Illustration av Hebriana Alainentalo

Glömda poeter

Arne Melberg om tre poeters udda öde: Bengt Berg, Sam Carlquist och Lars Järlestad.

Av: Arne Melberg | 16 september, 2015
Essäer om litteratur & böcker

Robert Warrebäck. Foto: Joel Krozer

En novell av Robert Warrebäck

Robert Warrebäck skriver dikter, prosa och artiklar. Han har publicerat poesi i Post Scriptum, noveller i diverse skönlitterära antologier och skrivit artiklar åt olika webmagasin och tidskrifter. Han jobbar om ...

Av: Robert Warrebäck | 28 september, 2015
Utopiska geografier

August Strindberg vid Rådmansgatans t-tunnelbanestation i Stockholm. Foto Wiki

Strindberg och Frankrike

August Strindberg är Sveriges mest franskinriktade skönlitteräre författare. Han bodde långa perioder i Frankrike, skrev själv vissa av sina verk på franska, de flesta av hans skrifter finns översatta till ...

Av: Elisabeth Tegelberg | 07 juli, 2015
Litteraturens porträtt

Karin G Engs erotisk krönika VI. En doft av inuti.

Mjuk men skönjbar slingrar den sig runt mig; rundlar en viskning, en smekning, löften. När den snuddar mig sluter jag ögonen och håller andan. Stilla. En enda evig sekund. Så ...

Av: Karin G. Eng | 26 juni, 2012
Gästkrönikör

Stefan Whilde

En 50-årings anteckningar (Del 2 av 4)



Här ska det inte knusslas. Skål ta mig fan! Och det bör tilläggas med rakryggad ärlighet; julmat kan man äta när fan man vill, till och med i svartmuskiga februari! 
Det händer ibland att jag känner mig som seriefiguren Two-Face i Batman. För mig har livet alltid varit en allt-eller-inget-affär. Halvhjärtade eskapader är inget för undertecknad. Jag brukar säga att jag saknar mellanregister. Det är bara bas och diskant på den här kontinenten. Skriver jag en roman så LEVER jag romanen och blir mer eller mindre omöjlig för omgivningen.

Det bodde en ”kuf” i grannhuset där jag växte upp. Om kvällen öppnade han sitt fönster på vid gavel och stod sedan och rökte pipa och kisade upp mot stjärnorna, förnöjd och uppslukad av stunden. Man såg rakt in i hans lägenhet. Han hade bokhyllor överallt, sprängfyllda med böcker i staplar. Böcker, böcker, böcker. Och katter. De låg, klättrade, jamade, fräste. Svartvita, tigerrandiga, burriga.

Det tisslades och tasslades bakom den här mannens rygg. Han var en freak, en outsider, en ensamvarg. Men jag förstod honom. Jag kände samhörighet. Jag kände igen mig i honom, i hans filosofiska, taoistiska väsen, och då var jag ändå bara tretton, fjorton år.

Som barn hade jag många vänner. Det var en lyx. Men det hände ibland att jag, av fri vilja, lekte ensam i dagar. Att trivas i sitt eget sällskap var också en lyx. Jag var lyckligt lottad.

Det skulle inte ha förvånat mig om jag blivit den där ”kufen”. Men det är jag väl i viss mån, eller ganska mycket till och med. Den där kufen alltså. Men några katter har jag inte. Längre. Under många år levde jag dock ett slags kattliv. Som mest hade jag elva katter på en och samma gång.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

På 60-talet var min mor och far pionjärer i folkhemmets tjänst. De köpte bostad i ett oprövat område i södra Malmö. Där skulle framtiden blomstra. Högst upp i ett trevåningshus kunde de se ut över slitna kolonilotter och vidsträckta kråkfält. Det fanns inte så mycket mer söderut vid tiden. Men det dröjde inte länge förrän ICA kom på plats med egen delikatessdisk. En skola för låg- och mellanstadiet byggdes i form av bajsbruna baracker. Kort senare skulle fluortanten skrämma slag på oss ungar i barackernas smala korridorer. En bondgård blev till fritidsgård och lekplatser ploppade upp lite varstans i grönområdena. Jag var beräknad till den 26 december 1966, men morsan gick och halkade på en isfläck och jag föddes tre dagar för tidigt. Jag hade ljust, nästan vitt hår och klarblå ögon. Mitt första ord var: ”Litteraturstöd.”

Det händer ibland att jag känner mig som seriefiguren Two-Face i Batman. För mig har livet alltid varit en allt-eller-inget-affär. Halvhjärtade eskapader är inget för undertecknad. Jag brukar säga att jag saknar mellanregister. Det är bara bas och diskant på den här kontinenten. Skriver jag en roman så LEVER jag romanen och blir mer eller mindre omöjlig för omgivningen.

Latar jag mig så latar jag mig något alldeles in i helvete. Ska det ätas julmat då SKA DET ÄTAS JULMAT, inget petande i en sillbit – långbordet förväntas bågna under trycket av skålar och fat med kräftsill, skärgårdssill, löksill, vitlökssill, majonnäsgravad sill, senapsgravad sill, stekt sill med lök och rödlök, gravad lax och hovmästarsås, rökt lax och romsås, ägghalvor med skalade räkor, svart kaviar, dill och majonnäs, kalvsylta med rödbetssallad, grovt bröd (kavring) med stark ost, leverkorvar, rökt korv, skinkor i olika format med kryddig senap, köttbullar av härligt nötkött, prinskorvar som hänger i långa snören från taket, glaserade revben, Janssons frestelse, kål i alla färger, valnötter, hasselnötter, fikon, mörkt skummande öl, välkryddat frostbitet brännvin, julmumma att doppa de hemmabakade pepparkakorna i, mandelmusslor med vispgrädde och sylt och ris à la Malta förstås i en bytta stor nog att rymma ett fullvuxet huvud. Till detta Rickard Söderbergs nya inspelning av ”O helga natt” på högsta volym. Här ska det inte knusslas. Skål ta mig fan! Och det bör tilläggas med rakryggad ärlighet; julmat kan man äta när fan man vill, till och med i svartmuskiga februari!

 

 

 

Stefan Whilde

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Digitala avtryck

Den unge svenske tonsättaren Johan Svensson (f. 1983) redogör i detta porträtt av den något äldre kollegan JoakimSandgren (f. 1965)försin fascination inför denne numera i Paris baserade tonsättaren och hans musik. Via ...

Av: Johan Svensson | Musikens porträtt | 28 mars, 2013

gudinnor

New Age – flyktväg eller kvinnorörelse i vår tid?

New Age - detta omdiskuterade, mycket breda begrepp som även fungerar som samlingsnamn för olika andliga och spirituella rörelser – kan det sägas utgöra en i vår tid betydelsefull kvinnorörelse? ...

Av: Cecilia Johansson Martinelle | Essäer om religionen | 24 december, 2017

Den samiska shamanen och vismannen - fakta och reflexioner

De största fördomarna mot samer berör enligt min mening samisk shamandom som har ansetts bygga endast på vidskepelse och ännu oftast ses så. Etnologen dr Gabriele Herzog-Schröder i München säger ...

Av: Nina Michael | Reportage om politik & samhälle | 21 oktober, 2014

Umberto Saba, geten och döden

En regnig dag i oktober 2012 besökte jag Umberto Sabas antikvariat i Trieste. Jag köpte en bok på italienska om antikvariatet och dess historia sedan 1919 då Saba blev dess ...

Av: Bo Gustavsson | Litteraturens porträtt | 30 mars, 2013

Domenico Morelli. Iconoklasti. 1864. Museo di Napoli

Ikonoklaster, Fahrenheit 451 och kulturella folkmord

Varför ogillar vissa människor bilder som föreställer gudar och människor? Varför har det under vissa tider i en del kulturer funnits människor som bestämt sig för att systematiskt radera ut ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om samhället | 30 augusti, 2015

Man bär utlandet inom sig

Man bär utlandet inom sig Ett bokligt reportage Man bär utlandet inom sig, säger den isländske författaren Gudbergur Bergsson. Man bär och bär fram till den punkt man inte längre ...

Av: Thomas Nydahl | Kulturreportage | 24 november, 2006

Robert Halvarsson - Kooperativet Mediagruppen Karlstad - foto -  Robin Malmqvist

Känner du vid mitt namn?

En ny text av Robert Halvarsson.

Av: Robert Halvarsson | Utopiska geografier | 11 januari, 2016

Bob Dylan 1963

”Jag var inte toastmaster åt någon generation”

Linda Bönström om Bob Dylan en musikikon och en poet som har varit viktig för flera generationer.

Av: Linda Bönström | Essäer om musik | 14 februari, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.