Djungelboken – konservativ klassiker eller nydanande mästerverk?

Djungelboken är en klassiker i dubbel bemärkelse – dels som litterärt verk, dels som film. Som litterärt verk är Djungelboken en del av Rudyard Kiplings hyllade produktion som gav honom ...

Av: Belinda Graham | 07 september, 2013
Kulturreportage

Carl-Heinrich von Stülpnagel – terrorist i tredje riket

När Hitler inser att attentat mot honom den 20 juli 1944 i väsentliga delar organiserats i Paris av överbefälhavaren för det ockuperade Frankrike, generalen Carl-Heinrich von Stülpnagel, fräser Führern till ...

Av: Bo I. Cavefors | 01 januari, 2015
Övriga porträtt

Stefan Whilde

 Torbjörn Säfve och skönheten

På teatern i Zaragoza möts Torbjörn Säfve och Lucientes Francisco de Goya för att mäta vem som dyrkar kvinnorna allra mest, detta trots att såväl proffsboxning som skönhet är förbjudet ...

Av: Stefan Whilde | 02 november, 2015
Stefan Whilde

Sveriges Yngsta Mästerkock

Tolvåringar som lagar oxrygg till huvudrätt och citrontarte till efterrätt. Tolvåringar som stressar och gråter över beasåsen som skär sig och smördegen som kletar. Tolvåringar som blir filmade och bedömda ...

Av: Rana Eshtiagh | 09 juni, 2014
Gästkrönikör

Stefan Whilde

En 50-årings anteckningar (Del 2 av 4)



Här ska det inte knusslas. Skål ta mig fan! Och det bör tilläggas med rakryggad ärlighet; julmat kan man äta när fan man vill, till och med i svartmuskiga februari! 
Det händer ibland att jag känner mig som seriefiguren Two-Face i Batman. För mig har livet alltid varit en allt-eller-inget-affär. Halvhjärtade eskapader är inget för undertecknad. Jag brukar säga att jag saknar mellanregister. Det är bara bas och diskant på den här kontinenten. Skriver jag en roman så LEVER jag romanen och blir mer eller mindre omöjlig för omgivningen.

Det bodde en ”kuf” i grannhuset där jag växte upp. Om kvällen öppnade han sitt fönster på vid gavel och stod sedan och rökte pipa och kisade upp mot stjärnorna, förnöjd och uppslukad av stunden. Man såg rakt in i hans lägenhet. Han hade bokhyllor överallt, sprängfyllda med böcker i staplar. Böcker, böcker, böcker. Och katter. De låg, klättrade, jamade, fräste. Svartvita, tigerrandiga, burriga.

Det tisslades och tasslades bakom den här mannens rygg. Han var en freak, en outsider, en ensamvarg. Men jag förstod honom. Jag kände samhörighet. Jag kände igen mig i honom, i hans filosofiska, taoistiska väsen, och då var jag ändå bara tretton, fjorton år.

Som barn hade jag många vänner. Det var en lyx. Men det hände ibland att jag, av fri vilja, lekte ensam i dagar. Att trivas i sitt eget sällskap var också en lyx. Jag var lyckligt lottad.

Det skulle inte ha förvånat mig om jag blivit den där ”kufen”. Men det är jag väl i viss mån, eller ganska mycket till och med. Den där kufen alltså. Men några katter har jag inte. Längre. Under många år levde jag dock ett slags kattliv. Som mest hade jag elva katter på en och samma gång.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

På 60-talet var min mor och far pionjärer i folkhemmets tjänst. De köpte bostad i ett oprövat område i södra Malmö. Där skulle framtiden blomstra. Högst upp i ett trevåningshus kunde de se ut över slitna kolonilotter och vidsträckta kråkfält. Det fanns inte så mycket mer söderut vid tiden. Men det dröjde inte länge förrän ICA kom på plats med egen delikatessdisk. En skola för låg- och mellanstadiet byggdes i form av bajsbruna baracker. Kort senare skulle fluortanten skrämma slag på oss ungar i barackernas smala korridorer. En bondgård blev till fritidsgård och lekplatser ploppade upp lite varstans i grönområdena. Jag var beräknad till den 26 december 1966, men morsan gick och halkade på en isfläck och jag föddes tre dagar för tidigt. Jag hade ljust, nästan vitt hår och klarblå ögon. Mitt första ord var: ”Litteraturstöd.”

Det händer ibland att jag känner mig som seriefiguren Two-Face i Batman. För mig har livet alltid varit en allt-eller-inget-affär. Halvhjärtade eskapader är inget för undertecknad. Jag brukar säga att jag saknar mellanregister. Det är bara bas och diskant på den här kontinenten. Skriver jag en roman så LEVER jag romanen och blir mer eller mindre omöjlig för omgivningen.

Latar jag mig så latar jag mig något alldeles in i helvete. Ska det ätas julmat då SKA DET ÄTAS JULMAT, inget petande i en sillbit – långbordet förväntas bågna under trycket av skålar och fat med kräftsill, skärgårdssill, löksill, vitlökssill, majonnäsgravad sill, senapsgravad sill, stekt sill med lök och rödlök, gravad lax och hovmästarsås, rökt lax och romsås, ägghalvor med skalade räkor, svart kaviar, dill och majonnäs, kalvsylta med rödbetssallad, grovt bröd (kavring) med stark ost, leverkorvar, rökt korv, skinkor i olika format med kryddig senap, köttbullar av härligt nötkött, prinskorvar som hänger i långa snören från taket, glaserade revben, Janssons frestelse, kål i alla färger, valnötter, hasselnötter, fikon, mörkt skummande öl, välkryddat frostbitet brännvin, julmumma att doppa de hemmabakade pepparkakorna i, mandelmusslor med vispgrädde och sylt och ris à la Malta förstås i en bytta stor nog att rymma ett fullvuxet huvud. Till detta Rickard Söderbergs nya inspelning av ”O helga natt” på högsta volym. Här ska det inte knusslas. Skål ta mig fan! Och det bör tilläggas med rakryggad ärlighet; julmat kan man äta när fan man vill, till och med i svartmuskiga februari!

 

 

 

Stefan Whilde

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

dr Krabba 8

Janne Karlsson, född 1973 och bosatt i Linköping med mina två söner. Har arbetat inom vården i 20 år, men sade upp mig 2010 för att satsa helhjärtat på tecknandet. Då ...

Av: Janne Karlsson | Kulturen strippar | 25 november, 2011

Komplexitet som inte låter sig styras

Melanie Mitchell är professor i datorvetenskap i Portland, Oregon, och ”external professor” vid Santa Fé-institutet i New Mexico. Vid det senare utsågs hon att ge en föresläsningsserie, som hon kallade ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer | 03 augusti, 2012

Hannah Wilke. Intra Venus

Hannah Wilke dör i cancer 1993. Ett liv tillika livslångt konstprojekt når sin ände. Det identitetspolitiska i hennes konst dröjer kvar än idag. Detta politiska stoff som omgärdar subjektet kan ...

Av: Allan Persson | Konstens porträtt | 10 maj, 2013

Konst, Vadstena och Ungern – Intervju med Lajos Szelényi

Lajos Szelényi är en bildkonstnär som föddes i Ungern för 70 år sedan. Han är verksam som målare och emellanåt även som musiker och samhällsdebattör. Lajos har haft flera utställningar ...

Av: Guido Zeccola | Konstens porträtt | 15 maj, 2013

Ett kvinnoporträtt, Dora Maars upprättelse

Dora Maar Britt Ståhlberg Norées bok "Dora Maar och Picasso" kastar ett nytt ljus på Picassos musa, älskarinna och konstnärskollega. Britt flyttade till Paris på 70-talet och har blivit kvar ...

Av: Anne Edelstam | Konstens porträtt | 18 mars, 2009

Kroppens strukturer i ledning och leda

Utifrån temat leda skriver jag om kroppar som känner leda och kroppar som utsätts för en hantering som är tänkt att utesluta leda. Kroppsbegreppet Vårt synsätt på kroppen har förändrats radikalt i ...

Av: Birgitta Smiding | Agora - filosofiska essäer | 28 juni, 2012

Det Messianska löftet. Julen som epifani och epistemologi…

Vi kan trots all den ambivalens som omger oss i våra känslor kring julen, visionen av löftet, kraven, den goda viljans fest, och därmed även lätt hyckleriets, och de stora ...

Av: Oliver Parland | Essäer om religionen | 25 december, 2011

Emma Kunz – abstrakt konstnär, visionär och healer

På Moderna museet i Stockholm pågår fram till och med den 26 maj 2013 utställningen Hilma af Klint – abstrakt pionjär. Den sägs bli en av museets största publiksuccéer genom ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 18 maj, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.