Jesus och mobiltelefonerna – en julbetraktelse

Nu i dagarna för sisådär 2015 år sedan sände Gud sin enfödde son till jorden. Han gjorde det för att ge oss möjlighet till frälsning. Något som profeterna i Gamla ...

Av: Carsten Palmer Schale | 24 december, 2011
Essäer om religionen

Rune Depp 3

                                           

Av: Janne Karlsson | 27 januari, 2012
Kulturen strippar

Blomgubben / över huvudet taget

Vad betyder vackert för dig egentligen, plus något mer? Såklart kan de va skönt behagfullt, fåfängt i en gliring, taggat explosivt. Har vackert någonting med verkligheten att göra, över huvudet ...

Av: Kenneth Rundberg | 01 november, 2010
Utopiska geografier

Helmer Osslund – Norrlandsskildraren

”En o annan gång har jag väl haft god kredit. Annars vete tusan hur det gått. Och att jag hittills verkligen lyckats hanka mig fram – öfver det fenomenet står ...

Av: Thomas Notini | 06 april, 2013
Konstens porträtt

Teater Nyfiken tar teatern till förorten



Teater Nyfiken
 

Ännu en teatergrupp tar steget ut i förorten. Nybildade Teater Nyfiken har nyligen satt upp sin första produktion på kulturhuset i Skarpnäck. Tidningen Kulturens Jens Wallén har träffat några av medlemmarna och pratat om deras vision.

Teater Nyfikens första egna produktion Andarnas Stad hade premiär i januari i år. Pjäsen är skriven av Lars Rydqvist, en av teatergruppens medlemmar. Föreställningen spelades på kulturhuset i Skarpnäck. De nio medlemmarna är förutom Lars Rydqvist, Mathilda Höök, Rickard Westerling, Anton Tunving, Linn Sparrenborg, Marie Strömqvist, Erik Westerberg, Jimmy Karlsson och Sanna Persson Flygare.

Många av medlemmarna har hållit på med teater sedan barnsben. De flesta har dessutom gått teaterlinjen på gymnasiet och har anknytning Vår teater.

- Jag började spela teater när jag var fyra år ute på en teater i Hägersten Vid sju började jag vid Vår teater och har varit med en massa sedan dess, säger Erik Westerberg.

- Gruppen bildades när vi träffades i Vadstena på en Shakespearekurs och tyckte att det skulle vara roligt att fortsätta spela teater. Vi ville göra någonting mer, berättar Mathilda Höök.

Andarnas stad är delvis ett drömspel som pendlar mellan verklighet och fiktion. Berätta lite om pjäsen. Hur fick ni idén?

- Eftersom Andarnas stad är vår första egna produktion ville jag skriva någonting som är för oss, jag bollade lite med olika idéer under arbetets gång. Manuset ändrades nog hundra gånger innan det blev färdigt, säger Lars Rydqvist.

- Målsättningen var skriva en pjäs som var ett drömspel i en klassisk stil men för att passa in i samtiden använder vi ett modernt språk. Jag gillar idén att skriva om något som var för länge sedan men som man kan relatera till idag.

Resten av gruppen ser det som en fördel att de hade manusförfattaren med när produktionen växte fram på scenen.

- Vi har fått arbeta tillsammans med pjäsen och forma den som grupp. Vi har till exempel kunnat diskutera manus efter hand.

Finns det någon speciell tanke bakom ert val av manus? Har ni någon grundläggande idé?

- Vi har högt i tak i gruppen och har stor flexibilitet när det gäller att välja repertoar. Det vi gör får gärna vara lite Shakespeareinspirerat. Storyn kan ofta vara mörk, men också stundtals fylld med humor. Vi är i allmänhet kreativa människor som vill närma oss moderna frågeställningar med hjälp av klassikerna. Samtidigt är vi alltså påverkade av bland andra Shakespeare, där finns det som sagt mörka sidor men också mycket humor.

- Dessutom vill vi gärna spela lite rolig teater som det svänger om. Med andra ord inte bara familjekriser utan gärna farser, det är viktigt med rolig teater. Vi är garanterat inspirerade av klassikerna, och ändå är det är en helt ny pjäs som ingen har sett förut, säger Lars Rydqvist.

