Att spela sig fram till ett inre lugn

Daniel Westerlund är en mångfacetterad man. Han är verksam som skribent och förläggare, men även som musiker och kompositör. Det som överraskar mig när jag lyssnar på hans dubbel ...

Av: Guido Zeccola | 02 mars, 2009
Musikens porträtt

Månskensstråk över svenska Pommern

Det är i slutet av oktober. Stranden ligger nästan öde. Vågorna rullar långsamma och tunga mot stranden med sitt dova ljud. I horisonten tornar en hotande molnbank upp sig, men ...

Av: Mathias Jansson | 05 november, 2010
Kulturreportage

Brott och straff 3 Lagens bokstav - Rättens andliga märg

Bor Gud i lagboken? Domarreglerna menade så. Men hur kunde Guds ande trängas i lagarna vid sidan av ett tungt mandat givet till folket? Det var en fråga som endast ...

Av: Benny Holmberg | 11 november, 2009
Essäer om konst

Tack så mycket för elden

F. Scott Fitzgerald är framför allt känd för sin roman ”Den store Gatsby”, som räknas som ett av försöken att skriva ”den stora amerikanska romanen”. Fitzgerald och hans hustru Zelda ...

Av: F. Scott Fitzgerald | 27 mars, 2013
Kulturreportage

Stefan Whilde

 Torbjörn Säfve och skönheten



På teatern i Zaragoza möts Torbjörn Säfve och Lucientes Francisco de Goya för att mäta vem som dyrkar kvinnorna allra mest, detta trots att såväl proffsboxning som skönhet är förbjudet i Sverige. Men nu handlar det om Spanien, högplatåer, San Miguel, paella. 
Torbjörn Säfve, bosatt i skogarna utanför Örebro, är en av Sveriges mest bångstyriga och skönhetsbejakande författare. Född 1941 och uppvuxen i Luleå läste han boxarnoveller och sprang på cirkus. Han jämför skrivandet med en match i ringen och cirkusartisternas disciplin och leklust med författarens viktigaste egenskaper.

Och Tyskland naturligtvis, där klassisk-homeopatisk läkekonst har sin vagga och där den frivilligt landsförvisade Carl-Johan Vallgren en gång i tiden korsade Patrick Süskinds Grenouille med Djävulen och fick fram dvärgen Hercule Barfuss som föds på Madame Schalls glädjehus i Königsberg, utan öron och språk men med en telepatisk gåva som skrämmer livet ur Vatikanen.

Carl Michael Bellman reser sig från graven tack vare Ernst Brunners lust till livet och längs med Rännilsgatan som rann mot Fatburssjön i 1700-talets Stockholm rinner också dagens latrin; såporna, förnedringstelevisionen. Det sägs att Brunner – han som fångat den svenska skärgårdssommaren i Den vilde svensken – skriver sina berättelser med pilotpenna i en anteckningsbok, lyckligt ovetande om eller kanske till och med befriad från tidens högeffektiva ordbehandlingsprogram. Är han fanbärare av en utdöende konstform eller bromskloss i morgondagens litteraturdepartement?

När jag för länge sedan sedan läste Ib Michaels roman Vaniljflickan satt jag som förtrollad i en solstol utanför Ystad och den sydskånska kusten. Med en Strindbergsk inledning – jag tänker på Hemsöborna – lyckades Michael väcka mig ur melankolin efter Hjalmar Söderbergs Doktor Glas och en back tjeckiskt öl. Sedan korsade han japanska legender med samtida kärleksbestyr i Kejsarens atlas. Och Malte Persson var förstås farligt filosofisk i Livet på den här planeten med tanke på att det fulaste som finns i svensk litteratur då och nu är filosofiska maximer, om man vill tro institutionerna inom kultureliten. Och det vill man inte. Låt dem kvävas i den strama kuvösen, vi andra kan skruva kapsylen av en kall San Miguel och drömma om en stjärnkikare eller ett hus i Barcelona eller läsa Malte Perssons debut från anno dazumal.

Torbjörn Säfve, bosatt i skogarna utanför Örebro, är en av Sveriges mest bångstyriga och skönhetsbejakande författare. Född 1941 och uppvuxen i Luleå läste han boxarnoveller och sprang på cirkus. Han jämför skrivandet med en match i ringen och cirkusartisternas disciplin och leklust med författarens viktigaste egenskaper. Säfve är genuint fascinerad av islamsk tro och filosofi. Kärleken till filmen kom tidigt och favoritrullen sägs vara Mannen från vidderna. Han har slagits med författarfonden för att få sin garantipenning och i Anarkistisk Tidskrift skrev han så här våren 1988:

"Om vårt land styrs av analfabeter som tycker att varje löjlig teknologisk uppfinnare har större 'värde' än landets författare, då är volymen av insikt och visionärt förnuft fortfarande densamma – oavsett om jag personligen lyckats tillskansa mig författarpenning. Vad vi behöver är en rejäl anstormning mot makthavarnas analfabetism och särskilt mot deras groteska hyckleri om 'yttrandefriheten'."

