Knulla döden!

Funderingar kring Diamanda Galás vokala konst. Om det är möjligt att författa en kommentar över döden är det också möjligt att skriva om Diamanda Galás. Min text vill inte informera eller ...

Av: Guido Zeccola | 21 februari, 2010
Essäer om musik

Huliganer, fotboll och utanförskap

Nästan alla har gjort det. De flesta tyckte att det var roligt och spännande. En gång när benen var kortare och somrarna längre var det en enkel och skojig sysselsättning ...

Av: Crister Enander | 13 maj, 2012
Crister Enander

En bemerkning om sorgen

Forord I moderne samfunn handler det meste om kjøp og salg av masseproduserte varer, det vil si varer som kjøpes og selges på et anonymt marked. Før i tiden trakk en ...

Av: Thor Olav Olsen | 17 december, 2014
Agora - filosofiska essäer

Turkiet – i Europa men ändå inte europeiskt?

Illustration: Ragni Svensson TEMA ÖST-VÄST Det sägs ofta att Turkiet har varit in Europe men inte of Europe, men finns det en europeisk historia utan Turkiet? Sveriges generalkonsul i Istanbul, Ingmar ...

Av: Ingmar Karlsson | 05 maj, 2008
Essäer om politiken

Stefan Whilde

 Torbjörn Säfve och skönheten



På teatern i Zaragoza möts Torbjörn Säfve och Lucientes Francisco de Goya för att mäta vem som dyrkar kvinnorna allra mest, detta trots att såväl proffsboxning som skönhet är förbjudet i Sverige. Men nu handlar det om Spanien, högplatåer, San Miguel, paella. 
Torbjörn Säfve, bosatt i skogarna utanför Örebro, är en av Sveriges mest bångstyriga och skönhetsbejakande författare. Född 1941 och uppvuxen i Luleå läste han boxarnoveller och sprang på cirkus. Han jämför skrivandet med en match i ringen och cirkusartisternas disciplin och leklust med författarens viktigaste egenskaper.

Och Tyskland naturligtvis, där klassisk-homeopatisk läkekonst har sin vagga och där den frivilligt landsförvisade Carl-Johan Vallgren en gång i tiden korsade Patrick Süskinds Grenouille med Djävulen och fick fram dvärgen Hercule Barfuss som föds på Madame Schalls glädjehus i Königsberg, utan öron och språk men med en telepatisk gåva som skrämmer livet ur Vatikanen.

Carl Michael Bellman reser sig från graven tack vare Ernst Brunners lust till livet och längs med Rännilsgatan som rann mot Fatburssjön i 1700-talets Stockholm rinner också dagens latrin; såporna, förnedringstelevisionen. Det sägs att Brunner – han som fångat den svenska skärgårdssommaren i Den vilde svensken – skriver sina berättelser med pilotpenna i en anteckningsbok, lyckligt ovetande om eller kanske till och med befriad från tidens högeffektiva ordbehandlingsprogram. Är han fanbärare av en utdöende konstform eller bromskloss i morgondagens litteraturdepartement?

När jag för länge sedan sedan läste Ib Michaels roman Vaniljflickan satt jag som förtrollad i en solstol utanför Ystad och den sydskånska kusten. Med en Strindbergsk inledning – jag tänker på Hemsöborna – lyckades Michael väcka mig ur melankolin efter Hjalmar Söderbergs Doktor Glas och en back tjeckiskt öl. Sedan korsade han japanska legender med samtida kärleksbestyr i Kejsarens atlas. Och Malte Persson var förstås farligt filosofisk i Livet på den här planeten med tanke på att det fulaste som finns i svensk litteratur då och nu är filosofiska maximer, om man vill tro institutionerna inom kultureliten. Och det vill man inte. Låt dem kvävas i den strama kuvösen, vi andra kan skruva kapsylen av en kall San Miguel och drömma om en stjärnkikare eller ett hus i Barcelona eller läsa Malte Perssons debut från anno dazumal.

Torbjörn Säfve, bosatt i skogarna utanför Örebro, är en av Sveriges mest bångstyriga och skönhetsbejakande författare. Född 1941 och uppvuxen i Luleå läste han boxarnoveller och sprang på cirkus. Han jämför skrivandet med en match i ringen och cirkusartisternas disciplin och leklust med författarens viktigaste egenskaper. Säfve är genuint fascinerad av islamsk tro och filosofi. Kärleken till filmen kom tidigt och favoritrullen sägs vara Mannen från vidderna. Han har slagits med författarfonden för att få sin garantipenning och i Anarkistisk Tidskrift skrev han så här våren 1988:

"Om vårt land styrs av analfabeter som tycker att varje löjlig teknologisk uppfinnare har större 'värde' än landets författare, då är volymen av insikt och visionärt förnuft fortfarande densamma – oavsett om jag personligen lyckats tillskansa mig författarpenning. Vad vi behöver är en rejäl anstormning mot makthavarnas analfabetism och särskilt mot deras groteska hyckleri om 'yttrandefriheten'."

