Konstnären Olle Bonniér minns Ulf Linde

I tisdags besökte jag konstnären Olle Bonniér vid hans ateljé på Glasbruksgatan i Stockholm. ”Maestro Olle” var en aning fundersam kring livets oväntade vägar i och med att konstkritikern Ulf ...

Av: Estoardo Barrios Carrillo | 18 oktober, 2013
Konstens porträtt

Den ödesdigra själv(o)tillräckligheten. Krigets anlete

Superbia, högmodet är alla synders moder sägs det. Vilket mått av primärnarcissism vi är nödgade att ha för att bära upp vår sviktande, osäkra och oklara självbild är växlande. Mellan ...

Av: Oliver Parland | 28 juni, 2013
Essäer om politiken

Veckans porträtt: Katarina Norling om Katarina Norling

Katarina Norling om Katarina Norling    "Vaktchefen", 2006 (ur "Natten, A-Z")    The Anchor, 2006. 1. Min mor kom aldrig hem från resan till Italien. Hon fick en hjärtattack i Castiglione della Pescaia, ett fiskeläge ...

Av: Katarina Norling | 23 november, 2006
Konstens porträtt

Jeremiah Karlsson

En novell av Jeremiah Karlsson

Jeremiah Karlsson debuterade 2012 med "Tystnadens älskare, stjärnornas vän", Sveriges första socialtjänstthriller, ett slags modern tjänstemannaromaner där polisen är utbytt mot socialarbetare och mordutredningarna mot invecklade familjeproblem. Han har bl.a ...

Av: Jeremiah Karlsson | 30 december, 2016
Utopiska geografier

En 50-årings anteckningar (Del 4 av 4)



Jag brukar alltid göra precis tvärtemot vad Livsmedelsverket och Läkemedelsverket rekommenderar. Det håller mig frisk och på alerten. Jag blir mer dansant. Snyggare helt enkelt. Längre. Rakare i ländryggen. Rynkorna försvinner som genom trolleri. Morgonen doftar nyklippt gräs året om. 
Jag har skrivit i 40 år. Det är en smått svindlande tanke. Men man ska inte ge sig i kast med att försöka förstå tidens framåtrörelse. Då blir man tokig till slut. Dessutom tror jag att det mesta rör sig i cirklar och då faller den linjära tiden platt som en pannkaka.

Annars kan man väl egentligen säga att jag föddes den 23:e december 1966 och då bodde mor och far på Berguvsgatan, de gula låghusen som på den tiden var sista utposten innan ängarna, åkerfälten och horisonten. När jag var två flyttade vi hundra meter till Tornfalksgatan 10B, fjärde våningen. Brorsan kom till världen när jag var tre och ett halvt och han hade rött, fint hår och fräknar. Vi kivade som bröder gör och en gång fällde jag honom så att han bröt armen. Vi delade rum och hade hemska, men tidsenliga tapeter på väggarna. De var knallröda och liksom randiga, jag minns inte riktigt, jag har nog förträngt det lite grann. Efter att far släckt lampan om kvällen berättade jag sagor för brorsan. Jag hittade på dem efter hand och lade in en cliffhanger när jag ville sova. Så fortsatte historien nästa kväll och brorsan var ivrig, han ville veta hur det skulle gå.

Ibland, innan jag somnade om kvällen, tänkte jag på hur det skulle vara att leva för evigt, att bli flera tusen år gammal. När jag inte fantiserade om månpromenader alltså. Då önskade jag mig en tidsmaskin som tog mig in i framtiden eller till tidens början, till tiden innan människorna. Jag ville resa, men inte på skidsemester till Österrike eller till Tivoli i Köpenhamn. Jag ville resa i tiden och ut i rymden.

Gymnastiken i skolan avskydde jag. Bockar, plintar och ringar fick det att köra runt i magen på mig så att jag trodde jag skulle skita på mig i mina blå gymnastikshorts. Jo, vi hade blå shorts och vita linnen allihop, ett slags uniform så att vi kunde se likadana ut på långt håll, som en grupp. Det var bara fröken som slapp. Hon blåste i sin pipa och sedan skulle vi dansa två och två till musik som jag definitivt förträngt. Vi hade en uppvisning i trean där föräldrar och släktingar bjöds in till Söderkullas stora gymnastiksal. Mor och far satt bänkade när jag och mina klasskamrater ringdansade fram i fina led efter frökens taktpinne. Leden var oerhört välorganiserade, på ett nästan overkligt sätt. Vilken tortyr!

