Den polska staden Toruń och den stulna klockan i Uppsala domkyrka

Tillsammans med Ukraina är Polen värdland för fotbolls-EM som drar igång den 8 juni. Under några sommarveckor kommer landet att invaderas av utländska fotbollsfans. Men de reser inte till Toruń ...

Av: Johan Werkmäster | 05 juni, 2012
Resereportage

Barn

Ensamkommande barn vad gör vi med dom                                         ensamkommande barn   Vi skapar ett nytt ord och förvarar dom i överblivna rum Ensamkommande barn får egentligen inte finnas så vad gör vi med dom

Av: Ragnwei Axellie | 30 november, 2009
Utopiska geografier

Sosialetikk. Del II

For å komme på sporet av grunnlaget for autentiske yrkesvalg, har en å tenke videre enn å oppholde seg ved de ytre sanser, for nå er det om ‘mening’. For ...

Av: Thor Olav Olsen | 08 februari, 2014
Agora - filosofiska essäer

Underkastelse och revolt: sado-masochism i Charlotte Brontës Jane Eyre

Illustratuion: Man Ray En uppenbar risk med det okritiska återgivandet av färdigtuggade kunskaper kan illustreras med de välvilliga men likväl felaktiga läsningar av som gjorts av Charlotte Brontës Jane Eyre ...

Av: Björn Kohlström | 15 augusti, 2008
Essäer om litteratur & böcker

Nu står chefen på scenen



Image
Roger Westberg. Foto: Erika Hesselgren
Som sextonåring avslutade han sin första karriär, då som filmare. I dagarna står han på Boulevardteaterns scen och river av 40 roller på en dryg timme. Chefskapet sköter han vid sidan om. Hur orkar Roger Westberg?

Att lyssna till Roger Westberg är som att se en föreställning, en mycket underhållande sådan. Hans levande gestik och uttrycksfulla mimik lämnar inga som helst tvivel om att det är en skådespelare som sitter i fåtöljen mitt emot. Blicken i de bruna ögonen är pigg och uppmärksam. Ingenstans går det att läsa: stressad teaterchef, skådespelare, regissör och småbarnspappa.

Torsdagen den 24 oktober är det premiär för Den komiska Tragedin på Boulevardteatern, en pjäs där Roger Westberg gör alla 40 roller. För regin står Peter Engkvist. Föreställningen blir en välkommen återförening mellan de två herrarna som en gång i tiden bildade Mimensemblen och senare Teater Pero tillsammans. Och ja, nervositeten börjar så sakteliga smyga sig på.

- Så länge nervositeten skapar ett fokus är den bara positiv, säger Roger Westberg.

Med en bakgrund inom mim och improvisationsteater finns det en känsla Roger Westberg gärna bär mer sig i en föreställning som Den komiska tragedin.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

- Jag vill förmedla känslan av här och nu, något som ofta förknippas med impro. Publiken ska inte vara riktigt säker på om det som sägs är repeterat eller om det sägs för allra första gången. Det är den här närvarokänslan som är så speciell för teatern, som inte går att uppleva på samma sätt på film.

Ändå var det som filmare Roger Westberg började sin bana. En karriär som var överstökad redan i sextonårsåldern.

- Jag hade en filmkamera, skrev manus och regisserade och så fick mina kompisar spela. Allra helst hade jag nog bara stått framför kameran men skulle det bli någon film fick jag lov att ta tag i allt det andra också.

Det här med att ta saker och ting i egna händer är ett mönster som verkar ha förföljt Roger Westberg alltsedan dess.

- Många gånger har jag känt, jag måste skriva det här annars blir det inte gjort, jag måste regissera det här annars blir det inte gjort. Trots att jag helst av allt vill stå på scenen.

När filmkarriären var avslutad lockade scenskolan.

- Jag var lite för ung för att börja på scenskolan så jag sökte Skara skolscen istället och kom in. Det var det första riktiga steget mot skådespelarbanan, där höll vi på med teater från morgon till kväll.

Och det var också där, i ett klassrum i Skara som Roger Westberg upptäckte mimen.

- Vi hade mim på schemat med fantastiska Brita Holm och det var något helt nytt för mig. Som liten hade jag sett stumfilmer på bio hemma i Uppsala och nu upptäckte jag att det här med mim var ju precis som Charlie Chaplin. När jag sen fick höra talas om mimlinjen tänkte jag, kan man hålla på med mim hela dagarna i tre år?

Image
Foto: Erika Hesselgren
Och det kunde man. Efter att ha "gått på is" och "lekt att han var i vattnet med en haj" blev Roger Westberg antagen till mimlinjen under polske mimlegenden Stanislav Brosovski. Därefter har det blivit mycket fysisk teater. Något som Roger Westberg tog med sig till Boulevardteatern när han för ett och ett halvt år sedan axlade rollen som teaterchef.

Stockholm pryds av affischer föreställande en man i röda kläder som tar ett skutt rakt in i ljuset. Den komiska tragedin nalkas och Roger Westberg är överallt. Men någonstans tvingas även han prioritera.

