Musikkrönika

Får man höra musik som tidigare gjort stort intryck, som man verkligen gripits av, kan man slungas långt tillbaka i tiden - och trolleriaktigt utbreder sig, med denna musik, en ...

Av: BJÖRN GUSTAVSSON | 30 december, 2010
Gästkrönikör

Dostojevskijs somnlösa nätter i Petersburg

"Det är skönt att bli gammal. Att vara ung var för djävligt", skriver Hjalmar Söderberg i "Det mörknar över vägen" 1907. Visserligen är det en inbiten cyniker som på detta ...

Av: Bengt Samuelson | 06 juli, 2009
Essäer om litteratur & böcker

Jean Genet – Poetikern med döden som frihet

Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Om icke vetekornet faller i jorden och dör,så förbliver det ett ensamt korn; men omdet dör, så bär det mycket frukt. (Johannes12:24) Att uppenbart få en stark ...

Av: Göran af Gröning | 11 september, 2014
Litteraturens porträtt

Anne-Sofie Nielsen; novell – Hon var som en utspänd fjäril

 Jag har skrivit länge nu. Om mossan, den kärleksfulla, om granar med dess breda mörkgröna handflator, mjuka eller taggiga beroende på årstid, starka och rotfasta bland blåbärsris och fåfänga vattenväxter. Jag har ...

Av: Anne-Sofie Nielsen | 03 december, 2012
Utopiska geografier

Stefan Whilde

Varje släkt bär sin hemtrakt och sina äventyr som en skatt i hjärtat



Helmer Möller tog en sup till sillen, sedan berättade han om Liverpool och horhusen. Det danska språket var han inte vidare förtjust i, men kvinnor och starkdryck kunde han minsann njuta utan att skämmas. För att vara riktigt säker på livets storhet la han ner gaffeln med matjessill och ångande nypotatis och rullade sig en saftig cigarett. Cigaretten stoppade han i munstycket och drog så eld på en sticka mot tumnageln. 
Skåne och världen rann i morfars blod. Han älskade att åka bil genom Österlen, gå på marknad i Kivik och handla fisk nere i Kåseberga. Ibland tog han fram sitt munspel och spelade för kråkorna på åkrarna. När punkrocken kom till Sverige och jag förlöstes tolv år gammal, sa han inte nej tack till Sex Pistols eller Ramones.

Min bror och jag satt nära honom för vi visste att han hade hemligheterna inom sig. Vi lyssnade andäktigt och lärde oss allt om stormarna på Atlanten och synden i Rio de Janeiro. Han tog oss med till månen också och talade varmt om Stillhetens hav och månberget Apenninerna. Om natten pekade han ut stjärnorna och diktade vackert till Cassiopejas och Antares ära.

Skåne och världen rann i morfars blod. Han älskade att åka bil genom Österlen, gå på marknad i Kivik och handla fisk nere i Kåseberga. Ibland tog han fram sitt munspel och spelade för kråkorna på åkrarna. När punkrocken kom till Sverige och jag förlöstes tolv år gammal, sa han inte nej tack till Sex Pistols eller Ramones. "Varje tid har sina hjältar", konstaterade han, sedan ville han inte slösa mer på orden. Istället bad han far svänga åt vänster på väg in till Ystad, så att vi kunde äta hembakade wienerbröd på Fritidsbaren.

Malmöfestivalen hann han uppleva innan döden. Han tyckte inte om folkträngseln, så han höll sig i utkanten. Med vis blick betraktade han människorna som fäktade omkring, skalade kräftor och tävlade med drakbåtar. Han läste gärna både Skånskan och Arbetet, men debatterade varken politik, sport eller kultur. Slotts- och Kungsparken låg som ungdomstidens mäktiga fartyg i hans hjärta och Pildammarna jämförde han med sin stora tonårskärlek. Där levde djuren och människorna ännu sida vid sida, som i Afrika eller Australien.

Men Ribersborg lockade honom inte. Ett pissljummet hav var inget att skåda ut över. Han ville ha bränningar som slog in som örfilar mot landremsan, med vitt skum högst upp och en frisk vind i det kolsvarta håret. Jag promenerade med honom längs skiljelinjen mellan Ystad sandskog och Nybro strand, där nakenbadarna har sin plats, och vi sa ingenting till varandra. Vi bara gick i den varma sanden och solen var sådär härligt augustivit uppe på en klarblå himmel. Snart skulle skolan börja. Det ringde in för sista läsåret och morfar hade åtta år kvar i livet, men det visste ingen då.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Mormor och morfar skilde sig tidigt, men behöll vänskapen genom flera decennier. Även om där kanske fanns gammalt groll som inte klarats ut, så kunde de sitta i samma rum och äta av samma Schwarzwaldtårta och dricka kaffe på fat. Mormor rensade fisk på Regementsgatan innan hon lagade mat åt de snälla dårarna på Östra Sjukhuset. Hon var givmild och blev åttiosex år. En morgon somnade hon och vaknade inte mer. Jag satt i mitt hem och skrev klar en roman när samtalet kom. Med taxi var jag snabbt borta vid Kronprinsen. Hela släkten hade samlats kring den döda och vi fick alla ta ett värdigt farväl. Det var våren 1999 och kort efter mormors bortgång blev ett av hennes barnbarn gravid. Då log Helmer Möller uppe i himlen.

