Beatrice Månsdotter 

Bilden av en dröm, och något som försvann

Hennes blick fastnar på en punkt lite längre bort. En suddig kontur på en vägg. Kanske har det tidigare hängt en tavla där. Ett märke som försökts täckas över. Ett ...

Av: Beatrice Månsdotter | 17 december, 2017
Utopiska geografier

Det där med tajming

Somliga påstår att allt sker när det är meningen det ska ske. Andra påstår att vi själva fattar beslut, och konsekvenserna, goda som onda, får vi således som ett resultat ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | 15 maj, 2014
Gästkrönikör

”Även en värld som skapar sig själv, måste en gång ha blivit skapad.”

Under en resa i Indien i december 1993, arrangerad av Samuel Strandberg i Samuel Travels, kom jag till den lilla staden Rishikesh, där Ganges flyter ut ur Himalaya. Att vi ...

Av: Erland Lagerroth | 04 oktober, 2013
Övriga porträtt

Illustration:  Hebriana Alainentalo

Raka vägen in i musikens blödande hjärta

När musikskribenten Lennart Persson avled i maj 2009 lämnade han efter sig en stor mängd texter från ett ansenligt antal musik- och nöjestidningar. Allt det han skrev för Sonic från ...

Av: Peter Sjöblom | 07 augusti, 2015
Essäer om litteratur & böcker

Whilde Stefan

Den kustlinjen är mitt blod



Mina släktband går tillbaka till vallonerna och dom nordtyska sjörövarna som plundrade längs kusten här i slutet av 1300-talet. Albrekt av Mecklenburg var kung i Sverige på den tiden men hatad av adeln. Adeln försökte avsätta honom och isolerade honom uppe i Stockholm. Då skickade tyskarna ut våldtäktsmän och tjuvar för att smuggla in proviant åt kungen och hans män. Dom lyckades riktigt bra, men till slut gav Albrekt upp ändå och lämnade landet. 
Skönheten är havet, träden, växterna, djuren, vinden, vulkanerna, dom isländska svavelkällorna och bergen i Colorado.

Smugglarna blev pirater och började röva. Dom delade bytet lika och hjälpte fattiga i byarna kring Östersjöns kustlinje. Det är den kustlinjen som är mitt blod. Det är därför jag sitter i den här stugan, på verandan, femtio meter från bränningarna, med en ranglig brygga i siktet och turistbåtarna som flugskitar borta vid horisonten.

Jag har en cd-spelare, men ingen teve eller telefon. Jag lyssnar på Beatles, Glasvegas, Patti Smith, Hendrix och Wagner. Wagners rykte smutsades ner av Hitler och nazisterna, svartstövlarna stal Nietzsche också och det är en skam. Wagner landsförvisades från Tyskland efter att ha varit med under Dresdenrevolutionen 1848. När han togs till nåder bosatte han sig i München, Hitlers favoritstad. Nietzsche sattes på dårhus av en gniden syster och dog isolerad från omvärlden, anfrätt av syfilis om man ska tro allt skvaller.

Jag har skrivit flera romaner, noveller, dikter, tidningsartiklar och märkvärdiga essäer än vad jag kan räkna till. Jag publicerade min första roman anno dazumal och har hunnit häva ur mig så pass mycket ditt och datt vid det här laget att jag borde pensioneras med ett nobelpris i litteratur. Jag har slutat läsa. Jag har tiotusentals böcker magasinerade inne i stan.

Det får räcka nu. Någonstans måste det ta slut.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Som sjuttonåring läste jag Emanuel Swedenborg på latin. Det var hans stora verk, Regnum Animale. Swedenborg kom från Dalarna men blev snart som en sibirisk medicinman hög på flugsvamp. Han hallucinerade fram sina uppenbarelser. Men världen kommer inte att gå under som han trodde. Det har den redan gjort. Den hade gått under redan på Swedenborgs tid.

Det vi ser nu är helvetets ljungeldar i skönhetens form och då menar jag inte att vi människor är särskilt sköna, eller våra skyskrapor, våra fyrfiliga motorvägar eller Eiffeltornet som mest är ett fallosmonument över en kollektivt undertryckt kåthet.

Skönheten är havet, träden, växterna, djuren, vinden, vulkanerna, dom isländska svavelkällorna och bergen i Colorado.

Som jag ser saken finns det fyra urtillstånd för människan att falla tillbaka på: Salt, svavel, kalk och skabb.

Ur arkivet

view_module reorder
Freke Räihä

En dikt till den döde gubbpoeten

Det är något symptomatiskt med att en av Sveriges främsta uttolkare av svenskhet är invandrare. Jag kommer inte undan det. Och likaså hur diktaren gick i exil från nationen för ...

Av: Freke Räihä | Utopiska geografier | 13 februari, 2015

Den katt som ej utbytas kan

Barnets katt är död, och den kommer ej åter. Men, som taget ur en barnbok – kommer en vuxen människa, kanske en förälder, hem med en ny katt. Det är ...

Av: Robert Halvarsson | Kulturreportage | 30 juli, 2013

Veckan från hyllan, Vecka 19, 2012

Det är 100 år sedan OS i Stockholm invigdes. Jag har aldrig förstått varför en del envisas med att kalla idrott för kultur, idrott är väl sig själv gott nog ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 05 maj, 2012

Lemminkäinens moder Mor, shaman och vishetslärare

Nu går man på finskt håll till sina rötter och fördjupar sig i nationaleposet Kalevala. Det omfattande verket Kalevala ja laulettu runo handlar om hur den folkdiktning som Kalevala bygger ...

Av: Nina Michael | Essäer | 09 september, 2013

Litteraturen och verkligheten. Altstadt, Linderborg och Lundberg

Verkligheten kan ibland vara besvärlig. Kristdemokraternas ledare talade för några år sedan om 'verklighetens folk' och försökte genom denna definition hopfogad som en sanningsägande metafor ta fram en opinion som ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 26 april, 2013

Är Kolumbusdagen värd att firas?

Världen våndas under deras förtryck som vill den väl (Rabindranath Tagore) Kolumbusdagen firas i USA sedan år 1937 den andra måndagen i oktober till minne av Kristoffer Kolumbus ankomst till Amerika ...

Av: Nina Michael | Reportage om politik & samhälle | 12 oktober, 2013

Ernfrid Lindqvist, ungdomsporträtt innan han gifte sig med sin Selma (Foto privat).

Finland 100 år

Det har sagts att sedan Sverige förlorade Finland i 1808–1909 års krig har Sverige inte haft någon historia. Jag har genom åren grubblat över påståendet. Men när går jag igenom ...

Av: Thomas Wihlman | Reportage om politik & samhälle | 06 december, 2017

Christopher Baker, Murmur Study

Twitter – ett ständigt flöde av konst

Det konstanta flödet av statusuppdateringar och tweets kan tyckas meningslöst. Men faktum är att det blir ett tacksamt material att använda i kritiken av vår samtid.

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 31 januari, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.