- Jag trivs i chefsrollen, men prio ett för mig är ändå att spela teater så chefskapet blir nog tyvärr lidande ibland. Tack vare ett gäng fantastiska producenter som klarar av att driva projekt utan en alltid närvarande chef, så funkar det.

På en liten teater fungerar det ofta så, en person har många olika uppgifter och på Boulevardteatern har Roger Westberg ett finger med i det mesta.

- Ju fler roller jag kan ta, desto billigare blir det för teatern.

Det faktum att pengar är en faktor som påverkar det konstnärliga arbetet går inte att förneka. En mycket liten del av Boulevardteaterns intäkter kommer från statligt och kommunalt stöd. Då gäller det att hitta andra vägar för att kunna driva en så levande teater som Roger Westberg vill göra.

- Har man en teater ska det spelas mycket. Men det är klart att det sliter en del på lokalerna, säger han och fortsätter.

- Boulevard ska vara öppen för många olika uttryck, barnteater, pensionärsteater, improvisation, musikal, mim, stå-upp och gästspel av olika slag. Man gör det man själv har lust till att göra helt enkelt och så ser man sig om och märker att, just det här finns inte. Jag vill påstå att just den här typen av scen som har en sådan bredd i uttrycket inte finns någon annanstans i Stockholm.

Barnteater är en av de konstformer som ligger Roger Westberg extra varmt om hjärtat. Han glömmer aldrig sin egen första stora teaterupplevelse och vill ge samma möjlighet till dagens småttingar att tidigt fängslas av teaterns mysterier.

- Min familj var inga teaterbesökare, den första pjäsen jag såg var Hasse Alfredssons Varför finns det så ont om Q, då var jag nio år gammal. Den gjorde jättestort intryck på mig. Efter det såg jag knappt någon mer teater som ung, det var väldigt sällan vi gick på teater med skolan och jag minns aldrig att det kom några föreställningar till oss.

Men med hjälp av en moster som lekte teater hemma i vardagsrummet och en filmintresserad storebror lyckades Roger Westberg ändå hitta öppningen in till teaterns sällsamma värld.

Erika Hesselgren

 

Roger Westberg
Ålder: 49
Bor: Skanstull
Familj: Frun Yvonne, producent på Boulevardteatern.
Döttrarna Hanna 1, Naomi 2 och Freja 20.
Gör: Teaterchef på Boulevardteatern, skådespelare, regissör, manusförfattare
Aktuell: Den komiska Tragedin, premiär 24 oktober 2008

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Valentin och Caligula

Varje år när det är Alla hjärtans dag tänker jag på Valentin. Det var en pojke i min klass som hette så i andranamn, något som vår lärare hurtfriskt påminde ...

Av: Marja Beckman | Gästkrönikör | 14 februari, 2014

Ensamheten är inskriven i en social väv. Intervju med Tova Gerge

Tova Gerge är författare, scenkonstnär och aktivist. Hon har nyligen släppt boken Rakel delat med tio, en text som jag skulle beteckna som en kortroman. Boken är släppt på två ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 20 mars, 2013

Europa och den monumentala väggen – Del 2

Det svenska monumentalmåleriet influerades av artonhundratalets rådande estetiska idéströmningar ute i Europa. Hur det uppstod och kom att blomstra runt om i Sverige kan tecknas i tre delar. Perioden som ...

Av: Allan Persson | Essäer om konst | 17 januari, 2013

Speldjävulen eller underklassens Las Vegas

Enligt Statens Folkhälsoinstituts siffror spelade sjuttio procent av Sveriges befolkning om pengar under år 2008. Crister Enander om spelfeber, bingo, nätpoker och lotter. Nu har det hunnit gå rätt många år ...

Av: Crister Enander | Essäer om samhället | 28 september, 2012

Könets mystiker

Illustration av Guido Zeccola efter Beato AngelicoHermann Kesten, Joseph Roth och Albert Camus, med korridorförbindelse till André Gide, häckade en gång i tiden i en lägenhet på sjätte våningen i ...

Av: Bo I. Cavefors | Essäer om litteratur & böcker | 27 november, 2008

Göran Sonnevi

Den unge Göran Sonnevi och språket

1961 skriver Göran Sonnevi: Nästan ingenting – Varsamhet. Dess klang. Också frågor är möjliga. Det är ur dessa fyra korta rader som Göran Sonnevis diktning tar form. Kortfraserna visar upp en trevande början. En ...

Av: Hans-Evert Renérius | Litteraturens porträtt | 17 september, 2017

Veckan från hyllan. Vecka 23-2013

Värmen har slagit till här uppe i norr, och det var varmare i Norrbotten än i Spanien. Det kanske vore en tanke, de ger oss sitt klimat, och vi sköter ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 01 juni, 2013

En dikt

borrar schaktar borrar så djupt att jag träffar djävulen och lars törnman

Av: Peo Rask | Utopiska geografier | 22 mars, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.