Att spela sig fram till ett inre lugn

Daniel Westerlund är en mångfacetterad man. Han är verksam som skribent och förläggare, men även som musiker och kompositör. Det som överraskar mig när jag lyssnar på hans dubbel ...

Av: Guido Zeccola | 02 mars, 2009
Musikens porträtt

Månskensstråk över svenska Pommern

Det är i slutet av oktober. Stranden ligger nästan öde. Vågorna rullar långsamma och tunga mot stranden med sitt dova ljud. I horisonten tornar en hotande molnbank upp sig, men ...

Av: Mathias Jansson | 05 november, 2010
Kulturreportage

Brott och straff 3 Lagens bokstav - Rättens andliga märg

Bor Gud i lagboken? Domarreglerna menade så. Men hur kunde Guds ande trängas i lagarna vid sidan av ett tungt mandat givet till folket? Det var en fråga som endast ...

Av: Benny Holmberg | 11 november, 2009
Essäer om konst

Tack så mycket för elden

F. Scott Fitzgerald är framför allt känd för sin roman ”Den store Gatsby”, som räknas som ett av försöken att skriva ”den stora amerikanska romanen”. Fitzgerald och hans hustru Zelda ...

Av: F. Scott Fitzgerald | 27 mars, 2013
Kulturreportage

Stefan Whilde

Lika och olika. Eller: 1 + 1 = 3



Vi får ju inte glömma det gamla anarkistiska slagordet som i mångt och mycket tagit oss människor framåt genom historien: ”Var realistisk, kräv det omöjliga!” 
En människa plus en annan människa är lika med två människor (även om det korrekta svaret är två olika människor). Ska vi använda oss av den formeln? Eller ska vi använda formeln en människa är "ungefär lika med" en annan människa? Eller vågar vi vara djärvare och ta formeln en människa är "inte lika med" en annan människa?

Likhetstecknet gjorde entré på världsscenen år 1557. Det var en matematiker från Wales, Robert Recorde, som presenterade nyheten. Recorde var för övrigt även läkare med gedigna universitetsstudier i bagaget. Likhetstecknet har många olika användningsområden, de allra flesta endast av intresse för inbitna matematiker och möjligen för någon enstaka vinddriven praktisk filosof. Första och vanligaste betydelsen bär vi alla med oss sedan barnsben. 1 + 1 = 2.

Efter likhetstecknets födelse var vi tvungna att hitta på fler tecken för att kunna beskriva olika avvikelser från det som är lika. Vi hittade på "mindre än", "större än", "ungefär lika med" och inte minst "ejlikamedtecknet" (eller "inte lika med"). Det sistnämnda skriver vi som ett överstruket likhetstecken. Inom vetenskapen slog man på stora trumman och hittade på ett par extra avvikelser i "mycket mindre än" och "mycket större än".

Om vi har en apelsin och köper en till, hur många apelsiner har vi då sammanlagt? Enkel matematik som tyvärr inte riktigt tar hänsyn till det faktum att de båda apelsinerna inte är eller kan vara helt identiska med varandra. Men vem vill vara petig? En robot av märket X2 adderat med en robot av märket X2 blir i varje fall två robotar av märket X2, förutsatt att den ena roboten inte avviker i form eller konstruktion på grund av tekniska fel.

En människa plus en annan människa är lika med två människor (även om det korrekta svaret är två olika människor). Ska vi använda oss av den formeln? Eller ska vi använda formeln en människa är "ungefär lika med" en annan människa? Eller vågar vi vara djärvare och ta formeln en människa är "inte lika med" en annan människa?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Trots likheter, synliga och osynliga, är vi avvikelser från varandra och än mer från normalvärdet "människa". Vi har olika personlighet, olika temperament, olika historia av upplevelser, sjukdomar och medicinska behandlingar, olika arv och miljö, olika mat- och dryckesvanor, olika behov, olika intressen, olika färdigheter, olika livsåskådning och så vidare. Vi attraherar olika saker och händelser, vi reagerar på olika sätt vid sorg, förväntningar, förälskelse, chock, lycka. Vi är alla unika med helt unika fingeravtryck.

Och hur ligger det egentligen till, när det kommer till kritan? 1 + 1 = 2. Formeln börjar kännas en smula förlegad, sliten och trist rentav. Tänk om 1 + 1 i själva verket blir 3. Vi får ju inte glömma det gamla anarkistiska slagordet som i mångt och mycket tagit oss människor framåt genom historien: "Var realistisk, kräv det omöjliga!"

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Resan till frihet

Resan till frihet Avrättningen av Saddam Hussein ställer viktiga frågor. Vad göra med den mänskliga ondskan? Måste den avrättas, eller är det möjligt att bli mer mänsklig? En ung kvinna flyger ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om konst | 01 februari, 2007

 Hunter Jonakin “Jeff Koons Must Die!!!“ (2011)

Jeff Koons måste dö!!! och andra arkadspels baserade konstverk

En gång i tiden fanns de överallt. De fyllde spelhallar, köpcentrum och gatukök med sina blinkande lampor och lockande, pockande ljud. Arkadspelen var under 1980-talet spelintresserade ungdomars enarmade banditer, där ...

Av: Mathias Jansson | Konstens porträtt | 13 oktober, 2017

Bokstavskombinationer – inte bara av godo

Diagnoserna har förlorat sin betydelse, i den mening att den målar in människor i hörn. De tycks fungera som viloplatser och försvarsmodeller inför påverkan utifrån. Människor ursäktar sig gentemot det ...

Av: Barbro Bruun | Essäer | 13 oktober, 2013

Dikter av Daniel Westerlund

Dikter av Daniel Westerlund vi var i dessa gående vi kom att nyktra till när dom som kallade nytt stoff kallade dom vi var i våra identiteter när vi samtidigt försökte solidifiera ...

Av: Daniel Westerlund | Utopiska geografier | 26 januari, 2007

Karin Victorin

… hootchy kootchy-dansare som baserade sina danser på magdans och andra orientaliska danser sågs först 1893 i Chicago … – Ur Burlesque – and the New Bump-n-Grind Av Michelle Baldwin. Karin Victorin Hootchy Kootchys ...

Av: Agneta Tröjer | Övriga porträtt | 11 september, 2007

Franz Werfel, fotograferad av Carl van Vechten, 1940. (Wikipedia)

Franz Werfels Die vierzig Tage des Musa Dagh.

Franz Werfels roman om folkmordet på armenierna och om hur en spillra av dem räddades undan tack vare ett franskt fartyg kom ut sent i november 1933, trots att hans ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 28 Maj, 2015

Bo Setterlind

Bo Setterlind på Nya Zeeland

Den 24 augusti 1973 fyllde Bo Setterlind femtio år. Inför födelsedagen blev han intervjuad i pressen. Bland annat av K. A. Adrups artikel i Dagens Nyheter framgick att han tänkte ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 11 december, 2016

Ord som fötts ur tystnaden

Lämnar åter över en handfull av mina dikter, alla burna sina egna känslostormar. Dock, ligger alla avstånd nära i en växelverkan mellan subjekt/objekt, du som jag. Men låt mig först ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 23 oktober, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.