Malin Bergman Gardskär

Jag medicinerar, därför finns jag

Jag har inget emot alternativa behandlingsmetoder även om jag inte sträcker mig alltför långt inom dess ramar i hopp om att finna bot och bättring. Nej, jag vill slå ett ...

Av: Malin Bergman Gardskär | 18 september, 2015
Gästkrönikör

Han gör det här för att han måste

Musikartist, radiopratare, skribent och nu senast programledare för SVTs "Filmkrönikan". Navid Modiri har hunnit med mycket.  Till hösten släpper han en tredje skiva tillsammans med bandet Gudarna.

Av: Tim Sterner | 25 juli, 2008
Musikens porträtt

Det är vår..!

Snön smälter blöt på marken. Kommit små vårblommor, Krokus eller Snödroppe. Dagarna blir långa nu, skönt att va ute mer. Solen värmer mycket mer. Varmare luft, det är härligt. Knopparna på träden ...

Av: Suzan Yassine | 11 april, 2011
Utopiska geografier

Freddie Wadling avled den 2 juni 2016 sextiofyra år gammal. Foto: Michael Winnerholt.

Själssångaren

Peter Sjöblom berättar om minnen, musiken och sorgen efter Freddie Wadlings bortgång.

Av: Peter Sjöblom | 06 juni, 2016
Musikens porträtt

Stefan Whilde

Konsten att resa inkognito




Jag hade ätit Paila marina, en skaldjursgryta med för mycket mussla i, och avnjutit ett högst mediokert bordsvatten i samma trista lokal som två svettiga tanter och en krokryggad gubbe med svarta tänder. Dom hade visserligen suttit två bord bort, men dom hade pratat för högt och smackat förnöjt. Nu stod jag ute på gatan, utanför hotellet, med ryggen lutad mot fasaden och glodde och folk passerade i en strid ström och jag hade sett det förut, i Stockholm, Tunis, Berlin, Milano, Beijing och här, 
Jag var tillbaka i Chile. Jag hade kommit som turist kunde man säga. Men det klädde mig illa. Dessutom gillade jag inte turism som företeelse. Jag tyckte det var ett märkligt påhitt. Människor fäktade omkring från den ena kontinenten till den andra som Columbuskopior i solhatt och kaki. Allt skulle filmas och fotograferas och besudlas och fösas in i fårskallarnas meritlistor och reskalendrar och allt för att stå ut med ännu en höst på kontoret. Vi byggde oss så outhärdliga vardagsrum att vi helt enkelt måste bort, bort, bort. Bort från oss själva. Outhärdligheten hade ätit sig in i märg och ben.

Det var vinter i Santiago eller skulle snart bli. Fjorton grader i solen och en kall vind från bergen. Jag hade lämnat stråhatten hemma, om nu hemma var hemma. Jag hade bytt den mot en keps, en grön militärkeps. Jag var klädd i grön vindtygsjacka med kapuschong. Under jackan hade jag ett grönt linne, Jag hade gröna shorts på mig. Dom räckte ner till knäna. Sandalerna var beiga. Jag hade klippt håret, inte mycket men det var klippt. Jag stod med ryggen mot en husvägg. Hemma var våren på väg in i sommar nu och fiskmåsar och andra asätare intog stränderna med full kraft. Här väntade vintern på att få fäste

Jag var tillbaka i Chile. Jag hade kommit som turist kunde man säga. Men det klädde mig illa. Dessutom gillade jag inte turism som företeelse. Jag tyckte det var ett märkligt påhitt. Människor fäktade omkring från den ena kontinenten till den andra som Columbuskopior i solhatt och kaki. Allt skulle filmas och fotograferas och besudlas och fösas in i fårskallarnas meritlistor och reskalendrar och allt för att stå ut med ännu en höst på kontoret. Vi byggde oss så outhärdliga vardagsrum att vi helt enkelt måste bort, bort, bort. Bort från oss själva. Outhärdligheten hade ätit sig in i märg och ben.

I tusentals år hade människan varit taoist och nomad. Hon var ett däggdjur med taoistens och nomadens färdigheter. Hon stannade där hon föddes eller så gav hon sig ut och iväg för alltid, utan återvändo. Det var människan. Men på 1900-talet hade hjärndöden brutit ut, den totala kollapsen. Den hade tjuvstartat redan i slutet av 1800-talet med industrialismen. Ur utsläppsorgierna och varje människas rätt att arbeta skiten ur sig restes oändliga välfärdsprogram som förlamade oss och gjorde oss till geggiga ja-sägare. Nu stod vi astmatiska och rastlösa och blaserade och storögda framför globaliseringens grind och tiggde om att bli insläppta och utslungade i världen.

I ren egoism fyllde vi himlen med stinkande flygplan. Vi flög kors och tvärs och hit och dit
och avstånden krympte och allt var snart nog uppätet. En vecka på Maldiverna, en vecka i Prag, paketpris till Thailand och Concorde till Nya Zeeland. Vi flög till Mexico City för att rida åsna och andas in lite mytomspunnen giftluft. På köpet fick vi svininfluensan med oss hem. Vi förde smittan vidare över kontinenterna och media skallade PANDEMI i feta bokstäver och vi slogs av panik och forskarna stängde in sig i sina laboratorium och krängde fram ett nytt supervaccin till läkemedelsindustrins oförställda glädje och vi blev lugna och viruset muterade eftersom det låg i ett virus natur att överleva och det nya, muterade viruset slog till med plötslig kraft och forskarna stod handfallna tills dom lyckades blanda fram ännu ett supervaccin medan aktieägarna bakom läkemedelsföretagens inbjudande neonskyltar och trygga logotyper gnuggade händerna. Jag avskydde globaliseringen. Den frigjorde inte folk. Den stängde in dom.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jag hade rest mycket. Men jag hade rest inkognito. Jag hade rest för att det fanns en chans att jag skulle slå mig ner för gott på en främmande plats. Jag hade rest till och från kvinnor. Jag var ingen jävla turist. Men nu stod jag med ryggen mot en husvägg i Santiago och i mitt pass stod det att jag var turist och jag hade lämnat våren och kommit till hösten. Jag var i ett land som tillbett sin industrialism när den väl blommat ut för att hävda sig i konkurrensen mot den brasilianska och argentinska industrialismen. Sopor flöt omkring i Mapochofloden. Vattnet var grönsvart av nerbrytningströgt utsläpp från fabrikerna. Det här var en stad som byggts av indianer.

Picunche hette dom. Dom hade börjat arbetet. Kommersen skulle avsluta det. Överallt dessa hotellkomplex som sträckte sig mot fitthimlen som jättefallos och bröt igenom smogdimman med sina ollon fyllda med kasinos och sviter. Och i det överdådiga, bara runt hörnet, fattigdomen, smutsränderna, strykarhundarna, barn som knullade och mördade för en bit mat, blodröda nejlikor slängda vid Salvador Allendes fötter och någonstans låg Victor Jara begravd, tystad av döden men för evigt ihågkommen för sina sånger. Jag tände en ny cigg på den gamla och rökte. Sedan fimpade jag och gick tillbaka in på hotellet, förbi receptionen, upp en halvtrappa och in på mitt rum. Där la jag mig på sängen med kläderna på och glodde i taket och väntade.

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder
Vladimir Oravsky

Några meningar om något som du är välbekant med men som du av…

Många, riktigt många, hörde av sig som en reaktion på mina rader betitlade ”Hur och varför jag minns Ingvar Holm”. Så här kunde reaktionerna lyda: ”… Jag fick Ulf Gran i ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 20 februari, 2017

Vem är rädder för vargen här?

Jakob (1785 – 1863) och Wilhelm Grimm (1786 – 1859) hör till 1800-talets stora europeiska kulturpersonligheter. De var språkforskare, sagosamlare, bibliotekarier och upptäckare och påverkade sin samtid genom att bana ...

Av: Lilian O. Montmar | Essäer | 24 februari, 2012

ICA och de svarta kärnfria druvorna

Som boende mitt emellan Jönköping och Linköping i Ödeshög har vi en oerhörd bas, två rätt så stora och starkt växande städer med högskola respektive universitet. Häromdagen var jag på sammanträde ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 15 januari, 2014

Wittgenstein och civilisationen

”Den tidigare kulturen kommer att bli en ruinhög och till slut en askhög, men andar kommer att sväva över askan” Ludwig Wittgenstein (1889-1951) är, hur man än ser på saken, en ...

Av: Carsten Palmer Schale | Agora - filosofiska essäer | 20 december, 2012

En resa till dagens ände. Om Denise Mina

Himlen ligger som ett lock över staden. Det är grått och kallt, vinden viner vasst och snålt genom gatorna och ett isande regn tycks falla vareviga dag. Här härskar nöden ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 02 augusti, 2010

Finns det liv på Mars?

Bilden av planeten Mars har förändrats under det senaste århundradet. Denna mystiska planet som tyckes gömma många mysterier är idag inte lika intressant för gemene man. Men det kan komma ...

Av: Alexander Sanchez | Essäer | 24 september, 2011

Alexander Fleming Penicillinets upptäckare

Alexander Fleming, föds6 augusti1881, och växer upp tillsammans med sju syskon på fårfarmen Lochfield i Darvel, Skottland.Han gifter sig 1915 med Sarah Marion McElroy. De får sonen Robert Alexander Fleming är ...

Av: Kjell Ekborg | Kulturreportage | 28 april, 2014

G.K.Chesterton (1874-1936) Dikter i översättning av Erik Carlquist

G.K.Chesterton (1874-1936) är mest känd för sina berättelser om Fader Brown, den okarismatiske prästen som löser svåra detektivgåtor genom sina teologiska insikter. Själv konverterade Chesterton till katolicismen 1922. Chesterton var dessutom ...

Av: G.K.Chesterton | Utopiska geografier | 12 augusti, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.