Watson and the Shark (1778) av John Singleton Copley

En död haj är inte konst

Konsthistorien svämmar inte direkt över av hajmotiv. Men de finns, och då med en ganska dramatisk, symbolisk innebörd. I populärkulturens blockbusterfilmer har hajen spelat en tydlig roll, men bilden av ...

Av: Mathias Jansson | 28 februari, 2015
Essäer om konst

Omöjliga intervjuer – J.D. Salinger

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Jonas Wessel | 05 april, 2013
Övriga porträtt

Bologna On the Edge

Bologna i norra Italien är en stad där bättre bemedlade samlades och skyddade sina hem från invaderande rövare som ansträngde sig för att jämna ut den sociografiska snedfördelningen. Till skydd ...

Av: Carsten Lindström | 04 december, 2011
Essäer om konst

Marginell mästare

Marginell mästare I början av 1950-talet kom en grammofonskiva till Sverige. Den var på sätt och vis hemmagjord. Pianisten, upphovsmannen hade själv producerat den. Det var en stenkaka. På ena sidan ...

Av: Bertil Falk | 18 januari, 2007
Essäer om musik

Nu står chefen på scenen



Image
Roger Westberg. Foto: Erika Hesselgren
Som sextonåring avslutade han sin första karriär, då som filmare. I dagarna står han på Boulevardteaterns scen och river av 40 roller på en dryg timme. Chefskapet sköter han vid sidan om. Hur orkar Roger Westberg?

Att lyssna till Roger Westberg är som att se en föreställning, en mycket underhållande sådan. Hans levande gestik och uttrycksfulla mimik lämnar inga som helst tvivel om att det är en skådespelare som sitter i fåtöljen mitt emot. Blicken i de bruna ögonen är pigg och uppmärksam. Ingenstans går det att läsa: stressad teaterchef, skådespelare, regissör och småbarnspappa.

Torsdagen den 24 oktober är det premiär för Den komiska Tragedin på Boulevardteatern, en pjäs där Roger Westberg gör alla 40 roller. För regin står Peter Engkvist. Föreställningen blir en välkommen återförening mellan de två herrarna som en gång i tiden bildade Mimensemblen och senare Teater Pero tillsammans. Och ja, nervositeten börjar så sakteliga smyga sig på.

- Så länge nervositeten skapar ett fokus är den bara positiv, säger Roger Westberg.

Med en bakgrund inom mim och improvisationsteater finns det en känsla Roger Westberg gärna bär mer sig i en föreställning som Den komiska tragedin.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

- Jag vill förmedla känslan av här och nu, något som ofta förknippas med impro. Publiken ska inte vara riktigt säker på om det som sägs är repeterat eller om det sägs för allra första gången. Det är den här närvarokänslan som är så speciell för teatern, som inte går att uppleva på samma sätt på film.

Ändå var det som filmare Roger Westberg började sin bana. En karriär som var överstökad redan i sextonårsåldern.

- Jag hade en filmkamera, skrev manus och regisserade och så fick mina kompisar spela. Allra helst hade jag nog bara stått framför kameran men skulle det bli någon film fick jag lov att ta tag i allt det andra också.

Det här med att ta saker och ting i egna händer är ett mönster som verkar ha förföljt Roger Westberg alltsedan dess.

- Många gånger har jag känt, jag måste skriva det här annars blir det inte gjort, jag måste regissera det här annars blir det inte gjort. Trots att jag helst av allt vill stå på scenen.

När filmkarriären var avslutad lockade scenskolan.

- Jag var lite för ung för att börja på scenskolan så jag sökte Skara skolscen istället och kom in. Det var det första riktiga steget mot skådespelarbanan, där höll vi på med teater från morgon till kväll.

Och det var också där, i ett klassrum i Skara som Roger Westberg upptäckte mimen.

- Vi hade mim på schemat med fantastiska Brita Holm och det var något helt nytt för mig. Som liten hade jag sett stumfilmer på bio hemma i Uppsala och nu upptäckte jag att det här med mim var ju precis som Charlie Chaplin. När jag sen fick höra talas om mimlinjen tänkte jag, kan man hålla på med mim hela dagarna i tre år?

Image
Foto: Erika Hesselgren
Och det kunde man. Efter att ha "gått på is" och "lekt att han var i vattnet med en haj" blev Roger Westberg antagen till mimlinjen under polske mimlegenden Stanislav Brosovski. Därefter har det blivit mycket fysisk teater. Något som Roger Westberg tog med sig till Boulevardteatern när han för ett och ett halvt år sedan axlade rollen som teaterchef.

Stockholm pryds av affischer föreställande en man i röda kläder som tar ett skutt rakt in i ljuset. Den komiska tragedin nalkas och Roger Westberg är överallt. Men någonstans tvingas även han prioritera.

