Goethes sommarhus i Weimar. Foto: Björn Gustavsson

Att resa till Weimar

Att befinna sig i Weimar är att befinna sig i en stad vars historia samtidigt är en väsentlig del av centraleuropeisk kulturhistoria. Sin litenhet till trots (idag 65 000 invånare) har ...

Av: Björn Gustavsson | 06 juni, 2015
Resereportage

Djur inom poesin

Djur och poesi hör absolut ihop. Konstigt vore det ju annars. Vi är själva djur, djur är poetiska i många bemärkelser, djur står oss nära. Under litteraturhistoriens gång har dock ...

Av: Carsten Palmer Schale | 21 februari, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Tomas Tranströmer med Modhir Ahmed.  Foto: Tokistar/Wikipedia

Tomas Tranströmers ögonblick av nåd

Tomas Tranströmer är död, 83 år gammal. En av vår tids stora poeter har lämnat oss. Hans dödsdag den 26 mars 2015 har blivit en sorgens dag. Både i Sverige ...

Av: Bo Gustavsson | 07 april, 2015
Litteraturens porträtt

Vem äger grönskan? – Att förvalta det gröna rummet

Runtomkring är stubbar. Buskar som skulle blommat. Träd som skulle slagit ut.Runtomkring mig är stubbar. Jag har inget lantställe. Det gröna rummet i staden Stockholm där jag bor, är min trädgård ...

Av: Syster Ehlisabel | 07 Maj, 2009
Gästkrönikör

Carl Abrahamsson

Den tänkande människan är TV-reklamens fiende

En smaskig dollardröm insvept i räntechiffong.Det finns många bra saker med att vara förälder, inte minst det att man måste vara på sin vakt mot idel skadligheter och hot. Medvetenheten om att hot föreligger skapar en vakenhet och ett slags kreativ aggression som tidigare kanske kunde kallas “fight or flight”-instinkt. Det är bra att vara i kontakt med den. Där tidigare fula gubbar och gummor lurade i parker och “knarklangare” gjorde detsamma på skolgårdarna, har föräldrar av idag dock nya problematiska saker att ta sig an.

Den största potentiella faran idag kommer från den kommersiella televisionen. Genom dessa kanalers snudd på ofattbart idiotiska programmering sjunker värderingar in i barn som saknar förmågan att kritiskt sålla bland alla “attraktiva” stimuli.

Dels är det programmeringen i sig som hotar: den ska vara attraktiv för reklamkunderna och därmed alltid söka minsta (läs: lägsta) gemensamma nämnare. Och dels är det reklamfilmerna, de som fragmenterar den redan motbjudande programmeringen. Summan av kardemumman är ett slags monsterfenomen. Man betraktar det hela och skrattar i nervös förfäran, som en ren försvarsmekanism. Allt är helt enkelt för dumt. På alla nivåer. Ingen pardon.

Den avtrubbade framtiden är redan här

Vad tittar vi på? Varför? Åt vad ägnar vi vår tid? Varför? Hur hanterar vi egen kritik inombords? Varför?Förhållandet mellan fiktion och verklighet tycks mer och mer glida in i en gråzon av “transparens”. Jag menar inte i mitt eget huvud, även om det säkert stämmer där också. Jag menar på den övergripande nivå där underhållning blivit en så integrerad del av folks verklighet och vardagsrutiner att man måste stanna upp lite och se efter vad det får för effekter – möjliga, faktiska, optimistiska, pessimistiska och kanske till och med profetiska.

Vad tittar vi på? Varför? Åt vad ägnar vi vår tid? Varför? Hur hanterar vi egen kritik inombords? Varför?

Och så vidare... En bra sak att börja med är att vi aldrig översköljts av så mycket fiktion som nu. Det i sig är ett faktum och inte en fiktion. Där tidigare litteratur och viss punktmarkerad salongskultur (teater- och biobesök, en och annan konsert) bjöd på välbehövliga vardagsavlastare och eskapismventilationer är situationen idag radikalt annorlunda.

Invertobraterna finns mitt ibland oss

altVi lever i en tidsålder där språket genomgår många förändringar, i princip alla till det sämre. På den lägsta nivån finner vi teknologiskt bottnande förenklingar, sms-språk, tangentbordsförkortningar o.s.v. På en lite högre nivå översköljs vi av "newspeak"-devalveringar av befintliga begrepp (ofta värdebegrepp). Och på en mer allmängiltig nivå kan vi konstatera globaliseringens språkliga baksida, som inte i huvudsak består av engelska i sig utan av slarvigt inkorporerade anglicismer.

Jag önskar att det funnes någon eller några man kunde hänga ut och straffa för allt detta, men det fungerar tyvärr inte så. Det är en generell malaise, i vilken språket är första offer. Det är dessutom alldeles för enkelt och lättköpt att stirra sig blind på detaljer eller särområden i dessa sammanhang (och att klaga på dem). Helheten är minst lika intressant och avslöjande.

Greve Zaroffs ande kan man tjäna storkovan på

altVill man nå fram till någon vars försvar är på topp eller i alla fall fungerar någorlunda finns det en metod som är bättre än andra: mekanisk avtrubbning. Genom att tjata och nöta och harva på med upprepningar mals ideal, normer och försvarsmekanismer ned, vilket lämnar fältet fritt för införsel av andras konstruerade ideal och normer. Och vips finns där en människa som förvisso inte ser ny ut på ytan men som på insidan önskvärt okritiskt förhåller sig positivt till det nya program hon precis fått.

Människan är människans varg

altDet finns inget djur i Sverige eller ens något annat levande fenomen som har ett så starkt symbolvärde som ulven. Det finns naturligtvis lika många perspektiv som det finns åsiktsgeneratorer och åsiktsfilter om det här, men en sak är säker: det finns inte speciellt många människor som är likgiltiga inför ulven och dess existens.
Notera att jag kallar djuret ulv. Jag menar "Canis Lupus" men föredrar att undvika ordet "varg". Inte för att vara märkvärdig utan snarare för att det är vad djuret heter: ulv. Ordet varg är egentligen ett syftande substantiv med en lång och knepig historia, som betecknar någon eller något som står utanför: en utstött brottsling, en regelbrytare, en "outsider". Konnotationerna är negativa utifrån den flock eller stam som stött ut personen eller fenomenet i fråga. Exempel är "mordvarg" (mördare) eller "brännvarg" (mordbrännare).

 

Vilken napp är din napp?

altOm vi kunde se all den strålning som omgärdar oss, skulle vi märka att det dominerande inslaget i vår miljö stammar från mobiltelefoner. Inte nog med att man måste lyssna till folks tjatter i offentliga miljöer (psykisk strålning). Själva tingestarna i sig strålar ut ofantliga mängder skadlig energi som är extremt ovälkommen (i alla fall i min värld). På detta själva mobiltelefonins infrastruktur, med sändarstationsstrålning även där och oändliga mängder infantil reklam vart man än vänder sig. "Vilken app är din app?" basunerades ut under hösten 2010 - det absoluta lågvattenmärket hittills.

Min första association var direkt till ordet napp. Folk använder ju sina mobiltelefoner i stor utsträckning som tröste- och snuttefiltar och "apparna" fyller ett konkret bling-behov i den dynamiken, liksom färgglada nappar i förhållande till riktiga tuttar. Det är en Ersatzfunktion som för många barn (och mobiltelefonanvändare) blir en besatthet och ett konkret artificiellt behov. Inte mycket mjölk i processat gummi. Inte mycket egentlig kommunikation i mobiltelefonerna.

Det är svårt att inte älska Prins Charles

 

altDet är svårt att vara rojalist i Sverige, inte sant? När det kommer republikaner och pekar finger åt vår nuvarande ätt, är det svårt att inte hålla med dem. Som så ofta, förväxlas dock ämbetet och funktionen med kungahusets nuvarande representanter. Men hur kunde allt gå så fel egentligen?

1809-10 var fruktansvärt mörka år för Sverige och då menar jag inte bara separationen från Finland och krigshoten. De första bernadottska turerna under ledning av agitatorn Carl Otto Mörner satte nya rekord i politisk manipulation (och var inte Karl XIIIs kronprins dödsfall tidigare 1810 redan en smula suspekt?), där det tidigare rekordet innehades av Drottning Kristina. Var det ett rent sammanträffande att både Bernadotte och Kristina var katoliker? Jean "Baptiste" Bernadotte blev ju "officiellt" lutheran, men ingalunda hans icke byxmyndiga fruga. Endast 13 år efter hennes ankomst började man ju rumstera om och bygga en katolsk kyrka i Stockholm! Oh la la!

