Hårda klappar i år! - Årets bästa böcker

Granen är grön, glöggen är spetsad så att far vinglar där bakom bomullsskägget och har svårt att läsa lapparna på julklapparna. Grisen är död och dess feta rumpa är både ...

Av: Crister Enander | 18 december, 2007
Essäer om litteratur & böcker

Vladimir Oravsky av Elena Piligrim

Tankar för dagen

I dag den 6 juli för exakt 600 år sedan, det vill säga år 1415, brändes Jan Hus levade på bål. Hans sista ord var ”O, sancta simplicitas”, ”O, heliga ...

Av: Vladimir Oravsky | 06 juli, 2015
Gästkrönikör

Jorden - vår himmel

I min bok Humanist bland naturvetare har jag (s 169-194) introducerat en tidigare bok av David Abram: The Spell of the Sensuous från 1996. Nu föreligger en ännu större och ...

Av: Erland Lagerroth | 07 juni, 2012
Litteraturens porträtt

Stillbild ur filmen Meningen med livet (1983) av Monty Python

Såsfläckar på duken - frosseri på film och i konst

“And finally, monsieur, a wafer-thin mint.” Efter mycket trugande tar den extremt tjocka och proppmätta Mr. Creosote emot den tunna chokladbiten, men det blir droppen som får bägaren att rinna ...

Av: Mathias Jansson | 08 december, 2016
Essäer om konst

Anteckningar från svunnen sommar



Stefan WhildeHär går man annars mest omkring och ser ut ungefär hur fan man vill, gärna i samma kläder som i går. En och annan fiskmås blänger kanske, om man tar sig ner mot havet.

Rycktes tillbaka av mobiltelefonen. En nära vän. ”Jag stannar här”, sa jag. ”Okej”, sa hon. ”Jag vägrar”, sa jag. ”Okej”, sa hon. ”Jag kommer aldrig tillbaka”, sa jag. ”Okej”, sa hon. ”Jag har fått smak på lantlivet igen. Jag säger upp alla kontrakt. Jag river deklarationsblanketten, jag omkullkastar pulpeterna, jag går i pension!” sa jag. Okej”, sa hon. ”Jag vet, jag är helt omöjlig. Förlåt”, sa jag. ”Okej”, sa hon.

Försöker bistå en rundmagad humla som förirrat sig in på altanen, men den är sur och besvärlig och trilskas. Jag vill gärna säga åt den att ta det lugnt, kliv upp på den här handen utan krumsprång så fixar vi saken, men den har av någon obskyr anledning fått för sig att det är mycket bättre och betydligt mer framgångsrikt att stånga huvudet mot fönsterrutan. Råkade f ö se mig själv i en spegel tidigare i dag. Det var en vacker syn. Nu har humlan somnat på fönsterbläcket. Jag låter den ta igen sig en stund, sedan gör vi ett nytt försök.

Ställde mig i vägrenen och pratade med en ungtall. Men det var en svårpratad jävel. Sedan började grannarna 70 meter bort såga träd som blåst omkull under vinterstormarna. Det blev ett fasligt oväsen och ändå använder de handsåg. Begriper inte hur jag någonsin ska kunna återvända till storstaden, civilisationen, det konforma. I nuläget räcker det att jag ser en bil på avstånd för att jag ska rota fram både tillhyggen och bastanta svordomar.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Skymningen tar vid. Hon faller oförlåtligt över dagen. Hon säger: ”Sa du något?” Och man backar och svarar: ”Nej , för fan, jag sa inget.” Och skymningen skrattar. Och man håller om henne, rädd för att förlora sig själv.

Äter fet köttgryta med fingrarna. Det kallas bordsskick, brukar jag säga till junior. Elva timmar sedan jag såg en levande människa. Lyssnar på irländsk folkmusik. Vildkatterna och rådjuren kan inte vara still. Det spritter i benen på dem. Det är fest. Skogen susar, havet ryter. Jag tänker på alla kvinnor som slagit an en ton i mig. Nu ligger solen och lockar alldeles över den högsta tallen.

Skogen överväldigar mig, havet dundrar, ängarna kallar hem barnen. Laxkotletter svepta i bladspenat i ugnen. Tänker på kvinnor som tagit mig till sitt hjärta genom åren, all denna lyx, kärlek som jag har upplevt, så bortskämd jag är, så omhuldad, av människor, kvinnor, som slagit an en ton i mig. Nu ligger solen och lockar alldeles över den högsta tallen. Nu rappar hackspetten en virvel mot den sista björken.

