Jag vandrar inte längre i Padjelanta. Jag går i cirklar i mitt eget…

Vi går i korridorer genom granskog. Luften smakar äventyr. Ida går framför mig. Ida som föddes på samma sjukhus som jag. Ida från min gymnasieklass. Vi vandrar på sommarleden genom ...

Av: Viktoria Silfverdal | 28 augusti, 2012
Resereportage

31. Nils-August, Lina och Tobbe

Hon går i skog, hon går på mull, går över moss, trevar sig tull. Väckemaj, smäckejun, allt skall rasa ikull. Lina gick genom skogen, ner för stigen i ravinen till sjön ...

Av: Nils-August, Lina och Tobbe | 27 juli, 2012
Lund har allt utom vatten

Ferdinand Tönnies Byst  i Husum Ausschnitt. Foto Wikimedia

Består samhället av en massa av egoister? Vad kan vi så fall göra?

I dessa tider, med många inbördeskrig i världen, och en accelererande segregation i bl.a. Sverige, finns det anledning att ibland – och inte så sällan – försöka formulera rötterna till ...

Av: Carsten Schale | 18 mars, 2015
Agora - filosofiska essäer

Thales fra Milet

De første filosofene, det vil si Thales, Heraklit, Parmenides, Pythagoras, Demokrit og mange, mange flere, gjorde sin entré i det europeiske kulturområdet for om lag 2500 år siden. Hver og ...

Av: Thor Olav Olsen | 30 april, 2013
Agora - filosofiska essäer

Nu står chefen på scenen



Image
Roger Westberg. Foto: Erika Hesselgren
Som sextonåring avslutade han sin första karriär, då som filmare. I dagarna står han på Boulevardteaterns scen och river av 40 roller på en dryg timme. Chefskapet sköter han vid sidan om. Hur orkar Roger Westberg?

Att lyssna till Roger Westberg är som att se en föreställning, en mycket underhållande sådan. Hans levande gestik och uttrycksfulla mimik lämnar inga som helst tvivel om att det är en skådespelare som sitter i fåtöljen mitt emot. Blicken i de bruna ögonen är pigg och uppmärksam. Ingenstans går det att läsa: stressad teaterchef, skådespelare, regissör och småbarnspappa.

Torsdagen den 24 oktober är det premiär för Den komiska Tragedin på Boulevardteatern, en pjäs där Roger Westberg gör alla 40 roller. För regin står Peter Engkvist. Föreställningen blir en välkommen återförening mellan de två herrarna som en gång i tiden bildade Mimensemblen och senare Teater Pero tillsammans. Och ja, nervositeten börjar så sakteliga smyga sig på.

- Så länge nervositeten skapar ett fokus är den bara positiv, säger Roger Westberg.

Med en bakgrund inom mim och improvisationsteater finns det en känsla Roger Westberg gärna bär mer sig i en föreställning som Den komiska tragedin.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

- Jag vill förmedla känslan av här och nu, något som ofta förknippas med impro. Publiken ska inte vara riktigt säker på om det som sägs är repeterat eller om det sägs för allra första gången. Det är den här närvarokänslan som är så speciell för teatern, som inte går att uppleva på samma sätt på film.

Ändå var det som filmare Roger Westberg började sin bana. En karriär som var överstökad redan i sextonårsåldern.

- Jag hade en filmkamera, skrev manus och regisserade och så fick mina kompisar spela. Allra helst hade jag nog bara stått framför kameran men skulle det bli någon film fick jag lov att ta tag i allt det andra också.

Det här med att ta saker och ting i egna händer är ett mönster som verkar ha förföljt Roger Westberg alltsedan dess.

- Många gånger har jag känt, jag måste skriva det här annars blir det inte gjort, jag måste regissera det här annars blir det inte gjort. Trots att jag helst av allt vill stå på scenen.

När filmkarriären var avslutad lockade scenskolan.

- Jag var lite för ung för att börja på scenskolan så jag sökte Skara skolscen istället och kom in. Det var det första riktiga steget mot skådespelarbanan, där höll vi på med teater från morgon till kväll.

Och det var också där, i ett klassrum i Skara som Roger Westberg upptäckte mimen.

- Vi hade mim på schemat med fantastiska Brita Holm och det var något helt nytt för mig. Som liten hade jag sett stumfilmer på bio hemma i Uppsala och nu upptäckte jag att det här med mim var ju precis som Charlie Chaplin. När jag sen fick höra talas om mimlinjen tänkte jag, kan man hålla på med mim hela dagarna i tre år?

Image
Foto: Erika Hesselgren
Och det kunde man. Efter att ha "gått på is" och "lekt att han var i vattnet med en haj" blev Roger Westberg antagen till mimlinjen under polske mimlegenden Stanislav Brosovski. Därefter har det blivit mycket fysisk teater. Något som Roger Westberg tog med sig till Boulevardteatern när han för ett och ett halvt år sedan axlade rollen som teaterchef.

Stockholm pryds av affischer föreställande en man i röda kläder som tar ett skutt rakt in i ljuset. Den komiska tragedin nalkas och Roger Westberg är överallt. Men någonstans tvingas även han prioritera.

- Jag trivs i chefsrollen, men prio ett för mig är ändå att spela teater så chefskapet blir nog tyvärr lidande ibland. Tack vare ett gäng fantastiska producenter som klarar av att driva projekt utan en alltid närvarande chef, så funkar det.

