En västerbottnisk teatersjäl

TEMA VÄSTERBOTTEN Teater måste röra på sig. Våga. Experimentera. Där har vi också förklaringen till den ofullständiga stavningen – Teatr Weimar – en teater i förändring. Nyligen tilldelas grundaren, Skelleftesonen Jörgen ...

Av: Jenny Petersson | 07 februari, 2008
Konstens porträtt

Tellus Dormitorium

  1. I mörkrets skugga håller de ledningar i psykets kraftfält på kaféer i sömn med blommor i bankfack sittande så sorglöst utan glasögon så vilse med lunchbestick instuckna i uppsvällda inbakade produkter uppstaplade på osynliga ...

Av: Jaromir Svozilik | 13 Maj, 2013
Kulturreportage

Erik Carlquist översätter dikter av Paul Klee

I en anteckning talade Paul Klee (1879-1940) om sina olika intressen. Först kom konsten att leva, och sedan poesi och filosofi, medan han som sin egentliga uppgift såg de plastiska ...

Av: Paul Klee | 10 november, 2017
Utopiska geografier

Filosofi og framskritt. Del 2

Glimt fra det filosofiske livet i Aten Da Sokrates, Platon og Aristoteles dukket opp på den historiske scene, så hadde filosofi eksistert i et par hundre år. Nå var rammen omkring ...

Av: Thor Olav Olsen | 22 augusti, 2013
Agora - filosofiska essäer

Litteratur: Jan Tullberg; Låsningen



Det händer i Drömlandet

Dokumenterade åsikterJan Tullberg
Låsningen
Lykeion

Jan Tullbergs bok Låsningen har väckt rubriker genom att inte väcka några rubriker. Till skillnad från vad man kan förvänta sig när det utkommer en bok som presenterar sensationella uppgifter och kontroversiella argument, har medietystnaden varit kompakt. Det är avslöjande för vad det är för medialt- och kulturellt klimat som vi lever under i det här landet. Precis det här mediala- och kulturella klimatet är föremål för Tullbergs kritiska undersökning. Visserligen har Låsningen tillägnats uppmärksamhet i alternativa medier på grund av Tullbergs beräkning av invandringens sammanräknade kostnader årligen uppgår till 250 miljarder kronor. Men det ska inte förglömmas att förutom dessa beräkningar finns en sofistikerad analys av hur det svenska debattklimatet fungerar.

Den som vill ge en sammanhållen bild av den svenska invandringspolitikens modus operandi kan inte stanna vid invandringen som enskild fråga. Det är många faktorer som kommer samman för att helheten ska bli vad den är. Men varje undersökning måste fixera en utgångspunkt och Låsningens inledande kapitel handlar om invandringen och dess ekonomiska konsekvenser. Tullberg är docent i företagsekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm och frågar som relaterar till ekonomi kan sägas vara hans paradgren.

I dessa kapitel synar Tullberg flera av de vanligt förekommande argumenten som anförs av invandringsförespråkare. Exempelvis att invandringen skulle vara en kritisk nödvändighet för att garantera framtida pensionsutbetalningar. Tullberg gör här den intressanta observationen att det här tänkesättet är det samma som genomsyrar den typ av svindleri som kallas pyramidspel. Pyramidspelet bygger på en ständig tillströmning av nya deltagare eftersom det är så pengar kommer in i verksamheten. När tillströmningen av deltagare upphör – vilket vanligtvis blir fallet så småningom – upphör intäkterna och spelet tas till sitt slut. Tullberg konstaterar att problemen med pensionssystemet hanterades genom att systemet reformerades 1995. Alldeles oavsett det så verkar inte pyramidspelsmetodiken som ett ansvarsfullt sätt att garantera stabilitet för framtida pensionsutbetalningar.

