Holismer och reduktionismer

Holismen handlar i princip om att se all verklighet som en helhet (inte en delhet). Positivismen (som är den naturvetenskapliga förståelsens centrum och metod) handlar om att se - eller ...

Av: Carsten Palmer Schale | 13 maj, 2011
Essäer

Vårt lilla, lilla samhällsbygge

Häromdagen upplevde jag en skräckfilm. Åtminstone kändes det så när jag gick i iskylan mot kiosken för att se om den var öppen. Jag hade lånat min pojkväns mobiltelefon som ...

Av: Jessica Johansson | 10 december, 2012
Jessica Johansson

Fågelmataren, dokumentär-novell kring Svartån

  Bild: Hebriana Alainentalo En vit pickup krypkör på cykelbanan. Nedanför den snötäckta åbädden rasslar det sprött som glas när tunna flak törnar emot uddar av nyis. I klungor vid iskanten står ...

Av: Staffan Ekegren | 09 februari, 2009
Utopiska geografier

Ingen konst för taxar

 Olle Bærtlings Asamk, förslag till skulptur på Sergels torg, Stockholm, 1961. Ej genomförd. Skalenligt fotomontage av Albin Dahlström/Moderna Museet. Ingen konst för taxar – Carlsund och Baertling i storformat Det är en ...

Av: Ulf Stenberg | 27 november, 2007
Kulturreportage

Carl Abrahamsson

66 metagram för mycket - ett oavslutat kapitel i många delar.

Del 10

 

Ja, det kan man fråga sig. Och man kan också fråga sig om det i sig är en relevant fråga, och så vidare... Och Donnerwetter vad många tyskar det finns förresten! Överallt i min bokhylla... De är bra på en sak: att vara tyskar. Det finns inga som kan vara så tyska som tyskarna (möjligtvis österrikarna). Kan det vara den generella okänsligheten som fascinerar? Man kan hävda att Novalis och Jünger är känsliga i sina beskrivningar av naturen och vissa själsliga stämningar, undantagen som bekräftar regeln. Men överlag är tysken högljudd och dominerande. Vad handlar det om? Inte vad de handlar om - det kommer vi nog aldrig kunna förstå. Men deras närvaro i min egen bokhylla, i min egen smak?

66 metagram för mycket - ett oavslutat kapitel i många delar.

Del 9

 

Övertro och optimism? Skeptisk pessimism? Ibland går diametrala positioner faktiskt att kombinera. Extra bra går det naturligtvis om man har teoretisk-magiska överbyggnader i bakfickan då man agerar i livet. Man kanske tycks irrationell i förhållande till populasens Status Quo-dyrkan (tillståndet, inte bandet), men vad spelar det för roll om man ändå existerar inom fullständigt egna referensramar? En person som verkligen lyckades med allt han förutsatte sig och som borde vara ett gott föredöme för samtidens ungdomar är japanen Yukio Mishima. Här en kort introduktion.

66 metagram för mycket - ett oavslutat kapitel i många delar.

Del 8


Jag önskade Kasparov lycka till efter att ha läst igenom texten och infogat den i boken. Han skulle nog komma att behöva alla lyckönskningar han kunde få. Jag insåg att det var sent igen och dags att sova. På någon nivå önskade jag att jag inte skulle drömma någon outgrundligt dystopisk text igen. Om någon behöver sin skönhetssömn, så är det jag!
Det gick bra, tack och lov. Jag vaknade på den tidiga morgonen, full av befriande tomhet. Det här skulle bli en intressant dag, så mycket visste jag. Boken hade ju tagit över och jag kunde bara assistera dess tillkomst. Jag skyndade med alla morgonrutiner för att kunna sätta mig tillrätta, vidröra den talismaniska pennan och låta orden flöda igen.

Men orden kom inte. Jag hade i övermod trott att det bara handlade om att skriva mer av detsamma, som så många gånger förr. Att jag bara var en maskin, vars strömbrytare jag själv kunde kontrollera. Nu visade det sig inte vara så och jag mindes att det egentligen aldrig varit så. Jag hade ju även tidigare varit i liknande situationer, där jag förväntade av mig själv att skickligt styra och färdas på autopilot. Men icke!

Mitt krampknep heter "Solvitur Ambulando". Det löser sig när man går, när man spatserar, promenerar, flanerar, spankulerar, patrullerar... Jag gav efter men inte upp. Efter bara fem minuter i medelhastig takt längs Norr Mälarstrand började fokuset återvända. Det räckte med bara en liten om än kärleksfull dos av verkligheten för att få igång mig. Där fanns de, alla de människor jag kände igen och alla de jag inte kände igen. De bar på sina kors, sina bördor och de gjorde det till synes tappert, ibland till och med oförskämt muntert. Jag kunde känna impulsiva fraktioner av empati, ibland en tillstymmelse till sympati men inte någon direkt resonans. Detta sista lastade jag dock mig själv för. En sak stod säker. Promenaden hade hjälpt mig att formulera igen. Vid hemkomsten vidrörde jag talismanen med respekt och allt flöt på som jag ville. Så här löd det den specifika morgonen...

66 metagram för mycket - ett oavslutat kapitel i många delar.

Del 7


Jag vaknade upp i soffan med TVn på. Måste ha somnat. Konstiga drömmar. Även denna gång drömde jag en text. Drömmen som motgift mot katodstrålning och programmering? På osannolika grunder ett högst sannolikt påstående. Vad drömde jag? Jag drömde om en högre människa. Inte nödvändigtvis högre mätt i centimeter, utan snarare någon som har mod att ifrågasätta alla ifrågasättanden och dessutom mod att till fullo utsätta sig för verkligheten.

Jag drömde att jag ser på marken. Jag ser jorden, löv, till hälften krispigt gulbruna, till hälften förmultnade. Enstaka grässtrån samlade i tuvor, små gröna öar i ett jordbrunt hav. Jag ser även små pinnar, till synes slumpmässigt formerade i skapande, suggestiva mönster. En och annan grå sten, fuktig av regn eller av regnet som sugits upp i jorden. Det luktar jord. En märklig lukt: bred, heltäckande, grundläggande, precis som jorden själv. En passande lukt.

66 metagram för mycket - ett oavslutat kapitel i många delar. Del 6

Avdelning, inåt marsch!

Errorismen påverkar indirekt vårt sätt att interagera, hur vi beter oss mot varandra, resemönster, livsstilsval, etc. Errorismen har på en nivå medfört stora förändringar i samhället och kulturen vi lever i. Errorismens våldsamma och fanatiska tillvägagångssätt ställer våra invanda mönster på spets. Hur vill vi leva och vad är vi villiga att betala för det? Ska man t.ex. ge efter för en errorists krav? Har vi som samhälle eller homogen kultur rätt att påvisa för andra kulturer hur fel det är med errorism? Ska några få errorister få ödelägga för ett större flertal medmänniskor? Och vem ska döma en errorist, egentligen? Deras hållning är väl precis som vår egen i grund och botten: "Vi kanske inte har helt rätt, men vi har i alla fall inte helt fel heller..."

66 metagram för mycket - ett oavslutat kapitel i många delar. Del 5

Drömfilter 1: Den svarta vågen - pessimism

Vi valde att lämna storstaden, liksom många före oss. Kvar fanns inget av det som en gång gjort barndomsstaden till en magisk plats av historisk kontakt och en tillvaro i skärpa. Länge trodde jag att subjektiv nostalgisk konservatism helt var beroende av det nostalgiska elementet, men det visade sig att jag hade fel. Saker och ting var verkligen annorlunda då jag växte upp. Mentaliteten var annorlunda, människorna var annorlunda, umgänget var annorlunda. Staden var annorlunda.

 

66 metagram för mycket - ett oavslutat kapitel i många delar. Del 4

De omöjliga intervjuerna: Ernst Jünger

Den tyske författaren Ernst Jünger (1895-1998) kritiserade i sitt författarskap maskinsamhället och 1900-talets ohejdade teknologiska framfart. Hans position var anarkens, ej att förväxlas med den emotionelle och reaktive anarkistens. Anarken står utanför och betraktar och kan i vissa fall, såsom Jüngers, kommentera eller kritisera. Hans aristokratiska och ofta drömmande attityd la hinder i vägen för en framgångsrik militär karriär - trots dekorerat deltagande i två världskrig. Men attityden blev också hans räddning, i det att nazisternas flörtande med den framgångsrike och heroiske författaren aldrig ledde till något samarbete. Även efter 1945 förblev Jünger en av Tysklands mest kontroversiella och skarpa författare och filosofer.

66 metagram för mycket – ett oavslutat kapitel i många delar. Del 3

Tillbaka till soffan. Jag bläddrade vidare i pappershögen efter att jag lagt den veritabla masslakten åt sidan. Vad hittade jag här nu då? "Den bästa av världar"? Det lät bra. Jag kom inte ens ihåg att jag skrivit texten, men den fick duga. Oj, här var det mörkt och dystert. Men det är det ju ibland. En frisering eller utrotning av denna text vore att förringa helhetens dynamik. Det putslustiga var tacksamt borta och ett destillat av bitterhet rådde istället. Inte helt fel som balanserande energi. Den bästa av världar? Knappast. Men utan en balanserad syn på ljus och mörker kommer man absolut ingenstans.

 

Ur arkivet

view_module reorder

Från Spider till ARCIV

TEMA VÄSTERBOTTEN Sedan snart tio år tillbaka finns det i Västerbotten ett spännande projekt vars huvudsakliga syfte kan sägas vara att göra det möjligt för kulturarbetare att försörja sig på ...

Av: Gregor Flakierski | Kulturreportage | 07 februari, 2008

Birgitta Trotzig

Birgitta Trotzig: Sveriges Dostojevskij

Det finns inte många svenska författare som på en och samma gång förmått tränga in i människans vitaste vita och svartaste svarta; i hennes djupaste ljusdunkla skikt; i hennes levande ...

Av: Carsten Palmer Schale | Litteraturens porträtt | 08 mars, 2017

Beatrice Månsdotter

Glödande skymningsljus

”Jag har sett det här förut.” Han kisar med ögonen. ”Tusentals gånger i mina drömmar. Det är som om jag redan har varit här.” ”Mmm.” Hon nickar och följer med ...

Av: Beatrice Månsdotter | Gästkrönikör | 28 december, 2016

Fragment av surrogatpyret VIII

Fragment av surrogatpyret VIII Å då tänkte ja så här, lite lomrut, mens ja skwompande tjasa upp på bron i den sjuka stanken från dom nyflådda hudarna å pissrååtan å ja ...

Av: Nikanor Teratologen | Teratologisk sondering | 20 november, 2007

Universum

Då Oden mötte Mefistofeles

Jag upplever i den norröna mytologin en enorm melankoli. Den norröna mytologin är ett drama, en pågående kris, en gudomlig tragedi. För gudarna är otillräckliga, men det är inte bara ...

Av: Eirik Storesund | Agora - filosofiska essäer | 07 oktober, 2015

Hans Evert René.Tre dikter från Majorca

SOLEN VÄRMER SJÄLENS TRASOR     Solen värmer själens trasor.   De vänder sig om i inre kyla, för att återfå en andning: näring av tång och aska.   Sol bländar avsiktligt snett.   Havet lägger ändå stranden tillrätta med gyllenbruna trådar, helt ...

Av: Hans Evert Renerius | Utopiska geografier | 09 december, 2013

Melker Garay. Foto: Niclas Kindahl

Litterära artefakter

Hur lätt är det inte att betrakta sina litterära artefakter med en viss misströstan? Hur lätt är det inte att känna missmod ögonblicket efter att man har lagt ner sin ...

Av: Melker Garay | Melker Garay : Reflektioner | 13 april, 2015

Utopia

Utopier, drömmar om idealsamhällen, finns beskrivna alltsedan Platons Staten och Thomas Moores Utopia. Genom tiderna har också många försökt översätta drömmarna till verklighet. Radikala kristna har baserat utopiska samhällsbyggen på urkristendomens ...

Av: Björn Gustavsson | Gästkrönikör | 13 juli, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.