En bemerkning om selvbestemmelse som grunnverdi

Det gis mange ulike verdier og grunnverdier, verdier og grunnverdier som ikke alltid lar seg forene innenfor en og den samme matrise/struktur. Eksempler på verdier og grunnverdier, i denne forstand ...

Av: Thor Olav Olsen | 07 september, 2011
Agora - filosofiska essäer

Den ”okända” svenska deckardrottningen

Varför räknas inte Ulla Bolinder som en av Sveriges deckardrottningar? Jo, jag hör vad ni utbrister: Va-va-vad hette hon? Ulla vemdå? Ulla Bolinder hör inte till de storsäljande svenska deckarförfattarna. Hon ...

Av: Bengt Eriksson | 07 november, 2012
Litteraturens porträtt

Ulf lundell som rockmusiker  Foto betasjufem

Ulf Lundell - 40 år

Ulf Lundell firade 40 år som rockpoet i fjol, ända in på småtimmarna, med en turné, en dubbel-CD hits och den skönt överdådiga, KK-befriade boxen ”Hemåt genom Rift Valley” (68 ...

Av: Stefan Whilde | 02 januari, 2016
Stefan Whilde

Musans förvandling

”Le Ciel est mort” (”Himlen är död”) utropar symbolisten Mallarmés plågade diktjag i poemet ”l’Azur” (1864), som en nästan kuslig föraning av Nietzsches berömda uttalande i Der fröhlichen Wissenschaft (1882): ...

Av: Mattias Lundmark | 03 januari, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Nu står chefen på scenen



Image
Roger Westberg. Foto: Erika Hesselgren
Som sextonåring avslutade han sin första karriär, då som filmare. I dagarna står han på Boulevardteaterns scen och river av 40 roller på en dryg timme. Chefskapet sköter han vid sidan om. Hur orkar Roger Westberg?

Att lyssna till Roger Westberg är som att se en föreställning, en mycket underhållande sådan. Hans levande gestik och uttrycksfulla mimik lämnar inga som helst tvivel om att det är en skådespelare som sitter i fåtöljen mitt emot. Blicken i de bruna ögonen är pigg och uppmärksam. Ingenstans går det att läsa: stressad teaterchef, skådespelare, regissör och småbarnspappa.

Torsdagen den 24 oktober är det premiär för Den komiska Tragedin på Boulevardteatern, en pjäs där Roger Westberg gör alla 40 roller. För regin står Peter Engkvist. Föreställningen blir en välkommen återförening mellan de två herrarna som en gång i tiden bildade Mimensemblen och senare Teater Pero tillsammans. Och ja, nervositeten börjar så sakteliga smyga sig på.

- Så länge nervositeten skapar ett fokus är den bara positiv, säger Roger Westberg.

Med en bakgrund inom mim och improvisationsteater finns det en känsla Roger Westberg gärna bär mer sig i en föreställning som Den komiska tragedin.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

- Jag vill förmedla känslan av här och nu, något som ofta förknippas med impro. Publiken ska inte vara riktigt säker på om det som sägs är repeterat eller om det sägs för allra första gången. Det är den här närvarokänslan som är så speciell för teatern, som inte går att uppleva på samma sätt på film.

Ändå var det som filmare Roger Westberg började sin bana. En karriär som var överstökad redan i sextonårsåldern.

- Jag hade en filmkamera, skrev manus och regisserade och så fick mina kompisar spela. Allra helst hade jag nog bara stått framför kameran men skulle det bli någon film fick jag lov att ta tag i allt det andra också.

Det här med att ta saker och ting i egna händer är ett mönster som verkar ha förföljt Roger Westberg alltsedan dess.

- Många gånger har jag känt, jag måste skriva det här annars blir det inte gjort, jag måste regissera det här annars blir det inte gjort. Trots att jag helst av allt vill stå på scenen.

När filmkarriären var avslutad lockade scenskolan.

- Jag var lite för ung för att börja på scenskolan så jag sökte Skara skolscen istället och kom in. Det var det första riktiga steget mot skådespelarbanan, där höll vi på med teater från morgon till kväll.

Och det var också där, i ett klassrum i Skara som Roger Westberg upptäckte mimen.

- Vi hade mim på schemat med fantastiska Brita Holm och det var något helt nytt för mig. Som liten hade jag sett stumfilmer på bio hemma i Uppsala och nu upptäckte jag att det här med mim var ju precis som Charlie Chaplin. När jag sen fick höra talas om mimlinjen tänkte jag, kan man hålla på med mim hela dagarna i tre år?

Image
Foto: Erika Hesselgren
Och det kunde man. Efter att ha "gått på is" och "lekt att han var i vattnet med en haj" blev Roger Westberg antagen till mimlinjen under polske mimlegenden Stanislav Brosovski. Därefter har det blivit mycket fysisk teater. Något som Roger Westberg tog med sig till Boulevardteatern när han för ett och ett halvt år sedan axlade rollen som teaterchef.

Stockholm pryds av affischer föreställande en man i röda kläder som tar ett skutt rakt in i ljuset. Den komiska tragedin nalkas och Roger Westberg är överallt. Men någonstans tvingas även han prioritera.

- Jag trivs i chefsrollen, men prio ett för mig är ändå att spela teater så chefskapet blir nog tyvärr lidande ibland. Tack vare ett gäng fantastiska producenter som klarar av att driva projekt utan en alltid närvarande chef, så funkar det.

På en liten teater fungerar det ofta så, en person har många olika uppgifter och på Boulevardteatern har Roger Westberg ett finger med i det mesta.

- Ju fler roller jag kan ta, desto billigare blir det för teatern.

Det faktum att pengar är en faktor som påverkar det konstnärliga arbetet går inte att förneka. En mycket liten del av Boulevardteaterns intäkter kommer från statligt och kommunalt stöd. Då gäller det att hitta andra vägar för att kunna driva en så levande teater som Roger Westberg vill göra.

- Har man en teater ska det spelas mycket. Men det är klart att det sliter en del på lokalerna, säger han och fortsätter.

- Boulevard ska vara öppen för många olika uttryck, barnteater, pensionärsteater, improvisation, musikal, mim, stå-upp och gästspel av olika slag. Man gör det man själv har lust till att göra helt enkelt och så ser man sig om och märker att, just det här finns inte. Jag vill påstå att just den här typen av scen som har en sådan bredd i uttrycket inte finns någon annanstans i Stockholm.

Barnteater är en av de konstformer som ligger Roger Westberg extra varmt om hjärtat. Han glömmer aldrig sin egen första stora teaterupplevelse och vill ge samma möjlighet till dagens småttingar att tidigt fängslas av teaterns mysterier.

- Min familj var inga teaterbesökare, den första pjäsen jag såg var Hasse Alfredssons Varför finns det så ont om Q, då var jag nio år gammal. Den gjorde jättestort intryck på mig. Efter det såg jag knappt någon mer teater som ung, det var väldigt sällan vi gick på teater med skolan och jag minns aldrig att det kom några föreställningar till oss.

Men med hjälp av en moster som lekte teater hemma i vardagsrummet och en filmintresserad storebror lyckades Roger Westberg ändå hitta öppningen in till teaterns sällsamma värld.

Erika Hesselgren

 

Roger Westberg
Ålder: 49
Bor: Skanstull
Familj: Frun Yvonne, producent på Boulevardteatern.
Döttrarna Hanna 1, Naomi 2 och Freja 20.
Gör: Teaterchef på Boulevardteatern, skådespelare, regissör, manusförfattare
Aktuell: Den komiska Tragedin, premiär 24 oktober 2008

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Tankens ambivalens VII

”En bok är en spegel: tittar en apa in Kan förvisso ingen apostel blicka ut.” / Lichtenberg Ambivalent i mina tankar, så även min yttre bild av identitet. Tänker därför skriva fram en ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 18 december, 2013

Livets långfredagar

Är det något speciellt med långfredagar? I många länder, särskilt i Nordeuropa, är gudstjänsterna på långfredagen bland årets mest besökta. I gamla Östtyskland försökte kommunistledarna utrota långfredagen ur befolkningens medvetande ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om religionen | 22 april, 2011

Ulf Stark

En av våra främsta barn-och ungdomsförfattare, ULF STARK, är död, det skedde den…

Framför mig har jag boken Kan du vissla Johanna, från 1992, på omslaget flyger Ulf och Berra med sin drake, den arbetar lugnt i ett oroligt väder, björkarna viker sig ...

Av: Bo Bjelvehammar | Litteraturens porträtt | 24 juni, 2017

Om Bodil Malmsten och hennes senaste bok

Vardagen rör sig framåt på ett smått obegripligt sätt som gör den svårfångad om uppmärksamheten brister bara för ett ögonblick. Nyss var det måndag och snart är det redan helg ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 19 april, 2012

Olästa och omlästa böcker

I den hög av böcker som ligger på golvet, nere till vänster, har jag äntligen börjat botanisera. De är företrädesvis ”äldre” och svenska, och några – men inte alla – ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om litteratur & böcker | 05 december, 2017

Stina Kajaso – politisk scenkonstnär med självdistans

Foto: Suzanne Vikström Scenkonstnären Stina Kajaso började med teater redan som sexåring på Vår Teater i Stockholm. Tjugotre år senare använder hon skådespelarkonsten som ett uttryckssätt för att underhålla på gott ...

Av: Suzanne Vikström | Konstens porträtt | 04 Maj, 2008

Isolda Dychauk om rollen som Margarete iSukurovs ”Faust” från 2011

Relativt ovanligt är det med tyska skådespelerskor som har lyckats bli kända för sina älskarinneroller. Två möjliga undantag är Marlene Dietrich och Diane Krüger, men nu har den euroepiska filmen ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 14 januari, 2013

Eckermann och Goethe

  Den unge Johann Peter Eckermann är på väg att möta sitt öde. Själv tror Eckermann att han ska göra en kort visit i Weimar för att få träffa Goethe. Hans ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 03 juni, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.