Reser jag till Trelleborg för att hålla en föreläsning ser jag morfar bland åhörarna. Tar jag färjan över till Ven cyklar han omkring där, talar astronomi med Tycho Brahe och sparkar fotbollen så att den hamnar rakt i nässelhavet. I Lund sitter han på Grand Hotel och ser ut över de lättklädda sommarmänniskorna. Han svalkar sig med en kall öl och bolmar på en papyross. Svartskogarna i Hörby har sparat hans fotavtryck och bryggorna mellan Höörs tågstation och Skånes djurpark väger lätt mot vattenytan för där lekte morfar med kvinnorna innan andra världskriget.

De sista åren åkte han gärna med mor och far till sommarhuset utanför Ystadgränsen. Där kunde han vila på verandan som vetter ut mot den magiska tallskogen och tänka tillbaka på ett händelserikt liv eller bara njuta av gammaldags vaniljglass med nyplockade smultron och andra bär. Världen var en klocka inuti honom och på de vildvuxna ängarna bakom huset sprang hästarna fria. Vi kunde alla känna hovarna slå i våra kroppar, men morfar var den ende som visste att det är snapphanarna som rider genom slätten, nu som då.

Han drack rödvin med pimpinella eller ett glas apelsinjuice under den största björken, och en morgon såg han rådjuren vandra mellan de sneda tallarna över diket. Allt sparade han i sina ögon. Det var därför livet fanns kvar i hans blick också när han somnat in på Malmö Allmänna Sjukhus hösten 1990. Läkaren slöt patientens ögon, men Skåne och världen vandrar från själ till själ och är ett landmärke i Helmer Möllers barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Varje släkt bär sin hemtrakt och sina äventyr som en skatt längst in i hjärtat.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

En svensk antisemitisk historia

Boken Lurifaxiana tillhör de råaste antisemitiska texter som publicerats på svenska. Med titeln Lurifaxiana ville författaren säga att boken handlade om lurifaxarna, det vill säga judarna. Det var inte skämtsamt ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om samhället | 16 februari, 2009

Människor lever i bubblor

Socialpsykologiskt är detta ingenting nytt; där kallas bubblorna för primära och sekundära grupper. Jag lever naturligtvis själv, och har framförallt levt, i bubblor. Under de senaste, säg, 20 åren har ...

Av: Carsten Palmer Schale | Gästkrönikör | 09 juli, 2016

I Pousettes värld: en poet

Det är en konst att vara enkel. Erik Pousette skalar av det överlagrade och står kvar med de stringenta orden i dess ursprungliga skepnader. Han litar på dem. Behöver inte ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 23 maj, 2012

Skilda rörelser på landet och i staden Intervju med regissören Radu Mihaileanu

Det finns några filmer som har en enorm vikt på grund av deras sociala patos, ofta större än dess tekniska möjligheter. I Sverige fann man den allra första av denna ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Scenkonstens porträtt | 24 januari, 2012

Abrishami synagogan.  Belysning  symboliserar den eviga låga som alltid brinner på offeraltarna

Framme vid en av Teherans många judiska bönehus

Till skillnad från de arabiska länderna har Iran fredat sina judiska församlingar. Sedan 1948 har över 800 000 judar emigrerat och förvisats från sina länder i Mellanöstern och Nordafrika; inte ...

Av: Text och foto: Tarja Salmi-Jacobson | Essäer om religionen | 08 februari, 2017

Trio Brantelid Härenstam Sparf

Nicolò Paganini kontra Robin Bengtsson

I stället för melodifestivalen har Björn Gustavsson ägnat lördagskvällen åt att skriva om Paganini.

Av: Björn Gustavsson | Björn Gustavsson | 11 mars, 2017

Jag har slutat prata om Gud eftersom jag tycker synd om honom. Intervju…

Mohamed Omar är poet, essäist och debattör. Han har varit hyllad i många år innan han tog väldigt radikala positioner inte bara mot Israels politik i Palestina utan också mot ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 26 juli, 2012

Avtäckandet

Det tillstånd av förhöjd verklighetskänsla som kan uppnås genom att man, i ensamhet och företrädesvis under en längre tid, tillåter sig att till fullo ge sig hän åt tillvaron i ...

Av: Mattias Lundmark | Agora - filosofiska essäer | 02 oktober, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.