Frida Andersson, ”Ett hjärta av guld”. Foto och grafik: Julia Ingo.

Intervju: Frida Andersson

En och annan finlandssvensk artist, skådespelare eller annan kulturarbetare söker sig till Sverige, kanske främst för att nå en större publik. En av dem är sångerskan och låtskrivaren Frida Andersson.

Av: Thomas Wihlman | 25 april, 2016
Musikens porträtt

Det var en slump

Vi hade handlat båda två men i olika affärer. Mina kassar var fyllda med mat och hans med vin och en flaska vodka. Vi hade inte sett varandra på fjorton ...

Av: Björn Augustson | 12 januari, 2012
Gästkrönikör

Veckan från hyllan, Vecka 34-2012

Det rasar just nu en initierad debatt om Raoul Wallenberg. Var han verkligen en sådan hjälte, romantiseras han inte helt oförtjänt? Var det i själva verket inte så att det ...

Av: Gregor Flakierski | 18 augusti, 2012
Veckans titt i hyllan

Dagbok från en filmfestival

Parker Posey och Zoe Cassavetes. Foto: Carla Hagberg   Göteborgs årliga filmfest kändes mer filmfestival än någonsin. Lite ”Alla Var Där” stämning över det hela. Kulturenreportern och festivalanhängaren Joel var på plats för att få ...

Av: Joel Carlund | 21 februari, 2008
Essäer om film

Foto:  Lisebergsteatern

Vi på Saltkråkan



Vi på Saltkråkan utspelar sig på en idyllisk ö i Stockholms skärgård, så väl när uppsättningen tar plats på Lisebergsteatern som i den (fantastiska) tv-serien från 1964. Ensemblen och regissören har tagit fasta på samma element som återfinns i tv-serien och publiken känner igen sig direkt, i allt ifrån det klassiska lyftet av matbordet som familjen Melkersson gör till den stora Sankt Bernhardshunden Båtsman. 
Kålle Gunnarsson har lyckats med konststycket att regissera både barn och djur och få det att fungera på scen.
Foto:  Lisebergsteatern

Foto: Lisebergsteatern

Vi på Saltkråkan
Regi: Kålle Gunnarsson
Medverkande: Med blandad ensemble på Lisebergsteatern

Barnteater i Göteborg

Publiken har roligt under pjäsens gång, även om pjäsen är runt två timmar lång, uppdelat på två akter och majoriteten av publiken är runt sju-åtta år. Däremot uppleves tempot i föreställningen som segt och trots att det händer saker med jämna mellanrum för att hålla publiken alert händer det få saker som för handlingen framåt. Exempelvis sker det ett par scenbyten som tar ett par sekunder för att det ska göras ett enkelt replikskifte som lika gärna hade kunnat placeras i den föregående miljön.

Scenbytena sker i övrigt relativt smidigt med teknikens under och scenbilden är pittoresk skärgård rakt igenom. Dessutom innehåller scenografin en pool som agerar sjö, den används flitigt både av badande skärgårdsgäster och vid Farbror Melkers klassiska bad med kläderna på.

Ytterligare en faktor som gör uppsättningen bitvis skev är att språkbruket delvis stämmer överens med tidsperioden pjäsen är förlagd till, däremot låter det emellanåt lite för upphöjt och inte så naturligt man kanske kunnat önska. Samt det faktum att pjäsen ger ett glättigt intryck och tar inte allvaret som ändå förekommer i historien på allvar, kanske beror det på målgruppen, eller på en föreställning om att en föreställning om figurerna på Saltkråkan måste vara rolig hela tiden.

Avsaknaden av allvaret gör dock uppsättningen lite haltande, exempelvis förekommer det en sekvens av scener där Båtsman anklagas för att ha bitit ihjäl Jocke, Pelles kanin vilket tillslut visar sig vara en felaktig anklagelse, men det finns ändå ett visst allvar i tv-seriens motsvarande ögonblick som uteblir här, vilket får till konsekvens att publiken inte riktigt förstår vad som händer.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Skådespelarna gör överlag ett bra jobb med att gestalta de kända karaktärerna från Saltkråkan. Framförallt barnskådespelarna utmärker sig lite extra precis som i tv-serien, för även i den här uppsättningen spelas alla barnkaraktärer av barn. Dock spelar vissa ungdomar även vuxna, vilket ytterligare bidrar till att det är svårt att få grepp om vissa scener, trots att helheten går fram ändå.

Och Kålle Gunnarsson har lyckats med konststycket att regissera både barn och djur och få det att fungera på scen.

Som helhet håller manuset och historien fortfarande. Men, den avancerade scenografin känns delvis överflödig och allvaret hade gärna fått betonas i större utsträckning.

Kajsa Ljusegren

Ur arkivet

view_module reorder
Carl-Henning Wijkmark. Foto: Carl-Henning Wijkmark

”Allting har ett pris, bara människan har ett värde”

Min första kontakt med Carl-Henning Wijkmark blev läsningen av "Dressinen", där efter kom "Jägarna på Karinhall" följd av "Den svarta väggen", "Den moderna döden" som redan är en klassiker och ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 09 november, 2015

Sceniska rum: Scener från Odenplan. I samtal med John Jakobsson, konstnär

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär ...

Av: Anders Nilsson | Reportage om scenkonst | 20 juli, 2014

Illustratör: Signe Collmo

Vad är upplysning?

Är arbetare och tänkare synonymer? Var det upplysningsidealet? Tänka för sig själv? Betrodd i sina hållningar; Principfast? Hinner den unge studenten eller äldre professorn tänka för sig själv? Behålla sina ...

Av: Arsho | Essäer om politiken | 09 juli, 2015

Janne Karlssons satyr

Jag heter Janne Karlsson, född 1973 och bosatt i Linköping med mina två söner. Jag är förmodligen Sveriges mest refuserade serietecknare. Möjligen beror detta lite på att jag förmodligen även är sveriges ...

Av: Janne Karlsson | Utopiska geografier | 06 december, 2010

Turism som draglok

Det är lika bra att erkänna från början. Jag är ett turistiskt freak. Det innebär att jag sällan kan resa utan att turism som fenomen spökar i bakgrunden av mina ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 30 juli, 2012

En supernova av ljud

Tidningen Kulturen ger sig ut i den inre rymden och möter ljudpsykonauterna i Vrakets Position. Även om man är helt omgiven av musik kan man ibland känna en saknad. En diffus ...

Av: Peter Sjöblom | Musikens porträtt | 17 februari, 2014

Svenska bilderbokskonstnärer från Adelborg till Adbåge

Barn har en inneboende drivkraft att upptäcka världen. Ordens magi i sagor och berättelser är viktiga för utvecklingen. Olika tider har gett olika svar på frågan vad en barnbok är ...

Av: Lena Månsson | Essäer om konst | 31 juli, 2013

To former for frihet

Dette essayet er om to former for frihet. Den ene beskriver jeg med ‘frihet fra’, mens den andre formen for frihet beskriver jeg med ‘frihet til’. I et stort antall ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 04 juni, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.