Detalj ur omslaget till

Vad kan vi lära av Läsebok för folkskolan?

I ”Läsebok för folkskolan” – huvudlärobok för svenska skolbarn fram till 1960-talet – speglas tydligt hur ett samhälles rådande mentaliteter reproduceras när det gäller att smidigt infoga de unga i ...

Av: Björn Gustavsson | 13 juli, 2017
Björn Gustavsson

Jobbcoachen från Arbetsförmedlingen

Jag har aldrig träffat en sådan där jobbcoach från Arbetsförmedlingen som regeringen just nu satsar så stort på, men föreställer mig att deras uppgift går ut på att hjälpa människor ...

Av: Marja Beckman | 10 september, 2009
Gästkrönikör

Marco Missiroli. Foto Gian-Luca Rossetti

Skrivkonsten mellan väsentlighet och dikt

Marco Missiroli är född 1981 i Rimini men bor sedan många år tillbaka i Milano, där han givit ut flera böcker och fått prestigefulla priser som Premio Campiello, Premio Comisso ...

Av: Guido Zeccola | 07 november, 2014
Litteraturens porträtt

Från Harmonia Mundis cd

Jean-Philippe Rameau och baletten Les Indes galantes

;William Christie tolkar Jean-Philipppe Rameau i Paris nyöppnade konsertsal

Av: Eva-Karin Josefson | 04 augusti, 2017
Essäer om scenkonst

Radioteatern: Ökenkrönikörer, regi: Sisela Lindblom



Jag, jag, jag och nya glassmaker

Vad rapporterar vi egentligen om från öknen och varför? Foto Benutzer Ekian WikiÖkenkrönikörer
Manus och regi: Sisela Lindblom
Ljud: Frida Englund
Medverkande: Ann Petrén, Liv Mjönes, Alexandra Rapaport, Ralph Carlsson, Per Sörberg,
Jimmy Lindström
Radioteatern

I krönikeöknen vandrar ökenkrönikörerna och söker material till krönikorna de ska skriva, de djupa tankarna om vår samtid; ”det finns en berättelse under lager och lager av skitprat”.

Sissela Lindblom slog igenom stort med romanen ”De skamlösa” 2007 som följdes av den så kallade handväskdebatten (vilken kom att koncentreras till huruvida det var rätt eller skamlöst av välbärgade kvinnor att skaffa sig svindyra väskor).

Radiopjäsen behandlar samma teman om konsumtionskritik, den moderna ytligheten och självbespeglingen. Det är en allegori över dagens medielandskap med bloggare, ”twitterstormar”, reklammakare och skribenter som vill lyfta de ”viktiga frågorna”. Eller kanske bara visa upp sig själva? Jaget i pjäsen träder fram som en Alice i Underlandet och deklarerar att hon är där för att hon är en stridbar person. ”Jag blir till där det bränner. Eller jag har inga pengar.”

Medan hon försöker hitta ett ämne till sin krönika störs hon av andra symbolfigurer: den jagfixerade som går runt och låter ”Jag jag jag” innan hon fortsätter med någon banal iakttagelse eller ihågkommelse om sig själv. Den nutidsorienterade som alltid vet vad som är inne och typiskt för stunden. Den högtidlige som svänger sig med arkaiska snirkligheter och verkar intressant men som bara lyssnar på sig själv. Och hela tiden görs det reklam för nya sorters glass, både försåtligt och högljutt. Ett reklamparasoll med glassnamn ger ändå bra skugga och trendsetters får gratis glass. Man kan tyda krönikörens vila under parasollet som att hon säljer sig eller att reklamen numera finns överallt och är omöjlig att undvika.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det är som en saga för vuxna med surrealistiska ordlekar och ljud. En kakafoni av röster symboliserar mediebruset, alla texter på Internet. Jag-personen undviker Bloggberget där de samlas framåt kvällen, alla dessa bloggare som kanske håller på att göra hennes krönikeskrivande till en obsolet konstform. Hon är ju en av dem som vill tala om viktiga frågor som miljöförstöring och fattiga barn fast den högtidlige somnar och den nutidsorienterade svarar att det är inte längre intressant.

Är krönikeöknen en ”arena för betydelsefulla strider” eller bara en spegel, ”en yta där vi ser oss själva glänsa”?  Det sägs ju att ”gammelmedia” tappat greppet och att opinionsbildningen numera sker i just bloggossfären. Journalistiken som sådan ifrågasätts: Behövs reportrar och tidningar när nyheter pytsas ut så mycket snabbare på någon sajt? Finns det någon arena för professionella skribenter nu när alla kan skriva? Sissela Lindbloms ”Ökenkrönikörer” kan ses som ett inlägg i den debatten, ett inlägg med glimten i ögat. Den bjuder inte bara på skratt för stunden, åt finurliga formuleringar och lustigheter, utan väcker många tankar som man bär med sig efteråt. Om skrivkonstens framtid, den moderna människans självcentrering och nästa säsongs nya smaker på glass handlar denna pjäs.

Pia Lindestrand

 

Ur arkivet

view_module reorder
Karnevalståg från Moderna Museet 1968

Art Distribution – en omöjlig historia som fyller femtio år

Vi vet att vi lever i en värld där marknadskrafterna styr och ställer. Du måste, om du vill överleva, göra dig själv till ett varumärke, det vill säga om du ...

Av: Percival | Kulturreportage | 13 augusti, 2016

Bernadette och miraklet i Lourdes

Helgon finns i de flesta religioner och intresset för helgon har varit utbrett i alla tider. Inom olika kulturer har män och kvinnor betraktats som särskilt heliga och vördnadsvärda på ...

Av: Lena Månsson | Essäer om religionen | 25 maj, 2014

”Även en värld som skapar sig själv, måste en gång ha blivit skapad.”

Under en resa i Indien i december 1993, arrangerad av Samuel Strandberg i Samuel Travels, kom jag till den lilla staden Rishikesh, där Ganges flyter ut ur Himalaya. Att vi ...

Av: Erland Lagerroth | Övriga porträtt | 04 oktober, 2013

Ingen rädder för vargen här…

”Who´s afraid of Virginia Woolf”, Mike Nichols filmatisering av Edward Albees pjäs som nyss visades på TV 2 är väl mest känd för att Elizabeth Taylor som Martha och Richard ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om film | 16 september, 2017

Humanismens historia

Illustration: Joakim Ceder Humanismen och den kristna etiken lyfts ofta fram som grunden för det västerländska samhället. Religionshistorikern Christer Hedin ser närmare på dessa traditioner och deras betydelse för dagens samhälle.I ...

Av: Christer Hedin | Essäer om religionen | 08 januari, 2011

Ester Henning och den skapande kraften

”Jag är den största konstnären”, förkunnar Ester Henning för världen. I romanfantasin ”Drömmen om Ester” fascineras Anna Jörgensdotter av hennes motstånd och okuvliga konstnärliga kraft. Författaren har närmat sig ett ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 02 november, 2017

Regler og regelstyring

Innledning Eksempler på aktiviteter som er regelstyrt, er sjakk og fotball: I det tjuende århundre dukket det opp filosofer som hevdet at språk er regelstyrt (Austin; Searle).Ut fra en oppfatning om ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 12 juni, 2013

Att fullgöra den plågande plikten – industrimusikens roll för individen i samhället

Einstürzende Neubauten sade tidigt i sin karriär, långt före de hade blivit det romantiskt anlagda band de inte utan finnes är idag, och medan de fortfarande gjorde en musik som ...

Av: Peter Sjöblom | Essäer om musik | 14 oktober, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.