Tomten är vaken. Foto Belinda Graham.

Öppet brev till Regeringskansliet om "Free Fall"

I samband med Finlands 100-årsjubileum överräckte statsminister Stefan Löfven en gåva, skulpturen Free Fall, till Finland. I sitt tal framhöll Stefan Löfven:

Av: Språkförsvarets styrelse | 25 november, 2017
Gästkrönikör

Uppror och klassikerstatus – Ett tärningskast kan aldrig upphäva slumpen

Un coup de dés jamais n’abolira le hazard (Stéphane Mallarmé)Gud existerar inte längre som en allsmäktig kraft. Universum är ett kaos frambringat av slumpen och livet har ingen nåbar mening ...

Av: Pernilla Andersson | 12 juli, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Dr Krabba 9

Janne Karlsson, född 1973 och bosatt i Linköping med mina två söner. Har arbetat inom vården i 20 år, men sade upp mig 2010 för att satsa helhjärtat på tecknandet. Då ...

Av: Janne Karlsson | 02 december, 2011
Kulturen strippar

En tysk MED humor och massor av god karma

”Dagen då jag dog var inte speciellt kul. Det berodde inte enbart på min död. Närmare bestämt lyckades den episoden bara med nöd och näppe klämma sig in som nummer ...

Av: Belinda Graham | 14 november, 2013
Övriga porträtt

Jag lever hellre med tre kvinnor



Stefan WhildeJag har mött en och annan kvinna i mitt liv. Mor svepte in mig i flera lager nankin och födde upp mig på bröstmjölk och sagostunder. Hon var den första. Selma Lagerlöf lät mig resa med den stora fågeln och Astrid Lindgren öppnade porten in till Nangijala. Via män som Boris Vian, Ezra Pound och Ernest Hemingway växte jag upp och lärde mig konsten att linda in mig i kvinnohår.

Jag mötte dem nere i källaren bland uppbrutna skyddsrum, i Söderkullaskolans rökruta, på vernissager, rockkonserter, teatrar, caféer, promenadstråk, bibliotek, nudiststränder och inte minst i kön på Konsum. De öppnade och släppte in mig.

En kvinna klättrade upp för Olympos, ställde sig med armarna sträckta mot himlen och ropade kapitel ur Nikos Kazantzakis Spela för mig, Zorba. Orden föll över Aten, Patras och Heraklion, ut över vattnet och ner som regn över Euboia. I ett tidigare liv hade hon rest med Christofer Columbus till Hispaniola. Hon begrät den spanska kolonisationens utrotande av tainoindianerna och hur svarta slavar fraktats till Haiti. Men hon var stolt också, för hon hade fått uppleva samizdat i Sovjetunionen. ”Jag smugglade Boris Pasternaks manuskript till Italien och räddade Doktor Zjivago undan kommunismen!”

En annan kvinna berättade om hur hon crawlade genom Svarta havet, klättrade över Kaukasus mäktiga skogsberg och kastade sig ner i Kaspiska havet för att svårt medtagen men barnsligt lycklig simma ryggsim i Volga, tänkandes på sin hemlige älskare; den franske konstnären Claude Monet.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jean-Baptiste Lully komponerade operor till text av Molière. Det var på 1660-talet och en kvinna som jag mötte i Frankrike och som talade katalanska baklänges svor vid Bibeln att hon levt även då och fött Lully en bastard. Hon var en hund vid Adolf Hitlers fot och hörde hans tal om Lebensraum och den ariska rasens överlägsenhet. När han satte Weimarförfattningen ur spel och förbjöd alla partier utom det nazistiska hade hon velat bita honom i smalbenet, men fruktade för sitt liv och retirerade likt en ryggradslös byracka. Sedan hade hon vandrat mellan två liv på vägbron över Johorsundet från Singapore till fastlandet Malaysia. Hon hade lärt sig chöömij i Mongoliets huvudstad Ulan Bator och när jag bad henne berätta mer sa hon:

”Det är ett slags strupsång. Du sjunger högt och lågt samtidigt.”

