Förlustens svarta geografi - David Goodis och skymningens underland

David Goodis var, underligt nog, en av de första amerikanska noirförfattarna som jag läste. Underligt, i alla fall utifrån en svensk horisont; Goodis har aldrig översatts till ...

Av: Nanok | 12 april, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Dataspelet E.T Atari funna på en soptipp i New Mexico.

Dödliga böcker och filmer med förbannelser

Den sista kopian av stumfilmen London After Midnight (1927) brann upp 1967 men i TV-serien Whitechapel dyker den upp igen. Serien som gick i fyra säsonger mellan 2009 och 2013 handlar ...

Av: Mathias Jansson | 07 februari, 2016
Kulturreportage

Erik Jorpes

Ett märkligt åländskt läkaröde

En ung åländsk läkare kom att kom att spela märkliga roll i det röda upproret som inleddes i Finland i januari1919. Erik Jorpes från Kökar hamnade på den röda ...

Av: Rolf Karlman | 31 januari, 2017
Essäer om politiken

Ett litteratöröde

Ett litteratöröde Litterär berömmelse är en vansklig historia. De flesta av dagens "namn" är snart glömda eller förvandlade till anekdoter i litteraturhistoriens marginal. Den en gång uppburne Gustaf af Geijerstam lever ...

Av: Göran Lundstedt | 26 april, 2007
Essäer om litteratur & böcker

Radioteatern: Ökenkrönikörer, regi: Sisela Lindblom



Jag, jag, jag och nya glassmaker

Vad rapporterar vi egentligen om från öknen och varför? Foto Benutzer Ekian WikiÖkenkrönikörer
Manus och regi: Sisela Lindblom
Ljud: Frida Englund
Medverkande: Ann Petrén, Liv Mjönes, Alexandra Rapaport, Ralph Carlsson, Per Sörberg,
Jimmy Lindström
Radioteatern

I krönikeöknen vandrar ökenkrönikörerna och söker material till krönikorna de ska skriva, de djupa tankarna om vår samtid; ”det finns en berättelse under lager och lager av skitprat”.

Sissela Lindblom slog igenom stort med romanen ”De skamlösa” 2007 som följdes av den så kallade handväskdebatten (vilken kom att koncentreras till huruvida det var rätt eller skamlöst av välbärgade kvinnor att skaffa sig svindyra väskor).

Radiopjäsen behandlar samma teman om konsumtionskritik, den moderna ytligheten och självbespeglingen. Det är en allegori över dagens medielandskap med bloggare, ”twitterstormar”, reklammakare och skribenter som vill lyfta de ”viktiga frågorna”. Eller kanske bara visa upp sig själva? Jaget i pjäsen träder fram som en Alice i Underlandet och deklarerar att hon är där för att hon är en stridbar person. ”Jag blir till där det bränner. Eller jag har inga pengar.”

Medan hon försöker hitta ett ämne till sin krönika störs hon av andra symbolfigurer: den jagfixerade som går runt och låter ”Jag jag jag” innan hon fortsätter med någon banal iakttagelse eller ihågkommelse om sig själv. Den nutidsorienterade som alltid vet vad som är inne och typiskt för stunden. Den högtidlige som svänger sig med arkaiska snirkligheter och verkar intressant men som bara lyssnar på sig själv. Och hela tiden görs det reklam för nya sorters glass, både försåtligt och högljutt. Ett reklamparasoll med glassnamn ger ändå bra skugga och trendsetters får gratis glass. Man kan tyda krönikörens vila under parasollet som att hon säljer sig eller att reklamen numera finns överallt och är omöjlig att undvika.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det är som en saga för vuxna med surrealistiska ordlekar och ljud. En kakafoni av röster symboliserar mediebruset, alla texter på Internet. Jag-personen undviker Bloggberget där de samlas framåt kvällen, alla dessa bloggare som kanske håller på att göra hennes krönikeskrivande till en obsolet konstform. Hon är ju en av dem som vill tala om viktiga frågor som miljöförstöring och fattiga barn fast den högtidlige somnar och den nutidsorienterade svarar att det är inte längre intressant.

