22. Kjell

Kjell sjunker ner på stolen i hallen. Mor är död, inget kan ändra på det. Han börjar snöra på skorna som han nyss klivit ur. Döden kommer aldrig vid en ...

Av: Kjell | 11 maj, 2012
Lund har allt utom vatten

Några hjältar inom bokbranschen

  Några hjältar inom bokbranschen Nikanor Teratologen porträtterar de tre bokförlagen Murbräckan, Leopard och Historiska Media och deras utgivning under 2007. Det blir enligt min mening allt tydligare att det i Sverige ...

Av: Nikanor Teratologen | 25 september, 2007
Kulturreportage

Lars Gyllensten Foto lars Olsson cc by sa 3.0

Att vara på plats i sitt eget liv

Det är märkligt att vissa av parnassens och debattens giganter kommer, ser och sedan – helt plötsligt – tycks försvinna. Ett sådant sorgligt öde tycks mig drabbat den store, mångsidige ...

Av: Carsten Palmer Schale | 12 december, 2017
Kulturreportage

Barnens bokmässa 2011

Tårtkalas, vara med och lösa deckarfall och skapa en egen bilderbok var bara några av de aktiviteter som Bokmässan erbjöd för de små i år. På Barnens Torg inne på bokmässan ...

Av: Malin Roca Ahlgren | 28 september, 2011
Kulturreportage

Produktionsgruppen Ramaj. fr.v. Markus Granqvist, Nils Poletti, Lena Lindgren

Att alltid gå åt "fel håll"



"Äldreomsorgen i Övre Kågedalen" är en roman av Nikanor Teratologen som väckte och fortsätter väcka stor kalabalik bland förläggare och läsare. Det är kanske en av de mest radikala böcker som någonsin skrivits. Teratologen skonar ingen och ingenting i sin kritik av moderniteten. Nu har romanen blivit en föreställning. Pjäsen bär samma namn som romanen och spelas av Turteatern verksam i Kärrtorp utanför en Stockholm. Jag ställde några frågor till regissören Nils Poletti. 

Intervju med Nils Poletti


Gå alltid åt "fel håll". När den politiska teatern går åt ett håll gå åt det andra. (Annars blir allt lika trist.) Betona estetik som likvärdigt till ordet. (Annars kan man ju lika gärna skriva en bok.) Var överdjävulsk och syndig och reta gallfeber på moralister, puritaner och kappvändare. Ha kul och gör vad du vill, ska vara hela lagen.
Scenen

Scenen

Annons:

Du måste ha någonting italienskt i dig eftersom du heter Poletti...

Stämmer. Farfar.

Föreställningen Äldreomsorgen i övre Kågedalen har fått entusiastiska recensioner. Du måste känna dig stolt över ditt och dina kollegors arbete.

Ja, det är jag nästan alltid.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Varför blev du så intresserad av romanen?

Jag fick den rekommenderad av en vän som sa att jag skulle gilla den, sedan beskrev hon handlingen och jag tänkte att hon måste tro att jag är sjuk i huvudet. Sedan låg den på läshögen i två år fram till att jag inte "hade nåt bättre för mig". Läsningen blev extatisk. Jag har ursprung från Västerbotten på mammas sida och språket i boken, som ofta beskrivits som svårt, hittade jag lätt i min egen rytm, humorn var min egen, men främst var det sorgen, ensamheten och längtan som fanns bakom orden och i situationerna som fick mig att brinna i lustens sargade ljus. Det fanns bara ett att göra.

Jag vet att du, åkte till Västerbotten för att besöka platserna och kanske träffa Teratologen själv...

Jo, vi är tre i produktionsgruppen Ramaj (Markus Granqvist, Lena Lindgren och jag) som står bakom verket. Vi tre är gemensamma avsändare och hade en helt underbar tid i ett torp i Storkågeträsk, som var ett dödsbo varur vi inspirerades mycket scenografiskt. Tyvärr var inte Teratologen hemma, men vi åkte i snigelfart förbi hans hus som värsta Beverly Hills-turisterna. Det var kittlande och genant på samma gång, som bra konst brukar vara, och det är en känsla som boken också har för mig. Vi åkte också runt i områden som nämns i boken, men letade inte efter morfars gravsten för vi förstod liksom inte riktigt var den skulle ligga. Tips mottages gärna.

Dina skådespelare är väldigt duktiga, arbetar de med dig sedan länge?

Nä, fyra av fem är nya för mig, Hans Sandquist och Ramaj gjorde Carolus Rex i Riddarholmskyrkan i somras i ett samarbete mellan Dramaten och Kungliga Hovstaterna.

Även scenografin är vacker och symbolisk, den är inte bara en bakgrund, menar jag.

