Emmakrönika XXIX Sluttango

  De tusen anhalternas land, postpaketsFinland är nu här helt åt urskogen vanställt och vanskött, beväntar mitt utrikespaket som bara inte kommer fram, hollländska postverket, och de flesta andra utrikespostverk och ...

Av: Hammarén Stefan | 22 oktober, 2009
Stefan Hammarén

En fåfängans marknad, ändå nödvändig

En fåfängans marknad, ändå nödvändig Tidningen Kulturens Guido Zeccola besöker oskuldsfullt Göteborgs bokmässa, diskuterar italienska kungahus med en Bernadotte och lyssnar till Edenborgs obscena predikningar. Jag hade aldrig varit på bokmässan ...

Av: Tidningen Kulturen | 28 september, 2006
Kulturreportage

Bland insekter och skrivmaskiner – om David Cronenbergs Naked Lunch

”It’s a Kafka high. You feel like a bug.”  Länge leve det nya köttet, sa insekten som en gång drömt att den var en människa, och precis som Seth Brundle fusionerades ...

Av: Jonas Wessel | 31 oktober, 2013
Essäer om film

Lily Tuck: Woman of Rome - A Life of Elsa Morante

För sin roman ”The News from Paraguay” fick amerikanskan Lily Tuck 2004 års National Book Award, inte alldeles oförtjänt. Det är en historia på faktiskt underlag om kärlek och politik ...

Av: Ivo Holmqvist | 04 september, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Foto: Anna Rasmussen

Dansa bort den mörka tiden



På Nationalteatern i Prag framförs just nu "Trollkarlens lärling", en balettuppsättning vars berättelse springer ur det trettioåriga kriget. Medan man i Västeuropa och USA kanske bäst känner till berättelsen genom den ljusa Musse Pigg-iscensättningen i "Fantasia", är berättelsen fortfarande beskrivningen av ett mörkt kapitel i Centraleuropas historieuppfattning. 
”[…] fågelsymboliken är bedövande vacker […].”
Korpens ständiga närvaro är laddad med symbolik.

Korpens ständiga närvaro är laddad med symbolik.

Trollkarlens lärling - Dansen fångar sagans flyende essens

Säg Trollkarlens lärling till vem som helst i Skandinavien och de flesta ser framför sig Musse Pigg, dansande med en kvast i Walt Disneys Fantasia. Hyllad, precis som The Old Mill, men utan någon egentlig svärta i botten.

I Centraleuropa är Trollkarlens lärling däremot en saga med mycket svärta och lite, lite ljus på slutet. Baletten Trollkarlens lärling på Nationalteatern i Prag (koreografi av Jan Kodet, musik av Zbyněk Matějů, scenografi av Jakub Kopecký och kostym av Alexandra Grusková) är bokstavligt talat en mörk produktion med mörk scendekor, mörka kläder och ljussättning i kalla färger. Det är inte någon slump.

Mot bakgrund av trettioåriga kriget

Sagan Trollkarlens lärling har sitt ursprung i Centraleuropa, skriven i sviterna av det trettioåriga kriget. Den manliga befolkningen hade halverats, hela befolkningen hade sjunkit med trettio procent, soldater hade drabbats av sjukdomar och drev omkring i skogen, ungefär som de hemska, hotfulla svarta fåglarna i inledningen av Trollkarlens lärling. Precis som huvudpersonen Krabat, fanns det många föräldralösa barn i Europa som ingen såg efter och ingen tog hand om. Dragen går att känna igen i en nutida kontext, med föräldralösa barn i krig som lätt hamnar i fel händer och, precis som Krabat, bli utnyttjade. På så sätt är sagan tidlös.

Dessutom har fantasy och dystopier idag vuxit sig starkare än någonsin. Trollkarlens lärling besitter just dessa övernaturliga och dystopiska drag, där Krabat rör sig genom ett tidlöst landskap, befolkat av underliga fåglar, samtidigt som han undrar hur han ska klara sig, utan vuxna som bryr sig.

I ensamheten ropar en röst

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Krabat, huvudpersonen i Trollkarlens lärling, går inledningsvis ensam och fryser i den snöiga skogen. Filmprojektioner på olika dukar ger ett fantastiskt djup åt scenen i Nationalteaterns uppsättning, det känns som om snöflingor flyger ut i salongen. Som åskådare fryser man.

En röst ropar på Krabat. Det är det enda ordet som uttalas under hela baletten. Uppmaningen. Krabat är väntad. Han är ensam, frusen, föräldralös, utan möjlighet att försörja sig och plötsligt ropar en röst på honom, en röst som leder till en magisk kvarn. Krabat tror först att det är en vanlig kvarn och skriver på kontraktet med den magiker som bor där. Vad Krabat inte förstår, är att han just signerat ett kontrakt om svart magi, där de dansande skeletten ska malas ner i kvarnen.

Kvarnen fungerar inte utan uppoffringar, något som Krabats bäste vän Toník bittert får erfara; både han och hans flickvän Dorotka blir dödade av trollkarlen. Dorotkas dödsscen är en av de vackraste scenerna under hela baletten. Filmprojektioner låter fåglar flyga över himlen, samtidigt som Dorotka flyger över himlen.

Fåglarna flyger mot döden

På det hela taget finns det många djur- och fågelmotiv i Trollkarlens lärling. När Krabat är vilsen och frusen i skogen, möter han de svarta fåglarna: mörka varelser med hemska masker och lysande stavar. När en av trollkarlens lärlingar, Jura, försöker sätta sig upp mot trollkarlen, förvandlas han till ett djur. Men även i djurform lyckas Jura rädda Krabats älskade Kristýnka och leda henne rätt. Människor som lyssnar på naturen och hyllar den, har en fördel gentemot de personer som försöker dominera den och Kristýnka är en av de många flickor som varje påsk hyllar vårens återkomst, något som kan ses som en hednisk rit, men som här anpassats till den kristna mytologin.

