Carster Palmer Schale

Vi och dom

Som yrkessociolog vill jag påstå att ett bra sätt att sammanfatta sociologins problem är begreppsparet vi-dom. Det fångar s.a.s. en av sociologins viktigaste frågor i ett nötskal. Ett annat sätt ...

Av: Carster Palmer Schale | 17 november, 2015
Gästkrönikör

Från fragment till bok. Intervju med USAs nya stjärnförfattare Nicole Krauss.

Nicole Krauss tar emot mig på det eleganta hotellet. Hon är i Sverige för att lansera sin nya bok Det stora huset [Great House] som ges ut av Brombergs förlag ...

Av: Alexandra Borg | 24 maj, 2011
Litteraturens porträtt

Veckan från hyllan, vecka 47 - 2012

Veckans stora nyhet var att rasister är rasister. Att de beter sig som rasister, och uttrycker rasistiska åsikter. En icke-nyhet om man så vill. Det positiva är att de finns ...

Av: Gregor Flakierski | 17 november, 2012
Veckans titt i hyllan

Drömmen om det gudomliga inom science fiction

Inget kan vara mer felaktigt än påståendet att science fiction-litteratur enbart handlar om maskiner och rymden. Redan från början när begreppet science fiction under den första hälften av 1900-talet myntades ...

Av: Alexander Sanchez | 30 november, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Larry David – ett komiskt geni



Image
Larry David. Foto: clapcowards
Att skriva recensioner är något jag alltid har dragit mig för. Det är inte utan att det känns något förmätet att jag som utomstående betraktare ska bedöma och kritisera något som ett verks upphovsman känner in i minsta detalj.

För min kritik, som kanske färgas lika mycket av min personliga dagsform, uteblivna nattvila eller direkta okunnighet som av kvaliteten på ämnet jag tänker recensera, vilken kan få ett förödande genomslag om det hamnar i ett visst sammanhang och läses av vissa, själva okritiska personer. Därför trivs jag bättre med att urskillningslöst få hylla stället för att kritisera. Så det är av kärlek till ämnet, och kanske lite rädsla för att det ska passera de flesta människor obemärkt, eller möjligtvis missförstås, som jag nödgas skriva följande rader.

De flesta människor som någon gång under de senaste decennierna har passerat en televisionsapparat kan nog inte ha undgått tv-serien, Seinfeld. Efter ett lite trevande mottagande av tv-publiken 1989 fick Jerry och hans vänner senare all den uppmärksamhet och uppskattning de förtjänande. Vad alla kanske inte vet är att en man vid namn Larry David stod bakom mycket av den briljans och framgång som höjer serien så högt över den vanliga tv-underhållningen.

Med ett utsökt sinne för komisk dramaturgi och känslan för att skala fram den inneboende dråpligheten i vardagliga situationer förblir Seinfeld en formidabel uppvisning av hur fantastiskt finurlig och träffsäker en alldeles anspråkslös så kallad amerikansk sit.com kan vara. Men den här texten var inte tänkt att handla om vare sig Seinfeld eller sit.coms utan om Larry David som komiskt geni efter den publika storhetstiden. Det var inte utan att man anade att Larry inte riktigt kom lös i Seinfeldsällskapet. Kanske blev utrymmet för litet för två så stora kreatörer som Larry och Jerry.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Förvisso kunde man skönja det komiska vansinnet i avsnitt som "The Contest", där huvudrollskaraktärerna plötsligt finner sig inbegripna i en uthållighetstävling rörande "sexuellt självbesörjande", men det kändes som det fanns mer och djärvare berättelser som inte nådde tv-tittarna. Vare sig det var ledningen för tv-kanalen NBC eller något annat som höll Larry tillbaka var det inte förrän han, i början på 2000-talet, fick sin egen show på den amerikanska kvalitetskanalen HBO som hans komiska briljans verkligen tilläts de nödvändiga yvigheterna. Curb your entusiasm, som serien döptes till i USA, anspelande på Larrys rollkaraktärs eviga oförmåga till distans i det sociala samspelet.

På svenska kom serien att heta Simma lugnt Larry, med samma underliggande mening som den amerikanska titeln och en gammal Seinfeld-kännare kunde tydligt känna igen sig i dialog och berättande. Men skillnaden var nu att Larry hade fritt spelutrymme för sina vansinniga historier och sitt säregna berättande. Där historierna i Seinfeld hejdade sig, hämtade Larry nu bara mer fart. Nästan besinningslöst tog han sig an de än mer känsliga ämnet efter det andra, men aldrig för att provocera, bara för att stilistiskt underhålla. Jag minns första gången jag kom i kontakt med serien. Kanalen hette på den tiden Filmnet, om jag inte missminner mig och jag kände igen Julia Dryfess-Lewis (Elaine i Seinfeld).

Jag undrade med ens hur hon kunde han ha hamnat i en så usel produktion.  Till ytan liknade det jag såg närmast en så kallad vuxenfilm. Illa valda vinklar, besynnerlig ljussättning och billig produktion stod som en rökridå mellan mig och innehållet. Jag bytte följaktligen kanal utan att inse mitt dåraktiga misstag. Vad jag då i min vilsna ungdom inte förstod, och vad som skulle ta mig åtskilliga år att inse, var att det var självaste upphovsmannen till Seinfeld som spelade sig själv i en fiktiv dokumentär kring sin egen person. Och här kommer motivet rädsla in. För risken finns att många missförstår hela upplägget med serien och ovetandes om dess briljans väljer något annat att slentrianmässigt vila ögonen på. 

