Lizzie Lundberg och den naivistiska konsten

I Sverige började man efter sekelskiftet 1900 uppskatta konst som tidigare missförståtts och föraktats, den naivistiska och den naiva. Den svenska naivismen uppstod närmast som en reaktion mot modernismen och ...

Av: Lena Månsson | 30 augusti, 2017
Kulturreportage

Litteraturen är språket, litteraturen är människan

Om Gayatri Chakrovorty Spivak Gayatri Chakrovorty Spivak, den produktiva nutida feministisk-marxistisk-dekonstruktivistiska litteraturkritikern, ofta kritiserad för sin svårtillgänglighet genom ett språk som endast talar till de invigda, men trots det populär som ...

Av: Anna Nyman | 28 april, 2008
Essäer om politiken

Brasilianska filmfestivalen. Möte med Marilia Rocha

Tack vare föreningen Brasilcines organisation har Stockholm under sju års tid haft möjlighet att skåda det absolut bästa som Brasilien har att presentera när det gäller filmindustri. Men Brasilien har också ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 23 november, 2012
Filmens porträtt

GIBCA – Fernando Sanchez Castillo gräver där han står – och minns

Lund 2010 En gång fick jag i uppdrag skriva om en konstutställning i min hemstads studenttidning, Lundagård. Utställningen skulle invigas med att ett stort huvud av brons rullades genom universitetets centrala ...

Av: Frida Sandström | 23 oktober, 2013
Essäer om konst

Jag lever hellre med tre kvinnor



Stefan WhildeJag har mött en och annan kvinna i mitt liv. Mor svepte in mig i flera lager nankin och födde upp mig på bröstmjölk och sagostunder. Hon var den första. Selma Lagerlöf lät mig resa med den stora fågeln och Astrid Lindgren öppnade porten in till Nangijala. Via män som Boris Vian, Ezra Pound och Ernest Hemingway växte jag upp och lärde mig konsten att linda in mig i kvinnohår.

Jag mötte dem nere i källaren bland uppbrutna skyddsrum, i Söderkullaskolans rökruta, på vernissager, rockkonserter, teatrar, caféer, promenadstråk, bibliotek, nudiststränder och inte minst i kön på Konsum. De öppnade och släppte in mig.

En kvinna klättrade upp för Olympos, ställde sig med armarna sträckta mot himlen och ropade kapitel ur Nikos Kazantzakis Spela för mig, Zorba. Orden föll över Aten, Patras och Heraklion, ut över vattnet och ner som regn över Euboia. I ett tidigare liv hade hon rest med Christofer Columbus till Hispaniola. Hon begrät den spanska kolonisationens utrotande av tainoindianerna och hur svarta slavar fraktats till Haiti. Men hon var stolt också, för hon hade fått uppleva samizdat i Sovjetunionen. ”Jag smugglade Boris Pasternaks manuskript till Italien och räddade Doktor Zjivago undan kommunismen!”

En annan kvinna berättade om hur hon crawlade genom Svarta havet, klättrade över Kaukasus mäktiga skogsberg och kastade sig ner i Kaspiska havet för att svårt medtagen men barnsligt lycklig simma ryggsim i Volga, tänkandes på sin hemlige älskare; den franske konstnären Claude Monet.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jean-Baptiste Lully komponerade operor till text av Molière. Det var på 1660-talet och en kvinna som jag mötte i Frankrike och som talade katalanska baklänges svor vid Bibeln att hon levt även då och fött Lully en bastard. Hon var en hund vid Adolf Hitlers fot och hörde hans tal om Lebensraum och den ariska rasens överlägsenhet. När han satte Weimarförfattningen ur spel och förbjöd alla partier utom det nazistiska hade hon velat bita honom i smalbenet, men fruktade för sitt liv och retirerade likt en ryggradslös byracka. Sedan hade hon vandrat mellan två liv på vägbron över Johorsundet från Singapore till fastlandet Malaysia. Hon hade lärt sig chöömij i Mongoliets huvudstad Ulan Bator och när jag bad henne berätta mer sa hon:

”Det är ett slags strupsång. Du sjunger högt och lågt samtidigt.”

