Upptäcktsresande Heinrich Barths skiss 1858, ritad av Martin Bernatz

Timbuktu är inte längre platsen för världens ände

Ända sen tuareger grundade staden Timbuktu på 1100-talet blev de stadens väktare mot alla främlingar och icke-troende. Särskilt förbjudna var kristna européer. Staden blev en metafor för den mest avlägsna ...

Av: Tarja Salmi-Jacobson | 02 juli, 2016
Resereportage

Elvis Graceland - i Danmark

Danmark har fått sitt eget Graceland. På en åker vid södra infarten till staden Randers på Jylland, knappt 15 mil söder om Fredrikshavn, har en kopia av Elvis Presleys legendariska ...

Av: Johan Werkmäster | 19 Maj, 2011
Kulturreportage

Eyvind Johnsons Norrbotten

Eyvind Johnson inleder sin självbiografiska romansvit om Olof med att beskriva den 13-årige huvudpersonens uppbrott från fosterföräldrarna. Olof dras nämligen med en stark längtan efter att få komma ut i ...

Av: Björn Gustavsson | 16 december, 2008
Litteraturens porträtt

"Att ta på sig elefantbyxorna och vara som en människa" - om konsten…

I scenshowen "Komma tillbaka" (1998) har Jonas Gardell valt budskapet att ibland får man ta på sig elefantbyxorna och vara som en människa. Innebörden är egentligen lika enkel som svår ...

Av: Linda Bönström | 25 oktober, 2010
Essäer

Teater Nyfiken tar teatern till förorten



Teater Nyfiken
 

Ännu en teatergrupp tar steget ut i förorten. Nybildade Teater Nyfiken har nyligen satt upp sin första produktion på kulturhuset i Skarpnäck. Tidningen Kulturens Jens Wallén har träffat några av medlemmarna och pratat om deras vision.

Teater Nyfikens första egna produktion Andarnas Stad hade premiär i januari i år. Pjäsen är skriven av Lars Rydqvist, en av teatergruppens medlemmar. Föreställningen spelades på kulturhuset i Skarpnäck. De nio medlemmarna är förutom Lars Rydqvist, Mathilda Höök, Rickard Westerling, Anton Tunving, Linn Sparrenborg, Marie Strömqvist, Erik Westerberg, Jimmy Karlsson och Sanna Persson Flygare.

Många av medlemmarna har hållit på med teater sedan barnsben. De flesta har dessutom gått teaterlinjen på gymnasiet och har anknytning Vår teater.

- Jag började spela teater när jag var fyra år ute på en teater i Hägersten Vid sju började jag vid Vår teater och har varit med en massa sedan dess, säger Erik Westerberg.

- Gruppen bildades när vi träffades i Vadstena på en Shakespearekurs och tyckte att det skulle vara roligt att fortsätta spela teater. Vi ville göra någonting mer, berättar Mathilda Höök.

Andarnas stad är delvis ett drömspel som pendlar mellan verklighet och fiktion. Berätta lite om pjäsen. Hur fick ni idén?

- Eftersom Andarnas stad är vår första egna produktion ville jag skriva någonting som är för oss, jag bollade lite med olika idéer under arbetets gång. Manuset ändrades nog hundra gånger innan det blev färdigt, säger Lars Rydqvist.

- Målsättningen var skriva en pjäs som var ett drömspel i en klassisk stil men för att passa in i samtiden använder vi ett modernt språk. Jag gillar idén att skriva om något som var för länge sedan men som man kan relatera till idag.

Resten av gruppen ser det som en fördel att de hade manusförfattaren med när produktionen växte fram på scenen.

- Vi har fått arbeta tillsammans med pjäsen och forma den som grupp. Vi har till exempel kunnat diskutera manus efter hand.

Finns det någon speciell tanke bakom ert val av manus? Har ni någon grundläggande idé?

- Vi har högt i tak i gruppen och har stor flexibilitet när det gäller att välja repertoar. Det vi gör får gärna vara lite Shakespeareinspirerat. Storyn kan ofta vara mörk, men också stundtals fylld med humor. Vi är i allmänhet kreativa människor som vill närma oss moderna frågeställningar med hjälp av klassikerna. Samtidigt är vi alltså påverkade av bland andra Shakespeare, där finns det som sagt mörka sidor men också mycket humor.

- Dessutom vill vi gärna spela lite rolig teater som det svänger om. Med andra ord inte bara familjekriser utan gärna farser, det är viktigt med rolig teater. Vi är garanterat inspirerade av klassikerna, och ändå är det är en helt ny pjäs som ingen har sett förut, säger Lars Rydqvist.

Har ni något kommande projekt på gång?

- Jag håller på med ett manus just nu, men har inte kommit så långt ännu. Jag vill gärna hålla på med äldre dramatik. Tanken är att skriva om den tid som var för länge sedan och jag kommer att använda sommaren till detta, säger Sanna Persson Flygare.

- Vi har även pratat om att sätta upp en barnpjäs, barn är så himla roliga att spela för, säger Mathilda Höök.

Har ni någon särskild koppling till Skarpnäck?

- Jag bor här, det är min anknytning, säger Mathilda Höök.

- Det började med att vi repeterade i Skarpnäcks kulturhus och läste ett manus där. Projektet rann ut i sanden av olika skäl men det visade sig sedan vara lättast att fortsätta här. De skriker efter kultur här ute, och ser väldigt positivt på den här verksamheten. Den här gången var det kulturhuset som kontaktade oss, säger Sanna Persson Flygare.

- Folk märkte att, nu händer det någonting. När vi satte upp föreställningen stannade folk upp för att läsa affischerna och det hände att de kom in och frågade vad som var på gång, säger Mathilda Höök.

- Vi började en gång på TUR teatern i Kärrtorp, vilka har en tydlig idé som målsättning, nämligen att föra ut kulturen i förorten. Det finns även andra kopplingar till söder om söder. Vår verksamhet vilar annars inte på någon politisk eller ideologisk grund, säger Lars Rydqvist.

Jens Wallén

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder
Adriaen van Utrecht. Vanitas Still Life with Bouquet and Skull (1642)

Dödskallar i konsten

Golgata lär betyda skalle och kommer av att kullen där Jesus blev korsfäst liknade en skalle. En annan förklaring kan vara att det var en avrättningsplats och då precis som ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 31 augusti, 2015

Till minnet av dem som stannade häruppe

 Foto:Niels Hebert Till minnet av dem som stannade häruppe Den Kungliga Järnvägsstyrelsen reste vården år 1923. Men vilka är det som hedras? Niels Hebert tittar närmare på de döda häruppe. Malmvagnarnas bromsar skriker ...

Av: Niels Hebert | Essäer om samhället | 04 december, 2007

Det regnar och det regnar, himlen är grå(Lasse Stefanz)

Det regnar, jag sitter och lyssnar på regnet, sover på kökssoffan en timme, ser ut genom fönstret, det regnar, ingen rör sig på gatan, inte ens lögnaren, fifflaren och bedragaren ...

Av: Bo Bjelvehammar | Gästkrönikör | 21 oktober, 2014

Bob Colacello: Andy Warhols vapendragare

I samband med att Bob Colacellos fotobok OUT gavs ut 2008 och den stora Warholutställningen på Moderna i Stockholm ägde rum, ringde jag upp Colacello i New York för att ...

Av: Carl Abrahamsson | Konstens porträtt | 02 januari, 2011

neophyte

På tillgivenhetens och kritikens väg

En kort recension/essä om Ulf I Eriksson, en av Sveriges mest radikala tänkare.

Av: Gunnar Lundin | Essäer om litteratur & böcker | 28 februari, 2015

Anna Lovisa Hansdotter, foto privat

Du är vad du heter, men vad heter du egentligen

Det är ju så här att jag en gång hade ett namn, inte ett namn som vilket som helst utan ett som jag var döpt och uppväxt med. Jag blev ...

Av: Thomas Wihlman | Kulturreportage | 03 augusti, 2017

Giacomo Leopardi, L'infinito

Sempre caro mi fu quest'ermo colle, E questa siepe, che da tanta parte De l'ultimo orizzonte il guardo esclude. Ma sedendo e mirando, interminato Spazio di ...

Av: Giacomo Leopardi | Utopiska geografier | 26 juli, 2010

Det fullkomne liv

Følgende utsagn kan synes å være svært trivielt: at i vår egen tid gis det folk som søker etter livets opprinnelse, opphav, kilde, og slik var det også før tiden ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 20 januari, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.