Kan teatern dra nytta av höstens filmdebatt? Teatersåret 2009

I samband med Stockholms Filmfestival i november anno 2009 vaknade för en gång skull ett debattsuget Sverige till liv. Kanske minns ingen lika tydligt festivalfilmerna som den debatt med fokus ...

Av: Anna Nyman | 25 december, 2009
Kulturreportage

Tibet - en dröm i väst

Om "Prisoners of Shangri-La" av Donald S. Lopez jr. Utgiven på The University of Chicago Press i Chicago 1998 Boken kan ses som en lång och faktaspäckad berättelse om hur ...

Av: Annakarin Svedberg | 23 februari, 2011
Essäer om religionen

Teater Sláva visar Inannas mod

Katabasis. Foto: Daniel Rudholm Den 7 november är det urpremiär för Katabasis - The Best of Hell i Teater Slávas uppförande. Spelet handlar om och kretsar runt Inannas nedstigning i underjorden. Inanna ...

Av: János Deák | 03 november, 2008
Scenkonstens porträtt

Primo Levi. Så faller det oanade över oss

Två poeter för mig okända i den egenskapen, Primo Levi så känd för sitt öde, delvis av politiska skäl, att det överskuggat hans diktning, Chlebnikov okänd för han språk för ...

Av: Oliver Parland | 27 januari, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Whilde på sommar



Stefan WhildeDoktor Frederick Foster Hervey Quin var två steg från döden. En koleraepidemi hade brutit ut och Quin insjuknade med grymma plågor. Desperat tog han det homeopatiska medlet camphor, som Hahnemann hunnit röna framgångar med under epidemin, och blev botad på ett par dagar!

För Quin räckte det. Han bytte skola. 1832 drev han en egen homeopatisk praktik i hemstaden London. Sjutton år senare öppnade han världens första homeopatiska sjukhus; London Homeopathic Hospital. När en ny koleraepidemi bröt ut kring 1854 överglänste Quin landets alla sjukhus med trettio procent färre dödsfall.

Under 1800-talets första decennier arbetade Hahnemann med att lindra de förstförsämringar som till exempel sulphur (svavel), sepia (bläck från bläckfisken) och lycopodium (sporpulver från mattlummer) framkallade hos hans patienter. En allt högre utspädning eller potensering testades och gav goda resultat, helt i linje med Hahnemanns önskan att begränsa patientens lidande.

Flera homeopater fortsatte arbetet, inte minst engelsmannen Quin och två amerikaner; Constantine Hering och professorn i anatomi James Tyler Kent vars hustrus kroniska infektion botades homeopatiskt. Juristen Clemens von Bönninghausen utvecklade ett symtomlexikon och James Compton Burnett ägnade tid åt organpatologi och nosoder (urtinkturer tagna från mänskliga sjuka vävnader).

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Potenseringen – att upphöja till ett högre värde – är en del i beredningen av den homeopatiska substansen, en komplicerad process som går ut på att späda och skaka ämnet i successivt stegrande grad så att en svängningsfrekvens uppstår och stimulerar substansens elektromagnetiska fält.

Den lägsta potensen som föreskrivs är D6. Därifrån går man generellt till D12, D30, D200, M, 10M, 50M och C.

Den kliniska vetenskapen står handfallen inför det faktum att riktigt höga potenser av homeopatiska läkemedel botar utan att innehålla så gott som en enda molekyl av ursprungsämnet! Ledande homeopater menar att ursprungsämnets energi finns kvar, men det tycks lika svårt att bevisa som det att människan har en själ. Dagens vetenskap är helt enkelt för begränsad och saknar mätinstrument och kunskap. Men under 1980- och 90-talet gjordes framsteg bland annat på universitet i Glasgow. Homeopatiska läkemedel som ordineras holistiskt till astmatiker tycks överlägsna kemiska preparat, till och med ur ett strikt vetenskapligt perspektiv.

1996 tilldelades George Vithoulkas det alternativa nobelpriset i medicin, Right Livelihood Award, för ”hans enastående bidrag till återupprättandet av homeopatisk kunskap och för hans tålmodiga arbete med att utbilda kunniga homeopater, vilket har givit homeopatin en plats inom vetenskapen som ett effektivt alternativ till andra medicinska skolor och traditioner… ” (Ur juryns motivering.)

Doktor Alfons Geukens väckte sin dotter ur koma efter en trafikolycka. Högt efterfrågad som föreläsare i homeopati driver han även International School for Classical Homeopathy i Hechtel, Belgien.

Samlad data säger att klassisk homeopati är världens största läkekonst. Endast ett par länder vägrar erkänna den. Sverige är ett av dem.

Ändå konsulterar allt fler svenska bönder och veterinärer homeopatin istället för allopatisk medicin, till fördel för djuren, men också med tanke på oss konsumenter. Vem vill njuta en kyckling fullproppad med antibiotika när alla vet att kemiska läkemedel är klassade som miljöfarligt avfall, precis som batterier och tändvätska.

Bortsett från ett hårdnackat smörgåsianskt motstånd vinner klassisk homeopati globalt erkännande, även bland allopatiskt utbildade läkare. I Tyskland säljs homeopatiska substanser på apoteken och patienten kan komma till en klassisk homeopat på remiss, i Storbritannien studerar man klassisk homeopati på universiteten, kungahuset är pro homeopati och homeopatiska sjukhus drivs under insyn av National Health Service. Läkekonsten är vida populär i Indien, USA, Kanada, Nya Zeeland och hela Sydamerika. Varannan belgisk medborgare och var tredje fransk, holländsk och norsk vänder sig till homeopatin. Franska sjukhus anställer allt fler homeopatiska konsulter. 1999 erkände Belgiska parlamentet akupunktur, osteopati, kiropraktik och homeopati. EU avsatte 1998 pengar till forskning inom alternativ medicin, samma år uppvaktade SAKH (Svenska Akademin för Klassisk Homeopati) Socialdepartementet för att främja konkurrensfriheten och patientens valfrihet. 2001 bestämde danska Stortinget att homeopatin ska momsbefrias.

En undersökning genomförd av BBC under 2003 har kartlagt britternas medicinska vanor och visar att antalet personer som söker alternativmedicinsk hjälp mer än fördubblats sedan 1998. Bara inom EU-regionen praktiserar tolv tusen homeopatiska läkare. Cirka fyrtio procent av alla europeiska läkare rådfrågar den klassiska homeopatin någon gång, femton procent gör det regelbundet.

Nu senast är det Schweiz som införlivat klassisk homeopati och fyra andra alternativmedicinska läkekonster i landets försäkringssystem.

Stefan Whilde

 

Ur arkivet

view_module reorder

Guido Zeccola

  denna aladåb tillredd av spastiskt kött och plågarsås denna deliriumbuljong och smärtsamma cream fresch denna outhärdliga näring av jäsande pasta och frätande sprit som går på och går på oavbrutet dag ...

Av: Tidningen Kulturen | Utopiska geografier | 26 januari, 2009

Det mångkulturella Storbrittannien

   Tarquin Hill. www.tarquinhall.com Det mångkulturella StorbrittannienBok- och biblioteksmässan i Göteborg har varje år många intressanta utländska gäster. Förutom att ge oss värdefulla insikter om världen utanför vår lilla svenska ankdamm, kan ...

Av: Tidningen Kulturen | Litteraturens porträtt | 28 september, 2006

Mathias Jansson

Mathias Jansson. En dikt

Indimmiga loci. En dikt av Mathias Jansson , konstvetare och konstskribent med mera

Av: Mathias Jansson | Utopiska geografier | 18 juli, 2016

Angående balansgång och att kunna flyga med verkligheten

Henrik Eklundh Paglert, redaktör, formgivare och förläggare, uttrycker sig mycket insiktsfullt i bokens inledningstext: ’…vi låter titeln vara osagd och bilderna fria för var och ens tolkning.’ ’Elskåp på malmöitiska alltså’ ...

Av: Ida Thunström | Essäer | 26 januari, 2013

Anna Larsson om kulturföretagande i dagens Sverige. Intervju

Anna Larsson började som gymnast och märkte efterhand att hon var duktig på att dansa. Då började hon ta lektioner i streetjazz och hiphop på en dansskola i Lund, för ...

Av: Anna Nyman | Reportage om scenkonst | 27 augusti, 2013

Döden är den stora illusionen

Den tibetanska dödsboken och det som aldrig dör

”Total närvaro är väsentligt då någon dör. Det är av yttersta vikt och mycket kraftfullt om vi kan relatera i nuet, eftersom det just då finns en osäkerhet mellan kropp ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om religionen | 01 december, 2015

En martyr är dödad...

Budskapet kommer som ett brev på posten: oväntat, opaketerat och sårbart. Det centrala temat denna Annandag jul är martyrens. Det är ett nytt budskap, som talar om lidande, försakelse, sorg ...

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 26 december, 2014

Guido Zeccola. Foto: Ida Thunström

Innan festen tar slut

Chefredaktören Guido Zeccola lämnar i februari Tidningen Kulturen. Ida (som även hon lämnar sitt uppdrag -som konstredaktör- på tidningen) och Guido har träffats för att tala om Tidningen Kulturens liv ...

Av: Ida Thunström | Media, porträtt | 28 februari, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.