Det lät vederhäftigt. Hela hon var vederhäftig så att det förslog, till och med som älskarinna vilket tråkade ut mig om jag ska vara helt ärlig. Jag reste vidare, till Calcutta, där jag lyssnade på ett föredrag som författarinnan Arundhati Roy höll om Narmadafloden. Under föredragets gång mötte jag en japanska. Vi strövade längs fattigdomens alléer och diskuterade shintoismen och konsten att servera sushi. Med buss tog vi oss till Bombay, Madras och New Dehli. När hon började rabbla folkslag från Nepal visste jag att jag måste gifta mig med henne.

Hemma i Sverige besökte vi biografer och såg filmer av Akira Kurosawa, Yasujiro Ozu och Kenji Mizoguchi så att hon skulle känna sig välkommen. Jag erkände för henne att tvåsamheten är en vacker dröm som ibland kan vara svår att överleva och då sa hon:

”Ho Chi Minh grundade Indokinas kommunistparti.”

Det var en obegriplig kommentar, men jag förstod att hon ville visa mig sin oro genom saklig, akademisk kunskap, så jag förklarade att allt förbjudet måste tillåtas:

”Vi skulle kunna leka att människor själva får bestämma över och ta ansvar för sina liv. Homosexuella adopterar fritt, månggifte är socialt accepterat för män och kvinnor precis som singelliv, partnerbyten och traditionell tvåsamhet, välj själv efter eget huvud! Det är hög tid att levitera. Vill du inte se vad som finns bortom skygglapparna, älskade nû?”

Men hon gav sig av till Vietnam för att översätta Bao Ninh, Duong Thu Huong och Pham Thi Hoai. Själv flydde jag landet illa kvickt, köpte mig en vingård någonstans i Toscana, levde gott på royaltys och avlade ett heligt löfte om celibat. 

Stefan Whilde

Ur arkivet

view_module reorder

Jag tänker på en liten flicka

Jag tänker på en flicka. En flicka som är bara nio år och som tycker om att hoppsaskutta, leka med Barbie och läsa sagor av Astrid Lindgren och Maria Gripe ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 17 november, 2011

Fotokomposition  Hebriana Alainentalo

Poetisk form eller formens poesi

Käre läsare, tanken på förståelse blir inte av följdintresse - allt kan ändras, kastas om. Det är enbart skilda känslodjup som texten vill frammana. Detta genom det mest förbjudna – ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 11 december, 2015

Boxaren och soldaten Joe Louis fyller 100 år

Han föddes den 13 maj 1914 som Joseph Louis Barrow. Skrönan har det till att när han skulle skriva under ett matchkontrakt var hans handstil så barnslig och bokstäverna så ...

Av: Gregor Flakierski | Övriga porträtt | 13 Maj, 2014

Augustinus och Sanningen

Filosofen och kyrkofadern Augustinus skriver i Bekännelser från 300-talet om ett begär efter smärta, som han får utlopp för på teatern. Men det är en smärta som bara får finnas ...

Av: Hedvig Ljungar | Gästkrönikör | 10 april, 2014

August och lasterna

Den pietistiska tron, en from riktning inom kristen religion, präglade August Strindbergs uppväxt. Modern Nora, som dog i lungsot när August var tretton, bad till Gud och sökte tröst hos ...

Av: Stefan Whilde | Essäer om litteratur & böcker | 04 juni, 2011

Eleonora Bru · Dikter

Bild: Hebriana AlainentaloOm det inte var för ditt ansikte som vänder sig om hela tiden blir denna rörelse en gåta som smugit sig igenom två hundra år, för att passera ...

Av: Eleonora Bru | Utopiska geografier | 16 oktober, 2008

nya dikter av Carsten Palmer Schale

Carsten Palmer Schale som poet inför det nya året

Av: Carsten Palmer Schale | Utopiska geografier | 11 januari, 2017

Tidiga Petrarcaspår i nordisk litteratur

The importance of Petrarch’s (1304-74) poetry has been immense. Lars Burman 1993 Icke sedan 600-året för Francesco Petrarcas födelse har den italienske poeten, filosofen og lärofadern fått så mycken uppmärksamhet i Norden ...

Av: Søren Sørensen | Litteraturens porträtt | 04 februari, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts