Erotiskkrönika 04 Bandagesstation

Mina nerver svek mig goda hårdhudade, fastän försökte intala mig att är ju lyxpoet, den som skall kunna komprimest mera inte minst även den svåraste av opplevda verkligheter i de ...

Av: Stefan Hammarén | 26 augusti, 2010
Stefan Hammarén

Vantablack, Källa: Wikipedia

Konstnären som äger det svartaste svarta i konsten

Till konstvärldens förtret har konstnären Anish Kapoor exklusiv rätt till det svartaste svarta i konsten. Han äger sedan 2014 rätten att använda Vantablack som kan absorberar 99.96% av allt ljus.

Av: Mathias Jansson | 19 mars, 2017
Essäer om konst

Loggbok från seglats i Hammarenska farvatten…

Ute på villande hav, GPS ur funktion, kompass och sextant överbord, sjökortet ivägblåst, bortblåst, omhöljda av dimma och mörka moln i stark kulning stävar vi vidare, framåt i detta hav ...

Av: Oliver Parland | 10 november, 2012
Övriga porträtt

Milosz 100 år

"Utan tvekan vill jag hävda att Czesław Miłosz är en av de största poeterna - kanske den störste - i vår tid."(Joseph Brodsky) Den 30 juni 1911, för 100 år sedan ...

Av: Gregor Flakierski | 30 juni, 2011
Litteraturens porträtt

Stefan Whilde

En 50-årings anteckningar (Del 1 av 4)



Som flanör och vandrare ser jag världen ur ett krasst drömsperspektiv. Jag noterar omgivningarna, men lever i dikten. Jag njuter dofterna, men katalogiserar dem systematiskt för att frysa tiden i ögonblicksbilder. 
Som flanör och vandrare ser jag världen ur ett krasst drömsperspektiv. Jag noterar omgivningarna, men lever i dikten. Jag njuter dofterna, men katalogiserar dem systematiskt för att frysa tiden i ögonblicksbilder. Livet består av snapshots, ett lapptäcke av scener, ett pussel där sista biten fattas och där just den biten är moroten. Och i skolan får vi lära oss att vi antingen kan gå bakåt eller framåt. När vi i själva verket går i cirklar. Varför skulle planeterna i solsystemet annars vara runda?

Grisfötter i gelé till exempel. Förr i tiden räknades en sådan perversion på burk som delikatess. Farsan och jag åt den delikatessen ibland, när jag var barn. Vi gnagde och slafsade i oss av hjärtats lust. Idag ägnar jag mig åt helt andra excesser.

Konsten att göra ingenting är ett lysande bestyr för finsmakare, en syssla som jag gärna utövar. Siestan till exempel är helt klart underskattad i den svenska kulturen. Hängmattor, soffor, sängar, filtar... eller varför inte en gammal och vis trädstam att luta ryggen mot?

Annars är jag särskilt svag för ogenerat naturliv. Som nudist njuter jag strandens bris och havets bränningar alldeles ohämmat. Och är jag på det humöret så saluterar jag givetvis horisonten som stilla kröker sig där långt borta i fjärran, vittomtalad och ointaglig.

Lyfte förresten hantlar i morse. Lyssnar på Strindbergs ”Friheten och jag”. Försöker intala mig att det är synd om mig, men misslyckas hela tiden. Plockar näshår med pincett så att ögonen tåras. Smörjer in hårbottnen med kokosfett. Dricker ett glas vin till frukost på pin kiv och för att fånga den där livsbejakande känslan av anti-PK.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Tänker på min far som dog för fem år sedan och på att mina glasögon alltid är så jävla smutsiga hur ofta jag än tvättar dem. Tacka vet jag Rickard Söderbergs nyinspelning av ”O helga natt”. Jag gillar spets och överdrifter. Det är antingen eller som gäller. Mellanregistret överlåter jag åt de lomhörda och besvikna. Panerad fisk och potatis till lunch. För att om möjligt hålla en låg profil i en hög oktav.

Som flanör och vandrare ser jag världen ur ett krasst drömsperspektiv. Jag noterar omgivningarna, men lever i dikten. Jag njuter dofterna, men katalogiserar dem systematiskt för att frysa tiden i ögonblicksbilder. Livet består av snapshots, ett lapptäcke av scener, ett pussel där sista biten fattas och där just den biten är moroten. Och i skolan får vi lära oss att vi antingen kan gå bakåt eller framåt. När vi i själva verket går i cirklar. Varför skulle planeterna i solsystemet annars vara runda?

Så jag sliter ut sko efter sko på mina vandringar. Jag har flanerat så länge jag kan minnas. Och det lär bli några varv till. Över ängar, på skogsstigar, i parker, ner till havet och de skummande bränningarna. För havet är ju trots allt varje människas första hem; livmodern.

 

 

Stefan Whilde

Ur arkivet

view_module reorder

Benjamin

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 16 augusti, 2011

Basale element i Hegels filosofi

Innledning Det gis mange slags typer av filosofi, og én av disse er Hegels filosofi. Tankegangen i den filosofiske konsepsjonen til Hegel slik. Mennesket er av ånd, der ånden er tredelt ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 27 december, 2014

The God of Carnage med SEST

SEST - The Stockholm English Speaking Theatre är en teatergrupp som spelar bara på engelska. Regissören Samuele Caldognetto och skådespelarna Cheryl Murphy, Kristina Leon och Ingela Lundh driver gruppen sedan flera ...

Av: Guido Zeccola | Reportage om scenkonst | 23 februari, 2013

Amerikansk samtidsestetik för tre stämmor

Mirror in New York av Hebriana Alainentalo Autentiska textstrimlor, diskret nedtecknade, översatta och härmed saluförda av Alan Asaid.   I $ 18 Att utan ord och mening Rusta för en vår Utan ...

Av: Alan Asaid | Utopiska geografier | 05 januari, 2009

Whilde Stefan. Foto: Samuel Dante

Anteckningar om shoppingbordeller, bortgjordhet, D-vitamin och Einsteins mirakel

En ny månadskrönika av Stefan Whilde som berättar i 4 punkter om mycket och om inget.

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 mars, 2015

Sofie Livebrant, ”Lighthouse Stories”. Brus och Knaster/Playground.

Lighthouse Stories - Sofie Livebrant

Sofie Livebrant säger att hon läser för att bli inspirerad. Det är lätt att tro henne. Hon har tidigare bland annat tolkat Dan Andersson, Karin Boye och Emily Dickinson och ...

Av: Belinda Graham | Musikens porträtt | 03 februari, 2016

Att skapa tillsammans med andra – om Click festivalen i Helsingör

För fyra år sedan startade Mikael Fock och Casper Øbro New Media Art festivalen Click i Helsingör i Danmark. Under åren har festivalen växt sig allt större med konstutställningar, musikframträdande ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 27 Maj, 2014

När folkbildningsrörelsen kom till Hälsingland

Den 14 september hade jag glädjen att få vara med när biblioteket i Hudiksvall fyllde 100 år. Det väckte en rad minnen, varav det första handlar om min farmor Therese. Hon ...

Av: Mats Myrstener | Kulturreportage | 11 november, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.