Hans O Sjöstrom. Kalkyl

Hans O Sjöström född 1939, före detta journalist, verksam som översättare. Har skrivit och utgivit tre romaner, fyra böcker med sakprosa och arbetat med Folket i Bild/Kulturfront och gör det ...

Av: Hans O Sjöström | 03 februari, 2014
Utopiska geografier

Tvål, ljus och oljemålningar i C.D. Friedrichs barndomshem

Han var svensk och hans föräldrar kokade tvål och stöpte ljus i källaren. Här på Lange Straße 57 mitt i centrum av Greifswald föddes Casper David Friedrich den 5 september ...

Av: Mathias Jansson | 16 september, 2014
Essäer om konst

Soap&Skin - Lovetune For Vacuum

Bakom Anja Plaschgs väldoftande och mjuka artistnamn döljer sig en mörk melankoli som konsekvent byggs upp låt efter låt på hennes starka debutalbum från förra året, Lovetune For Vacuum. Om ...

Av: Simon Henriksson | 24 februari, 2010
Musikens porträtt

Inget är så rött som färskt blod i snö

Detta är början på en trilogi - Röd som blod, Vit som snö,Svart som ebenholts. Alla som kan sin Snövit känner igen ramsan--- den gravida sagodrottningen önskade sig ett barn ...

Av: Belinda Graham | 21 oktober, 2014
Essäer

Tankar från ett moln



Stefan WhildeMina synder heter lättja och frosseri. Och då har jag ändå sansat mig och varit återhållsam i min bekännelse. Den svenska kulturen bär på en lång och gedigen tradition av avund och småsinthet, ord som ”lagom” har förgiftat vattnet i landet. Mitt jobb som författare och människa är att leka omkull den traditionen.

Om man lyssnar riktigt noga på tonerna från en dulcian, som brukar kallas fagottens föregångare, till exempel medan man njuter den kenyanska rätten kachumbari – som passar fantastiskt fint ihop med det italienska kökets pancetta (jag äter sällan eller aldrig griskött, men pancetta har mindre med gris att göra och mer med de kryddor som används när köttet torkas; kryddnejlika, muskotnöt, enbär och kanel!) – så kan det hända att man för ett kort ögonblick lyckas höra ljudet av livets hjärta. Som författare är jag en spårhund, jag spårar sådana ljud.

Jag är en hårt arbetande man. Jag har ett tangentbord, sex strängar på en gitarr och ett skälmskt fnittrande piano. Dygnet föder mig med sina tjugofyra timmar. Jag ser gryningen varje morgon, hur den slår in genom fönstret som en röd klänning. Jag drömmer romaner om natten och skriver musik i varenda skrymsle och vrå av en upplöst tillvaro. Muserna rider mig, det river och sjunger i själen. Telefon talar jag ogärna i, så vida det inte är rent sexuellt. Att fika aktar jag mig för. Baler och banketter får vänta. Jag har ett pactum turpe med Ordet. Vi korsar skogar och floder.

Vi sliter och drar i varandra bakom skjul, på bryggor och verandor, i stillatigande gränder och under månen när midnattsvindar tjuter. Redan i min lyckliga barndom lekte vi doktorslekar bland sidorna i en anteckningsbok. Vi försonas och förgås i ett enda handslag.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Vi sätter eld på sängkläderna och släcker törst vid ett tråg med trycksvärta. Tiden har sedan länge gett upp hoppet om oss, världen lutar in i oss så att strängarna på gitarren skälver och viner. Jag är en hårt arbetande man. Jag har en klocka som tystnat och en lång räcka av toner att bygga broar med när vägarna tar slut.

Som författare har man, antar jag, en programförklaring. Det mänskliga ska lyftas fram. Det omöjliga ska göras möjligt. Ordet ska skälva av liv och död. Det ska brista som gitarrsträngen och spännas som bågen. Det ska vila i sängarna och det ska ta sina gälar under armen och stiga ner i floden. Sitter i urtvättad nattskjorta och inget mer, dricker ett glas franskt rött och skriver bok. Fönstren på vid gavel för att om möjligt bjuda in hösten.

Det är stilla. Om gryningen bröt sig in med en kofot kallar skymningen hem sina soldater utan basuner och banketter. Min synder heter lättja och frosseri. Jag arbetar hela tiden, om inte annat så för att värdebestämma myten om en paradox. Det är inget. Kanske allt. Det är bara tankar från ett moln.

Stefan Whilde

 

Ur arkivet

view_module reorder

Bland avatarer och självmord

Den polske regissören Jan Komasas debutlångfilm ”Suicide Room” – som har presenterats vid flera tillfällen i Stockholm, bland annat av den polska filmfestivalen Kinoteka, under Stockholms filmfestival och nu senast ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 14 juni, 2012

Andy Warhol, Velvet Underground och Ron Nameth

I samband med att Fotografiska i Stockholm i början av 2011 visar en utställning om Andy Warhols (och Velvet Undergrounds) "Exploding Plastic Inevitable"-show 1966-1967 tillåter vi oss här en liten ...

Av: Carl Abrahamsson | Konstens porträtt | 12 januari, 2011

Dataspel som konst

I USA finns det många förespråkare, med professor Henry Jenkins från MIT i spetsen som menar att dataspel är en konstform, precis som litteratur, film och bildkonst. Man kan väl ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 14 december, 2008

Om Kazuo Ishiguro

Sitt namn till trots hör Kazuo Ishiguro till den nu drygt medelålders generationen av engelska författare där många för övrigt kommer från länder och städer långt bortom det förenade kungadömet ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 05 oktober, 2017

Nike från Samothrake och Gunnar Ekelöf

NikeI år är det fyrtio år sedan Gunnar Ekelöf dog, i mars 1968, ett par månader före studentupproret. På Svenska Institutet i Kavalla, som i likhet med Neapel under antiken ...

Av: Carina Waern | Essäer om litteratur & böcker | 25 september, 2008

Foto: Emma Fäldt

Han vandrade bort sin livskris

Det var en blåsig och kall novemberdag. Johan, då 34 år, promenerade runt i sin brors trädgård och funderade över hur han skulle gå vidare med livet. Han hade de ...

Av: Emma Fäldt | Resereportage | 31 Maj, 2015

Skärgårdsdeckarna

Skärgårdsdeckare kan man väl kalla den nya kriminalgenren i Camilla Läckbergs efterföljd. I fjol debuterade Viveca Sten med en deckare, där det mördades på och kring Sandhamn i Stockholms skärgård. Hennes ...

Av: Bengt Eriksson | Essäer om litteratur & böcker | 17 juni, 2009

Då möjligheterna inte alltid fanns

Min morfar, Georg, började arbeta och röka ungefär samtidigt. Med en cigarett vilset hängande i mungipan gick han med osäkra steg, tillsammans med de andra arbetarna, genom Svenska kullagerfabrikens mörka ...

Av: Björn Augustson | Kulturreportage | 20 januari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.