Del, relation, helhet, process, system, funktion. Upptäckt och utformning av ett sätt att…

Vetenskap-världsbild-sätt att tänka, det är, tror jag, den treenighet som bestämmer vårt sätt att vara och verka i världen. Och av dessa är det sättet att tänka som formar de ...

Av: Erland Lagerroth | 21 januari, 2013
Agora - filosofiska essäer

En essä om ingenting

”Tystnad”, svarade Murke. ”Jag samlar tystnad.” I Heinrich Bölls novell ”Doktor Murkes samlade tystnad” möter vi Murke som arbetar på en radiostation. En av hans egenheter är att han samlar på ...

Av: Mathias Jansson | 20 september, 2012
Essäer om konst

En liten text som e-krönika

några därför sprang sedan år erfaret med äldre hunna suput och redan lägesagent kollegan Jorden Grön redobogen sedermerae blott avantgardeavreagerande kraftigt på vårt närmsta avståndets mer än ständigt öppna bordellslinga bortom ...

Av: Stefan Hammarèn | 26 september, 2012
Stefan Hammarén

Näsornas näsbänderska

Så som de en del såg ut nånting i likhet amasonskorna, amasonskara, amasonszons tyngdupplyfterskorna till yes no right boxare som dotter H Duda Dada Yankovich plulubaschschiskans en rotryckerska avsluttråderska näsbänderska ...

Av: Stefan Hammarén | 21 november, 2012
Stefan Hammarén

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen Del 15



Ännu kortare berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen. 

Det finns ingen vind

 

Kvällshimlen är blodröd, som om någon kastat en pyts rödfärg över himlavalvet. Det är vackert och olycksbådande på samma gång, som ett varsel om onda tider, undergång och slutförbannelser. Samtidigt som man får känslan av att deltaga i ett drama som är oändligt mycket större och orubbligare, där utgången redan är fastlagd, omloppsbanorna fullföljda och din roll i skeendet inte ens kan räknas till det försumbaras sorgesamma skara. Du är ingen. Dina spår är obefintliga. I det tidsperspektiv som tillhör evigheten är människan inte ens att likna vid den döda flugan på väggen. Ingen minns henne och ingen saknar henne. Det finns inget minne. Det finns ingen saknad. Din stund på jorden varade blott en mikrosekund och ditt stoff är inget som drömmar vävs av eller ens för vinden att föra bort. Det finns ingen vind.

 

 

 

 

Att se på konst

 

Det är ganska okomplicerat att betrakta konst. Antingen betraktar man bilden, om vi antar att det är en bild, rakt framifrån eller tar några steg åt sidan. Men aldrig har jag hört talas om att någon försökt anlägga det omvända perspektivet. Att gå in i bilden och identifiera sig med den. Som de afrikaner som då de för första gången fick se fotografier på sig själva, och de av förklarliga skäl inte var införstådda med den västerländska perspektivläran, läste fotografierna omvänt, inifrån, och såg dem som en brutal, fysisk tillplattning. Utifrån. Och i ren desperation grep efter vapnen.

 

 

 

 

Hemkomsten

 

Det gick med rasande fart att komma hem. Bussen var i tid, tåget likaså. Inga bekanta på vägen som ropade, "Hej, det var länge sedan, stanna ett tag osv". Inte en levande själ. Jag kom dessutom i tid till bussen och tåget. Där var det likadant. Ingen kastade sig över mig med samma fras som de som inte kastade sig över mig inte hade gjort. Det var tyst. Jag satt för mig själv och pillade med paddan. Biljetten var korrekt, hade rätt avgång och rätt pris. Konduktören prövade ett leende. Ute regnade det, det smattrade mot tågfönstret. Del gråmulna landskapet svepte snabbt förbi, blicken hann aldrig fästa sig förrän en ny scen dök upp som inte den heller hade tid att fästa sig. Det här kommer att gå fint, tänkte jag. Strax var jag hemma.

 

 

 

 

Den osynlige mannen

 

Man ser honom aldrig utomhus, sa den äldre mannen. Han är aldrig i trädgården. Man ser honom enbart då han hoppar in i bilen och kör till Konsum. Vad gör han hela dagarna, sommar som vinter, han verkar inte ha någon verktygsbod eller något hobbyrum. Det hörs inte ett ljud inifrån huset. Jo, förresten, där har jag fel. Ljud hör man. Ibland kommer det konstiga ljud. Det låter som en orkester som försöker låta som en vanlig orkester men misslyckas. Musiken går liksom sönder. Det är rena kaoset. I övrigt tyst, tyst som i graven. Jag har pratat med andra runt omkring som tycker som jag. Vi borde ringa på och reda ut det här. Han är inte som folk är mest, det är klart, men det finns gränser, han kanske har hemskheter för sig, vem vet. Man läser så mycket i tidningarna.

 

 

 

 

Potatisskalaren

 

Potatisskalaren kom äntligen till rätta, Den bara låg där, efter att ha varit borta i över två veckor. Vi hade visserligen två likadana till, men de var inte alls lika bra. Det var något särskilt med denna potatisskalare, den verkande ta sin uppgift på betydligt större allvar än de andra två. Som aldrig riktigt bet tag i potatisskalen utan mer lättsinnigt gled fram ovanpå. Man fick helt enkelt skala om flera gånger utan att ändå vara riktigt säker på att ha uppnått ett bra resultat. Och med sådana ovissheter kan inte ett modernt kök fungera. Det var helt klart. Rollfördelningen var satt ur spel. Nu låg den äntligen där och sken i all sin glans, och, det syntes lång väg, njöt av all den uppskattning som visades den, som om bortavaron endast hade varit ett sätt att understryka sin överlägsenhet och sitt omistliga värde. Den fick till och med ett eget fack i lådan. De andra två förpassades till en annan låda och fick tränga ihop sig med några udda gafflar och knivar.

 

 

 

 

Milt und leise

 

Hon var lite eljest, sa man. Klockan hade slagit tio på förmiddagen. Det var en alldeles vanlig dag på äldreboendet, där doften av skurade golv var det första som mötte en. De gamla hade sina sysslor, även om de inte var många, och personalen sina. Hon hade känt sig orolig, de hade fått springa ut och in i hennes rum under natten. Det var något med elementen och medicineringen, vid ett annat tillfälle handlade det om plågsamma minnen. Ett stilla, melodiskt mummel hördes mellan hennes torra läppar. Det lät som om hon försökte hitta fram till Isoldes, "milt und leise". Tårarna rann. Hon somnade in mycket lycklig.

Ulf Stenberg

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Brev från Sverige - till Susan Sontag, in memoriam

I. Susan. Jag är i Sverige. Tiden går ifrån och hinner i kapp. Efter att första gången ha sett Duett för kannibaler (1969) var min tanke att kritiken, med undantag ...

Av: Peter Lucas Erixon | Litteraturens porträtt | 18 december, 2007

När farfar blev blåsippa Om döden i barnboken

Hur handskas barnbokslitteraturen med döden? Vad är relevant att säga till de minsta barnen om döden när en anhörig går bort? Finns det något bra sätt att ta upp denna ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 16 mars, 2012

Malin Lagerlöf Foto Ulrica Zwenger

Malin Lagerlöf och Tom Malmquist - drabbade av det ofattbara

Elisabeth Tegelberg är tillbaka med en litterär essä.

Av: Elisabeth Tegelberg | Essäer om litteratur & böcker | 09 oktober, 2016

PÅ VÄG MOT MUSIKEN – Del 1: Musiken och ordet

Denna text vill vara den första delen av en artikelserie om musiken. Jag har ingen intention att skriva en estetisk-musikalisk text eftersom musiken inte låter sig beskrivas, och jag hoppas ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om musik | 05 november, 2012

John Berger

John Berger 1926-2017

I ”Picassos äventyr”, HasseåTages film som spelades in 1978, får vi följa honom om inte från vaggan till graven så näst intill. Där finns både barndomen i Spanien, hundåren i ...

Av: Ivo Holmqvist | Konstens porträtt | 10 januari, 2017

Arkiv som aktör för förändring – nya medier och gräsrotsverksamhet i Egypten

Hur kan man dokumentera och arkivera en revolution? Och hur gör man det i ett land som saknar en tradition av öppenhet, där de nationella arkiven behandlas som statshemligheter och ...

Av: Madeleine Engström Broberg | Kulturreportage | 24 juni, 2013

Sigurdsristningen vid Ramsund, Sundbyholm

I runornas tid

Vad har du för relation till runor? Trodde väl det. En stor sten, formad som ett gotiskt fönster, med inristade tecken från Vikingatiden. I Östergötland. Jodå. Det också. Men ämnet ...

Av: Carster Palmer Schale | Kulturreportage | 22 november, 2015

Den subversive Thomas Bernhard

Den österrikiska litteraturen är sällsynt rik och mångskiftande. Det finns diktare för alla temperament och preferensdispositioner; också den mest kräsmagade torde här få sitt lystmäte. Vi möter här alltifrån Grillparzer ...

Av: Simon O. Pettersson | Essäer om litteratur & böcker | 23 juni, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.