En porrkrönika från Loserförfattarfabriken del II

blivit lätt i bruksanvisning närmare stådd, ändå fastnade detta, penumbran bockade i lock om opp höjt ovanfört, palindromt är förstört ditt namn karbottnat på språk, tillrop, vilje, rikt; krypin plus ...

Av: Stefan Hammarén | 17 januari, 2012
Stefan Hammarén

Ett självporträtt: Sensuellt och färgstarkt

Under en tid har jag upplevt att jag står på en välvd bro och tittar ner i vattnet. Mitten på bron har blivit min fasta punkt i tillvaron. Landskapet på ...

Av: Helena Svensson | 01 januari, 2011
Konstens porträtt

D'Annunzio, Michetti och Jorios dotter

Plötsligt fylls det lugna torget i en by i Abruzzo i mellersta Italien av förtvivlade skrik. En ung, vacker, skräckslagen kvinna kommer springande. Hon förföljs av en skock berusade, liderliga ...

Av: Johan Werkmäster | 16 maj, 2010
Essäer om konst

Celans Geburtshaus in Czernowitz. Foto Wikipedia

Paul Celan - verkligheten och sanningens dubbeltydiga språkbärare

Den tyskspråkige lyrikern Paul Celan (1920-1970) framstår idag som en av vårt förra sekels stora modernister. Med sina rötter i den judiska mystiken tolkar hans poesi 1900-talsmänniskans hemlöshet och längtan ...

Av: Linda Johansson | 26 april, 2015
Litteraturens porträtt

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen Del 15



Ännu kortare berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen. 

Det finns ingen vind

 

Kvällshimlen är blodröd, som om någon kastat en pyts rödfärg över himlavalvet. Det är vackert och olycksbådande på samma gång, som ett varsel om onda tider, undergång och slutförbannelser. Samtidigt som man får känslan av att deltaga i ett drama som är oändligt mycket större och orubbligare, där utgången redan är fastlagd, omloppsbanorna fullföljda och din roll i skeendet inte ens kan räknas till det försumbaras sorgesamma skara. Du är ingen. Dina spår är obefintliga. I det tidsperspektiv som tillhör evigheten är människan inte ens att likna vid den döda flugan på väggen. Ingen minns henne och ingen saknar henne. Det finns inget minne. Det finns ingen saknad. Din stund på jorden varade blott en mikrosekund och ditt stoff är inget som drömmar vävs av eller ens för vinden att föra bort. Det finns ingen vind.

 

 

 

 

Att se på konst

 

Det är ganska okomplicerat att betrakta konst. Antingen betraktar man bilden, om vi antar att det är en bild, rakt framifrån eller tar några steg åt sidan. Men aldrig har jag hört talas om att någon försökt anlägga det omvända perspektivet. Att gå in i bilden och identifiera sig med den. Som de afrikaner som då de för första gången fick se fotografier på sig själva, och de av förklarliga skäl inte var införstådda med den västerländska perspektivläran, läste fotografierna omvänt, inifrån, och såg dem som en brutal, fysisk tillplattning. Utifrån. Och i ren desperation grep efter vapnen.

 

 

 

 

Hemkomsten

 

Det gick med rasande fart att komma hem. Bussen var i tid, tåget likaså. Inga bekanta på vägen som ropade, "Hej, det var länge sedan, stanna ett tag osv". Inte en levande själ. Jag kom dessutom i tid till bussen och tåget. Där var det likadant. Ingen kastade sig över mig med samma fras som de som inte kastade sig över mig inte hade gjort. Det var tyst. Jag satt för mig själv och pillade med paddan. Biljetten var korrekt, hade rätt avgång och rätt pris. Konduktören prövade ett leende. Ute regnade det, det smattrade mot tågfönstret. Del gråmulna landskapet svepte snabbt förbi, blicken hann aldrig fästa sig förrän en ny scen dök upp som inte den heller hade tid att fästa sig. Det här kommer att gå fint, tänkte jag. Strax var jag hemma.

 

 

 

 

Den osynlige mannen

 

Man ser honom aldrig utomhus, sa den äldre mannen. Han är aldrig i trädgården. Man ser honom enbart då han hoppar in i bilen och kör till Konsum. Vad gör han hela dagarna, sommar som vinter, han verkar inte ha någon verktygsbod eller något hobbyrum. Det hörs inte ett ljud inifrån huset. Jo, förresten, där har jag fel. Ljud hör man. Ibland kommer det konstiga ljud. Det låter som en orkester som försöker låta som en vanlig orkester men misslyckas. Musiken går liksom sönder. Det är rena kaoset. I övrigt tyst, tyst som i graven. Jag har pratat med andra runt omkring som tycker som jag. Vi borde ringa på och reda ut det här. Han är inte som folk är mest, det är klart, men det finns gränser, han kanske har hemskheter för sig, vem vet. Man läser så mycket i tidningarna.

