Piscatorial Paedophilia

Några anteckningar om flugfiske på Nya Zeeland Det finns få verkligt effektiva botemedel mot en 12 tidzoner lång östlig jetlag. En privat metod som dock fungerar mycket tillfredställande är att få ...

Av: Steven Ekholm | 06 september, 2009
Resereportage

Lydmar Hotell

År 1993 fick Stockholm sitt första designhotell; hyperstylade Lydmar strax intill Stureplan; ett område som just vid den tiden började bli ett verkligt hotplace. Även Lydmar, med sina glasade väggar ...

Av: Björn Gustavsson | 13 september, 2017
Resereportage

Lykke. Del II

Aristoteles, Aquinas og Schopenhauer Gitt at lykke er knyttet til at å være menneske er å ha et personlig prosjekt, eller, om en ønsker og vil, at en har en ambisjon ...

Av: Thor Olav Olsen | 11 januari, 2014
Agora - filosofiska essäer

Barnkonventionsdagen

I dag, tisdagen den 20 november är utnämnd till ”Barnkonventionsdagen”. Yes meine Damen und Herren, i dag firas, eller vad man nu gör, ”Barnkonventionsdagen”. Och här kommer mitt bidrag till dess ...

Av: Vladimir Oravsky | 20 november, 2012
Gästkrönikör

Whilde Stefan

Den kustlinjen är mitt blod



Mina släktband går tillbaka till vallonerna och dom nordtyska sjörövarna som plundrade längs kusten här i slutet av 1300-talet. Albrekt av Mecklenburg var kung i Sverige på den tiden men hatad av adeln. Adeln försökte avsätta honom och isolerade honom uppe i Stockholm. Då skickade tyskarna ut våldtäktsmän och tjuvar för att smuggla in proviant åt kungen och hans män. Dom lyckades riktigt bra, men till slut gav Albrekt upp ändå och lämnade landet. 
Skönheten är havet, träden, växterna, djuren, vinden, vulkanerna, dom isländska svavelkällorna och bergen i Colorado.

Smugglarna blev pirater och började röva. Dom delade bytet lika och hjälpte fattiga i byarna kring Östersjöns kustlinje. Det är den kustlinjen som är mitt blod. Det är därför jag sitter i den här stugan, på verandan, femtio meter från bränningarna, med en ranglig brygga i siktet och turistbåtarna som flugskitar borta vid horisonten.

Jag har en cd-spelare, men ingen teve eller telefon. Jag lyssnar på Beatles, Glasvegas, Patti Smith, Hendrix och Wagner. Wagners rykte smutsades ner av Hitler och nazisterna, svartstövlarna stal Nietzsche också och det är en skam. Wagner landsförvisades från Tyskland efter att ha varit med under Dresdenrevolutionen 1848. När han togs till nåder bosatte han sig i München, Hitlers favoritstad. Nietzsche sattes på dårhus av en gniden syster och dog isolerad från omvärlden, anfrätt av syfilis om man ska tro allt skvaller.

Jag har skrivit flera romaner, noveller, dikter, tidningsartiklar och märkvärdiga essäer än vad jag kan räkna till. Jag publicerade min första roman anno dazumal och har hunnit häva ur mig så pass mycket ditt och datt vid det här laget att jag borde pensioneras med ett nobelpris i litteratur. Jag har slutat läsa. Jag har tiotusentals böcker magasinerade inne i stan.

Det får räcka nu. Någonstans måste det ta slut.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Som sjuttonåring läste jag Emanuel Swedenborg på latin. Det var hans stora verk, Regnum Animale. Swedenborg kom från Dalarna men blev snart som en sibirisk medicinman hög på flugsvamp. Han hallucinerade fram sina uppenbarelser. Men världen kommer inte att gå under som han trodde. Det har den redan gjort. Den hade gått under redan på Swedenborgs tid.

Det vi ser nu är helvetets ljungeldar i skönhetens form och då menar jag inte att vi människor är särskilt sköna, eller våra skyskrapor, våra fyrfiliga motorvägar eller Eiffeltornet som mest är ett fallosmonument över en kollektivt undertryckt kåthet.

Skönheten är havet, träden, växterna, djuren, vinden, vulkanerna, dom isländska svavelkällorna och bergen i Colorado.

Som jag ser saken finns det fyra urtillstånd för människan att falla tillbaka på: Salt, svavel, kalk och skabb.

Ur arkivet

view_module reorder

En svensk antisemitisk historia

Boken Lurifaxiana tillhör de råaste antisemitiska texter som publicerats på svenska. Med titeln Lurifaxiana ville författaren säga att boken handlade om lurifaxarna, det vill säga judarna. Det var inte skämtsamt ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om samhället | 16 februari, 2009

Människor lever i bubblor

Socialpsykologiskt är detta ingenting nytt; där kallas bubblorna för primära och sekundära grupper. Jag lever naturligtvis själv, och har framförallt levt, i bubblor. Under de senaste, säg, 20 åren har ...

Av: Carsten Palmer Schale | Gästkrönikör | 09 juli, 2016

I Pousettes värld: en poet

Det är en konst att vara enkel. Erik Pousette skalar av det överlagrade och står kvar med de stringenta orden i dess ursprungliga skepnader. Han litar på dem. Behöver inte ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 23 maj, 2012

Skilda rörelser på landet och i staden Intervju med regissören Radu Mihaileanu

Det finns några filmer som har en enorm vikt på grund av deras sociala patos, ofta större än dess tekniska möjligheter. I Sverige fann man den allra första av denna ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Scenkonstens porträtt | 24 januari, 2012

Abrishami synagogan.  Belysning  symboliserar den eviga låga som alltid brinner på offeraltarna

Framme vid en av Teherans många judiska bönehus

Till skillnad från de arabiska länderna har Iran fredat sina judiska församlingar. Sedan 1948 har över 800 000 judar emigrerat och förvisats från sina länder i Mellanöstern och Nordafrika; inte ...

Av: Text och foto: Tarja Salmi-Jacobson | Essäer om religionen | 08 februari, 2017

Trio Brantelid Härenstam Sparf

Nicolò Paganini kontra Robin Bengtsson

I stället för melodifestivalen har Björn Gustavsson ägnat lördagskvällen åt att skriva om Paganini.

Av: Björn Gustavsson | Björn Gustavsson | 11 mars, 2017

Jag har slutat prata om Gud eftersom jag tycker synd om honom. Intervju…

Mohamed Omar är poet, essäist och debattör. Han har varit hyllad i många år innan han tog väldigt radikala positioner inte bara mot Israels politik i Palestina utan också mot ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 26 juli, 2012

Avtäckandet

Det tillstånd av förhöjd verklighetskänsla som kan uppnås genom att man, i ensamhet och företrädesvis under en längre tid, tillåter sig att till fullo ge sig hän åt tillvaron i ...

Av: Mattias Lundmark | Agora - filosofiska essäer | 02 oktober, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.