Åminnelse. Warszawapaktens arméer Tjeckoslovakien

För 45 år sedan, den 21 augusti 1968, invaderade Warszawapaktens arméer Tjeckoslovakien och kväste det spirande experiment som antog den för dåvarande styrande makthavare den kraftigt provocerande benämningen, ”socialism med ...

Av: Vladimir Oravsky | 21 augusti, 2013
Essäer om samhället

Dansk humor enligt redaktören Claus Christensen

Bäste Claus Christensen, Tack för länken till din artikel om filmkaraktären Zelko och om undertecknad. Den verkar vara åtminstone 8 månader gammal och jag undrar varför du inte bekantade mig med den ...

Av: Vladimir Oravsky | 02 april, 2009
Gästkrönikör

Herreglud, julkalendern tar redan slut.

24/ 24. Frisk jul! Eller god jul rätt upp i stussen på etablissemanget, som Dante Sjöboda uttryckte saken 2003 i Svenska dagbladets jultipsande om sin då starkaste läsning, en soppboka ...

Av: Stefan Hammarén | 24 december, 2012
Stefan Hammarén

Den arbetslöse i vildmarken

Få svenska filmer som jag har sett har varit så lyckade som Losers. I händelsernas centrum står en kvinna i yngre medelåldern, Karin (Isabella Von Saenger). Hon arbetar med en ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 31 december, 2013
Filmens porträtt

Stefan Whilde

Varje släkt bär sin hemtrakt och sina äventyr som en skatt i hjärtat



Helmer Möller tog en sup till sillen, sedan berättade han om Liverpool och horhusen. Det danska språket var han inte vidare förtjust i, men kvinnor och starkdryck kunde han minsann njuta utan att skämmas. För att vara riktigt säker på livets storhet la han ner gaffeln med matjessill och ångande nypotatis och rullade sig en saftig cigarett. Cigaretten stoppade han i munstycket och drog så eld på en sticka mot tumnageln. 
Skåne och världen rann i morfars blod. Han älskade att åka bil genom Österlen, gå på marknad i Kivik och handla fisk nere i Kåseberga. Ibland tog han fram sitt munspel och spelade för kråkorna på åkrarna. När punkrocken kom till Sverige och jag förlöstes tolv år gammal, sa han inte nej tack till Sex Pistols eller Ramones.

Min bror och jag satt nära honom för vi visste att han hade hemligheterna inom sig. Vi lyssnade andäktigt och lärde oss allt om stormarna på Atlanten och synden i Rio de Janeiro. Han tog oss med till månen också och talade varmt om Stillhetens hav och månberget Apenninerna. Om natten pekade han ut stjärnorna och diktade vackert till Cassiopejas och Antares ära.

Skåne och världen rann i morfars blod. Han älskade att åka bil genom Österlen, gå på marknad i Kivik och handla fisk nere i Kåseberga. Ibland tog han fram sitt munspel och spelade för kråkorna på åkrarna. När punkrocken kom till Sverige och jag förlöstes tolv år gammal, sa han inte nej tack till Sex Pistols eller Ramones. "Varje tid har sina hjältar", konstaterade han, sedan ville han inte slösa mer på orden. Istället bad han far svänga åt vänster på väg in till Ystad, så att vi kunde äta hembakade wienerbröd på Fritidsbaren.

Malmöfestivalen hann han uppleva innan döden. Han tyckte inte om folkträngseln, så han höll sig i utkanten. Med vis blick betraktade han människorna som fäktade omkring, skalade kräftor och tävlade med drakbåtar. Han läste gärna både Skånskan och Arbetet, men debatterade varken politik, sport eller kultur. Slotts- och Kungsparken låg som ungdomstidens mäktiga fartyg i hans hjärta och Pildammarna jämförde han med sin stora tonårskärlek. Där levde djuren och människorna ännu sida vid sida, som i Afrika eller Australien.

Men Ribersborg lockade honom inte. Ett pissljummet hav var inget att skåda ut över. Han ville ha bränningar som slog in som örfilar mot landremsan, med vitt skum högst upp och en frisk vind i det kolsvarta håret. Jag promenerade med honom längs skiljelinjen mellan Ystad sandskog och Nybro strand, där nakenbadarna har sin plats, och vi sa ingenting till varandra. Vi bara gick i den varma sanden och solen var sådär härligt augustivit uppe på en klarblå himmel. Snart skulle skolan börja. Det ringde in för sista läsåret och morfar hade åtta år kvar i livet, men det visste ingen då.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Mormor och morfar skilde sig tidigt, men behöll vänskapen genom flera decennier. Även om där kanske fanns gammalt groll som inte klarats ut, så kunde de sitta i samma rum och äta av samma Schwarzwaldtårta och dricka kaffe på fat. Mormor rensade fisk på Regementsgatan innan hon lagade mat åt de snälla dårarna på Östra Sjukhuset. Hon var givmild och blev åttiosex år. En morgon somnade hon och vaknade inte mer. Jag satt i mitt hem och skrev klar en roman när samtalet kom. Med taxi var jag snabbt borta vid Kronprinsen. Hela släkten hade samlats kring den döda och vi fick alla ta ett värdigt farväl. Det var våren 1999 och kort efter mormors bortgång blev ett av hennes barnbarn gravid. Då log Helmer Möller uppe i himlen.

