Tomten är vaken. Foto Belinda Graham.

Öppet brev till Regeringskansliet om "Free Fall"

I samband med Finlands 100-årsjubileum överräckte statsminister Stefan Löfven en gåva, skulpturen Free Fall, till Finland. I sitt tal framhöll Stefan Löfven:

Av: Språkförsvarets styrelse | 25 november, 2017
Gästkrönikör

Palestina - landet som FN glömde

Det är inget särskilt eller unikt med palestinierna - utom kanske att det inte fösts något avseende vid deras rop på rättvisa, skriver Abdel-Qader Yassine och föreslår att FN löser ...

Av: Abdel-Qader Yassine | 15 december, 2010
Reportage om politik & samhälle

Ivo Holmqvist om Folke Isaksson

“Eldflugorna har slocknat, askflagorna yr över jorden.” Så vackert och så dystert avslutade Folke Isaksson titeldikten i den samling som kom 1998 och som hette just ”Eldflugorna”. Den apokalyptiska slutraden ...

Av: Ivo Holmqvist | 04 juni, 2013
Litteraturens porträtt

Att närvara med stor frånvaro

Mina skuldror värkte, jag hade skrattat lite för mycket till vänster.Det var då jag skapade mig en besvärlig personlighet att matcha med. Det är inte lätt att låta sig bli ...

Av: Annika Sjöström | 05 april, 2010
Utopiska geografier

Stefan Whilde

En 50-årings anteckningar (Del 2 av 4)



Här ska det inte knusslas. Skål ta mig fan! Och det bör tilläggas med rakryggad ärlighet; julmat kan man äta när fan man vill, till och med i svartmuskiga februari! 
Det händer ibland att jag känner mig som seriefiguren Two-Face i Batman. För mig har livet alltid varit en allt-eller-inget-affär. Halvhjärtade eskapader är inget för undertecknad. Jag brukar säga att jag saknar mellanregister. Det är bara bas och diskant på den här kontinenten. Skriver jag en roman så LEVER jag romanen och blir mer eller mindre omöjlig för omgivningen.

Det bodde en ”kuf” i grannhuset där jag växte upp. Om kvällen öppnade han sitt fönster på vid gavel och stod sedan och rökte pipa och kisade upp mot stjärnorna, förnöjd och uppslukad av stunden. Man såg rakt in i hans lägenhet. Han hade bokhyllor överallt, sprängfyllda med böcker i staplar. Böcker, böcker, böcker. Och katter. De låg, klättrade, jamade, fräste. Svartvita, tigerrandiga, burriga.

Det tisslades och tasslades bakom den här mannens rygg. Han var en freak, en outsider, en ensamvarg. Men jag förstod honom. Jag kände samhörighet. Jag kände igen mig i honom, i hans filosofiska, taoistiska väsen, och då var jag ändå bara tretton, fjorton år.

Som barn hade jag många vänner. Det var en lyx. Men det hände ibland att jag, av fri vilja, lekte ensam i dagar. Att trivas i sitt eget sällskap var också en lyx. Jag var lyckligt lottad.

Det skulle inte ha förvånat mig om jag blivit den där ”kufen”. Men det är jag väl i viss mån, eller ganska mycket till och med. Den där kufen alltså. Men några katter har jag inte. Längre. Under många år levde jag dock ett slags kattliv. Som mest hade jag elva katter på en och samma gång.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

På 60-talet var min mor och far pionjärer i folkhemmets tjänst. De köpte bostad i ett oprövat område i södra Malmö. Där skulle framtiden blomstra. Högst upp i ett trevåningshus kunde de se ut över slitna kolonilotter och vidsträckta kråkfält. Det fanns inte så mycket mer söderut vid tiden. Men det dröjde inte länge förrän ICA kom på plats med egen delikatessdisk. En skola för låg- och mellanstadiet byggdes i form av bajsbruna baracker. Kort senare skulle fluortanten skrämma slag på oss ungar i barackernas smala korridorer. En bondgård blev till fritidsgård och lekplatser ploppade upp lite varstans i grönområdena. Jag var beräknad till den 26 december 1966, men morsan gick och halkade på en isfläck och jag föddes tre dagar för tidigt. Jag hade ljust, nästan vitt hår och klarblå ögon. Mitt första ord var: ”Litteraturstöd.”

Det händer ibland att jag känner mig som seriefiguren Two-Face i Batman. För mig har livet alltid varit en allt-eller-inget-affär. Halvhjärtade eskapader är inget för undertecknad. Jag brukar säga att jag saknar mellanregister. Det är bara bas och diskant på den här kontinenten. Skriver jag en roman så LEVER jag romanen och blir mer eller mindre omöjlig för omgivningen.

Latar jag mig så latar jag mig något alldeles in i helvete. Ska det ätas julmat då SKA DET ÄTAS JULMAT, inget petande i en sillbit – långbordet förväntas bågna under trycket av skålar och fat med kräftsill, skärgårdssill, löksill, vitlökssill, majonnäsgravad sill, senapsgravad sill, stekt sill med lök och rödlök, gravad lax och hovmästarsås, rökt lax och romsås, ägghalvor med skalade räkor, svart kaviar, dill och majonnäs, kalvsylta med rödbetssallad, grovt bröd (kavring) med stark ost, leverkorvar, rökt korv, skinkor i olika format med kryddig senap, köttbullar av härligt nötkött, prinskorvar som hänger i långa snören från taket, glaserade revben, Janssons frestelse, kål i alla färger, valnötter, hasselnötter, fikon, mörkt skummande öl, välkryddat frostbitet brännvin, julmumma att doppa de hemmabakade pepparkakorna i, mandelmusslor med vispgrädde och sylt och ris à la Malta förstås i en bytta stor nog att rymma ett fullvuxet huvud. Till detta Rickard Söderbergs nya inspelning av ”O helga natt” på högsta volym. Här ska det inte knusslas. Skål ta mig fan! Och det bör tilläggas med rakryggad ärlighet; julmat kan man äta när fan man vill, till och med i svartmuskiga februari!

 

 

 

Stefan Whilde

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Angeren

Innledning I begynnelsen var nektelsen, og så lenge mennesket tviholdt på den, gikk livet på tomgang. Livets ordløse farer skygget for at et nøkternt blikk på omstendighetene kunne oppstå: Mennesket levde ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 03 november, 2014

Högklackat och vad som är viktigt

Högklackat och vad som är viktigt Några ord om Amsterdam. Som i alla städer, i alla människor, i alla begrepp, finns det dåliga och bra sidor. Ofta är de samma sak, sedd ...

Av: Ida Thunström | Resereportage | 15 augusti, 2009

Adolf Hitler. Foto: Wikipedia

Hitlers maktdrömmar

Bo I Cavefors om Adolf Hitler som försökte skapa ett kontinentalt maktcentrum mot bolsjevismen och Storbritannien.

Av: Bo I Cavefors | Essäer om politiken | 25 februari, 2015

Stockhausens Donnerstag aus Licht, foto Sandra Then

Stockhausen i blåsväder - Donnerstag aus Licht på Basel Theatre

Karlheinz Stockhausens jättelika operaprojekt Licht, som omfattar veckans samtliga dagar och därmed är dubbelt så långt som Wagners Ring, har haft svårt att få fotfäste i operahusen. Det är inte ...

Av: Ulf Stenberg | Essäer om musik | 06 oktober, 2016

Hobbiten, en oväntad resa bort, och hem igen

J.R.R. Tolkiens bok ”Hobbiten – Bort och hem igen”fångar essensen av drömmen om ett mysigt hem med ensjungande tekittel. Vissa romankaraktärer åker runt hela jorden för att komma hem. Andra ...

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 06 december, 2012

Bo Gustavsson

Låt oss befria oss från vår förljugna självbild

Bo Gustavsson om krig, våld, dubbelmoral och rädsla för oliktänkande.

Av: Bo Gustavsson | Gästkrönikör | 27 januari, 2015

Emmakrönika XXIII, Avamposto emmatico con mostri

nog när man ehuru älskar en annan, i det tagna afton slagna tillståndets skeden, hur ofta har man så helt rätt bild alls av den andra, kanské aldrig någonsin totalt ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 06 augusti, 2009

Gynekologen

KVINNA MÖRDAD  - en löpsedel skymtar förbi. Några dar senare hajar jag till - GYNEKOLOGEN HÄKTAD. Köper bägge tidningarna - läser annars varken Aftonbladet eller Expressen. Gynekologen och jag kommer ...

Av: Else-britt Kjellqvist | Essäer om politiken | 14 juni, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.