Har ni något kommande projekt på gång?

- Jag håller på med ett manus just nu, men har inte kommit så långt ännu. Jag vill gärna hålla på med äldre dramatik. Tanken är att skriva om den tid som var för länge sedan och jag kommer att använda sommaren till detta, säger Sanna Persson Flygare.

- Vi har även pratat om att sätta upp en barnpjäs, barn är så himla roliga att spela för, säger Mathilda Höök.

Har ni någon särskild koppling till Skarpnäck?

- Jag bor här, det är min anknytning, säger Mathilda Höök.

- Det började med att vi repeterade i Skarpnäcks kulturhus och läste ett manus där. Projektet rann ut i sanden av olika skäl men det visade sig sedan vara lättast att fortsätta här. De skriker efter kultur här ute, och ser väldigt positivt på den här verksamheten. Den här gången var det kulturhuset som kontaktade oss, säger Sanna Persson Flygare.

- Folk märkte att, nu händer det någonting. När vi satte upp föreställningen stannade folk upp för att läsa affischerna och det hände att de kom in och frågade vad som var på gång, säger Mathilda Höök.

- Vi började en gång på TUR teatern i Kärrtorp, vilka har en tydlig idé som målsättning, nämligen att föra ut kulturen i förorten. Det finns även andra kopplingar till söder om söder. Vår verksamhet vilar annars inte på någon politisk eller ideologisk grund, säger Lars Rydqvist.

Jens Wallén

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Några dikter

Bläckfiskar lever i de mörkaste djup Sjunger stilla sin sång Omfamnar mjukt den som dristar sig ner Likt sirenerna sjömän en gång   Längst ner på botten krabborna bor Gläds åt det som bli över En förlorad ...

Av: Ivar Andersen | Utopiska geografier | 29 mars, 2010

Den institutionella plikten och den svårmanövrerade referenspunkten

”Det är institutionernas ansvar att sörja för en konstnärlig återväxt som inte räds att ta ut svängarna och i en del fall rasera daterade förväntningar på konstformen som sådan.” Frågan ...

Av: Magnus Bunnskog | Essäer om musik | 03 mars, 2013

En konstnärinna som brinner för miljön

Charlotte Nicolin, uppväxt i Gryts skärgård, kom till Paris från Kanada, 2006, och är nu installerad i konstnärskvarteret "Bastille" där hon bor och har sin ateljé. Jag steg in på en ...

Av: Anne Edelstam | Konstens porträtt | 24 juni, 2009

Renässanstänkaren Giordano Bruno och oändligheten

Illustration: Ragni Svensson Renässansen höjde taket. Man kunde andas friare. Man vågade vara mer sant egensinnig, mer storsinnad och mer djupsinnig än tidigare. En genomgripande pånyttfödelseanda var på väg, men den ...

Av: Percival | Essäer om politiken | 21 april, 2008

Mannen som aldrig blev min svåger

Mannen som aldrig blev min svåger och James Joyce's paradox. Stefan Gurt berättar här om en gammal flickväns bror och ett långt, komplicerat förhållande till James Joyce, om en resa till ...

Av: Stefan Gurt | Essäer om litteratur & böcker | 14 december, 2006

En marginaliserad grundlagsfader

Anders Chydenius på finländskt frimärke. Anders Chydenius var en uppfinningsrik och energisk präst från Österbotten som kom att bli den svenska liberalismen första store uttolkare och förkämpe. Bertil ...

Av: Bertil Falk | Essäer om politiken | 10 februari, 2011

dagen efter orden del 2

               

Av: Bröderna Blomqvist | Kulturen strippar | 20 april, 2012

Tankens ambivalens Kort synopsis gällande mitt manus

Ramberättelsen ligger i en korrespondens mellan en filosofilärare och hans forna elev. Berättarrösten/eleven är nu disputerad och vill gärna mäta sig med sin forna mentor. Vi kan höja nivån med ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 02 juli, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.