Hans O Sjöstrom. Kalkyl

Hans O Sjöström född 1939, före detta journalist, verksam som översättare. Har skrivit och utgivit tre romaner, fyra böcker med sakprosa och arbetat med Folket i Bild/Kulturfront och gör det ...

Av: Hans O Sjöström | 03 februari, 2014
Utopiska geografier

Tvål, ljus och oljemålningar i C.D. Friedrichs barndomshem

Han var svensk och hans föräldrar kokade tvål och stöpte ljus i källaren. Här på Lange Straße 57 mitt i centrum av Greifswald föddes Casper David Friedrich den 5 september ...

Av: Mathias Jansson | 16 september, 2014
Essäer om konst

Soap&Skin - Lovetune For Vacuum

Bakom Anja Plaschgs väldoftande och mjuka artistnamn döljer sig en mörk melankoli som konsekvent byggs upp låt efter låt på hennes starka debutalbum från förra året, Lovetune For Vacuum. Om ...

Av: Simon Henriksson | 24 februari, 2010
Musikens porträtt

Inget är så rött som färskt blod i snö

Detta är början på en trilogi - Röd som blod, Vit som snö,Svart som ebenholts. Alla som kan sin Snövit känner igen ramsan--- den gravida sagodrottningen önskade sig ett barn ...

Av: Belinda Graham | 21 oktober, 2014
Essäer

Teater: Hopsnackat; Regi: Martha Vestin



Det stora i det lilla. När snusdosan symboliserar ordet

Christer Flodin, Emma Larsson och Jesper Gester i Hopsnackat. Foto Beppe ArvidssonHopsnackat
Av Frances Tuuloskorpi
Regi: Martha Vestin
Medverkande: Christer Flodin, Emma Larsson och Jesper Gester
Folkrörelselinjen ABF Stockholm

Med små, sparsamma medel lyckas de tre skådespelarna i Hopsnackat på ett såväl dramatiskt som roligt sätt gestalta en mängd situationer på arbetsplatser. Uppsättningen bygger på en behändig antologi med samma titel, en samling berättelser från arbetsplatser som alla utgör mer eller mindre uppmuntrande historier och erfarenheter från en hård arbetsmarknad. Boken är tillsammans med efterföljaren Hopskrivet början till en serie böcker som ger människor i arbetslivet möjlighet att berätta om sina arbetsvillkor. Tydligt är att berättelserna uppmanar till aktivitet och samarbete, gemenskap och kamratskap: nu har något av innehållet fått liv på scenen.

Uppsättningens rekvisita är mycket enkel: bord, stolar, kaffekoppar, en kassettradio och en termos. Mössor med texten "Stockholms sopgubbar" åker på och av. Inga mikrofoner, ingen scen. Inte heller något smink, tycks det som. Men vad ska dessa aktörer med en massa bling-bling? De klarar sig utmärkt med egna röster, samspel och excellenta gestaltningar där rollbytena sker sekundsnabbt, i steget, och publiken hänger med. Spelet är tydligt, kraftfullt och trovärdigt.

Det ser ut som om handlingen inspirerats av den medeltida novellsamlingen Decamerone, som handlar om ett sällskap som flyr från ett pestsmittat Florens och fördriver tiden ute på landsbygden med att berätta historier. Här handlar i stället grundberättelsen om en spontan sittstrejk orsakad av felaktiga (för låga) löneutbetalningar inför midsommar. De tre strejkande "sopgubbarna" berättar om sina erfarenheter av olika jobb medan de strejkar och förhandlingar puttrar på annat håll.

I Flugornas herre, Goldings roman om pojkarna som hamnar på en öde ö och försöker hålla fast i någon sorts civilisation, är en av reglerna att låta en i taget ha ordet. Som en symbol för rätten att tala och skyldigheten för de andra att lyssna används en snäcka som talaren får hålla i. De tre strejkande har minst lika svårt som pojkkollektivet på ön att låta bli att överrösta varandra och kommer överens om att låta en snusdosa gå runt som symboliserar ordet.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Men det finns flera kulturella blinkningar. Hanna från Arlöf, som vissa av oss minns från Nationalteatern, dyker upp med sin minnesvärda fläkt och piggar upp publiken. Skådespelarna talar också direkt till publiken och använder den/oss på flera olika sätt. Det finns ingen möjlighet att somna eller sitta likgiltig. Plötsligt befinner man sig som medverkande och hojtande på ett möte, eller som röstande med röda, gula och gröna plastbrickor i en meningslös enkät som vi känner igen från diverse fackmöten med meningslös avledning och sysselsättning som skapar ointressant statistik.

Hopsnackat är ett anspråkslöst och välspelat drama, innehållsrikt och med ett tydligt budskap som når fram. Om man måste komma med någon invändning skulle det vara strejkens upplösning som verkar vara något lättvindig.

Stefan Estby

 

Ur arkivet

view_module reorder

Bland avatarer och självmord

Den polske regissören Jan Komasas debutlångfilm ”Suicide Room” – som har presenterats vid flera tillfällen i Stockholm, bland annat av den polska filmfestivalen Kinoteka, under Stockholms filmfestival och nu senast ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 14 juni, 2012

Andy Warhol, Velvet Underground och Ron Nameth

I samband med att Fotografiska i Stockholm i början av 2011 visar en utställning om Andy Warhols (och Velvet Undergrounds) "Exploding Plastic Inevitable"-show 1966-1967 tillåter vi oss här en liten ...

Av: Carl Abrahamsson | Konstens porträtt | 12 januari, 2011

Dataspel som konst

I USA finns det många förespråkare, med professor Henry Jenkins från MIT i spetsen som menar att dataspel är en konstform, precis som litteratur, film och bildkonst. Man kan väl ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 14 december, 2008

Om Kazuo Ishiguro

Sitt namn till trots hör Kazuo Ishiguro till den nu drygt medelålders generationen av engelska författare där många för övrigt kommer från länder och städer långt bortom det förenade kungadömet ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 05 oktober, 2017

Nike från Samothrake och Gunnar Ekelöf

NikeI år är det fyrtio år sedan Gunnar Ekelöf dog, i mars 1968, ett par månader före studentupproret. På Svenska Institutet i Kavalla, som i likhet med Neapel under antiken ...

Av: Carina Waern | Essäer om litteratur & böcker | 25 september, 2008

Foto: Emma Fäldt

Han vandrade bort sin livskris

Det var en blåsig och kall novemberdag. Johan, då 34 år, promenerade runt i sin brors trädgård och funderade över hur han skulle gå vidare med livet. Han hade de ...

Av: Emma Fäldt | Resereportage | 31 Maj, 2015

Skärgårdsdeckarna

Skärgårdsdeckare kan man väl kalla den nya kriminalgenren i Camilla Läckbergs efterföljd. I fjol debuterade Viveca Sten med en deckare, där det mördades på och kring Sandhamn i Stockholms skärgård. Hennes ...

Av: Bengt Eriksson | Essäer om litteratur & böcker | 17 juni, 2009

Då möjligheterna inte alltid fanns

Min morfar, Georg, började arbeta och röka ungefär samtidigt. Med en cigarett vilset hängande i mungipan gick han med osäkra steg, tillsammans med de andra arbetarna, genom Svenska kullagerfabrikens mörka ...

Av: Björn Augustson | Kulturreportage | 20 januari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.