- Jag trivs i chefsrollen, men prio ett för mig är ändå att spela teater så chefskapet blir nog tyvärr lidande ibland. Tack vare ett gäng fantastiska producenter som klarar av att driva projekt utan en alltid närvarande chef, så funkar det.

På en liten teater fungerar det ofta så, en person har många olika uppgifter och på Boulevardteatern har Roger Westberg ett finger med i det mesta.

- Ju fler roller jag kan ta, desto billigare blir det för teatern.

Det faktum att pengar är en faktor som påverkar det konstnärliga arbetet går inte att förneka. En mycket liten del av Boulevardteaterns intäkter kommer från statligt och kommunalt stöd. Då gäller det att hitta andra vägar för att kunna driva en så levande teater som Roger Westberg vill göra.

- Har man en teater ska det spelas mycket. Men det är klart att det sliter en del på lokalerna, säger han och fortsätter.

- Boulevard ska vara öppen för många olika uttryck, barnteater, pensionärsteater, improvisation, musikal, mim, stå-upp och gästspel av olika slag. Man gör det man själv har lust till att göra helt enkelt och så ser man sig om och märker att, just det här finns inte. Jag vill påstå att just den här typen av scen som har en sådan bredd i uttrycket inte finns någon annanstans i Stockholm.

Barnteater är en av de konstformer som ligger Roger Westberg extra varmt om hjärtat. Han glömmer aldrig sin egen första stora teaterupplevelse och vill ge samma möjlighet till dagens småttingar att tidigt fängslas av teaterns mysterier.

- Min familj var inga teaterbesökare, den första pjäsen jag såg var Hasse Alfredssons Varför finns det så ont om Q, då var jag nio år gammal. Den gjorde jättestort intryck på mig. Efter det såg jag knappt någon mer teater som ung, det var väldigt sällan vi gick på teater med skolan och jag minns aldrig att det kom några föreställningar till oss.

Men med hjälp av en moster som lekte teater hemma i vardagsrummet och en filmintresserad storebror lyckades Roger Westberg ändå hitta öppningen in till teaterns sällsamma värld.

Erika Hesselgren

 

Roger Westberg
Ålder: 49
Bor: Skanstull
Familj: Frun Yvonne, producent på Boulevardteatern.
Döttrarna Hanna 1, Naomi 2 och Freja 20.
Gör: Teaterchef på Boulevardteatern, skådespelare, regissör, manusförfattare
Aktuell: Den komiska Tragedin, premiär 24 oktober 2008

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder
Fint väder för Bokmässan. Foto: Belinda Graham

När jag blir en fetkänd författare ...

La Babitz om bokmässan i Göteborg.

Av: Annelie Babitz | Gästkrönikör | 05 oktober, 2015

Den omöjliga staden

Neapel är den tredje största staden i Italien, efter Rom och Milano, och har en bland de största hamnar i Medelhavet. Efter så många omskrivningar under de senaste åren om de ...

Av: Joakim Kocjancic | Bildreportage | 25 september, 2012

Strindberg och Lanz-Liebenfels

Österrikaren Jörg Lanz-Liebenfels (1874-1954) påstod att han träffat August Strindberg på ett värdshus i Grein, Oberösterreich, hösten 1896. Lanz –von  Liebenfels  togs som ”aristokratiskt” tillägg samtidigt med att han ändrade ...

Av: Kurt Bäckström | Övriga porträtt | 05 september, 2012

MÅSARNA FLÖG MED VINGARNA NERISADE AV EN HÅRDHET SOM NÄSTAN FICK DEM ATT…

Hon går över gatan och in i Humlegården som ser alldeles svart ut. - Inte en människa. Det är nog alltför sent. Men efter en stund möter hon en ...

Av: Anne-Sofie Nielsen | Utopiska geografier | 09 maj, 2011

Konstnärligt utvecklingsprojekt prövar bilden av andra kulturer

Vilka bilder är det vi får av andra kulturer och varför ser de ut som de gör? Med den frågan i botten har tre konststudenter på Konsthögskolan genomfört det konstnärliga ...

Av: Eva Gustin | Kulturreportage | 06 mars, 2010

Tomas Tranströmer. Foto:  Frankie Fouganthin/Wikipedia

Ett möte som inte blev av

Det var i slutet av 1970-talet; jag hade fått dålig kritik för en diktsamling och blev uppkallad till Norstedts för samtal. Thomas von Vegesack, Jan Stolpe, och en tredje redaktör ...

Av: Gunnar Lundin | Essäer om litteratur & böcker | 07 april, 2015

Benjamin 36

   

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 21 april, 2012

Bildning – ingen sport?

  Biblia et stanze av Veronique Traditio.TEMA BILDNING  Tema Bildning Hur förhåller sig bildningen till specialiseringen? Den allmänna bildningen är själva begreppets huvudsats; det är författaren och skriftställaren Leif V Erixells utgångspunkt. Det ...

Av: Leif V Erixell | Essäer om samhället | 10 april, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.