Att spela sig fram till ett inre lugn

Daniel Westerlund är en mångfacetterad man. Han är verksam som skribent och förläggare, men även som musiker och kompositör. Det som överraskar mig när jag lyssnar på hans dubbel ...

Av: Guido Zeccola | 02 mars, 2009
Musikens porträtt

Månskensstråk över svenska Pommern

Det är i slutet av oktober. Stranden ligger nästan öde. Vågorna rullar långsamma och tunga mot stranden med sitt dova ljud. I horisonten tornar en hotande molnbank upp sig, men ...

Av: Mathias Jansson | 05 november, 2010
Kulturreportage

Brott och straff 3 Lagens bokstav - Rättens andliga märg

Bor Gud i lagboken? Domarreglerna menade så. Men hur kunde Guds ande trängas i lagarna vid sidan av ett tungt mandat givet till folket? Det var en fråga som endast ...

Av: Benny Holmberg | 11 november, 2009
Essäer om konst

Tack så mycket för elden

F. Scott Fitzgerald är framför allt känd för sin roman ”Den store Gatsby”, som räknas som ett av försöken att skriva ”den stora amerikanska romanen”. Fitzgerald och hans hustru Zelda ...

Av: F. Scott Fitzgerald | 27 mars, 2013
Kulturreportage

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen Del 12



Ännu kortare berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen. 

Den sönderhackade boken

 

Han kunde inte öppna boken, den var stängd. Han lät fingrarna krafsa i skägget och tänkte, går det inte med lämpor får jag tillgripa våld. Till det syftet letade han upp en yxa. Han måttade slag och drämde till. Men icke. Ute var vädret fint, solen sken och fåglarna kvittrade. Naturen var på gott humör. Det blev han också, när han väl valt en annan, öppnare bok som han lugnt kunde försjunka i. Den handlade om en man som med en kikare studerade vingspetsarnas rörelser på småfåglar. Bredvid honom låg en hög med osorterade bokstäver som runnit ut ur en sönderhackad bok.

 

 

 

Det försvunna citatet

 

Han letade efter ett passande citat, som han visste fanns någonstans i de bokhögar som trängdes på hans skrivbord. Men han kunde inte hitta det, inte heller visste han med säkerhet vem som var författaren. Han bara visste att citatet skulle passa in i den textmassa han för tillfället försökte organisera. Någonstans i minnets inre gömmor låg det. Men det ville sig inte. Citatet tillämpade motvärn, gjorde sig oåtkomligt, gömde sig bakom andra citat. Ville helt enkelt inte medverka i hans bokprojekt, av vilken anledning fick han aldrig något grepp om. Tyckte det inte om sammanhanget, omgivningen, eller ville det inte brytas loss från det större sammanhang det kanske var en del av. Det fick han inte något svar på.

 

Han tröttnade till slut på det motvilliga citatet och i genuin ilska välte han boktravarna med en svepande handrörelse och lämnade rummet. Böckerna hamnade lite huller om buller på golvet. En av böckerna hamnade på rygg med ett öppet uppslag, där texten, trots den något skumma belysningen, han hade släkt bordslampan innan han lämnade rummet, tydligt gick att läsa. Det var, som alla förstår, sidan med det förlorade citatet. Det var på pricken. Man förstår hans iver att hitta det. Det är bara att hoppas att han gör ett nytt försök, när besvikelsen efter det första försöket lagt sig. Det är det värt.

 

 

Svanen

 

Han var otröstlig. Vart tog svanen vägen, den hade bara gett sig av, utan någon som helst förvarning. Bums, så var den borta. De hade ju kommit så bra överens, han hade aldrig påmint henne, det var en hon, om Leda och Svanen, det klassiska motivet på ett stort antal målningar, för han visste att hon hatade det. Han hade inte ens antytt det. Hon gav sig av, det kunde han konstatera. Men han förstod det inte. Han ville inget heller än att hon skulle komma tillbaka så de kunde återuppta de intressanta samtal om konst de hade ägnat den mesta tiden åt. Tills det, helt oförhappandes, låg ett vykort i brevlådan.

