Nina Ahlzén

Ur Rumänska hundar av Nina Ahlzén

Poeten och skribenten Nina Ahlzén är född och bosatt i Göteborg. Bland annat har hon publicerat tre diktsamlingar och medverkat i flera antologier, till exempel The concept of interception Masspoem Series och Svensk ...

Av: Nina Ahlzén | 05 september, 2017
Utopiska geografier

Minnesmonumentet vid platsen där Kaspar Hauser mördades. Här dödades en okänd av en okänd.

Kaspar Hauser och självmordsbombaren i Ansbach

I låten ”Fri till slut” nämner Håkan Hellström inledningsvis en viss Kaspar Hauser. Vem var han och vad gjorde han i Ansbach – en av flera städer i Bayern som ...

Av: Johan Werkmäster | 05 juli, 2017
Resereportage

45. Erik

Erik skyndade sig lite extra när han passerade Kulturanatomen. Han tittade ner på de intrampade gula löven så att han skulle slippa se den vackra tegelbyggnaden som dolde den modernare ...

Av: Erik | 02 november, 2012
Lund har allt utom vatten

Farväl arbetsförmedlingen!

Jag har sagt upp mig från arbetsförmedlingen. Jag känner mig befriad. Jag känner mig lättad och plötsligt kom det en massa kraft till mig, och lust som jag inte känt ...

Av: Stina Tobiasson | 22 februari, 2013
Gästkrönikör

Stefan Whilde

 Torbjörn Säfve och skönheten



På teatern i Zaragoza möts Torbjörn Säfve och Lucientes Francisco de Goya för att mäta vem som dyrkar kvinnorna allra mest, detta trots att såväl proffsboxning som skönhet är förbjudet i Sverige. Men nu handlar det om Spanien, högplatåer, San Miguel, paella. 
Torbjörn Säfve, bosatt i skogarna utanför Örebro, är en av Sveriges mest bångstyriga och skönhetsbejakande författare. Född 1941 och uppvuxen i Luleå läste han boxarnoveller och sprang på cirkus. Han jämför skrivandet med en match i ringen och cirkusartisternas disciplin och leklust med författarens viktigaste egenskaper.

Och Tyskland naturligtvis, där klassisk-homeopatisk läkekonst har sin vagga och där den frivilligt landsförvisade Carl-Johan Vallgren en gång i tiden korsade Patrick Süskinds Grenouille med Djävulen och fick fram dvärgen Hercule Barfuss som föds på Madame Schalls glädjehus i Königsberg, utan öron och språk men med en telepatisk gåva som skrämmer livet ur Vatikanen.

Carl Michael Bellman reser sig från graven tack vare Ernst Brunners lust till livet och längs med Rännilsgatan som rann mot Fatburssjön i 1700-talets Stockholm rinner också dagens latrin; såporna, förnedringstelevisionen. Det sägs att Brunner – han som fångat den svenska skärgårdssommaren i Den vilde svensken – skriver sina berättelser med pilotpenna i en anteckningsbok, lyckligt ovetande om eller kanske till och med befriad från tidens högeffektiva ordbehandlingsprogram. Är han fanbärare av en utdöende konstform eller bromskloss i morgondagens litteraturdepartement?

När jag för länge sedan sedan läste Ib Michaels roman Vaniljflickan satt jag som förtrollad i en solstol utanför Ystad och den sydskånska kusten. Med en Strindbergsk inledning – jag tänker på Hemsöborna – lyckades Michael väcka mig ur melankolin efter Hjalmar Söderbergs Doktor Glas och en back tjeckiskt öl. Sedan korsade han japanska legender med samtida kärleksbestyr i Kejsarens atlas. Och Malte Persson var förstås farligt filosofisk i Livet på den här planeten med tanke på att det fulaste som finns i svensk litteratur då och nu är filosofiska maximer, om man vill tro institutionerna inom kultureliten. Och det vill man inte. Låt dem kvävas i den strama kuvösen, vi andra kan skruva kapsylen av en kall San Miguel och drömma om en stjärnkikare eller ett hus i Barcelona eller läsa Malte Perssons debut från anno dazumal.

Torbjörn Säfve, bosatt i skogarna utanför Örebro, är en av Sveriges mest bångstyriga och skönhetsbejakande författare. Född 1941 och uppvuxen i Luleå läste han boxarnoveller och sprang på cirkus. Han jämför skrivandet med en match i ringen och cirkusartisternas disciplin och leklust med författarens viktigaste egenskaper. Säfve är genuint fascinerad av islamsk tro och filosofi. Kärleken till filmen kom tidigt och favoritrullen sägs vara Mannen från vidderna. Han har slagits med författarfonden för att få sin garantipenning och i Anarkistisk Tidskrift skrev han så här våren 1988:

"Om vårt land styrs av analfabeter som tycker att varje löjlig teknologisk uppfinnare har större 'värde' än landets författare, då är volymen av insikt och visionärt förnuft fortfarande densamma – oavsett om jag personligen lyckats tillskansa mig författarpenning. Vad vi behöver är en rejäl anstormning mot makthavarnas analfabetism och särskilt mot deras groteska hyckleri om 'yttrandefriheten'."

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I Säfves I Goyas tecken konstateras att varje människa väljer sitt eget liv. Det torde också innebära att varje människa väljer sina illusioner, ungefär på det sätt som amerikanske författaren Paul Auster brukar visa i sina romaner, inte minst New York-trilogin och Illusionernas bok.

Säfve kallar sitt, mitt och ditt land en kapitalistisk blankettdiktatur och ryter högt i redan citerade tidskriften: "Sverige är i själva verket ett av de kusligaste länderna i världen, därför att det mentala förtrycket är så kompakt att nästan inga människor upptäcker det. Vi är inte bara kontrollerade från vaggan till graven rent byråkratiskt (med hjälp av den senaste teknologin) – vi är också mentalt handikappade när det gäller vårt kunskapssökande." Vad tycker de universitetsinstitutionaliserade om sådant klarspråk?

Jo, Säfve är den inom svenska etablissemanget fria romantikern nummer ett. Han är också den minst anpassade av de etablerade. Varken politiskt, religiöst eller kulturellt accepterar han några trånga kostymer. Han tillber kvinnan som väsen och urkraft i sina berättelser, precis som ungerske Péter Esterházy och ryssfranske Andreï Makine. Häri ligger en enorm skillnad mellan Strindbergs periodvisa överslag från dyrkan till renodlat svartsjukehat och nämnda mäns syn på skönhet, alltid sedd utifrån ett individuellt perspektiv och där förtryck av kön är bannlyst. Kanske något att minnas för de debatthungriga akademiska feministerna; att avståndet mellan det ena och det andra ibland sträcker sig till månen och längre.

Stefan Whilde

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder
Johannes Vermeers  

Med karta och GPS genom konsten

Minns du krysset på den hemmagjorda skattkartan som var starten på barndomens äventyr? Eller när du tog fram kartboken ur bokhyllan och följde floder och bergskedjor till exotiska städer? Idag ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 27 december, 2017

”Gud slickar sina testiklar” Anteckningar till Noréns ”Ingen”

Det handlar om döden. Den annalkande. Det tillstånd som kommer att äga fullt tillträde till din kropp i en icke alltför avlägsen framtid. Döden. Denna kvalité. Inte i betydelsen något ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 27 mars, 2014

Aki Onda: Musik skapad av minnen

Den japanske ljudkonstnären var nyligen på besök i Stockhom för att uppträda på konstscenen Weld. Tidningen Kulturens Dev Karnal Fridén var där och passade då också på att prata lite ...

Av: Dev Karnal Fridén | Musikens porträtt | 23 juni, 2010

Noemi Scéci, Krizstina Tóth, Anna Jókai, Ágnes Judit Kiss  Foto: Linda Johansson

Kvinnliga författare från Ungern kämpar vidare under Bokmässans invigningsdag

Balassi-institutets ledare lämnade alla invigningen efter att blivit hårt kritiserade av kända författare, bland andra författarinnan Masha Gessen, vilka öppet kritiserade det statligt finansierade kulturinstitutet och bokmässans samarbete.

Av: Linda Johansson | Essäer om litteratur & böcker | 30 september, 2015

Kan teatern dra nytta av höstens filmdebatt? Teatersåret 2009

I samband med Stockholms Filmfestival i november anno 2009 vaknade för en gång skull ett debattsuget Sverige till liv. Kanske minns ingen lika tydligt festivalfilmerna som den debatt med fokus ...

Av: Anna Nyman | Kulturreportage | 25 december, 2009

Lin Fengmians uggla är egentligen en uv

Den kinesiska uven av konstnären Lin Fengmian (1963) förefaller så sorgsen. Kanske för att den kom till Sverige, förvärvad mer eller mindre direkt av familjen Ramel, och blev kallad uggla ...

Av: Birgitta Milits | Konstens porträtt | 07 december, 2013

Västerngenrens reformer och möjligheter – 1950-1990. Del 7

 Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Fredrik Stomberg | Essäer om film | 16 juli, 2013

Om blicken från WM-Data

Ibland när jag blickar på något kan jag snarare, eller mer än det jag ser, föras vidare av detta tillstånd jag bevittnar mot ett annat. Idag är det emot vad ...

Av: Eleonora Bru | Utopiska geografier | 20 juli, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.