Turkiet – i Europa men ändå inte europeiskt?

Illustration: Ragni Svensson TEMA ÖST-VÄST Det sägs ofta att Turkiet har varit in Europe men inte of Europe, men finns det en europeisk historia utan Turkiet? Sveriges generalkonsul i Istanbul, Ingmar ...

Av: Ingmar Karlsson | 05 maj, 2008
Essäer om politiken

Supermarket: En upplevelsestad i världsklass?

Visionen om en världsberömd upplevelsestad förverkligas en aning när Stockholm för första gången arrangerar Stockholm Art Week. Två huvudinslag under Stockholm Art Week är de två konstmässorna Market på Konstakademin ...

Av: Henrik Örnlind | 04 mars, 2013
Essäer om konst

En roadbok på queerfeministisk grund

Det började i Kramfors. Hanna Wikmans morfar var reporter på Nya Norrland, och det verkade så spännande. Som 15-åring gjorde hon sin prao på NN:s lokalredaktion i Kramfors, och knappt ...

Av: Gregor Flakierski | 28 september, 2010
Kulturreportage

Ediths bilder

Fantasimänniskan Hjalmar Ekdahl i Henrik Ibsens pjäs Vildanden drömmer om stora projekt, alla de revolutionerande uppfinningar som han bär nästan färdiga i huvudet. De förverkligas förstås aldrig. Han är en ...

Av: Ivo Holmqvist | 06 juli, 2014
Litteraturens porträtt

Några betraktelser från Bokmässan



Jessica JohanssonDet är inte längesedan Bokmässan i Göteborg gick av stapeln. Jag gjorde mitt premiärbesök i år och kom hem full av intryck, och med en rejäl förkylning i bagaget (det blir lätt så när tusentals människor från olika delar av landet rör sig på en så pass begränsad yta). Det är svårt att inte förvånas över den enorma kommersen – glansiga bokomslag till billiga priser trängs med författarsigneringar och uppläsningar. Men det var inte bland montrarna som jag upplevde det största på mässan. Det hände istället på seminarierna.

Tittar man på Bokmässans seminarieprogram så är det lätt att bli yr i huvudet. Planen för mig var att i förväg kryssa för alla seminarier jag ville gå på, redan innan jag åkte från Stockholm. Ganska snabbt insåg jag att det var lönlöst – det var för mycket, helt enkelt. Istället bestämde jag mig dag för dag vilka seminarier jag ville gå på.

Karl Ove Knausgård och Aris Fioretos samtalade om Knausgårds Min kamp-böcker (som jag för övrigt är smått besatt av). Samtalet varade i 45 minuter, som kändes overkligt korta. Full av intryck vandrade jag ut därifrån och tänkte på hur pass givande det är att lyssna på sådana intervjuer, som varar längre än tv-programmens ofta blygsamma alternativ. Och som inte nedlåter sig till morgonsoffornas behov av gulligull och konventioner.

Knausgård pratade om hur han ville bemästra den meningslöshetskänsla som ibland övermannar honom och valde att göra det genom att totalt lämna ut sitt liv. Skriva livet för att fylla det med mening. Han hade svårt att tro att hans lilla vanliga liv skulle väcka sådan uppståndelse. Inga jättestora saker händer.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Men det lilla kan bli det största, som vi vet. Befriande var också att höra att han ville testa att bryta mot den skandinaviska traditionen show, don’t tell. Han berättade för mycket i sina böcker istället, öste på med information och detaljer ur sitt liv och lämnade den avskalade prosan därhän. Det är något som kanske fler författare borde våga sig på. Skippa det regelmässiga som ändå ofta blir standardiserat, som ett upprapat formulär.

