Holismer och reduktionismer

Holismen handlar i princip om att se all verklighet som en helhet (inte en delhet). Positivismen (som är den naturvetenskapliga förståelsens centrum och metod) handlar om att se - eller ...

Av: Carsten Palmer Schale | 13 maj, 2011
Essäer

Vårt lilla, lilla samhällsbygge

Häromdagen upplevde jag en skräckfilm. Åtminstone kändes det så när jag gick i iskylan mot kiosken för att se om den var öppen. Jag hade lånat min pojkväns mobiltelefon som ...

Av: Jessica Johansson | 10 december, 2012
Jessica Johansson

Fågelmataren, dokumentär-novell kring Svartån

  Bild: Hebriana Alainentalo En vit pickup krypkör på cykelbanan. Nedanför den snötäckta åbädden rasslar det sprött som glas när tunna flak törnar emot uddar av nyis. I klungor vid iskanten står ...

Av: Staffan Ekegren | 09 februari, 2009
Utopiska geografier

Ingen konst för taxar

 Olle Bærtlings Asamk, förslag till skulptur på Sergels torg, Stockholm, 1961. Ej genomförd. Skalenligt fotomontage av Albin Dahlström/Moderna Museet. Ingen konst för taxar – Carlsund och Baertling i storformat Det är en ...

Av: Ulf Stenberg | 27 november, 2007
Kulturreportage

Stefan Whilde

Livets mening på begriplig dialekt



Jag har en sommarstuga strax utanför en sydskånsk stad. Stugan ligger i en bortglömd by. Byn finns inte med på någon karta. Den blott och bart existerar, kan man säga, som en påminnelse om att Sverige är långt mer än den förgiftade luften i Stockholm eller de sönderbyggda, asfaltstinkande gatorna i Malmö. 
Jag föddes i Malmö på 60-talet och har haft min beskärda del av lyor i staden genom åren.

Mina föräldrar köpte stugan i mitten av 1970-talet, men den byggdes redan 1961 – för femtiofyra år sedan. Byn har varit sig lik genom fem decennier med små marginella undantag till förändringar. Inte mycket händer där. I gryningen gör sädesärlan piruetter i gräsets dagg. Hackspetten slår några virvlar mot en tall eller björk, vildkatterna stryker sig mot husknutarna, kaninerna leker och knullar på fält och ängar.

Man ser ofta gladorna glidflyga lågt på himlen. Rör man sig försiktigt och lugnt kan man få se rådjursfamiljerna också, hur de kommer i gryning och skymning och passerar över diket. En gång mötte jag en älg i skogen. För inte så länge sedan sneddade en rufsig räv över gräsmattan utanför altanfönstret. Där stod jag, naken och nyvaknad, och morsade på det lilla rovdjuret.

Jag föddes i Malmö på 60-talet och har haft min beskärda del av lyor i staden genom åren. Trean jag bor i idag är helt okej. Den vetter visserligen mot ett vedervärdigt schabrak, men jag trivs där. Det är helt okej. Rummen är ingångna. Stadens fixering vid "riva och rusta" samt myllret av civilisations-tämjda människor ger jag dock inte ett vitten för. Det blir som att leva i exil till slut. Det är först i bortglömda stugbyn jag landar. Efter ett par dagar omgiven av tallbarr och salt skum från havet träder livet fram och förklarar sin mening på begriplig dialekt.

När jag sitter där, i en luggsliten solstol, eller promenerar fram och tillbaka på grusstigen iförd morgonrock, syns inte skymten av folk som ivrigt tjattrar i mobiltelefon, trängs i svettiga köer eller spottar på smutsiga trottoarer. Människor är över huvud taget sällsynta i byn. En och annan bil hörs kanske på avstånd, om man vässar öronen noga, men det kan gå timmar, till och med dagar mellan gångerna. Däremot hör man hur de kåta tjurarna brölar, hur hästarnas hovar slår ner i svarta myllan, hur humlorna surrar borta vid syrenbersån. Man hör hur havet brusar mellan träden.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det är en ynnest, en lyx, ett privilegium. Att få andas in gran och tuja om morgonen. Att få klippa gräset barfota. Att, som kaninerna, få knulla fritt på ängarna. Vem vill tillbaka till staden då? Tillbaka till den högst överskattade och destruktiva civilisationen? Till det konstruerade, normtyngda livet i en trång box full av gängkrig och hamburgerbarer? När man kan lata sig i en hängmatta, ha på sig samma t-shirt i två veckor och prata filosofi med backsvalorna.

Sedan nås man av ryktet att allt fler svenskar överger landsbygden för att trängas i stanken, i städerna, på arbetsmarknaden, på de sliskiga caféerna. Och man undrar hur det är fatt egentligen, med folkhälsan. Samtidigt som man unnar sig ett stilla hurra-rop och frankt konstaterar att man kanske kan få ha paradiset för sig själv i ytterligare några decennier.

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Från Spider till ARCIV

TEMA VÄSTERBOTTEN Sedan snart tio år tillbaka finns det i Västerbotten ett spännande projekt vars huvudsakliga syfte kan sägas vara att göra det möjligt för kulturarbetare att försörja sig på ...

Av: Gregor Flakierski | Kulturreportage | 07 februari, 2008

Birgitta Trotzig

Birgitta Trotzig: Sveriges Dostojevskij

Det finns inte många svenska författare som på en och samma gång förmått tränga in i människans vitaste vita och svartaste svarta; i hennes djupaste ljusdunkla skikt; i hennes levande ...

Av: Carsten Palmer Schale | Litteraturens porträtt | 08 mars, 2017

Beatrice Månsdotter

Glödande skymningsljus

”Jag har sett det här förut.” Han kisar med ögonen. ”Tusentals gånger i mina drömmar. Det är som om jag redan har varit här.” ”Mmm.” Hon nickar och följer med ...

Av: Beatrice Månsdotter | Gästkrönikör | 28 december, 2016

Fragment av surrogatpyret VIII

Fragment av surrogatpyret VIII Å då tänkte ja så här, lite lomrut, mens ja skwompande tjasa upp på bron i den sjuka stanken från dom nyflådda hudarna å pissrååtan å ja ...

Av: Nikanor Teratologen | Teratologisk sondering | 20 november, 2007

Universum

Då Oden mötte Mefistofeles

Jag upplever i den norröna mytologin en enorm melankoli. Den norröna mytologin är ett drama, en pågående kris, en gudomlig tragedi. För gudarna är otillräckliga, men det är inte bara ...

Av: Eirik Storesund | Agora - filosofiska essäer | 07 oktober, 2015

Hans Evert René.Tre dikter från Majorca

SOLEN VÄRMER SJÄLENS TRASOR     Solen värmer själens trasor.   De vänder sig om i inre kyla, för att återfå en andning: näring av tång och aska.   Sol bländar avsiktligt snett.   Havet lägger ändå stranden tillrätta med gyllenbruna trådar, helt ...

Av: Hans Evert Renerius | Utopiska geografier | 09 december, 2013

Melker Garay. Foto: Niclas Kindahl

Litterära artefakter

Hur lätt är det inte att betrakta sina litterära artefakter med en viss misströstan? Hur lätt är det inte att känna missmod ögonblicket efter att man har lagt ner sin ...

Av: Melker Garay | Melker Garay : Reflektioner | 13 april, 2015

Utopia

Utopier, drömmar om idealsamhällen, finns beskrivna alltsedan Platons Staten och Thomas Moores Utopia. Genom tiderna har också många försökt översätta drömmarna till verklighet. Radikala kristna har baserat utopiska samhällsbyggen på urkristendomens ...

Av: Björn Gustavsson | Gästkrönikör | 13 juli, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.