Bokens mest sensationella uppgift är tveklöst att invandringens årliga kostnader uppgår till 250 miljarder kronor. Eller uttryckt mer adekvat: 250 miljarder i sammantagna kostnader för 2013. Tullberg stödjer sig på bland andra Jan Ekbergs beräkningar, men kommer fram till en betydligt högre siffra än vad denne gör. Anledningen till det är att Tullberg räknar med invandrares överkonsumtion av välfärdstjänster i högre grad av vad Ekberg gör. En ytterligare anledning till den smått oerhörda siffran 250 miljarder är emellertid att Tullberg tar med de så kallade undanträngningseffekterna i kalkylen. Det verkar vara fallet att invandrare tar arbeten som lika gärna hade kunnat utföras av den inhemska arbetskraften.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det finns en tragisk ironi i det här resonemanget. Att anklaga invandringskritiker för vulgära och osympatiska resonemang om att ”invandrare tar våra jobb” är en klassisk retorisk gest inom den antirasistiska rörelsen. Nu visar det sig att det låg ett visst mått av sanning i det här resonemanget. Undanträngningseffekter är betydande för ekonomin och de bidrar till att skruva upp Tullbergs kalkyl avsevärt. Men även om vi räknar bort undanträngningseffekterna hamnar vi ändå på den väl tilltagna summan 125 miljarder kronor. Det är oroväckande att notera att de flesta ekonomer som räknar på de här siffrorna verkar ytterst angelägna att hålla dem nere. Att inte fler har tagit upp exempelvis undanträngningseffekterna som betydelsefulla är anmärkningsvärt.

Tullbergs beräkningar är intressanta. Men lika intressant är hur dessa beräkningar – eller beräkningar om invandringens kostnader överhuvudtaget – mottas av politiker och opinionsbildare. Det tycks ha blivit en dygd att förhålla sig nonchalant och låtsas som att de inte existerar. Eller till och med avfärda dem som falska utan att överhuvudtaget göra en ansats att utvärdera dem. Samma förhållningssätt gällde även när SD presenterade en beräkning som gjorts av Riksdagens utredningstjänst om nyinvandringens kostnader. Siffrorna avfärdades som falska utan något vidare resonemang. Få, om någon, inom etablerad politik och media ser några som helst problem med det här förhållningssättet.

Efter de ekonomirelaterade kapitlen kommer Låsningen in på den kulturella och ideologiska biten av den här situationen. Alltså de bitar som verkligen har skapat den mentala låsningen. Det följer sig på något sätt naturligt av boken börjar med att presentera siffror för att sedan erbjuda en förklaring till varför ingen verkar göra sig ansträngningen att ens försöka bemöta sifforna. En av de viktigaste insikterna i den här debatten är att siffror inte spelar någon roll förrän svenskarna på ett djupare plan är redo att ta dem till sig. Vi har en kultur där okunskap är en dygd när den handlar om fakta som inte är smickrande för invandringspolitiken.

Det är intressant att notera att vi har en oöverskådlig kader av akademiker, politiker, journalister och andra grindvakter som försvarar den här samhällsutvecklingen. När Tullberg behandlar försvaret av invandringspolitiken får han anledning att skriva om borgerligheten såväl som den yttersta vänstern. Det verkar som att alla har sin version av samhällsutvecklingen över vilken de vill utsträcka sitt beskydd. Egentligen borde det inte förvåna någon att detta är fallet: både borgerligheten och vänstern har anledning att tro sig tjäna på den här utvecklingen. Borgerligheten får det redskap den vill ha för att slå välfärdsstaten i bitar, och vänstern får underordnade grupper som den kan försöka mobilisera mot tilltänkta förtryckare.

Inom vetenskapsfilosofin är det inte ovanligt att man talar om ett ”skyddande bälte” som en vetenskapsman eller samhällsvetare kan bygga upp kring sin teori för att skydda den från falsifikation. Idén med att skyddande bälte är att det hindrar de allra viktigaste grundantagandena från kritik, samtidigt som det kan medge att mindre viktiga delar av teorin kan behöva omprövas. Den politiska korrektheten är invandringspolitikens skyddande bälte. Tullberg tar upp Orwells term ”crimestop” som i boken 1984 är vetskapen om vilka åsikter som är önskvärda och, än viktigare, vilka som inte är det.