Det lät vederhäftigt. Hela hon var vederhäftig så att det förslog, till och med som älskarinna vilket tråkade ut mig om jag ska vara helt ärlig. Jag reste vidare, till Calcutta, där jag lyssnade på ett föredrag som författarinnan Arundhati Roy höll om Narmadafloden. Under föredragets gång mötte jag en japanska. Vi strövade längs fattigdomens alléer och diskuterade shintoismen och konsten att servera sushi. Med buss tog vi oss till Bombay, Madras och New Dehli. När hon började rabbla folkslag från Nepal visste jag att jag måste gifta mig med henne.

Hemma i Sverige besökte vi biografer och såg filmer av Akira Kurosawa, Yasujiro Ozu och Kenji Mizoguchi så att hon skulle känna sig välkommen. Jag erkände för henne att tvåsamheten är en vacker dröm som ibland kan vara svår att överleva och då sa hon:

”Ho Chi Minh grundade Indokinas kommunistparti.”

Det var en obegriplig kommentar, men jag förstod att hon ville visa mig sin oro genom saklig, akademisk kunskap, så jag förklarade att allt förbjudet måste tillåtas:

”Vi skulle kunna leka att människor själva får bestämma över och ta ansvar för sina liv. Homosexuella adopterar fritt, månggifte är socialt accepterat för män och kvinnor precis som singelliv, partnerbyten och traditionell tvåsamhet, välj själv efter eget huvud! Det är hög tid att levitera. Vill du inte se vad som finns bortom skygglapparna, älskade nû?”

Men hon gav sig av till Vietnam för att översätta Bao Ninh, Duong Thu Huong och Pham Thi Hoai. Själv flydde jag landet illa kvickt, köpte mig en vingård någonstans i Toscana, levde gott på royaltys och avlade ett heligt löfte om celibat. 

Stefan Whilde

Ur arkivet

view_module reorder

Emmakrönika IX Nu måste han ändå vara respektfullt tyst och stilfullare

Illustration: Guido ZeccolaLyxpoeten har (äntligent) slutat skriva underdåniga allehanda dekorerade lyxkärleksbrev yttringars till Emma, enär hon senast var rasande som en spindel och slängde luren i örat på honom lyx ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 06 januari, 2009

Möten med diktare

Moa Martinson skrev en gång en bok som hon kallade Jag möter en diktare vars titel förleder en att tro att det rör sig om en redogörelse för alla kolleger ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 17 maj, 2012

Keepalive (2015), skulptur av Aram Bartholl

Den trådlösa konsten

I fotografiets barndom, när tekniken ännu inte var fulländad, uppstod ibland tekniska fel på kameror och film som gjorde att när filmen framkallades i mörkrummen så upptäckte fotografen att det ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 03 september, 2016

Frågor som för evigt kommer att slå följe med mig genom livet

Alla dessa kvällar som jag låg där på mage under täcket i den bruna manchestersoffan, mina vader och fötter vilande i hans knä. Pappa i sin svarta träningsoverall med gula ...

Av: Jenny Markström | Gästkrönikör | 16 december, 2013

Giotto di Bondone. Jesus död

Johannes evangelium 19:17-37

Den svarta färgen är tydlig. Det finns ingen återvändo.

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 03 april, 2015

Filmkrönika: Från ”Twilight” till ”The Host” – numera vill vi bli vän med…

I tidiga vampyrfilmer spetsas vampyrer på pålar av rättrådiga människor, eller bränns av solljuset, i sci-fi filmer klubbas utomjordingar ner, eller skjuts, eller förgås när de kommer i kontakt med ...

Av: Belinda Graham | Gästkrönikör | 09 september, 2013

Tre sorters ondska

Bakom all skönhet ligger något omänskligt: kullarna, den ljuva himlen, trädens konturer, allt förlorar den illusoriska mening som vi tilldelade den. Hädanefter är de oss mer fjärran än ett förlorat ...

Av: Hugo Kuhlin | Essäer om litteratur & böcker | 04 juni, 2017

Ska gatumusikanterna utvisas från Göteborg?

Ur Sveriges framsida hörs nu en bräcklig klagosång. Den ljuder från Gator och torg med en styrka som få tycks förstå. Tvåtusennio är det år då De folkvalda politikerna i ...

Av: Fredrik Rubin | Gästkrönikör | 05 juli, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.