Nina Ahlzén

Ur Rumänska hundar av Nina Ahlzén

Poeten och skribenten Nina Ahlzén är född och bosatt i Göteborg. Bland annat har hon publicerat tre diktsamlingar och medverkat i flera antologier, till exempel The concept of interception Masspoem Series och Svensk ...

Av: Nina Ahlzén | 05 september, 2017
Utopiska geografier

Minnesmonumentet vid platsen där Kaspar Hauser mördades. Här dödades en okänd av en okänd.

Kaspar Hauser och självmordsbombaren i Ansbach

I låten ”Fri till slut” nämner Håkan Hellström inledningsvis en viss Kaspar Hauser. Vem var han och vad gjorde han i Ansbach – en av flera städer i Bayern som ...

Av: Johan Werkmäster | 05 juli, 2017
Resereportage

45. Erik

Erik skyndade sig lite extra när han passerade Kulturanatomen. Han tittade ner på de intrampade gula löven så att han skulle slippa se den vackra tegelbyggnaden som dolde den modernare ...

Av: Erik | 02 november, 2012
Lund har allt utom vatten

Farväl arbetsförmedlingen!

Jag har sagt upp mig från arbetsförmedlingen. Jag känner mig befriad. Jag känner mig lättad och plötsligt kom det en massa kraft till mig, och lust som jag inte känt ...

Av: Stina Tobiasson | 22 februari, 2013
Gästkrönikör

Torsten, mera borsten!



altJag ser Johan August Strindberg promenera i ett stockholmskt snöfall. Snart nog ska han återvända till Blå tornet för att jaga bort kräftan med morfin. Bibeln lägger han på bröstet innan han med samlad stämma säger:

"Nu är allt personligt utplånat."

Dryga sex decennier senare skriver en ung spoling vid namn Ulf Lundell romanen "Sömnen" där han på tiotalet sidor fångar svensk jul som kanske ingen annan fångat den. "Torsten, mera borsten!" lyder det desperata grötrimmet och Cosmo är ordentligt dragen.
Ferdinand var annars min favorit som liten. En jul, jag minns inte vilken, läste jag om hur bergsmannen Engelbrekt Engelbrektsson ledde upproret mot Erik av Pommern. Jag tror bestämt att det var år 1434. Ja, som upproret ägde rum alltså. Själv hade jag inte värst mycket uppror i mig utan bar mina anskrämligt brunräfflade manchesterbyxor med jämnmod. De inhandlades för att matcha konfirmationsdräkten och helvete så nära jag var att glömma halva Trosbekännelsen där jag stod uppställd som ett ljus inne i Trefaldighetskyrkan.

Jörgen Edmans tolkning av "O Helga Natt" spelades flitigt i hemmet. Givetvis väntade alla på Arne Weise och från köket doftade det nygräddade pepparkakor. Jag försökte läsa Pär Lagerkvists "Gäst hos verkligheten", men var nog för ung. Ändå minns jag tydligt hur svårt jag hade att släppa den. Det var bara när far ropade som jag la undan boken.

"Nu ska granen kläs!"

Visst snöade det alltid när man var liten och julloven knackade på? Det snöade som på fotografiet där Johan August Strindberg vandrar mot evigheten. Han somnade in i maj 1912 och då var min morfar ett halvt år gammal. Helmer hette han och det fanns inget bättre än morfar, för han hade ett slags lugn över sig. Om han höjde snapsen till sill och skinka eller knäckte en bråkig nöt i väntan på julklapparna spelade ingen roll. Mormor hade tusen års erfarenhet av storkök eftersom hon arbetat som matmor på dårhuset i Malmö och gissa om härliga Astrid kunde stöka till jul!

Det är för barnens skull antar jag. Nu för tiden börjar julruschen i oktober och man hinner knappt skölja ner sista prinskorven innan mellandagsrean driver folk till vansinne. Mormor och morfar ligger i jorden och själv funderar jag på att resa till bortre Mongoliet eller barrikadera mig med Lagerkvists "Gäst hos verkligheten". Men vem vet, pojken i mig vill kanske något annat när det skymmer den tjugotredje.

Stefan Whilde

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder
Johannes Vermeers  

Med karta och GPS genom konsten

Minns du krysset på den hemmagjorda skattkartan som var starten på barndomens äventyr? Eller när du tog fram kartboken ur bokhyllan och följde floder och bergskedjor till exotiska städer? Idag ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 27 december, 2017

”Gud slickar sina testiklar” Anteckningar till Noréns ”Ingen”

Det handlar om döden. Den annalkande. Det tillstånd som kommer att äga fullt tillträde till din kropp i en icke alltför avlägsen framtid. Döden. Denna kvalité. Inte i betydelsen något ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 27 mars, 2014

Aki Onda: Musik skapad av minnen

Den japanske ljudkonstnären var nyligen på besök i Stockhom för att uppträda på konstscenen Weld. Tidningen Kulturens Dev Karnal Fridén var där och passade då också på att prata lite ...

Av: Dev Karnal Fridén | Musikens porträtt | 23 juni, 2010

Noemi Scéci, Krizstina Tóth, Anna Jókai, Ágnes Judit Kiss  Foto: Linda Johansson

Kvinnliga författare från Ungern kämpar vidare under Bokmässans invigningsdag

Balassi-institutets ledare lämnade alla invigningen efter att blivit hårt kritiserade av kända författare, bland andra författarinnan Masha Gessen, vilka öppet kritiserade det statligt finansierade kulturinstitutet och bokmässans samarbete.

Av: Linda Johansson | Essäer om litteratur & böcker | 30 september, 2015

Kan teatern dra nytta av höstens filmdebatt? Teatersåret 2009

I samband med Stockholms Filmfestival i november anno 2009 vaknade för en gång skull ett debattsuget Sverige till liv. Kanske minns ingen lika tydligt festivalfilmerna som den debatt med fokus ...

Av: Anna Nyman | Kulturreportage | 25 december, 2009

Lin Fengmians uggla är egentligen en uv

Den kinesiska uven av konstnären Lin Fengmian (1963) förefaller så sorgsen. Kanske för att den kom till Sverige, förvärvad mer eller mindre direkt av familjen Ramel, och blev kallad uggla ...

Av: Birgitta Milits | Konstens porträtt | 07 december, 2013

Västerngenrens reformer och möjligheter – 1950-1990. Del 7

 Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Fredrik Stomberg | Essäer om film | 16 juli, 2013

Om blicken från WM-Data

Ibland när jag blickar på något kan jag snarare, eller mer än det jag ser, föras vidare av detta tillstånd jag bevittnar mot ett annat. Idag är det emot vad ...

Av: Eleonora Bru | Utopiska geografier | 20 juli, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.