Den är allomfattande. Viljan att omges totalt i vår tolkning av Teratologens kosmos var viktig. Vi i Ramaj är väldigt angelägna att visa att talteatern kan slita sig från ordfixeringen och därmed erbjuda en betoning på storslagen estetik.

Vilken är Polettis estetiska "filosofi"?

Gå alltid åt "fel håll". När den politiska teatern går åt ett håll, gå åt det andra. (Annars blir allt lika trist.) Betona estetik som likvärdigt till ordet. (Annars kan man ju lika gärna skriva en bok.) Var överdjävulsk och syndig och reta gallfeber på moralister, puritaner och kappvändare. Ha kul och gör vad du vill, ska vara hela lagen.

Tycker du att teater som språk kan bli starkare än film och dans till exempel? Jag ser en dos "grymhet" à la Artaud i det du gör, men Artaud och senare Grotowski talade om skådespelarens kropp som skulle gå genom en metamorfos och bli någonting heligt. Kan en teater som baseras på litteraturen vara "grym"?

Teater gör vissa saker bättre, film och dans likaså, det beror så på vad man söker. Dans saknar ofta humor säger jag som lekman, filmen är ofta stöpt i en slags kladdig realism, teater kan vara friare men är också bunden i sina förutsättningar. Söker man grymhet är det också så subjektivt att jag varken kan säga bu eller bä. Egentligen är väl musikal den ultimata scenkonstformen, men det är som oftast träck som görs och värms på i micron om och om igen.

Ska ni turnera med Äldreomsorgen i övre Kågedalen? Det skulle vara roligt att kunna se det i Umeå eller i Vaasa...

Nä. Det är en omöjlighet. Den är inbyggd i huset och tog tolv veckor heltid att bygga. Tyvärr.

Guido Zeccola

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

The Waste Land och vansinnet. Kampen mellan det moderna och det klassiska

These fragments I have shored against my ruinsWhy then Ile fit you. Hieronymo’s mad againe. (T.S. Eliot. The Waste Land) Året är 1922 och T.S. Eliots diktsamling The Waste Land har precis kommit ut. Europa ...

Av: Anna Nyman | Essäer om litteratur & böcker | 23 april, 2012

Hett som i helvetet

Notting Hill Carnival 2006: Hett som i helvetet Tidningen Kulturens Carl Abrahamsson besöker Notting Hill Carnival i London och trängs bland hundratusentals människor. Välkommen till Notting Hill...

Av: Tidningen Kulturen | Bildreportage | 08 september, 2006

En intervju med Solomon Burke

Robert Cray, Solomon och Ike Turner. Bild: www.thekingsolomonburke.com En Intervju med Solomon Burke Solomon Burke började sin musikaliska karriär med gospel. På det tidiga 1960-talet gick han över till mer "jordnära ...

Av: Mattias Bergqvist | Musikens porträtt | 30 april, 2009

Bild: Guido Zeccola

Ambivalenta tillstånd

Jag vill fortsätta att bjuda in till mitt poetiska universum där vi kan mötas och utforska det fragmentariska och ambivalenta inom poesins bildspråk och detta i en väv av egen ...

Av: göran af gröning | Utopiska geografier | 31 juli, 2015

Underkastelse och revolt: sado-masochism i Charlotte Brontës Jane Eyre

Illustratuion: Man Ray En uppenbar risk med det okritiska återgivandet av färdigtuggade kunskaper kan illustreras med de välvilliga men likväl felaktiga läsningar av som gjorts av Charlotte Brontës Jane Eyre ...

Av: Björn Kohlström | Essäer om litteratur & böcker | 15 augusti, 2008

Strindbergs stegräknare

Strindberg med döttrarna Karin och GretaTommy Åberg om Strindberg, Siri von Essen och Första tanden Herrn i Strindbergs Första varningen erkänner för Frun att han känner sig löjlig. Lite löjlig för ...

Av: Tommy Åberg | Essäer om litteratur & böcker | 16 september, 2008

Till minnet av dem som stannade häruppe

 Foto:Niels Hebert Till minnet av dem som stannade häruppe Den Kungliga Järnvägsstyrelsen reste vården år 1923. Men vilka är det som hedras? Niels Hebert tittar närmare på de döda häruppe. Malmvagnarnas bromsar skriker ...

Av: Niels Hebert | Essäer om samhället | 04 december, 2007

Ett anständigt liv? Romernas situation i Sverige

På teve visas ett program om de sju dödssynderna, varav likgiltigheten är en. Mötet människor emellan inrymmer ett hopp om att bli förstådd. Utan förståelse infinner sig likgiltigheten, man ...

Av: Lilian O. Montmar | Essäer om samhället | 23 februari, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.