Maskerna som fåglarna bär för tankarna till japansk kabukiteater, men även till egyptiska sägner om hur de dödas själ kan anta formen av en fågel.

En flicka kan bryta den svarta magin

Krabat kan i sin situation inte förvänta sig att någon ska rädda honom; hans bäste vän hittade visserligen kärleken, men båda dödades av trollkarlen. För Krabat går det dock bättre. Hans flickvän Kristýnka hittar till kvarnen och lyckas klara provet som trollkarlen låter henne genomgå: att identifiera Krabat bland alla trollkarlens lärlingar i den magiska kvarnen, ett prov som inte är alldeles lätt, eftersom trollkarlen förvandlat alla sina lärlingar till korpar – i sig en symbolladdad fågel, inte minst i Norden (tänk bara på Odens korpar).

Anledningen till att Kristýnka kan hitta sin hjärtevän, är att hans hjärta, trots att han förvandlats till korp, slår på ett annat sätt än de andra lärlingarnas hjärtan. Det slår extra hårt för hans älskade, av fruktan för att något ska hända Kristýnka, som i sin tur hör hans hjärtslag, klarar provet och därmed bryter den svarta magins tid. Den mystiske Godpapa kommer från ovan, krokar bokstavligen tag i trollkarlen och tillsammans flyger de fågellikt ut i rymden.

En modern balett med klassiska drag

Trollkarlens lärling är en modern balett med många klassiska drag som passar för alla åldrar. Temat om barns utsatthet blir aldrig gammalt, fågelsymboliken är bedövande vacker och sorglig, förvandlingarna hänförande och koreografin genomtänkt: minsta lilla vardagliga gest betyder något i denna uppsättning. Koreografi, scendekor, filmprojektioner, masker: allt bidrar till att skapa en tidlös fantasivärld. Man glömmer att det är dans och inte en verbal berättelse man just bevittnat. Det hela flyter på med en naturlig lätthet och skapar en tredimensionell berättelse där det känns som man själv är deltagare; man vill så gärna rädda Krabats bäste vän från döden. Man sörjer, man räds, man gläds, man går in i alla känslostämningar under balettens gång.

Godhetens triumf är färgglad, livsbejakande och vacker, men vi vet samtidigt att den bara är tillfällig. I skogen går de svarta fåglarna fortfarande runt med sina stavar, som reliker efter ett krig som ingen förstår.

Trollkarlens lärling är en saga som levt vidare i muntlig tradition sedan 1600-talet. Vill man läsa den, finns den utgiven med titeln Krabat på det tyska Thienemanns förlag och för den som vill läsa en svensk version av sagan, då med titeln Trollkarlens lärling, är också det möjligt.

Belinda Graham

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Pacifister i det virtuella kriget

I maj 2003 beslöt sig det amerikanska försvaret för att bege sig in på dataspelsindustrins territorium. Stridsklädda soldater ur specialstyrkan invaderade E3 (Electronic Entertainment Expo) understöd av svarta Black Hawk ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 01 oktober, 2008

Tehusens tyrann

Samuel Johnson, enligt en målning av Joshual Reynolds. Tehusens tyrann Han var en svårartat konservativ man, och det mitt i upplysningens och radikalismens stolta tidevarv. Därtill såg han illa intill tidvis blindhet ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 30 april, 2010

Rekonstruktion av Josef Seidels fotoateljé. Källa: Wikipedia

Fotoskatten på Josef Seidels vind

När man kliver in på den mörka vinden till Josef Seidels fotostudio på Lineckagatan 272 i Český Krumlov så upplever man samma känsla som när denna fantastiska fotoskatt hittades. Längs ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 21 september, 2015

Att lyssna till sfärernas vidunderliga musik

Det har skrivits åtskilliga spaltmetrar om kontroversen kring användningen av Ligetis musik i Kubricks film 2001. Redogörelserna för de juridiska turerna är delvis motsägelsefulla. Klart är i alla fall att ...

Av: Svante Karlsson | Essäer om musik | 30 oktober, 2013

Den kristna gnosticismen och dansen

Från 200-talet synas vissa apostlaakter härstamma, till exempel de så kallade “Johannesakterna”. De hör till den kristna gnosticismen och har särskilt omhuldats av manikéer, priscillianer, med flera. De förekommer som en ...

Av: Eugène Louis Backman | Reportage om scenkonst | 02 januari, 2013

Den store perle-striden

Man skal ikke kalle andre "perle", ihvertfall ikke i Danmark. Det har den danske statsadvokaten Nilas endelig slått fast etter lengre diskusjoner i danske media gjennom de siste fire måneder ...

Av: Bodil Juul | Gästkrönikör | 10 juni, 2009

Sekvens ur Viking Eggelings Diagonalsymfonin.

En bildsymfoni på diagonalen

Jag tror det var 1997 eller möjligen året efter som jag hade stämt möte med filmforskaren Gösta Werner på Fylkingen, där det samma kväll skulle visas några av Hans Richters ...

Av: Ulf Stenberg | Essäer om film | 28 februari, 2016

Nuets tyranni: Virtual reality-filmens sublima rumslighet och samtidens närvarande frånvaro

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Kristian Petrov | Essäer om film | 04 augusti, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.