På ett annat seminarium så pratade Lukas Moodysson om sin bok Döden & co och om döden i allmänhet. Förutom en utmärkt regissör, så är ju Moodysson också en författare och poet som få andra. Under det seminariet blev det uppenbart att Moodysson inte kompromissar med sig själv. Vill han inte svara på en fråga som journalisten ställer, så gör han det inte ändå med obehagskänsla. Istället säger han kort och gott: Det kan jag inte svara på. Eller: Det vill jag inte svara på. Ibland med en lång tystnad innan. Han har integritet och det är ganska ovanligt i dagens författare-ska-kränga-sig-själva-och-le-vackert-på-bild-samhälle. Och visst, det är inte särskilt medialt – men varför ska en författare vara medial? Hans/hennes uppgift är att skriva bra böcker. Men när Moodysson kände sig bekväm med en fråga så svarade han desto intressantare. Han pratade om hur han i sitt konstnärskap väljer att rusa rakt på det som skrämmer honom, istället för att väja undan för det eller undvika det helt. I det här fallet behövde han handskas lite med döden. När han gjorde filmen Lilja 4-ever så behövde han handskas med trafficking.

Det här var två av mina personliga guldkorn från Bokmässan. Annars var den största snackisen nog det faktum att Lars Vilks var på mässan, trots hoten. I år var temat tyskspråkig litteratur. Nästa års tema är nordisk litteratur – det kan bli riktigt spännande.

Jessica Johansson

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Det är vår..!

Snön smälter blöt på marken. Kommit små vårblommor, Krokus eller Snödroppe. Dagarna blir långa nu, skönt att va ute mer. Solen värmer mycket mer. Varmare luft, det är härligt. Knopparna på träden ...

Av: Suzan Yassine | Utopiska geografier | 11 april, 2011

La culture, Frankrikes heliga ko

Foto: Anne Edelstam Den klassiska bildningstanken är Frankrikes adelsmärke – universiteten bågnar under överfulla klasser, portvaktarna går i husen med vakande ögon, filmindustrin pumpar ut över 200 filmer per år. Vilket ...

Av: Anne Edelstam | Essäer om samhället | 21 april, 2008

Göran Palm. Foto Johan Ljungström Sverigesradio

”I detta måttligt glädjerika land…”

När fjärde och sista delen av Göran Palms ”Sverige – en vintersaga” kom för elva år sedan recenserades den i Sydsvenskan av Lasse Söderberg som tog till samma versmått, blankversen ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 12 augusti, 2016

Tankens Ambivalens: IX (Delningen)

Som en sten, som en sten i din flod, förbereder jag mitt ansikte Som ett hav, som en droppe av ditt blod, öppnar jag mitt hjärta Min första tanke när jag vaknat ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 24 februari, 2014

Adolf Wölfli, det dårförklarade geniet

Felsenau, Bern, 1907.Dårhuset Waldauers sjukhusledning karakteriserar 1911 Adolf Wölfli (1864-1930) som ett "kasserat olycksfall". Denna modernismens solitära outsider lever från vagga till grav som samhällets randfigur: otuktsförsök, fängelse, nytt otuktsförsök ...

Av: Bo I Cavefors | Essäer om konst | 29 januari, 2009

Strålande jul?

Det är jul och julklappar finns överallt att köpa. Vi tror att vi ska kunna få undan det som verkligen betyder, det som vi tror oss ha samlat på så ...

Av: Fredrik Månsson | Gästkrönikör | 20 december, 2015

Birger Norman - ett levande arv

Ett författarskap får aldrig reduceras till ett museiföremål. Litterära sällskap ska inte vara rädda att lyfta fram sina respektive skyddslingars kontroversiella och stridbara sidor. Inte minst därför att det är ...

Av: Gregor Flakierski | Litteraturens porträtt | 09 april, 2013

Till Natanya A Pemberton + andra Rapport från filmregissörens besök här för Hammarén-film

Slafsigt skriven rapport här, men mötte regissören, begåvningen, personligheten, röksvampen, som skall göra hammarénbokbaserad långfilm. Jag kommer fram i tid till Skatudden, han kommer med vikingfärjan. Min synska förmåga säger ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 28 augusti, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.