Är krönikeöknen en ”arena för betydelsefulla strider” eller bara en spegel, ”en yta där vi ser oss själva glänsa”?  Det sägs ju att ”gammelmedia” tappat greppet och att opinionsbildningen numera sker i just bloggossfären. Journalistiken som sådan ifrågasätts: Behövs reportrar och tidningar när nyheter pytsas ut så mycket snabbare på någon sajt? Finns det någon arena för professionella skribenter nu när alla kan skriva? Sissela Lindbloms ”Ökenkrönikörer” kan ses som ett inlägg i den debatten, ett inlägg med glimten i ögat. Den bjuder inte bara på skratt för stunden, åt finurliga formuleringar och lustigheter, utan väcker många tankar som man bär med sig efteråt. Om skrivkonstens framtid, den moderna människans självcentrering och nästa säsongs nya smaker på glass handlar denna pjäs.

Pia Lindestrand

 

Ur arkivet

view_module reorder

”Jag hoppas du ligger vaken som jag” Om Karin Boyes brev

Pia-Kristina Garde har varit på detektivjakt efter brev och information om den mytomspunna Karin Boye i många många år. 2011 gav hon ut en bok, Karin Boye och människorna omkring ...

Av: Mats Myrstener | Essäer om litteratur & böcker | 13 september, 2013

En dikt av Bianca Olsson

Bianca Olsson går just nu på Westerdals School of Communication (WSoC) som ligger i Oslo, men är själv svensk - bördig från Göteborg. Hon säger själv att hennes språk förändrats ...

Av: Bianca Olsson | Utopiska geografier | 23 Maj, 2011

Anna Quirentia Nilsson Public Domain Wikipedia

Från Ystad till Hollywood - Anna Quirentia Nilsson

Andy Warhols färgglada porträtt av Greta Garbo auktioneras ut för en stor summa, ser jag på nätet, och på frimärket för utlandsportot (14 kr) finns Ingrid Bergmans vackra profil, träffsäkert ...

Av: Ivo Holmqvist | Filmens porträtt | 18 mars, 2016

Feminism och nazism: Elin Wägner och John Landquist

Elin Wägner (1882-1949), mitten av 1920talet. Foto: okänd Det var i den lilla skånska semesterorten Arild det hela började. Vid denna tid var det idylliska Arild en mycket populär sommarort, inte ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 15 augusti, 2008

Skräcken i kulturens hjärta

- Jag har en del demoner att bearbeta. Alla skräcktavlor porträtterar mina egna demoner - de är inte bra skrämmande för skräckens skull, alla demoner har namn och en betydelsefull ...

Av: Mathias Jansson | Konstens porträtt | 14 oktober, 2009

Isak Serholt

Tre dikter av Isak Serholt

Mitt namn är Isak Serholt och är 28 år. Jag bor i en liten by utanför Göteborg med min fru och mitt ett år gamla barn. Jag jobbar som snickare och fyller ...

Av: Isak Serholt | Utopiska geografier | 05 Maj, 2017

Carl Abrahamsson och verklighetens absurda teater

Såsom en vulkan är Carl Abrahamssons hjärna, full av brinnande ädelstenar. Alla dessa idéer och projekt gör honom till en mångsysslande artist. Men Carl är också en mycket kontroversiell person ...

Av: Guido Zeccola | Övriga porträtt | 16 september, 2010

"Kritikernas kritiker" - ny konstform bringar förtjusning och förtret

Jag sällar mig minsann till alla andra tyckare som i detta nu besätter varenda blank ruta där man kan få in en stavelse eller två. Jag njuter av att kommentera ...

Av: Linda Bönström | Essäer om litteratur & böcker | 28 januari, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts