det är svårt att inte förvånas över den enorma kommersen – glansiga bokomslag till billiga priser trängs med författarsigneringar och uppläsningar. Men det var inte bland montrarna som jag upplevde det största på mässan. Det hände istället på seminarierna.

Tittar man på Bokmässans seminarieprogram så är det lätt att bli yr i huvudet. Planen för mig var att i förväg kryssa för alla seminarier jag ville gå på, redan innan jag åkte från Stockholm. Ganska snabbt insåg jag att det var lönlöst – det var för mycket, helt enkelt. Istället bestämde jag mig dag för dag vilka seminarier jag ville gå på.

Karl Ove Knausgård och Aris Fioretos samtalade om Knausgårds Min kamp-böcker (som jag för övrigt är smått besatt av). Samtalet varade i 45 minuter, som kändes overkligt korta. Full av intryck vandrade jag ut därifrån och tänkte på hur pass givande det är att lyssna på sådana intervjuer, som varar längre än tv-programmens ofta blygsamma alternativ. Och som inte nedlåter sig till morgonsoffornas behov av gulligull och konventioner.

Knausgård pratade om hur han ville bemästra den meningslöshetskänsla som ibland övermannar honom och valde att göra det genom att totalt lämna ut sitt liv. Skriva livet för att fylla det med mening. Han hade svårt att tro att hans lilla vanliga liv skulle väcka sådan uppståndelse. Inga jättestora saker händer.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Men det lilla kan bli det största, som vi vet. Befriande var också att höra att han ville testa att bryta mot den skandinaviska traditionen show, don’t tell. Han berättade för mycket i sina böcker istället, öste på med information och detaljer ur sitt liv och lämnade den avskalade prosan därhän. Det är något som kanske fler författare borde våga sig på. Skippa det regelmässiga som ändå ofta blir standardiserat, som ett upprapat formulär.

På ett annat seminarium så pratade Lukas Moodysson om sin bok Döden & co och om döden i allmänhet. Förutom en utmärkt regissör, så är ju Moodysson också en författare och poet som få andra. Under det seminariet blev det uppenbart att Moodysson inte kompromissar med sig själv. Vill han inte svara på en fråga som journalisten ställer, så gör han det inte ändå med obehagskänsla. Istället säger han kort och gott: Det kan jag inte svara på. Eller: Det vill jag inte svara på. Ibland med en lång tystnad innan. Han har integritet och det är ganska ovanligt i dagens författare-ska-kränga-sig-själva-och-le-vackert-på-bild-samhälle. Och visst, det är inte särskilt medialt – men varför ska en författare vara medial? Hans/hennes uppgift är att skriva bra böcker. Men när Moodysson kände sig bekväm med en fråga så svarade han desto intressantare. Han pratade om hur han i sitt konstnärskap väljer att rusa rakt på det som skrämmer honom, istället för att väja undan för det eller undvika det helt. I det här fallet behövde han handskas lite med döden. När han gjorde filmen Lilja 4-ever så behövde han handskas med trafficking.

Det här var två av mina personliga guldkorn från Bokmässan. Annars var den största snackisen nog det faktum att Lars Vilks var på mässan, trots hoten. I år var temat tyskspråkig litteratur. Nästa års tema är nordisk litteratur – det kan bli riktigt spännande.

Jessica Johansson

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Från vadmal till björn

Just nu går det bra för svenska skådespelare ute i världen. Alexander Skarsgård gör TV-serier i USA och Noomi Rapace ska medverka i nästa Sherlock Holmesfilm, men frågan är ifall ...

Av: Gustav Linder | Gästkrönikör | 17 december, 2010

Brandkatastrofen i Göteborg- Att förlora allt men att kunna ta sig upp

Jag kommer aldrig att glömma det. Jag var så ung då, runt 17 år och gick på gymnasiet. Men jag kommer aldrig glömma det. När jag hörde det på nyheterna ...

Av: Linda Johansson | Allmänna reportage | 13 december, 2011

Nu är det vackert vid sjöarna

 Jag önskar att jag kunde sätta mig ner här i rummet och bara  med öppen hand föra in snöovädret som tätnar utanför  fönstret så att dikten som ligger framför mig försvinner  som en ...

Av: Kristian Lundberg | Utopiska geografier | 28 december, 2010

Konst i kläm söker upprättelse

- Vi hoppas att Högsta domstolen tar upp ärendet och fastställer ansvarsfördelningen mellan arrangör och enskilda konstnärer. Det säger konstnärsduon SIMKA, Simon Häggblom och Karin Lind. De överklagar nu Svea ...

Av: Nancy Westman | Kulturreportage | 07 april, 2011

Körsbärspaj utan förbannat gott kaffe – om David Lynchs Twin Peaks: Fire Walk…

Through the darkness of future’s past,The magician longs to see.One chants out between two worlds …”Fire … walk with me.” När tv-serien Twin Peaks lades ner efter två säsonger sommaren 1991 ...

Av: Jonas Wessel | Essäer om film | 14 november, 2013

Leka sköldpadda tillsammans Baserat på ett sant rykte

Jag kallar den allvarsamma, pedagogiska men även lagom underhållande leken ”Leka sköldpadda tillsammans”, mest på grund av att den heter så. ”Leka sköldpadda tillsammans” lämpar sig lika mycket för de anställda ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 05 oktober, 2013

Gunnar Björling

Poeter i ett brödrakrig

”Nyfödd går jag. Glömska är mitt namn. Och dagens minne sjunger”. Gunnar Björling i debutboken ”Vilande dag” från 1922. Den ömsinte poeten Gunnar Björling tillhörde tillsammans med bl.a. Edit Södergran, Elmer Diktonius och Rabbe ...

Av: Rolf Karlman | Essäer om litteratur & böcker | 18 december, 2016

Hebriana Alainentalo. 3 dikter

jag hänger i tallkotten upp & ner blidkar en orm med fjäderskrud   hennes fäste omkring tungan lossnar sakta dropparna cirkulerar i torpedfart vid den tunna hinnan av verklighet   törstiga villfarelser gör sina ryck   jag hänger i tallkotten blir kysst upp & ...

Av: Hebriana Alainentalo | Utopiska geografier | 07 oktober, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.