Bebådelse av  Hebriana Alainentalo

Rösten som sångens öde

Denna text, vars form och struktur nödvändigtvis är fragmentets, handlar om rösten. Rösten som osynlig del av kroppen. Rösten i sina materiella uttrycksformer. Rösten som begrepp, men också röst i ...

Av: Guido Zeccola | 06 februari, 2017
Essäer om musik

26. Ines

Ur intimitetsboken.   Nummer: 1. Datum: 12/10 1938 Datum för händelsen: 24/5 1938 Plats: Skeppargatan, Stockholm. Person: Karin B Händelse: Jag var hemma hos Karin med anledning av hennes fredsarbete. Jag skulle eventuellt genomföra en fredskonferens och ville ...

Av: Ines | 08 juni, 2012
Lund har allt utom vatten

Om Lars Wivallius Klagevisa över denna torra och kalla vår

Gott majregn giv, lät dugga tätt ner, lät varm dagg örterna fukta.Oss torkan bortdriv, lät frosten ej merDe späda blomsteren tukta.Var nådig, var rådig!För dem jag ber,Som Herran tjäna och frukta.Ur ...

Av: Birgitta Milits | 31 Maj, 2013
Essäer

En månad i Kirgizistan

Klockan är ca halv fem på morgonen. En man ligger livlös och övergiven mitt på gatan. Det är fortfarande mörkt ute. Jag är på väg från Manas flygplats till huvudstaden ...

Av: Åsa Gustafsson | 01 september, 2011
Resereportage

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen Del 16



Ännu kortare berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen. 

Den dåvarande läkarvetenskapen

 

Andhämtningen och kvidandet tillkallar den ansvariga sköterskan. Det rycker och skakar i sängen. Gummikokongen, som helt omsluter barnet, har bara en öppning, en ovalt skuren profil för ansiktet. Där syns nu istället ett bakhuvud utan vare sig näsa, mun eller ögon. En lätt rödfärgad och fjunig nacke stirrar sköterskan i ansiktet. Hon förstår snabbt hur det är fatt och vrider barnet rätt, vilket omedelbart leder till att den våldsamma andningen och det myckna kvidandet upphör. Ett par vettskrämda ögon tar in den vita tomheten i rummet och den oroliga blicken från sköterskan. Ett sånt elände, suckar hon. Varför kan han inte ligga still? Gummikokongen är till för att hålla fingrarna i styr så att den lille krabaten inte river sina eksem blodiga. En vedertagen försiktighetsåtgärd, sanktionerad av den dåvarande läkarvetenskapen.

 

 

 

 

Somrarna

 

Somrarna tillbringades utanför Gävle, några kilometer norr om Furuvik, vid kusten, antingen hos mormor och morfar, på Björkebo, på ena sidan av viken eller hos farmor, på Granhill, på den andra, en vik som kantades av magnifika sommarhus från anno dazumal, fulla av snickarglädje och soliga verandor, med grosshandlare, fabrikörer och konsuler tronande i högsätet. Ute i viken, på böljan den blå, låg min morbrors stora segelbåt, Vagabond, belåtet smackande i vågskvalpet. Där låg också badhusen på rad, med små inomhusbassänger, skyddade från insyn då mormor och farmor i helstassiga baddräkter sakta sänkte sina kroppar i det 17-18 gradig vattnet, med badmössor ordentligt neddragna över öronen. Inga simtag eller vidare övningar, ett snabbt dopp och lika snabbt upp. Grosshandlarna, fabrikörerna och konsulerna såg jag aldrig bada, kanske de smög ner i skymningen, när barnen lagt sig och fruarna hade sitt, efter några stärkande konjaksgroggar. Utan blomsterkransar på huvudet dock, som på den klassiska bilden av nakenbadarna Heidenstam och Fröding med Albert Engström lurande i vassen.

 

 

 

 

Marknaden

 

Det är liv och rörelse på marknaden, exotiska frukter blandas med lokalt tillverkade mejerivaror. Resväskor och färggranna klädesplagg trängs om utrymmet i de små stånden. Kommersen är i full gång. Han står där, lite vilsen och bortkommen, mitt i denna kakafoni av ljud och språk och färger, där hundar och katter vimsar runt utan att riktigt veta var de hör hemma. Men hur hade han hamnat här, utan vare sig resväska eller annan packning. Han visste helt enkelt inte var han var. Någonstans i Afrika, av den svarta befolkningen att döma. Men i vilket land? Han förstod ingenting. Tills han såg en familj på avstånd göra tecken till honom att komma. Det var en kvinna med sina två barn som ropade till honom på ett språk som han inte förstod. Men de tycktes känna honom väl. Ett av barnen, en pojke i tolvårsåldern, sprang fram till honom och tog honom i armen. "Pappa, stå inte där och dröm!" På ett främmande språk som han plötsligt förstod. Han var med andra ord afrikan. Men hur förklara flygbiljetten som han hittade i kavajfickan, när de kom hem, utställd på en Mr Jonasson, Stockholm-Lagos tur och retur.

 

 

 

 

Nyputsade skor

 

Han behövde bara titta en gång, det var hon. Hon som han inte sett på över femtio år. Han gled in i en portgång. Han ville inte bli upptäckt. Närbild på hans nyputsade svarta skor, vid vilka en svart katt kryper ihop och jamar svagt. En kvinna öppnar ett fönster i huset på andra sidan gatan, det är kvavt, även om regnet duggar lätt och skänker en viss svalka. Kameran rör sig långsamt uppåt och stannar vid hans ansikte, som i samma stund lyses upp av att någon tänder ljuset i ett rum nära portgången. Ansiktet övergår i ett för honom karaktäristiskt, lätt ironiskt, brett leende. Kvinnan som öppnat fönstret känner genast igen honom, det är han som hon trodde var försvunnen, men ögonblicket därpå, efter det att en lastbil passerat, är han borta. Femtio år, tänkte han. Två hela liv. Han fortsätter gatan fram. Det är kvavt, men det lätta duggregnet skänker en viss svalka.

 

 

 

 

Två främlingar

 

Hon skulle äntligen besöka sin gamle vän, som hon hade haft ett förhållande med för över femtio år sedan. Vän är kanske för mycket sagt, avlägsne bekant är bättre, de hade bara haft två telefonkontakter under dessa år, det ena för över trettio år sedan, då hon ringde upp honom. Den andra gången var för femton år sedan. Då var det han som ringde upp och hon som lovade att ringa tillbaka, men det gjorde hon aldrig. Nu hade de i all hast sett varandra på stan, han hade försvunnit in i en portgång. Hon hade efter någon minut avlägsnat sig. Han hade varit med i någon filminspelning, så mycket förstod hon. Hon hade lagt märke till katten som låg vid hans fötter och delvis täckte hans skinande blanka, svarta skor. Men hon hade inte stannat tillräckligt länge för att hinna se hur hans ansikte lystes upp och beredde plats för ett brett leende, inte riktat mot henne utan mot kvinnan i fönstret på andra sidan gatan. Hon hade nu tagit mod till sig att ringa upp honom och bestämma plats för ett möte. Två hela liv hade passerat. Det borde finnas en hel del att prata om. Plats och tid fastställdes. Men ingen av dem dök upp. Kanske i övertygelsen om att det skulle vara två vilt främmande människor som träffades och enbart hade haft detta främlingskap att prata om. Deras gemensamma förflutna hade gått förlorat och skulle enbart kännas konstlat att försöka framkalla. De skulle se på varandra som två främmande människor, där knappt något, undantaget rösterna, kunde påminna om de människor de en gång var. Känslorna skulle inte ge sig till känna, hur de än famlade. De fanns inte där. Därför var det bättre att invänta nästa telefonsamtal, där åtminstone rösterna kunde skapa illusionen av två människor som funnits och stått varandra nära.

 

 

 

 

Solkattens stilla vandring

 

Solkatten rör sig sakta fram över väggen. Jag följer den med blicken, den anar ingenting. Den tar sig fram i stilla övertygelse om att inget ont kan hända den, att lyckan är fullkomlig. Att den som följer den med blicken gör det av ren skönhetslängtan. Den kan vara lugn. Jag har bara lust till det vackra, till dess sköna vandring. Den hälsar min samstämmighet med ett litet skutt, förorsakat av en fågels flykt på den blåa himlen. Sen återgår den till sin stilla vandring.

Ulf Stenberg

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Edmund Husserls Experience & judgment. Om erfarenhet, omdöme och andra fenomenologiska grundbegrepp …

 Foucault är bland annat känd för att ha förutspått hur århundradet skulle bli deleuzianskt, men med tanke på Husserl-arkiven i Leuvens utgåva av Husserliana. Edmund Husserl Gesammelte Werke om 42 ...

Av: Allan Persson | Agora - filosofiska essäer | 30 april, 2012

Om Lars Wivallius Klagevisa över denna torra och kalla vår

Gott majregn giv, lät dugga tätt ner, lät varm dagg örterna fukta.Oss torkan bortdriv, lät frosten ej merDe späda blomsteren tukta.Var nådig, var rådig!För dem jag ber,Som Herran tjäna och frukta.Ur ...

Av: Birgitta Milits | Essäer | 31 Maj, 2013

Queer Tango och Tantrisk Buddhism

Sex är nog inte mänsklighetens bästa ämne. Konstigt och märkvärdigt kan det tyckas, efter som sex ju betingar själva vår existens. Men så har också, under epokernas gång, sådana filosofier ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om religionen | 02 april, 2011

Hawaii - ett paradis eller en illusion?

Hawaiis tropiska och avlägsna öar är för de flesta människor förknippat med paradiset på jorden. Långa, milslånga sandstränder med vajande palmer, solsken och ständigt leende människor med blommor runt halsen ...

Av: Linda Johansson | Resereportage | 06 april, 2009

Å leve i forbindelsen. Del I

Slik jeg har skrevet om disse anliggender tidligere(i TK), så undersøkte såvel W. Dilthey(1833-1911) som W. Schapp(1884-1965), hver på sin måte, det de forstod som 'livssammenhengen', det vil si at ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 19 oktober, 2012

Vad jag till sist kommit fram till

Vad jag till sist kommit fram till i alla dessa studier, allt detta tänkande, är att världen inte styrs av en Gud, men den är heller inte ett mekaniskt, deterministiskt ...

Av: Erland Lagerroth | Agora - filosofiska essäer | 28 november, 2014

Gilda Melodia

Ett avantgarde av missfoster

Den andliga fronten som under 1900-talet kämpade mot den moderna teknokratins destruktiva metoder existerar inte längre sedan något årtionde tillbaka. I svetsfogen mellan "usura" och en globalism som är totalitarismens ...

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 25 Maj, 2016

Den stora resan

Den vilda och hemlösa karaktären hos den sista resan i detta liv kan inte sublimeras. Döden infinner sig som ett otajmat avbrott med prägeln av ett mörkt mirakulum. Den kommer alltid ...

Av: Eugenio Trías | Agora - filosofiska essäer | 05 januari, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.