Att sudda bort sitt liv ligger i tiden

altI en serie kallad "Digitalisera mera" lät en av våra största morgontidningar nyligen informera om fördelarna med att föra över musik från LP-skivor till datorn och att scanna av gamla fotonegativ, diabilder och fotokopior. Man tog upp samtidsargumenten med "delande" via datorer och "sociala nätverk" och gjorde sig lite lustig över diabildsvisningar och andra "föråldrade" sätt att visa bilder på. Detta paradigmskifte har gått mycket fort, som så mycket i vår samtid.

Mycket i artikeln om just fotografi var förutsägbart och förenklat, som vore den skapad av en PR-byrå och beställd av elektronikhandlarnas branschorganisation. Man fotograferar digitalt, allt annat är kufiskt. Det gamla finns inte längre men kan av nostalgiska skäl kanske scannas av. Och här håller jag med (även om det bär mig emot). Det är bra att scanna negativ och använda bilderna digitalt. Mörkrummet har blivit digitalt och det finns många fördelar med det. Men hur är det egentligen med själva bilden i sig? Kärnan? Ursprunget? Källan?

 

Ur arkivet

view_module reorder

Bilens dag

I dag, söndagen den 28 oktober är utnämnd till ”Bilens dag”. Yes meine Damen und Herren, i dag firas, eller vad man nu gör, ”Bilens dag”. Här kommer mitt bidrag till ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 28 oktober, 2012

Goethes sommarhus i Weimar. Foto: Björn Gustavsson

Att resa till Weimar

Att befinna sig i Weimar är att befinna sig i en stad vars historia samtidigt är en väsentlig del av centraleuropeisk kulturhistoria. Sin litenhet till trots (idag 65 000 invånare) har ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 06 juni, 2015

”Sag mir wo die blumen sind” Marlene Dietrich -en blå ängel i byxor

Den gravt alkoholiserade divan sängliggande sedan åratal, tungt drogad, nu åldrande i sitt förfall, en mager kvinnan som levde i självvald ensamhet fjättrad vid sängen, plågad av njursvikt med cirkulationsproblem ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om film | 28 Maj, 2012

… Mot Bröderna Karamazov och det ”oroliga blodet.” (Del II)

Ännu en morgon med blicken sömnigt klar. Glad över att ha vaknat till ett vinterlandskap och min uppmärksamhet är ljudlös. Jag väntar på en stjärna, inte nattens utan den av ...

Av: Göran af Gröning | Essäer om litteratur & böcker | 08 februari, 2014

Strindberg, Rousseau och drömmen om kvinnan

Förhållandet mellan August Strindberg och hans "oförgätlige vän Rousseau" har av kritiken oftast behandlas utifrån de politiska och filosofiska tankar om samhället som präglade den svenske författaren. Men vad ...

Av: Fredrik Nordin | Litteraturens porträtt | 29 juni, 2011

En vänlig och hjälpsam, oppositionell skriftställare – Jan Myrdal blir 80 år den…

  Jan Myrdal. Foto: Maria Söderberg En vänlig och hjälpsam, oppositionell skriftställare – Jan Myrdal blir 80 år den 19 juli. Första gången såg jag honom bara på ryggen. Det var mitt ...

Av: Mikael Löwegren | Porträtt om politik & samhälle | 10 juli, 2007

Det moderna Japan granskas av Naomi Kawase

"An" är den japanska originaltiteln på "Under körsbärsträden". Originaltiteln betyder helt enkelt "bönpasta". Den svenska titeln må låta naturlyrisk och "typiskt japansk" för en svensk publik (körsbärsträd hör liksom ihop med ...

Av: Belinda Graham | Essäer om film | 01 januari, 2017

Innan dagen fortsätter

Jag skriver den 14 juli, min mors födelsedag. Hon skulle ha fyllt 104 år i dag. Skulle ha fyllt? Hemma finns en viktig tingest, en vacker, stilren fåtölj, vacker som sagt ...

Av: jan-ewert strömbäck | Gästkrönikör | 25 juli, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.