 

Det var avsänt från den spanska solkusten och visade en lång badstrand med massor av svanar som solade och badade. Texten löd: "Här har jag det bra".

 

 

 

Den objudne gästen

 

Han har en inneboende, en objuden gäst. Mr Parkinson. Han hade bosatt sig i hans högerarm, där han bott i flera år, utan att göra så mycket väsen av sig, lite skakningar och darrningar, det är allt, men han upprepade om och om igen att det är bara en början. Jag ämnar bosätta mig på fler platser, så du gör bäst i att vänja dig vid mig. Jag är glupsk av naturen. Mig blir du inte av med så lätt. Jag har stora planer för dig. Som jag inte tänker avslöja, tids nog märker du det. Du skall vara tacksam för att jag inte satte tänderna i dig långt tidigare. Jag har haft dig under uppsikt i många år. Kanske jag väljer att gå varsamt fram, jag har en sådan sida också, även om du förmodligen har svårt att tro det. Min närvaro är hur som helst ett faktum som du måste lära dig att hantera. Jag hanterar min del, var så säker. Sätt på någon musik och tänk på något annat. Jag gillar musik. Särskilt Gustav Mahlers nionde symfoni med Daniel Barenboim och Staatskapelle Berlin.

Ulf Stenberg

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Resan till frihet

Resan till frihet Avrättningen av Saddam Hussein ställer viktiga frågor. Vad göra med den mänskliga ondskan? Måste den avrättas, eller är det möjligt att bli mer mänsklig? En ung kvinna flyger ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om konst | 01 februari, 2007

 Hunter Jonakin “Jeff Koons Must Die!!!“ (2011)

Jeff Koons måste dö!!! och andra arkadspels baserade konstverk

En gång i tiden fanns de överallt. De fyllde spelhallar, köpcentrum och gatukök med sina blinkande lampor och lockande, pockande ljud. Arkadspelen var under 1980-talet spelintresserade ungdomars enarmade banditer, där ...

Av: Mathias Jansson | Konstens porträtt | 13 oktober, 2017

Bokstavskombinationer – inte bara av godo

Diagnoserna har förlorat sin betydelse, i den mening att den målar in människor i hörn. De tycks fungera som viloplatser och försvarsmodeller inför påverkan utifrån. Människor ursäktar sig gentemot det ...

Av: Barbro Bruun | Essäer | 13 oktober, 2013

Dikter av Daniel Westerlund

Dikter av Daniel Westerlund vi var i dessa gående vi kom att nyktra till när dom som kallade nytt stoff kallade dom vi var i våra identiteter när vi samtidigt försökte solidifiera ...

Av: Daniel Westerlund | Utopiska geografier | 26 januari, 2007

Karin Victorin

… hootchy kootchy-dansare som baserade sina danser på magdans och andra orientaliska danser sågs först 1893 i Chicago … – Ur Burlesque – and the New Bump-n-Grind Av Michelle Baldwin. Karin Victorin Hootchy Kootchys ...

Av: Agneta Tröjer | Övriga porträtt | 11 september, 2007

Franz Werfel, fotograferad av Carl van Vechten, 1940. (Wikipedia)

Franz Werfels Die vierzig Tage des Musa Dagh.

Franz Werfels roman om folkmordet på armenierna och om hur en spillra av dem räddades undan tack vare ett franskt fartyg kom ut sent i november 1933, trots att hans ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 28 Maj, 2015

Bo Setterlind

Bo Setterlind på Nya Zeeland

Den 24 augusti 1973 fyllde Bo Setterlind femtio år. Inför födelsedagen blev han intervjuad i pressen. Bland annat av K. A. Adrups artikel i Dagens Nyheter framgick att han tänkte ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 11 december, 2016

Ord som fötts ur tystnaden

Lämnar åter över en handfull av mina dikter, alla burna sina egna känslostormar. Dock, ligger alla avstånd nära i en växelverkan mellan subjekt/objekt, du som jag. Men låt mig först ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 23 oktober, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.