Slottet Hanstein. Foto: Björn Gustavsson

Resa till Westfalen

Westfalen är möjligen en lite förbisedd region i Tyskland – men spännande för dig som vill upptäcka ”Tyskland bortom allfarvägarna”. Här möter ett böljande landskap med berg och vidsträckta skogar ...

Av: Björn Gustavsson | 03 juni, 2015
Resereportage

Bollywood Dreams

– Silence and action, ropar någon ut i en megafon. Någon annan ropar ut direktiv på hindi. Det kryllar av människor. Filmarbetare springer omkring och fixar med sladdar, kablar, ljus ...

Av: Therése Jansson | 29 juli, 2012
Kulturreportage

Kalevipoeg, den estniska självkänsla

  Estland utgör ett litet språkområde, men har trots det ett alldeles eget, synnerligen märkligt epos. Det har sin grund i mycket gamla sånger och prosaberättelser. Diktverket heter Kalevipoeg, dvs Kalevsonen ...

Av: Birgitta Milits | 19 januari, 2011
Essäer om religionen

En skånsk europé. Om Göran Lundstedt

Göran Lundstedt är en gedigen litteraturvetare som valt att ställa sig utanför universitetet och bli kritiker och essäist. Han riktar sig inte mot den akademiska sfären utan mot ett marknadsanpassat ...

Av: Gunnar Lundin | 20 december, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Gösta Ekman med Bibi Andersson och Kjell Grede

En dåres försvarstal – Gösta Ekman i en annorlunda roll



August Strindberg kände sig långt ifrån alltid helt tillfreds med den högst personliga syn på äktenskapet med Siri von Essen som han delgav världen i En dåres försvarstal.




Kjell Grede var inte intresserad av den litteraturhistoriske Strindberg. Den klichébild, den figur som växt fram var för honom inte intressant, istället försökte han lyfta fram drag hos titanen som var allmänmänskliga och som även kunde appliceras på både August och Axel. Grede ville blottlägga barnet i mannen, en barnaman som längtar efter både en mor och en fri kvinna. En önskan som inte alltid är lätt att förverkliga till allas belåtenhet i det verkliga livet.

Annons:

Han förbjöd Siris efterträderska Frida Uhl att läsa verket i den tyska översättning från franskan som kommit när paret år 1893 befann sig i England på en resa som det visade sig skulle bli början till slutet på deras korta och konfliktfyllda äktenskap. Men Frida var en kvinna som inte alltid följde sin omgivnings råd, önskemål och befallningar, vare sig de kom från hennes äkta man, hennes inflytelserika far eller andra, hon tog gärna sina egna beslut, ofta till förfång för henne själv. Efter läsningen anade hon vad relationen med maken kunde utmynna i. Någon offentlig reaktion från Siri på makens tolkning av deras äktenskap kom inte.

I Tyskland blev boken åtalad efter en anmälan från ”en tysk mor”; det ryktades att Frida Uhl medverkade i detta för att höja bokens attraktionsvärde, ett av flera misslyckade försök att stödja sin make. Någon dom kom aldrig. Dock har Intresset för boken, Strindberg och von Essen levt vidare i oförminskad styrka. Svenska översättningar 1914 av John Landquist och 1999 av Hans Levander har varit viktiga.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

År 1975 skrev Kjell Grede ett manus efter boken och huvudpersonernas brevväxling för en fyra avsnitt lång tevefilm. Producentbolag var Ingmar Bergmans Cinematograph, efter viss tveksamhet från Bergman tilldelades hans en gång tidigare assistent Gösta Ekman rollen som Axel, Bibi Andersson fick förtroendet att kreera Marias gestalt. Andersson och Grede var gifta åren 1960-1973. Ekmans äktenskap med Karl Gerhards adoptivdotter Fatima var nyligen avslutat. De tunga namnen i produktionen hade alla både färska och gamla erfarenheter från fasta parbildningar under både lyckliga och påfrestande tider. Grede, Andersson, Ekman med Bergman i bakgrunden var ett dreamteam.

Kjell Grede var inte intresserad av den litteraturhistoriske Strindberg. Den klichébild, den figur som växt fram var för honom inte intressant, istället försökte han lyfta fram drag hos titanen som var allmänmänskliga och som även kunde appliceras på både August och Axel. Grede ville blottlägga barnet i mannen, en barnaman som längtar efter både en mor och en fri kvinna. En önskan som inte alltid är lätt att förverkliga till allas belåtenhet i det verkliga livet.

Hos Gösta Ekman såg Grede egenskaper som med lätthet kunde föras över på August/Axel, ett komiskt drag som ibland kunde finnas i djupet av ett gravallvar. Ekman var mycket intresserad av Strindberg, han stannade gärna vid Eldhs staty i Tegnérlunden och tog på den vänstra stortån; det hände att han läste in roller i närheten av giganten.

Under en månad stängde Gösta och Bibi Andersson in sig i en lånad lägenhet på Östermalm i Stockholm och ”knådade varandra”. Inget familjeliv störde, det rådde ett tillstånd av djup koncentration och god arbetslust , de skötte sig och la sig tidigt på kvällarna. De hade olika arbetssätt, Gösta spelade ut i varje scen, Bibi satt bara på en stol och läste sina repliker. Enligt Ekman var det en lycklig tid, de två kunde arbeta fritt och många sceneriförslag gjordes. Grede kom förbi, lyssnade och antecknade. Vi jobbade jävligt bra ihop, menade Ekman.