Reser jag till Trelleborg för att hålla en föreläsning ser jag morfar bland åhörarna. Tar jag färjan över till Ven cyklar han omkring där, talar astronomi med Tycho Brahe och sparkar fotbollen så att den hamnar rakt i nässelhavet. I Lund sitter han på Grand Hotel och ser ut över de lättklädda sommarmänniskorna. Han svalkar sig med en kall öl och bolmar på en papyross. Svartskogarna i Hörby har sparat hans fotavtryck och bryggorna mellan Höörs tågstation och Skånes djurpark väger lätt mot vattenytan för där lekte morfar med kvinnorna innan andra världskriget.

De sista åren åkte han gärna med mor och far till sommarhuset utanför Ystadgränsen. Där kunde han vila på verandan som vetter ut mot den magiska tallskogen och tänka tillbaka på ett händelserikt liv eller bara njuta av gammaldags vaniljglass med nyplockade smultron och andra bär. Världen var en klocka inuti honom och på de vildvuxna ängarna bakom huset sprang hästarna fria. Vi kunde alla känna hovarna slå i våra kroppar, men morfar var den ende som visste att det är snapphanarna som rider genom slätten, nu som då.

Han drack rödvin med pimpinella eller ett glas apelsinjuice under den största björken, och en morgon såg han rådjuren vandra mellan de sneda tallarna över diket. Allt sparade han i sina ögon. Det var därför livet fanns kvar i hans blick också när han somnat in på Malmö Allmänna Sjukhus hösten 1990. Läkaren slöt patientens ögon, men Skåne och världen vandrar från själ till själ och är ett landmärke i Helmer Möllers barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Varje släkt bär sin hemtrakt och sina äventyr som en skatt längst in i hjärtat.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Bibliskt mörker och Samuel Becketts

"Knappt hade Watt stigit in över mr Knotts tröskel förränhan såg att det inte var så mörkt i huset som han först hade trott.Det brann ett ljus i köket."  Samuel Beckett ...

Av: Hans-Evert Renérius | Övriga porträtt | 17 september, 2013

Robert Frank, Stones & Cocksucker Blues

Att använda låtar av Rolling Stones i filmer har prövats med framgång. Mest minnesvärda exempel är väl scenen där Martin Scorsese låter Robert DeNiros figur Johnny Boy göra entré i ...

Av: Peter Ejewall | Essäer om musik | 06 december, 2017

Lindellhallen. Lage Lindell. Formspråk.

Inom arkitektur talar man om en stereotom känsla som åsyftar volymen, en distanslöshet, en öppenhet. Den må vara subjektiv, alla tolkar vi rum olika, men den är också bestämmande för det ...

Av: Allan Persson | Essäer om konst | 01 februari, 2012

Om Chalmersspex

Chalmersspexet räknas till en av Sveriges största amatörteaterföreningar och går att härleda tillbaka till 1948 då det första studentspexet i Chalmers regi sattes upp, Bojan.Ett Chalmersspex handlar enligt utsago alltid ...

Av: Kajsa Ljusegren | Kulturreportage | 05 maj, 2016

Lisa Olsson, bärnsten från Östersjön.

Att göra sand till guld

Lisa Olsson bor nära havet, hon lever nära naturen, bara med några steg är hon ute på blomsterängen och med några älgakliv är hon vid den underbara sandstranden i Ystad ...

Av: Bo Bjelvehammar | Essäer om konst | 11 mars, 2017

Intervju med Gail Carriger, författaren bakom Själlös, första boken i serien om Alexia…

Jag möter Gail på förmiddagen på Hotell Hansson i Stockholm över ett par koppar English Breakfast. Hon är chict klädd i knallrött, en vitmönstrad femtiotalsklänning med full kjol och en ...

Av: Jessika Ahlström | Litteraturens porträtt | 22 april, 2012

Paret Myrdal på resa.

Rasbiologin och de goda svinslagen

Vad är en perfekt människa? Något om 20:e seklets syn på människa, växter och djur.

Av: Annakarin Svedberg | Porträtt om politik & samhälle | 05 februari, 2015

Mircea Cartarescu och den rumänska litteraturens okända historia

Hertha Müllers nobelpris i litteratur ifjol har ökat intresset för Rumänien och landets kultur, men vad finns förutom Müller för en svensk publik? Rumäniens främsta författare Mircea Cartarescu besöker Sverige ...

Av: Waldemar Ingdahl | Litteraturens porträtt | 01 juni, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.