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I Säfves I Goyas tecken konstateras att varje människa väljer sitt eget liv. Det torde också innebära att varje människa väljer sina illusioner, ungefär på det sätt som amerikanske författaren Paul Auster brukar visa i sina romaner, inte minst New York-trilogin och Illusionernas bok.

Säfve kallar sitt, mitt och ditt land en kapitalistisk blankettdiktatur och ryter högt i redan citerade tidskriften: "Sverige är i själva verket ett av de kusligaste länderna i världen, därför att det mentala förtrycket är så kompakt att nästan inga människor upptäcker det. Vi är inte bara kontrollerade från vaggan till graven rent byråkratiskt (med hjälp av den senaste teknologin) – vi är också mentalt handikappade när det gäller vårt kunskapssökande." Vad tycker de universitetsinstitutionaliserade om sådant klarspråk?

Jo, Säfve är den inom svenska etablissemanget fria romantikern nummer ett. Han är också den minst anpassade av de etablerade. Varken politiskt, religiöst eller kulturellt accepterar han några trånga kostymer. Han tillber kvinnan som väsen och urkraft i sina berättelser, precis som ungerske Péter Esterházy och ryssfranske Andreï Makine. Häri ligger en enorm skillnad mellan Strindbergs periodvisa överslag från dyrkan till renodlat svartsjukehat och nämnda mäns syn på skönhet, alltid sedd utifrån ett individuellt perspektiv och där förtryck av kön är bannlyst. Kanske något att minnas för de debatthungriga akademiska feministerna; att avståndet mellan det ena och det andra ibland sträcker sig till månen och längre.

Stefan Whilde

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Resan till frihet

Resan till frihet Avrättningen av Saddam Hussein ställer viktiga frågor. Vad göra med den mänskliga ondskan? Måste den avrättas, eller är det möjligt att bli mer mänsklig? En ung kvinna flyger ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om konst | 01 februari, 2007

 Hunter Jonakin “Jeff Koons Must Die!!!“ (2011)

Jeff Koons måste dö!!! och andra arkadspels baserade konstverk

En gång i tiden fanns de överallt. De fyllde spelhallar, köpcentrum och gatukök med sina blinkande lampor och lockande, pockande ljud. Arkadspelen var under 1980-talet spelintresserade ungdomars enarmade banditer, där ...

Av: Mathias Jansson | Konstens porträtt | 13 oktober, 2017

Bokstavskombinationer – inte bara av godo

Diagnoserna har förlorat sin betydelse, i den mening att den målar in människor i hörn. De tycks fungera som viloplatser och försvarsmodeller inför påverkan utifrån. Människor ursäktar sig gentemot det ...

Av: Barbro Bruun | Essäer | 13 oktober, 2013

Dikter av Daniel Westerlund

Dikter av Daniel Westerlund vi var i dessa gående vi kom att nyktra till när dom som kallade nytt stoff kallade dom vi var i våra identiteter när vi samtidigt försökte solidifiera ...

Av: Daniel Westerlund | Utopiska geografier | 26 januari, 2007

Karin Victorin

… hootchy kootchy-dansare som baserade sina danser på magdans och andra orientaliska danser sågs först 1893 i Chicago … – Ur Burlesque – and the New Bump-n-Grind Av Michelle Baldwin. Karin Victorin Hootchy Kootchys ...

Av: Agneta Tröjer | Övriga porträtt | 11 september, 2007

Franz Werfel, fotograferad av Carl van Vechten, 1940. (Wikipedia)

Franz Werfels Die vierzig Tage des Musa Dagh.

Franz Werfels roman om folkmordet på armenierna och om hur en spillra av dem räddades undan tack vare ett franskt fartyg kom ut sent i november 1933, trots att hans ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 28 Maj, 2015

Bo Setterlind

Bo Setterlind på Nya Zeeland

Den 24 augusti 1973 fyllde Bo Setterlind femtio år. Inför födelsedagen blev han intervjuad i pressen. Bland annat av K. A. Adrups artikel i Dagens Nyheter framgick att han tänkte ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 11 december, 2016

Ord som fötts ur tystnaden

Lämnar åter över en handfull av mina dikter, alla burna sina egna känslostormar. Dock, ligger alla avstånd nära i en växelverkan mellan subjekt/objekt, du som jag. Men låt mig först ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 23 oktober, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts