Förlustens svarta geografi - David Goodis och skymningens underland

David Goodis var, underligt nog, en av de första amerikanska noirförfattarna som jag läste. Underligt, i alla fall utifrån en svensk horisont; Goodis har aldrig översatts till ...

Av: Nanok | 12 april, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Dataspelet E.T Atari funna på en soptipp i New Mexico.

Dödliga böcker och filmer med förbannelser

Den sista kopian av stumfilmen London After Midnight (1927) brann upp 1967 men i TV-serien Whitechapel dyker den upp igen. Serien som gick i fyra säsonger mellan 2009 och 2013 handlar ...

Av: Mathias Jansson | 07 februari, 2016
Kulturreportage

Erik Jorpes

Ett märkligt åländskt läkaröde

En ung åländsk läkare kom att kom att spela märkliga roll i det röda upproret som inleddes i Finland i januari1919. Erik Jorpes från Kökar hamnade på den röda ...

Av: Rolf Karlman | 31 januari, 2017
Essäer om politiken

Ett litteratöröde

Ett litteratöröde Litterär berömmelse är en vansklig historia. De flesta av dagens "namn" är snart glömda eller förvandlade till anekdoter i litteraturhistoriens marginal. Den en gång uppburne Gustaf af Geijerstam lever ...

Av: Göran Lundstedt | 26 april, 2007
Essäer om litteratur & böcker

Teater: Hopsnackat; Regi: Martha Vestin



Det stora i det lilla. När snusdosan symboliserar ordet

Christer Flodin, Emma Larsson och Jesper Gester i Hopsnackat. Foto Beppe ArvidssonHopsnackat
Av Frances Tuuloskorpi
Regi: Martha Vestin
Medverkande: Christer Flodin, Emma Larsson och Jesper Gester
Folkrörelselinjen ABF Stockholm

Med små, sparsamma medel lyckas de tre skådespelarna i Hopsnackat på ett såväl dramatiskt som roligt sätt gestalta en mängd situationer på arbetsplatser. Uppsättningen bygger på en behändig antologi med samma titel, en samling berättelser från arbetsplatser som alla utgör mer eller mindre uppmuntrande historier och erfarenheter från en hård arbetsmarknad. Boken är tillsammans med efterföljaren Hopskrivet början till en serie böcker som ger människor i arbetslivet möjlighet att berätta om sina arbetsvillkor. Tydligt är att berättelserna uppmanar till aktivitet och samarbete, gemenskap och kamratskap: nu har något av innehållet fått liv på scenen.

Uppsättningens rekvisita är mycket enkel: bord, stolar, kaffekoppar, en kassettradio och en termos. Mössor med texten "Stockholms sopgubbar" åker på och av. Inga mikrofoner, ingen scen. Inte heller något smink, tycks det som. Men vad ska dessa aktörer med en massa bling-bling? De klarar sig utmärkt med egna röster, samspel och excellenta gestaltningar där rollbytena sker sekundsnabbt, i steget, och publiken hänger med. Spelet är tydligt, kraftfullt och trovärdigt.

Det ser ut som om handlingen inspirerats av den medeltida novellsamlingen Decamerone, som handlar om ett sällskap som flyr från ett pestsmittat Florens och fördriver tiden ute på landsbygden med att berätta historier. Här handlar i stället grundberättelsen om en spontan sittstrejk orsakad av felaktiga (för låga) löneutbetalningar inför midsommar. De tre strejkande "sopgubbarna" berättar om sina erfarenheter av olika jobb medan de strejkar och förhandlingar puttrar på annat håll.

I Flugornas herre, Goldings roman om pojkarna som hamnar på en öde ö och försöker hålla fast i någon sorts civilisation, är en av reglerna att låta en i taget ha ordet. Som en symbol för rätten att tala och skyldigheten för de andra att lyssna används en snäcka som talaren får hålla i. De tre strejkande har minst lika svårt som pojkkollektivet på ön att låta bli att överrösta varandra och kommer överens om att låta en snusdosa gå runt som symboliserar ordet.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Men det finns flera kulturella blinkningar. Hanna från Arlöf, som vissa av oss minns från Nationalteatern, dyker upp med sin minnesvärda fläkt och piggar upp publiken. Skådespelarna talar också direkt till publiken och använder den/oss på flera olika sätt. Det finns ingen möjlighet att somna eller sitta likgiltig. Plötsligt befinner man sig som medverkande och hojtande på ett möte, eller som röstande med röda, gula och gröna plastbrickor i en meningslös enkät som vi känner igen från diverse fackmöten med meningslös avledning och sysselsättning som skapar ointressant statistik.

Hopsnackat är ett anspråkslöst och välspelat drama, innehållsrikt och med ett tydligt budskap som når fram. Om man måste komma med någon invändning skulle det vara strejkens upplösning som verkar vara något lättvindig.

Stefan Estby

 

Ur arkivet

view_module reorder

”Jag hoppas du ligger vaken som jag” Om Karin Boyes brev

Pia-Kristina Garde har varit på detektivjakt efter brev och information om den mytomspunna Karin Boye i många många år. 2011 gav hon ut en bok, Karin Boye och människorna omkring ...

Av: Mats Myrstener | Essäer om litteratur & böcker | 13 september, 2013

En dikt av Bianca Olsson

Bianca Olsson går just nu på Westerdals School of Communication (WSoC) som ligger i Oslo, men är själv svensk - bördig från Göteborg. Hon säger själv att hennes språk förändrats ...

Av: Bianca Olsson | Utopiska geografier | 23 Maj, 2011

Anna Quirentia Nilsson Public Domain Wikipedia

Från Ystad till Hollywood - Anna Quirentia Nilsson

Andy Warhols färgglada porträtt av Greta Garbo auktioneras ut för en stor summa, ser jag på nätet, och på frimärket för utlandsportot (14 kr) finns Ingrid Bergmans vackra profil, träffsäkert ...

Av: Ivo Holmqvist | Filmens porträtt | 18 mars, 2016

Feminism och nazism: Elin Wägner och John Landquist

Elin Wägner (1882-1949), mitten av 1920talet. Foto: okänd Det var i den lilla skånska semesterorten Arild det hela började. Vid denna tid var det idylliska Arild en mycket populär sommarort, inte ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 15 augusti, 2008

Skräcken i kulturens hjärta

- Jag har en del demoner att bearbeta. Alla skräcktavlor porträtterar mina egna demoner - de är inte bra skrämmande för skräckens skull, alla demoner har namn och en betydelsefull ...

Av: Mathias Jansson | Konstens porträtt | 14 oktober, 2009

Isak Serholt

Tre dikter av Isak Serholt

Mitt namn är Isak Serholt och är 28 år. Jag bor i en liten by utanför Göteborg med min fru och mitt ett år gamla barn. Jag jobbar som snickare och fyller ...

Av: Isak Serholt | Utopiska geografier | 05 Maj, 2017

Carl Abrahamsson och verklighetens absurda teater

Såsom en vulkan är Carl Abrahamssons hjärna, full av brinnande ädelstenar. Alla dessa idéer och projekt gör honom till en mångsysslande artist. Men Carl är också en mycket kontroversiell person ...

Av: Guido Zeccola | Övriga porträtt | 16 september, 2010

"Kritikernas kritiker" - ny konstform bringar förtjusning och förtret

Jag sällar mig minsann till alla andra tyckare som i detta nu besätter varenda blank ruta där man kan få in en stavelse eller två. Jag njuter av att kommentera ...

Av: Linda Bönström | Essäer om litteratur & böcker | 28 januari, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.