 

 

 

 

Potatisskalaren

 

Potatisskalaren kom äntligen till rätta, Den bara låg där, efter att ha varit borta i över två veckor. Vi hade visserligen två likadana till, men de var inte alls lika bra. Det var något särskilt med denna potatisskalare, den verkande ta sin uppgift på betydligt större allvar än de andra två. Som aldrig riktigt bet tag i potatisskalen utan mer lättsinnigt gled fram ovanpå. Man fick helt enkelt skala om flera gånger utan att ändå vara riktigt säker på att ha uppnått ett bra resultat. Och med sådana ovissheter kan inte ett modernt kök fungera. Det var helt klart. Rollfördelningen var satt ur spel. Nu låg den äntligen där och sken i all sin glans, och, det syntes lång väg, njöt av all den uppskattning som visades den, som om bortavaron endast hade varit ett sätt att understryka sin överlägsenhet och sitt omistliga värde. Den fick till och med ett eget fack i lådan. De andra två förpassades till en annan låda och fick tränga ihop sig med några udda gafflar och knivar.

 

 

 

 

Milt und leise

 

Hon var lite eljest, sa man. Klockan hade slagit tio på förmiddagen. Det var en alldeles vanlig dag på äldreboendet, där doften av skurade golv var det första som mötte en. De gamla hade sina sysslor, även om de inte var många, och personalen sina. Hon hade känt sig orolig, de hade fått springa ut och in i hennes rum under natten. Det var något med elementen och medicineringen, vid ett annat tillfälle handlade det om plågsamma minnen. Ett stilla, melodiskt mummel hördes mellan hennes torra läppar. Det lät som om hon försökte hitta fram till Isoldes, "milt und leise". Tårarna rann. Hon somnade in mycket lycklig.

Ulf Stenberg

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Arthur Adamov. Skrivandet, ett andrum som gjorde den oundvikliga fångenskapen lite mer uthärdlig

I gruppen av teatermän, som under 1950-talet dominerade de intellektuellt präglade och exklusiva scenerna på den vänstra stranden i Paris, utmärker sig Arthur Adamov på många sätt. Huruvida denna, icke ...

Av: Cicilia Traband | Reportage om scenkonst | 24 september, 2012

”En kulturskandal av stora mått”

1947 inträffade ett märkligt fenomen, när en rad arbetarförfattare och kulturprofiler understödda av tidskrifterna Vi och Folket i Bild gick ut med ett manifest som krävde att tilldelningen av ransonerat ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 20 mars, 2012

Den samiska shamanen och vismannen - fakta och reflexioner

De största fördomarna mot samer berör enligt min mening samisk shamandom som har ansetts bygga endast på vidskepelse och ännu oftast ses så. Etnologen dr Gabriele Herzog-Schröder i München säger ...

Av: Nina Michael | Reportage om politik & samhälle | 21 oktober, 2014

4. Ingrid

Ingrid öppnade ögonen som hon reflexmässigt stängt för höstsolen som sköt in genom fönstret. Det skulle kanske bli årets sista fina höstdag, med hög luft och gulnade blad som långsamt ...

Av: Ingrid | Lund har allt utom vatten | 06 januari, 2012

Omöjlig intervju med Aleister Crowley – del 2 av 666; att uppfylla sig…

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Johan von Fritz, Freke Räihä | Essäer | 09 augusti, 2012

Svetlana Petrova “Edouard Manets Olympia med katten Zarathustra”

Virala memelingar-  min feta katt och andra kändisar i konsthistorien  

Det var många kändisar som avled under 2016 som David Bowie, Leonard Cohen, Prince och George Michael. För att definiera vem som är en kändis kan man idag räkna antal ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 20 januari, 2017

22. Kjell

Kjell sjunker ner på stolen i hallen. Mor är död, inget kan ändra på det. Han börjar snöra på skorna som han nyss klivit ur. Döden kommer aldrig vid en ...

Av: Kjell | Lund har allt utom vatten | 11 maj, 2012

"Jag måste utplåna fantasin / Jag måste utveckla föraktet"

Om Johan Jönson, en textmaskin på liv och död och om realismen och litteraturens repressiva tolerans. Johan Jönson har genom att ta tag i det ogripbara nått en svart realism. En ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 02 mars, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.