Mikael Enchell. Foto Cata Portin

Filosemiten Mikael Enckell

”Vad du icke vill att din nästa skall göra dig, det skall du icke göra honom. Det är hela Toran, allt annat är tillämpningar. Gack och studera!” ”Om icke ...

Av: Gunnar Lundin | 02 oktober, 2016
Agora - filosofiska essäer

Skratt på fel plats

Vad man minst av allt förväntar sig på Judiska Museet i Berlin är att få sig ett gott skratt. Det är inte därför man går dit. Det som möter en ...

Av: Ulf Stenberg | 30 juli, 2009
Gästkrönikör

Bertil Falk - en svensk hjälte

Det finns människor som arbetar mot den kulturella provinsialismen utan att göra så mycket väsen av sig. Människor som samhället kallar kulturarbetare men i vissa fall handlar det om någonting ...

Av: Guido Zeccola | 23 juli, 2010
Litteraturens porträtt

Foto: Emma Fäldt

Han vandrade bort sin livskris

Det var en blåsig och kall novemberdag. Johan, då 34 år, promenerade runt i sin brors trädgård och funderade över hur han skulle gå vidare med livet. Han hade de ...

Av: Emma Fäldt | 31 maj, 2015
Resereportage

Stefan Whilde

Varje släkt bär sin hemtrakt och sina äventyr som en skatt i hjärtat



Helmer Möller tog en sup till sillen, sedan berättade han om Liverpool och horhusen. Det danska språket var han inte vidare förtjust i, men kvinnor och starkdryck kunde han minsann njuta utan att skämmas. För att vara riktigt säker på livets storhet la han ner gaffeln med matjessill och ångande nypotatis och rullade sig en saftig cigarett. Cigaretten stoppade han i munstycket och drog så eld på en sticka mot tumnageln. 
Skåne och världen rann i morfars blod. Han älskade att åka bil genom Österlen, gå på marknad i Kivik och handla fisk nere i Kåseberga. Ibland tog han fram sitt munspel och spelade för kråkorna på åkrarna. När punkrocken kom till Sverige och jag förlöstes tolv år gammal, sa han inte nej tack till Sex Pistols eller Ramones.

Min bror och jag satt nära honom för vi visste att han hade hemligheterna inom sig. Vi lyssnade andäktigt och lärde oss allt om stormarna på Atlanten och synden i Rio de Janeiro. Han tog oss med till månen också och talade varmt om Stillhetens hav och månberget Apenninerna. Om natten pekade han ut stjärnorna och diktade vackert till Cassiopejas och Antares ära.

Skåne och världen rann i morfars blod. Han älskade att åka bil genom Österlen, gå på marknad i Kivik och handla fisk nere i Kåseberga. Ibland tog han fram sitt munspel och spelade för kråkorna på åkrarna. När punkrocken kom till Sverige och jag förlöstes tolv år gammal, sa han inte nej tack till Sex Pistols eller Ramones. "Varje tid har sina hjältar", konstaterade han, sedan ville han inte slösa mer på orden. Istället bad han far svänga åt vänster på väg in till Ystad, så att vi kunde äta hembakade wienerbröd på Fritidsbaren.

Malmöfestivalen hann han uppleva innan döden. Han tyckte inte om folkträngseln, så han höll sig i utkanten. Med vis blick betraktade han människorna som fäktade omkring, skalade kräftor och tävlade med drakbåtar. Han läste gärna både Skånskan och Arbetet, men debatterade varken politik, sport eller kultur. Slotts- och Kungsparken låg som ungdomstidens mäktiga fartyg i hans hjärta och Pildammarna jämförde han med sin stora tonårskärlek. Där levde djuren och människorna ännu sida vid sida, som i Afrika eller Australien.

Men Ribersborg lockade honom inte. Ett pissljummet hav var inget att skåda ut över. Han ville ha bränningar som slog in som örfilar mot landremsan, med vitt skum högst upp och en frisk vind i det kolsvarta håret. Jag promenerade med honom längs skiljelinjen mellan Ystad sandskog och Nybro strand, där nakenbadarna har sin plats, och vi sa ingenting till varandra. Vi bara gick i den varma sanden och solen var sådär härligt augustivit uppe på en klarblå himmel. Snart skulle skolan börja. Det ringde in för sista läsåret och morfar hade åtta år kvar i livet, men det visste ingen då.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Mormor och morfar skilde sig tidigt, men behöll vänskapen genom flera decennier. Även om där kanske fanns gammalt groll som inte klarats ut, så kunde de sitta i samma rum och äta av samma Schwarzwaldtårta och dricka kaffe på fat. Mormor rensade fisk på Regementsgatan innan hon lagade mat åt de snälla dårarna på Östra Sjukhuset. Hon var givmild och blev åttiosex år. En morgon somnade hon och vaknade inte mer. Jag satt i mitt hem och skrev klar en roman när samtalet kom. Med taxi var jag snabbt borta vid Kronprinsen. Hela släkten hade samlats kring den döda och vi fick alla ta ett värdigt farväl. Det var våren 1999 och kort efter mormors bortgång blev ett av hennes barnbarn gravid. Då log Helmer Möller uppe i himlen.

Reser jag till Trelleborg för att hålla en föreläsning ser jag morfar bland åhörarna. Tar jag färjan över till Ven cyklar han omkring där, talar astronomi med Tycho Brahe och sparkar fotbollen så att den hamnar rakt i nässelhavet. I Lund sitter han på Grand Hotel och ser ut över de lättklädda sommarmänniskorna. Han svalkar sig med en kall öl och bolmar på en papyross. Svartskogarna i Hörby har sparat hans fotavtryck och bryggorna mellan Höörs tågstation och Skånes djurpark väger lätt mot vattenytan för där lekte morfar med kvinnorna innan andra världskriget.

De sista åren åkte han gärna med mor och far till sommarhuset utanför Ystadgränsen. Där kunde han vila på verandan som vetter ut mot den magiska tallskogen och tänka tillbaka på ett händelserikt liv eller bara njuta av gammaldags vaniljglass med nyplockade smultron och andra bär. Världen var en klocka inuti honom och på de vildvuxna ängarna bakom huset sprang hästarna fria. Vi kunde alla känna hovarna slå i våra kroppar, men morfar var den ende som visste att det är snapphanarna som rider genom slätten, nu som då.

Han drack rödvin med pimpinella eller ett glas apelsinjuice under den största björken, och en morgon såg han rådjuren vandra mellan de sneda tallarna över diket. Allt sparade han i sina ögon. Det var därför livet fanns kvar i hans blick också när han somnat in på Malmö Allmänna Sjukhus hösten 1990. Läkaren slöt patientens ögon, men Skåne och världen vandrar från själ till själ och är ett landmärke i Helmer Möllers barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Varje släkt bär sin hemtrakt och sina äventyr som en skatt längst in i hjärtat.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Den europeiska tomheten

”Den civiliserade människans väsen är feghet.”(Joseph Roth, Die Flucht ohne Ende)  År 1927 utgav Joseph Roth (1894–1939) sin vändpunktsroman, den som markerar brottet mellan hans mogna ungdoms vänsterradikalism och hans alltför ...

Av: Anders Björnsson | Litteraturens porträtt | 16 maj, 2013

När tavlorna kommer till liv

Tänk att kunna gå in en tavla och uppleva en värld målad för hundra år sedan. Det franska uttrycket ”tableau vivant”, som betyder levande bild, har sedan romartiden varit ett ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 19 december, 2014

Svensk Musikvår 17-20 mars 2016.

Kraftsamling för nutida svensk konstmusik

Efter närmare 25 år återuppstod festivalen Svensk Musikvår, 17-20 mars 2016. I Stockholm kunde man lyssna till framföranden av 250 musiker och närmare 50 svenska tonsättare. En riktig kraftsamling för ...

Av: Thomas Wihlman | Musikens porträtt | 26 mars, 2016

Lizzie Lundberg och den naivistiska konsten

I Sverige började man efter sekelskiftet 1900 uppskatta konst som tidigare missförståtts och föraktats, den naivistiska och den naiva. Den svenska naivismen uppstod närmast som en reaktion mot modernismen och ...

Av: Lena Månsson | Kulturreportage | 30 augusti, 2017

Gdansk - stad i skymning av Hans Evert René

Kopernikus, Schoupenhauer, Fahrenheit...

Av: Hans Evert René | Utopiska geografier | 01 juni, 2015

"Om man inte blir berörd själv så kan man knappast beröra någon annan."

"Om man inte blir berörd själv så kan man knappast beröra någon annan." Ett samtal med Maja Elliott. Text & foto av Carl Abrahamsson Svensk-irländska kompositören Maja Elliott skapar evokativ stämningsmusik för drömska ...

Av: Carl Abrahamsson | Musikens porträtt | 12 oktober, 2006

Kanon och labyrinten

Litterär kanon. Ett ämne som väcker diskussion fast många kanske inte riktigt vet vad det innebär. Det blir ofta en diskussion om estetik och personlig smak; litteratur som ett slags ...

Av: Daniel Svederud | Essäer om litteratur & böcker | 31 januari, 2012

Hobbiten, en oväntad resa bort, och hem igen

J.R.R. Tolkiens bok ”Hobbiten – Bort och hem igen”fångar essensen av drömmen om ett mysigt hem med ensjungande tekittel. Vissa romankaraktärer åker runt hela jorden för att komma hem. Andra ...

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 06 december, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.