Både produktionsledaren Katinka Faragó och Kjell Grede kunde när inspelningen började konstatera hur laddad, men även rädd, Ekman var inför uppgiften. Men han var mycket bra, fantastisk. Regissören var en aning rädd för att Ekman var överladdad, men hans uppskattade lustigheter i sminklogen bidrog till att minska hans egen nervositet och överambitiösa tacklande av uppgiften.

Mellan Ekman och Grede förekom ibland diskussioner, Ekman tyckte inte om att Grede ibland gjorde ändringar i det manus som han lärt in och utgått ifrån. Men det mesta fungerade på bästa sätt, t.ex återgav Ekman på ett uttrycksfullt sätt det leende hos Strindberg som regissören talade om och som var ungt, sårbart och snabbt kunde förvandlas till någon lustig kommentar. Vi känner igen det från flera av Göstas andra roller i film och revy.

Ett problem för Ekman var samlagsscenerna, de innebar mest vånda, migränanfall kunde störa. När den några år äldre och synnerligen attraktiva Bibi, som många av oss på avstånd varit förälskade i, frågade om Gösta verkligen tyckte det var så förskräckligt att spela in dessa intima scener med henne, blev svaret att det inte var frågan om det, det handlade om annat, bl.a. blyghet. När Bergman besökte inspelningen frågade han Ekman om man kunde knulla på film. Svaret blev att gränsen går vid genitalierna.

Bibi Andersson sa att Axel och Maria var fria från sin tid, de var moderna människor, utanpå 1800-tal, inuti 1976. Filmen blev en stor framgång, en tidig ”scener ur ett äktenskap”, hyllad av både tevetittare och recensenter men en berättigad uppföljning av samma dignitet blev det inte, endast en repris i svensk teve år 1980, i utlandet har den inte visats.

Man ställer sig frågan om orsaker till detta. Kjell Grede har gett sin förklaring, Bergman var helt enkelt svartsjuk på Grede och det faktum att inblandade i projektet hade haft så trevligt under arbetets gång. Grede påpekade även att Bergmans åsikter om filmens förnämliga kvalitet säkert var uppriktigt ärligt menade. Det låg annat bakom. Kände han sig övertrumfad? Eller var det bara avundsjuka, och än värre misskundsamhet? Gredes teori, att allt i första hand kan förklaras med Bergmans flykt ur landet i samband med den infekterade skatteaffären, ligger förmodligen nära sanningen.

Vi biobesökare och tevetittare är ledsna över att manusförfattare, regissör och skådespelare inte fått en hållbar uppskattning för skapelsen. Beklagligt att inte än fler fått ta del av en skådespelarkonst som vi inte alltid förknippar med Gösta Ekman. Och Strindberg borde rotera i sin grav.

 

 

 

 

 

 

 

 

Kurt Bäckström

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Om att inkludera och att exkludera genom mat. Smilla på bokmässan

Rent instinktivt vill man dela med sig. Bryta bröd. Man behöver inte vara Jesus och lärjungarna för att uppskatta den gemenskapen som maten, brödbrytandet, ger. På tåget till bokmässan vill ...

Av: Belinda Graham | Kulturreportage | 06 oktober, 2013

Kärlek = 120kr

Han sa att han älskade mig och tog mig i hand, två gånger. Sedan tog jag min cykel och gick ut från Möllevångens lilla livsmedelsbutik. Kassörskan hade bevisligen uppmanat mig ...

Av: Fredrik Rubin | Gästkrönikör | 27 januari, 2011

Bertrand Tavernier Foto CC BY-SA 3.0

En söndag på landet - en kinematografisk fixeringsbild

Det är en söndag på landet år 1910. Den äger rum i en grönskande, vidsträckt trädgård med vat-tendrag och små broar och en imponerande gammal byggnad med glasverandor och tillhörande ...

Av: Ulf Stenberg | Essäer om film | 06 mars, 2016

Veckan från hyllan, Vecka 14 - 2012

 På fredag fyller Ingvar Kamprad år. Jag visserligen inte för vana att hylla gamla nazister, men visst är Kamprad ett fenomen. Gammal nasse som sagt, skatteflykting, och alkis därtill, men ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 31 mars, 2012

Veckan från hyllan Vecka 25 2013

Det har varit partiledardebatt, och jag kan inte annat än att beundra regeringen. Efter sju års vid makten får Reinfeldt det att låta som om arbetslösheten var oppositionens fel, Hägglund ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 15 juni, 2013

Mellanspråkligheter; sakralitet och galenskap hos Lars von Trier

  I denna natt törnar ilskan mot över att vara fångad i den andres frihet Natten som är den ställföreträdande dagen har ingjutit i mig ett ordlöst språk som ingen talar Ordlös andas jag ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om film | 11 mars, 2012

Memoarer skrivna ur hjärtat av Europas största katastrofer. Intervju med Norman Manea

Rumänien har varit landet det brusats om, när det paratades Nobelpris 2012 och passande står också landet som huvudtema för nästa års bokmässa, 2013. Även ifall priset detta året gick ...

Av: Linda Johansson | Litteraturens porträtt | 16 oktober, 2012

Oskuldens svärta

Oskuldens svärta Musikens svarta pärla, Jimi Hendrix, porträtteras av tidningen Kulturens Bo I Cavefors som finner annorlunda meta-akustiska ritninga­r i kultfiguren från Seattle.  Svarta madonnor vittnar om Kyrkans självkännedom: allt ...

Av: Bo Cavefors | Essäer om musik | 11 mars, 2007

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.