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I Säfves I Goyas tecken konstateras att varje människa väljer sitt eget liv. Det torde också innebära att varje människa väljer sina illusioner, ungefär på det sätt som amerikanske författaren Paul Auster brukar visa i sina romaner, inte minst New York-trilogin och Illusionernas bok.

Säfve kallar sitt, mitt och ditt land en kapitalistisk blankettdiktatur och ryter högt i redan citerade tidskriften: "Sverige är i själva verket ett av de kusligaste länderna i världen, därför att det mentala förtrycket är så kompakt att nästan inga människor upptäcker det. Vi är inte bara kontrollerade från vaggan till graven rent byråkratiskt (med hjälp av den senaste teknologin) – vi är också mentalt handikappade när det gäller vårt kunskapssökande." Vad tycker de universitetsinstitutionaliserade om sådant klarspråk?

Jo, Säfve är den inom svenska etablissemanget fria romantikern nummer ett. Han är också den minst anpassade av de etablerade. Varken politiskt, religiöst eller kulturellt accepterar han några trånga kostymer. Han tillber kvinnan som väsen och urkraft i sina berättelser, precis som ungerske Péter Esterházy och ryssfranske Andreï Makine. Häri ligger en enorm skillnad mellan Strindbergs periodvisa överslag från dyrkan till renodlat svartsjukehat och nämnda mäns syn på skönhet, alltid sedd utifrån ett individuellt perspektiv och där förtryck av kön är bannlyst. Kanske något att minnas för de debatthungriga akademiska feministerna; att avståndet mellan det ena och det andra ibland sträcker sig till månen och längre.

Stefan Whilde

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Farväl till kärleken: Beckett om tid och lycka

I Samuel Becketts I väntan på Godot finner vi ett odödligt uttryck för vad man skulle kunna kalla en av livets kanske största paradoxer (eller aporier): Livet är kort – ...

Av: Carl Magnus Juliusson | Essäer om litteratur & böcker | 28 februari, 2013

Niklas Aurgrunn Date med Björk

Dagens ljus intill en liten sjö i Alperna 62, ett par tultande svartvita år där och nåt cowboyhattsår år i Husqvarna på det, ett rum i ett hus utanför Trollhättan ...

Av: Niklas Aurgrunn | Utopiska geografier | 28 oktober, 2013

Luther spikar upp de 95 teserna. Målning av Julius Hübner. Foto: Wikimedia

Ett jubileum med komplikationer

”Om inte om hade funnits...” - så börjar ett känt talesätt med många mer eller mindre burleska varianter. Sensmoralen tycks ändå alltid vara, att så kallade kontrafaktiska spekulationer om historiens ...

Av: Thomas Notini | Kulturreportage | 30 maj, 2017

Häxa på praktik flyger in över svenska miljöer

När man är tretton är det dags att flyga ur boet. Bokstavligen, om man är en häxa som Kiki. För alla vet ju att häxor ska göra sin häxpraktik när ...

Av: Belinda Graham | Essäer om film | 04 januari, 2017

Hela Sverige inklusive Paret Truxa övar repövning

Idag var jag nere i Järva fältet och ända bort mot Solna. Kulvertarna når så långt, fast det kan ingen tro. När man tar bussen är det ju som om ...

Av: Boel Schenlaer | Kulturreportage | 30 september, 2009

En promenad på Lower Manhattan i New York City del 3

Vi befinner oss på New Yorks födelseplats där allting en gång började. Det var på södra Manhattan som holländarna grundade sin koloni ”Nieuw Amsterdam” i första delen av 1600-talet, efter ...

Av: Lilian O. Montmar | Resereportage | 31 januari, 2012

Nehru omgiven av sin familj, cirka 1927. Foto: Wikipedia

Frigörelse – för vem till vad och sen då?

Jag har läst om och fascinerats av Indiens frigörelse från kolonialt förtryck. Den store hjälten hette Mohindas Gandhi. Rakt och hederligt stred han och gjorde sig känd över hela världen ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om politiken | 04 augusti, 2015

Läkande kraft

En vän skriver till mig om sin tonårsdotter. Han skriver: "A hade panikångest här på morgonen, har varit för mycket för henne i helgen, träning och en kompis som fyllde ...

Av: Sofia Sandström | Gästkrönikör | 23 maj, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.