Tullberg noterar att det då och då förekommer pseudodebatter som kan förefalla att adressera problemet, men som i själva verket leder bort uppmärksamheten från huvudfrågan. Diskussioner om integration är exempel på detta. Dessa diskussioner är aldrig menade att ifrågasätta invandringspolitiken som sådan; snarast är de tänkta att ge sken av att det pågår en relevant diskussion om problemet. Det är precis samma metod som tillämpas av teoretiker som vill immunisera sin teori från att falsifieras. I det här fallet gör man vissa medgivanden, att integrationen inte fungerar tillfredsställande, men bevarar huvudantagandet som är att invandringen är en nödvändighet som måste fortsätta oavsett vad.

Den tidigare diskussionen om siffror som ingen verkar vara intresserad av att bemöta är talande för hur samtalet fungerar. Det anses till och med omoraliskt att vilja vinna kunskap i de här frågorna om det ställer invandringspolitiken i en negativ dager. Det är ett bevis så gott som något på att den här metodologin är effektiv: den har reducerat kunskap till någonting dåligt så länge den inte är i linje med en viss politisk policy. Just kärleken till kunskapen har varit en av västerlandets stöttepelare sedan antiken. Intellektuella har under årtusenden idoliserat Sokrates eftersom han är symbolen för den här inställningen. Sokrates offrade sitt liv snarare än att ge efter för påtryckningar och genom att göra detta representerar han filosofins seger över politiken, åtminstone moraliskt.

Låsningen har avsevärda kvalitéer. Den är pedagogisk, faktaspäckad och välskriven. Tullberg behärskar politisk teori lika väl som han behärskar ekonomi. Men det går inte att komma från att boken är nedslående läsning. För vad den verkligen skildrar är hur politiken har triumferat på bekostnad av filosofin.

 

Anton Stigermark  

Ur arkivet

view_module reorder
Belvy Methan

Slutet eller en ny början?

Om någon om 70 år lyckas läsa detta innebär det att mänskligheten lyckades besinna sig och förenas i en aldrig tidigare skådad kamp för överlevnad mot naturens krafter. Naturens hämnd ...

Av: Richard Conricus | Reportage om politik & samhälle | 17 Maj, 2017

En bemerkning om Claude Monet og livsvirksomheten hans

Oscar Claude Monet, som var Monet's fulle navn, ble født i Paris, den 14. november, 1840.  Foreldres navn var Louise-Justine Monet og Adolph Monet. Fra før av hadde ekteparet Monet ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 06 juli, 2010

Hur påverkades Ingmar Bergman av August Strindberg?

År 1986 fick Ingmar Bergman stora problem med en uppsättning av August Strindbergs Ett Drömspel. Sjuka skådespelare och annat elände försvårade repetitionerna. Makterna tog över, tyckte han. Den där djävla ...

Av: Kurt Bäckström | Essäer om film | 28 mars, 2012

Minnet av Finland

För några år sedan var jag i Finland i samband med en doktorandkurs i minnets politik som arrangerades i samarbete mellan Linköpings Universitet och Åbo Akademi. Besöken på detta den ...

Av: Tobias Harding | Porträtt om politik & samhälle | 11 december, 2012

Jag vill se statsministern klättra i träd

Pippi Långstrump älskar att klättra i träd och gå på händer. Men frågan är: Har någon sett Fredrik Reinfeldt gå på händer? Har han delat ut karameller till alla barnen ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 03 februari, 2011

Skuggmänniskor -litteratur ur en sprängd verklighet

Kristian Lundberg har i sitt bidrag till antologin Landet som sprängdes fångat den skamkänsla som vidhäftar en människa som är dränerad på stolthet av en tillvaro som ständigt slår upp ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 14 januari, 2013

Singing in the rain - Sthlm Jazz Fest 10

Det är kallt och det regnar (på lördagen) - det kan man inte göra mycket åt, det ligger utanför - eller snarare ovanför - arrangörens kontroll. Fast visst utmanade man ...

Av: Ulf Stenberg | Kulturreportage | 15 juni, 2010

Syd Barrett. Illustration: Bojars, Wikimedia

Syd Barrett – ljuset från en avlägsen stjärna

”My life closed twice before its close – It yet remains to see If immortality unveil A third event to me So huge, so hopeless to conceive As these that twice befell Parting is all we ...

Av: Göran af Gröning | Musikens porträtt | 28 september, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.