1981 skrev jag min första roman. 325 A4-sidor romantisk samhällsrealism. Den hette ”Kramp” och tog ett halvår att få klar. Jag skulle fylla femton, vi hade flyttat till en fyrarumslägenhet och jag stängde in mig på mitt rum efter skolan och om helgerna och skrev så att tangenterna vibrerade. Jag skrev så hårt att bokstäverna slog hål på pappret. Det var ett rus. ”Kramp” och ytterligare ett tjugotal outgivna romaner som kom till mellan 1982 och 1996 har bevarats i pärmar, alla doftande av färgband och Tipp-Ex. 1996 skrev jag ”Pojkguden” som sedermera blev min officiella författardebut i bokform.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jag har skrivit i 40 år. Det är en smått svindlande tanke. Men man ska inte ge sig i kast med att försöka förstå tidens framåtrörelse. Då blir man tokig till slut. Dessutom tror jag att det mesta rör sig i cirklar och då faller den linjära tiden platt som en pannkaka.

Jag har dock långt gångna planer på att logga ut från hela den digitala världen, köpa mig en Facit skrivmaskin på annons och parkera mig på altanen i stugan med grandios utsikt över skogen och dess stormbrutna träd. Där ska jag lyssna på kråkorna och koltrastarna och jag ska höra hur havets bränningar fräser medan jag slår ner tangenterna så att det dånar i stugans virke och ord uppenbarar sig som glödande kol på det benvita pappret.

Jag ska sitta där, i godan ro, med sesambröd, fetaost och rödbetor på tallriken och blodrött vin i glaset och skriva i fyrtio år till. Av nödvändighet, pur lust och på ren jävelskap. För det är det enda jag vill och kan. Det är min väg. Det är min dröm.

 

Stefan Whilde

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Att rädda offentligheten från religiöst och politiskt förtryck

Att rädda offentligheten från religiös och politisk förtryck Yttrandefriheten var årets tema på Göteborgs bokmässa. Stefan Villkatt har intervjuat flera utländska gäster och frågat dem om yttrandefriheten i deras respektive länder ...

Av: Stefan Villkatt | Reportage om politik & samhälle | 28 september, 2006

Vägen till läsandet – Svenska Akademien

Mörkret är kompakt. Det är tidig morgon. Men det är ändå långt till gryningen. Skrivbordslampan lyser, skapar en skyddande cirkel av ljus som möter dataskärmens flimmer. Det är höst, och ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 24 oktober, 2012

Kvinna och konstnär – Gabriele Münter

Att konsthistorien är skriven av män för män är en sanning som ständigt upprepas liksom frågan: ”Varför har det inte funnits några stora kvinnliga konstnärer?” Den feministiska konstforskaren Linda Nochlin ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 24 februari, 2013

Det syns inte om man inte ser det

Synen, omsorgen, om de psykiskt sjuka i det här landet har inte direkt varit en framgångssaga men när jag i september får veta genom kvällsnyheterna på teve att fyra personer ...

Av: Linda Bönström | Gästkrönikör | 19 oktober, 2011

Ljusguden och vår underbara värld

Karl-Erik Edris bok I ett annat ljus är frukten av en total kraftinsats. Även i pocket ter den sig försvarlig med sina 270 tättryckta sidor (Edris Idé-förlag 2010). Men den ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer | 26 januari, 2012

Tåligt inväntar döden människans mognad

Maurice Blanchot är den store frånvarande i 1900-talets franska litteratur och filosofi, metafysikern som möter friheten avklädd varje förklädnad, en nästintill okänd man som få känner och än färre räknar ...

Av: Bo I. Cavefors | Essäer om litteratur & böcker | 19 juni, 2013

CREW – Eric Joris – C.a.p.e. och Kurt Hentschläger – FEED. Intryck från…

Hur mycket litar du på andra människor, på okända människor och människor vars ansikten du inte ser? Det blev utgångspunkten för de två upplevelser från Dans- och Teaterfestivalen i Göteborg ...

Av: Lena Lidén | Reportage om scenkonst | 30 Maj, 2013

En net.art odyssé - med Odysseus på cyberhavet

Långt bortom gallerierna och museernas utställningsrum, finns ett outforskat hav, där konstnärer under mer än ett decennium har byggt öar fyllda med konst. Så stig ombord på vår farkost och ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 03 augusti, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.