Men så här ligger det till med serien; Kanske gör den inte direkt anspråk på att vara dokumentärt berättat (vilken tydligt framgår om man dröjer sig kvar vid den) men ansatsen delar onekligen dragen av en dokumentär. Dessutom är pålagda ljud och musik sparsamt använda vilket, tillsammans med den dos av improvisation som skådespelarna hänger sig åt (inom av författaren givna ramar), gör att den delar några ytliga drag med det danska dogmamanifestet som Lars von Trier lanserade 1995. Men kvaliteten är det inget fel på, vare sig det gäller Larry eller Lars, för om de till ytan ser billigare ut än glätta, explosionsdrivna och kanske för den stora massan mer lättillgängliga Hollywoodproduktioner överglänser de dessa med vidunderlig marginal. Bara man ger dem lite, lite tid. 

I sin anspråkslöshet spränger Larry komiska gränser, han klampar i det sociala spelets klaver, han skiter i samhällets uppförelsekoder och självklarheter och allt detta gör han det uteslutande med föreställningen att det är han som har rätt. Ingen situation eller något ämne hur delikat det än må vara lämnas obehandlat, så länge det finns något komiskt att hämta. Men till skillnad från alla andra komiska provokatörer och experimentella underhållare gör Larry det på ett sätt så att det aldrig blir vare sig smaklöst eller obekvämt för tittaren.

Bara hejdlöst roligt. Rakt igenom briljant, faktiskt. Som när han av något oklara omständigheter tvingas att följa med en gammal vän till ett samtalsmöte för sexuellt utnyttjade barn. Ett allt annat än komiskt grundämne på förhand, men han gör det till en stor tv-upplevelse där man inte nödvändigtvis behöver sätta skrattet i halsen. Eller när det går lösa rykten om en terrorattack mot Los Angels och Larrys fru har en viktig välgörenhetsgala att närvara men Larry tycker att han i alla fall borde resa bort så att åtminstone en av dem räddar sig undan otrevligheterna. Eller när Larry använder en påhittad släktings död för att komma ur ett antal oönskade bjudningar. Ja, man kan fortsätta nästan i all oändlighet. Eller i alla fall i fem säsonger, á tio avsnitt plus ett hysteriskt befriande och kittlande pilotavsnitt.

Nu ska sägas att Simma lugnt Larry har rullat på SVT. Men som alla stora tv-upplevelser gör sig även Larry sig som allra bäst på DVD, när man själv vill, i soffan och där nästa avsnitt aldrig är mer än ett knapptryck ifrån. Och den som, liksom jag en gång gjorde, har avfärdat Simma lugnt Larry på grund av det lite sjaskiga första intrycket, ge en av vår samtids största genier en chans till och jag kan nästan garantera att ni inte blir besviken. Såvida ni inte har dålig smak vill säga...

Ted Logardt

Ur arkivet

view_module reorder
Bebådelse av Hebriana Alainentalo

Om allt det vi ännu inte kan språka och se

Förlaget Celanders har nyligen gett ut en ny bok av poeten och författaren Bo Gustavsson. "Det nya nuet" är den andra delen i en trilogi, den första heter "Det stora ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om litteratur & böcker | 04 mars, 2015

Hett som i helvetet

Notting Hill Carnival 2006: Hett som i helvetet Tidningen Kulturens Carl Abrahamsson besöker Notting Hill Carnival i London och trängs bland hundratusentals människor. Välkommen till Notting Hill...

Av: Tidningen Kulturen | Bildreportage | 08 september, 2006

Gdansk - stad i skymning av Hans Evert René

Kopernikus, Schoupenhauer, Fahrenheit...

Av: Hans Evert René | Utopiska geografier | 01 juni, 2015

Kulturens förfall, enligt Oswald Spengler

Här finns inget varaktigt och allmängiltigt Kulturens förfall, enligt Oswald Spengler Finns det plats för den fria anden i dagens samhälle? Vårt rotlösa irrande på jakt efter uppmärksamhet, status och bekräftelse - ...

Av: Mattias Indy Pettersson | Essäer om samhället | 25 april, 2010

Det svenska flygvapnet under det kalla kriget

Under det kalla krigets tid - 1945 till 1989 - omkom 600 personer inom det svenska flygvapnet. Framförallt var det unga människor som offrade sina liv för den svenska försvarsmakten ...

Av: Hans-Evert Renérius | Reportage om politik & samhälle | 16 maj, 2014

Carl Abrahamsson Foto Andrew McKenzie

All konstnärlig verksamhet bottnar i en neuros

Tidningen Kulturens Thomas Wihlman intervjuar den mångsidige regissören Carl Abrahamsson.

Av: Thomas Wihlman | Filmens porträtt | 22 april, 2016

Serbiska Vinča var Europas första "stad"

Det som gör Vinča i Belgrads trakt till en sådan spännande och fascinerande plats är de faktum att boplatsen uppvisar många av de karaktäristika som vi idag anser synonymt med ...

Av: Jeremija Isakovič | Kulturreportage | 07 augusti, 2011

Ken Russell. En kärleksfull dödsruna

Bara några dagar efter Shelagh Delaneys död avled Ken Russell som en gång porträtterade henne i en sympatiskt opretentiös kortfilm, som jag skrev häromdagen. Han hade en brokig bakgrund, var ...

Av: Ivo Holmqvist | Filmens porträtt | 24 februari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts