Jakten på den röda ballongen – en essä om ballongen i konsten

Ett rött hjärta stiger mot himlen. Kvar på marken står en liten flicka och ser hur hennes ballong flyger iväg. Det går inte riktigt att se om flickan är ledsen ...

Av: Mathias Jansson | 05 oktober, 2012
Essäer om konst

Platser i Norden som inspirerar ditt skrivande

Ett välkänt, och väl praktiserat, faktum är att få saker hjälper till att få din kreativitet att flöda likt ett riktigt ordentligt miljöombyte. De flesta vars hjärta slår för skapande ...

Av: Agnes Stenlund | 01 november, 2013
Resereportage

George Gordon, Lord Byron Vi skall inte ströva mer

En "byronisk hjälte" ska vara passionerad, melankolisk och ädel. Bilden är sammansatt av drag ur både Lord Byrons liv (han levde 1788-1824) och hans dikter, särskilt det långa verspoemet Don ...

Av: Lord Byron | 23 juni, 2013
Utopiska geografier

EN TEXT OM KONST AV CARL KÖHLER (1919-2006)

Henry Köhler son till den berömda bildkonstnären Carl Köhler har skickat till oss en artikel som hans far skrev för många år sedan. Vi hedrar minnet av Carl med denna ...

Av: Carl Köhler | 08 september, 2011
Essäer om konst

Stefan Whilde

 Torbjörn Säfve och skönheten



På teatern i Zaragoza möts Torbjörn Säfve och Lucientes Francisco de Goya för att mäta vem som dyrkar kvinnorna allra mest, detta trots att såväl proffsboxning som skönhet är förbjudet i Sverige. Men nu handlar det om Spanien, högplatåer, San Miguel, paella. 
Torbjörn Säfve, bosatt i skogarna utanför Örebro, är en av Sveriges mest bångstyriga och skönhetsbejakande författare. Född 1941 och uppvuxen i Luleå läste han boxarnoveller och sprang på cirkus. Han jämför skrivandet med en match i ringen och cirkusartisternas disciplin och leklust med författarens viktigaste egenskaper.

Och Tyskland naturligtvis, där klassisk-homeopatisk läkekonst har sin vagga och där den frivilligt landsförvisade Carl-Johan Vallgren en gång i tiden korsade Patrick Süskinds Grenouille med Djävulen och fick fram dvärgen Hercule Barfuss som föds på Madame Schalls glädjehus i Königsberg, utan öron och språk men med en telepatisk gåva som skrämmer livet ur Vatikanen.

Carl Michael Bellman reser sig från graven tack vare Ernst Brunners lust till livet och längs med Rännilsgatan som rann mot Fatburssjön i 1700-talets Stockholm rinner också dagens latrin; såporna, förnedringstelevisionen. Det sägs att Brunner – han som fångat den svenska skärgårdssommaren i Den vilde svensken – skriver sina berättelser med pilotpenna i en anteckningsbok, lyckligt ovetande om eller kanske till och med befriad från tidens högeffektiva ordbehandlingsprogram. Är han fanbärare av en utdöende konstform eller bromskloss i morgondagens litteraturdepartement?

När jag för länge sedan sedan läste Ib Michaels roman Vaniljflickan satt jag som förtrollad i en solstol utanför Ystad och den sydskånska kusten. Med en Strindbergsk inledning – jag tänker på Hemsöborna – lyckades Michael väcka mig ur melankolin efter Hjalmar Söderbergs Doktor Glas och en back tjeckiskt öl. Sedan korsade han japanska legender med samtida kärleksbestyr i Kejsarens atlas. Och Malte Persson var förstås farligt filosofisk i Livet på den här planeten med tanke på att det fulaste som finns i svensk litteratur då och nu är filosofiska maximer, om man vill tro institutionerna inom kultureliten. Och det vill man inte. Låt dem kvävas i den strama kuvösen, vi andra kan skruva kapsylen av en kall San Miguel och drömma om en stjärnkikare eller ett hus i Barcelona eller läsa Malte Perssons debut från anno dazumal.

Torbjörn Säfve, bosatt i skogarna utanför Örebro, är en av Sveriges mest bångstyriga och skönhetsbejakande författare. Född 1941 och uppvuxen i Luleå läste han boxarnoveller och sprang på cirkus. Han jämför skrivandet med en match i ringen och cirkusartisternas disciplin och leklust med författarens viktigaste egenskaper. Säfve är genuint fascinerad av islamsk tro och filosofi. Kärleken till filmen kom tidigt och favoritrullen sägs vara Mannen från vidderna. Han har slagits med författarfonden för att få sin garantipenning och i Anarkistisk Tidskrift skrev han så här våren 1988:

"Om vårt land styrs av analfabeter som tycker att varje löjlig teknologisk uppfinnare har större 'värde' än landets författare, då är volymen av insikt och visionärt förnuft fortfarande densamma – oavsett om jag personligen lyckats tillskansa mig författarpenning. Vad vi behöver är en rejäl anstormning mot makthavarnas analfabetism och särskilt mot deras groteska hyckleri om 'yttrandefriheten'."

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I Säfves I Goyas tecken konstateras att varje människa väljer sitt eget liv. Det torde också innebära att varje människa väljer sina illusioner, ungefär på det sätt som amerikanske författaren Paul Auster brukar visa i sina romaner, inte minst New York-trilogin och Illusionernas bok.

Säfve kallar sitt, mitt och ditt land en kapitalistisk blankettdiktatur och ryter högt i redan citerade tidskriften: "Sverige är i själva verket ett av de kusligaste länderna i världen, därför att det mentala förtrycket är så kompakt att nästan inga människor upptäcker det. Vi är inte bara kontrollerade från vaggan till graven rent byråkratiskt (med hjälp av den senaste teknologin) – vi är också mentalt handikappade när det gäller vårt kunskapssökande." Vad tycker de universitetsinstitutionaliserade om sådant klarspråk?

Jo, Säfve är den inom svenska etablissemanget fria romantikern nummer ett. Han är också den minst anpassade av de etablerade. Varken politiskt, religiöst eller kulturellt accepterar han några trånga kostymer. Han tillber kvinnan som väsen och urkraft i sina berättelser, precis som ungerske Péter Esterházy och ryssfranske Andreï Makine. Häri ligger en enorm skillnad mellan Strindbergs periodvisa överslag från dyrkan till renodlat svartsjukehat och nämnda mäns syn på skönhet, alltid sedd utifrån ett individuellt perspektiv och där förtryck av kön är bannlyst. Kanske något att minnas för de debatthungriga akademiska feministerna; att avståndet mellan det ena och det andra ibland sträcker sig till månen och längre.

Stefan Whilde

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Människosyn och natursyn

 Grov modell över vår idag dominerande syn på människan och naturen Vår västerländska kulturs syn på människan och naturen – och relationen dem emellan – har naturligtvis, som alla kulturer, en ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om religionen | 12 september, 2011

Tandgnissel och släktskap: Grupp 8:s 70-tal och feminismen år 2010

Om Ebba Witt-Brattström vore min mormor hade jag gärna krupit upp i ett mjukt soffhörn och andäktigt myst över hennes livsberättelse så som hon framställer den i sin nyss publicerade ...

Av: Lovisa Lindgren | Essäer om samhället | 31 Maj, 2010

Som en fjäril vid Guds andedräkt

En intervju med Nanok.Om det finns någonting omedelbart så finns det hos Nanok.Hennes filosofi är språk, såsom för Orfeus, och när Orfeus sjunger då  blir sångerna rum. Tanken är det ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 05 oktober, 2009

De jämlika

Han var mer fallen för det praktiska än det eteriska; sjukvård, tandvård, en soffa att sitta i. Det var behov han hade sett hos de som varit omhändertagna som barn ...

Av: Per-Henrik Bartholdsson | Gästkrönikör | 10 Maj, 2013

Veckan från hyllan,vecka 29- 2012

Den förträfflige rumänske författaren Mircea Cartarescu har skrivit ett debattinlägg, bland annat publicerat i Det Stora Svenska Morgonbladet, där han kommenterar situationen i Rumänien. Rubriken är ”Den rumänska nationen är ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 14 juli, 2012

Angeren

Innledning I begynnelsen var nektelsen, og så lenge mennesket tviholdt på den, gikk livet på tomgang. Livets ordløse farer skygget for at et nøkternt blikk på omstendighetene kunne oppstå: Mennesket levde ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 03 november, 2014

Älskade HANS-ÅKE

De hade varit och sett en film på Filmstaden ; Solstorm. Den var inte så bra som de förväntat sig efter boken. Klockan 20.55 satte de sig på en buss mot ...

Av: Ingalill Enbom | Utopiska geografier | 25 januari, 2010

Ett landställt skepp där Aralsjön tidigare bredde ut sig

Moder Jord är i kris

Jorden är förutsättning för våra liv. Den är ett gemensamt villkor för allt levande. Jorden har fostrat oss människor, den är vårt arv och vårt ansvar. Det är globalt känt ...

Av: Lena Månsson | Essäer om samhället | 11 februari, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.