På en liten teater fungerar det ofta så, en person har många olika uppgifter och på Boulevardteatern har Roger Westberg ett finger med i det mesta.

- Ju fler roller jag kan ta, desto billigare blir det för teatern.

Det faktum att pengar är en faktor som påverkar det konstnärliga arbetet går inte att förneka. En mycket liten del av Boulevardteaterns intäkter kommer från statligt och kommunalt stöd. Då gäller det att hitta andra vägar för att kunna driva en så levande teater som Roger Westberg vill göra.

- Har man en teater ska det spelas mycket. Men det är klart att det sliter en del på lokalerna, säger han och fortsätter.

- Boulevard ska vara öppen för många olika uttryck, barnteater, pensionärsteater, improvisation, musikal, mim, stå-upp och gästspel av olika slag. Man gör det man själv har lust till att göra helt enkelt och så ser man sig om och märker att, just det här finns inte. Jag vill påstå att just den här typen av scen som har en sådan bredd i uttrycket inte finns någon annanstans i Stockholm.

Barnteater är en av de konstformer som ligger Roger Westberg extra varmt om hjärtat. Han glömmer aldrig sin egen första stora teaterupplevelse och vill ge samma möjlighet till dagens småttingar att tidigt fängslas av teaterns mysterier.

- Min familj var inga teaterbesökare, den första pjäsen jag såg var Hasse Alfredssons Varför finns det så ont om Q, då var jag nio år gammal. Den gjorde jättestort intryck på mig. Efter det såg jag knappt någon mer teater som ung, det var väldigt sällan vi gick på teater med skolan och jag minns aldrig att det kom några föreställningar till oss.

Men med hjälp av en moster som lekte teater hemma i vardagsrummet och en filmintresserad storebror lyckades Roger Westberg ändå hitta öppningen in till teaterns sällsamma värld.

Erika Hesselgren

 

Roger Westberg
Ålder: 49
Bor: Skanstull
Familj: Frun Yvonne, producent på Boulevardteatern.
Döttrarna Hanna 1, Naomi 2 och Freja 20.
Gör: Teaterchef på Boulevardteatern, skådespelare, regissör, manusförfattare
Aktuell: Den komiska Tragedin, premiär 24 oktober 2008

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Maya Eizin Öijer

Nu ställer Maya Eizin Öijer ut en triptyk på Moderna Museet tillsammans med sin man, poeten Bruno K. Öijer. Hans dikt En gång blommade trädet utgör bilden i ...

Av: Charlotte Norlin | Konstens porträtt | 11 september, 2007

"Minsta möjliga lidande är det bästa"

Ett samtal med Michael Bowen Michael Bowen har levt och arbetat under alla de stora formativa perioderna i det sena amerikanska 1900-talets historia: Beatkulturens öppensinnade inre och yttre reslust, Hippie-erans fredspatos ...

Av: Carl Abrahamsson | Konstens porträtt | 11 april, 2010

Rapport från Stockholms genrefilmfestival ”Monsters of Film”

Från 8:e till 12:e oktober 2014 iscensattes den andra upplagan av Monsters of Film-festivalen i Stockholm, en genrefilmfestival där skräck, fantasi, provokation, surrealism, konst och framförallt monster får plats. Festivalen ...

Av: Marco De Baptistis | Essäer om film | 25 oktober, 2014

Ivan Aguéli. Bergsby. Foto: Courtesy Wikipedia

Aguéli och den solära logiken

Den esoteriska visheten är det som förenar alla mystiska traditioner i Öst och Väst. Poeten och författaren Bo Gustavsson skriver om mystikern och målaren Ivan Aguélis esoteriska lära.

Av: Bo Gustavsson | Essäer om religionen | 24 maj, 2017

Normbrytande unga kvinnliga författare i Europa

  Den svenska utgivningen av översatt, ny centraleuropeisk litteratur är på frammarsch. Någon menar att det beror på att nya, unga förlag skyndat att nischa sig inom genren, andra hävdar vikten ...

Av: Johanna Gredfors Ottesen | Litteraturens porträtt | 05 april, 2010

"Bilderna finns där jag är..."

"Bilderna finns där jag är..." Ett samtal med Gunnar Smoliansky. Text & foto: Carl Abrahamsson Fotografen Gunnar Smoliansky är aktuell med inte mindre än tre utställningar under hösten 2006. Det stillsamt poetiskt ...

Av: Tidningen Kulturen | Konstens porträtt | 29 september, 2006

Att tänka kring en idéhistorisk redogörelse för den hermeneutiska traditionen

Om en idéhistorisk redogörelse av den hermeneutiska traditionen Marcia Sá Cavalcante Schuback är docent i filosofi vid Södertörns högskola. Hon har tidigare undervisat i filosofi vid Universidade Federal do Rio de ...

Av: Guido Zeccola | Övriga porträtt | 12 oktober, 2006

En hållbar barnlitteratur?

Att vara dogmatisk och skriva tydliga världsförbättrarbudskap i skönlitterär text är den åttonde dödssynden i dag. Är det därför det kommer ut så få skönlitterära barnböcker om klimatet och miljön? ...

Av: Marja Beckman | Gästkrönikör | 11 april, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.