Sätter mig i trädgården och knäcker en kall öl. Så gott som molnfritt här på Österlen. Jo, förresten, ett par kilometer söderut ligger den exotiska fiskebyn Kåseberga. För si sådär tolv år sedan friade jag till en kvinna ute på piren där. Det var i mars och det blåste som fan. Vi bodde på ett slags mystiskt motell som serverade haj och bjöd på champagne. När natten kom gick vi upp till Ale stenar och låg med varandra under stjärnorna. Vi gifte oss aldrig, men skrattade och älskade mycket.

Tonfiskgryta med oförskämt mycket oliver och fetaost. Ute på oklippt gräs. Har inga pengar med mig. Det går inga bussar härifrån. Jag har inget körkort. Såg ett rådjur över diket för en stund sedan. En bil passerade på avstånd, men det var nog mer än en timme sedan (har ingen klocka). Ingen teve, inga tidningar. Ingenting, inga grannar. Bara jag.

Nu slår det om. Nu drar vindarna in. Det är kolsvart utanför verandan. Jag var i trädgården och rökte en cigarett. Molnen hopade sig. Tallarna, som stått här i flera hundra år, började krokna. Det viskar i skogen. Det river och sliter. Man hör hur havet reser ragg över landsvägen. Jag gillar det. Kom igen, ge mig mer. Blås ner taket, slå ut väggarna.

Juli drar sin sista suck med augusti skälmskt viskande om hörnet. Regnet faller och fönstren står vidöppna.

Kvällspromenad. Mellan träden leker hästar, katter och kråkor. Skymningen tänder det sista ljuset som en fyr. Luften är så klar och ren att man skulle kunna tappa den på flaska och sälja som livselixir. Detsamma gäller tystnaden när all lek stannar upp för ett ögonblick. Till och med syrsorna i det höga, vilda gräset håller andan.

 

Stefan Whilde

Ur arkivet

view_module reorder
Strindberg på Rådmansgatan. Bild: Vattkoppa/Wiki

För att finna frid och ro

Hans-Evert Renérius skriver om Strindbergs liv med utgångspunkt i Göran Söderströms berömda biografi.

Av: Hans-Evert Renérius | Litteraturens porträtt | 15 april, 2015

Vladimir Oravsky av Elena Piligrim

Tankar i Nationaldagens anda

En hjälm med två törnliknande djävulshorn är ursprungssvenskens nationalhuvudbonad. Det vore att blunda för verklighetens behovskrav, om man inte utnämnde samtal om väderförhållanden till Sveriges nationalsamtalsämne.

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 06 juni, 2015

Steve Reich och rätten att tolka samtiden

Nyligen gav Steve Reich ut sin betraktelse över 11 september-attentatet. Redan före skivan kom ut omgärdades den av kontroverser, inte minst på grund av omslaget. Masatomo Kuriyas foto från ögonblicket ...

Av: Peter Sjöblom | Musikens porträtt | 21 oktober, 2011

Ivo Holmkvists far i ett foto taget av författarens mor

Jubel och skepsis – några anteckningar till tre fotografier

Tyskland förklarade Ryssland krig den första augusti 1914 och införde samma dag allmän mobilisering. Två dagar senare följde man upp med att samman med Österrike-Ungern också gå i krig mot ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om samhället | 26 mars, 2015

Joseph Conrad

Joseph Conrad som människa och författare

Nämns Joseph Conrad i Sverige idag? Möjligen pliktskyldigast i grundskolan eller på gymnasiet (jag vet inte). Då dock troligen som författare av sjöäventyr eller som författaren till Mörkrets hjärta (som ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om litteratur & böcker | 14 oktober, 2017

Med pagoder avses både tempel och stupor

Den burmanska Pagankulturen och kungariket .

Sydostasiens fastland var uppdelat i stamområden och mindre furstendömen som ständigt förde fälttåg mot de kringliggande grannområdena. Redan under 800-talet invandrade burmaner norrifrån och gjorde Pagan till en huvudstad, som ...

Av: Tarja Salmi-Jacobson. Text och bild | Essäer om religionen | 18 april, 2015

Serpent’s feet are the motion – Gnosis och gnosticism hos Current 93

När de koptiskspråkiga texterna från Nag Hammadi i Egypten upptäcktes 1945 trodde man nog inte att ett resultat av detta skulle bli påverkan på den moderna musikform som kallas Neofolk ...

Av: Ola Wikander | Essäer om religionen | 16 januari, 2012

Skulle Stålmannen vinna över Übermensch?

Rädslan som finns för en ondskefull Stålmannen påminner om rädslan för en hemsk version av Nietzsches Übermensch. Idén om en fascistisk ledare (General Zod i Superman-världen), "övermänniskan" med oändlig makt ...

Av: Mats Hansson | Essäer | 26 oktober, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.