Erik Lindegren

Som bilder över kanalens djup, regntunga skyar med rök från stressad kontinent. En dag då vi stod väntande, på öde strand med ögon fästade mot evighet, som vid Shelleys hav en gång då tidens frusna jag blev skuggornas ...

Av: Hans-Evert Renérius | 30 augusti, 2010
Utopiska geografier

En fåfängans marknad, ändå nödvändig

En fåfängans marknad, ändå nödvändig Tidningen Kulturens Guido Zeccola besöker oskuldsfullt Göteborgs bokmässa, diskuterar italienska kungahus med en Bernadotte och lyssnar till Edenborgs obscena predikningar. Jag hade aldrig varit på bokmässan ...

Av: Tidningen Kulturen | 28 september, 2006
Kulturreportage

Varför ”dissipativa strukturer”?

När Prigogine som den förste fick grepp om de system med återkoppling, som konstituerar vår värld, kallade han dem ”dissipativa strukturer”. Efter honom har man sedan mestadels kallat dem ”självorganiserande ...

Av: Erland Lagerroth | 24 november, 2014
Agora - filosofiska essäer

Att dela sitt liv med sig själv

I början av året bestämde jag mig för att läsa om en roman: Fredag eller den andra ön. Jag hittade boken av en slump i en andrahandsbutik och insåg att ...

Av: Daniel Svederud | 15 Maj, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Anteckningar från svunnen sommar



Stefan WhildeHär går man annars mest omkring och ser ut ungefär hur fan man vill, gärna i samma kläder som i går. En och annan fiskmås blänger kanske, om man tar sig ner mot havet.

Rycktes tillbaka av mobiltelefonen. En nära vän. ”Jag stannar här”, sa jag. ”Okej”, sa hon. ”Jag vägrar”, sa jag. ”Okej”, sa hon. ”Jag kommer aldrig tillbaka”, sa jag. ”Okej”, sa hon. ”Jag har fått smak på lantlivet igen. Jag säger upp alla kontrakt. Jag river deklarationsblanketten, jag omkullkastar pulpeterna, jag går i pension!” sa jag. Okej”, sa hon. ”Jag vet, jag är helt omöjlig. Förlåt”, sa jag. ”Okej”, sa hon.

Försöker bistå en rundmagad humla som förirrat sig in på altanen, men den är sur och besvärlig och trilskas. Jag vill gärna säga åt den att ta det lugnt, kliv upp på den här handen utan krumsprång så fixar vi saken, men den har av någon obskyr anledning fått för sig att det är mycket bättre och betydligt mer framgångsrikt att stånga huvudet mot fönsterrutan. Råkade f ö se mig själv i en spegel tidigare i dag. Det var en vacker syn. Nu har humlan somnat på fönsterbläcket. Jag låter den ta igen sig en stund, sedan gör vi ett nytt försök.

Ställde mig i vägrenen och pratade med en ungtall. Men det var en svårpratad jävel. Sedan började grannarna 70 meter bort såga träd som blåst omkull under vinterstormarna. Det blev ett fasligt oväsen och ändå använder de handsåg. Begriper inte hur jag någonsin ska kunna återvända till storstaden, civilisationen, det konforma. I nuläget räcker det att jag ser en bil på avstånd för att jag ska rota fram både tillhyggen och bastanta svordomar.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Skymningen tar vid. Hon faller oförlåtligt över dagen. Hon säger: ”Sa du något?” Och man backar och svarar: ”Nej , för fan, jag sa inget.” Och skymningen skrattar. Och man håller om henne, rädd för att förlora sig själv.

Äter fet köttgryta med fingrarna. Det kallas bordsskick, brukar jag säga till junior. Elva timmar sedan jag såg en levande människa. Lyssnar på irländsk folkmusik. Vildkatterna och rådjuren kan inte vara still. Det spritter i benen på dem. Det är fest. Skogen susar, havet ryter. Jag tänker på alla kvinnor som slagit an en ton i mig. Nu ligger solen och lockar alldeles över den högsta tallen.

Skogen överväldigar mig, havet dundrar, ängarna kallar hem barnen. Laxkotletter svepta i bladspenat i ugnen. Tänker på kvinnor som tagit mig till sitt hjärta genom åren, all denna lyx, kärlek som jag har upplevt, så bortskämd jag är, så omhuldad, av människor, kvinnor, som slagit an en ton i mig. Nu ligger solen och lockar alldeles över den högsta tallen. Nu rappar hackspetten en virvel mot den sista björken.

Sätter mig i trädgården och knäcker en kall öl. Så gott som molnfritt här på Österlen. Jo, förresten, ett par kilometer söderut ligger den exotiska fiskebyn Kåseberga. För si sådär tolv år sedan friade jag till en kvinna ute på piren där. Det var i mars och det blåste som fan. Vi bodde på ett slags mystiskt motell som serverade haj och bjöd på champagne. När natten kom gick vi upp till Ale stenar och låg med varandra under stjärnorna. Vi gifte oss aldrig, men skrattade och älskade mycket.

Tonfiskgryta med oförskämt mycket oliver och fetaost. Ute på oklippt gräs. Har inga pengar med mig. Det går inga bussar härifrån. Jag har inget körkort. Såg ett rådjur över diket för en stund sedan. En bil passerade på avstånd, men det var nog mer än en timme sedan (har ingen klocka). Ingen teve, inga tidningar. Ingenting, inga grannar. Bara jag.

Nu slår det om. Nu drar vindarna in. Det är kolsvart utanför verandan. Jag var i trädgården och rökte en cigarett. Molnen hopade sig. Tallarna, som stått här i flera hundra år, började krokna. Det viskar i skogen. Det river och sliter. Man hör hur havet reser ragg över landsvägen. Jag gillar det. Kom igen, ge mig mer. Blås ner taket, slå ut väggarna.

Juli drar sin sista suck med augusti skälmskt viskande om hörnet. Regnet faller och fönstren står vidöppna.

Kvällspromenad. Mellan träden leker hästar, katter och kråkor. Skymningen tänder det sista ljuset som en fyr. Luften är så klar och ren att man skulle kunna tappa den på flaska och sälja som livselixir. Detsamma gäller tystnaden när all lek stannar upp för ett ögonblick. Till och med syrsorna i det höga, vilda gräset håller andan.

 

Stefan Whilde

Ur arkivet

view_module reorder
Den orientaliska dansen  i Kyss henne

Kulturfarans förvandling till äkta svensk kulturskatt

Sommar och sol och friluftsteater som folknöje. Folkkära skådespelare (kända från fina teatrar och populära filmer) uppträder under sommaren bland träd och buskar, i parker, i slottsträdgårdar eller vid ...

Av: Belinda Graham | Essäer om film | 29 augusti, 2016

Freke Räihä

En dikt till den döde gubbpoeten

Det är något symptomatiskt med att en av Sveriges främsta uttolkare av svenskhet är invandrare. Jag kommer inte undan det. Och likaså hur diktaren gick i exil från nationen för ...

Av: Freke Räihä | Utopiska geografier | 13 februari, 2015

Christina Sassner – Prolog till ( stämningen tassande toffelburen )

Det här är prologen till novellsamlingen [ stämningen tassande toffelburen ] med lyriskt laddade surrealistiskt socialrealistiska noveller utan kommatecken med feministiska förtecken. Jag skriver och läser och lär ut. Jag skriver ...

Av: Christina Sassner | Utopiska geografier | 04 juni, 2012

Duccio di Buoninsegna Den sista måltiden

Det nya förbundet

”När de hade sjungit lovsången gick de ut till Olivberget!”

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 02 april, 2015

Bortglömd diktare jubilerar

Det jubileum som tilldrar sig den kulturintresserade publikens huvudintresse detta år, måste utan vidare vara Richard Wagner-jubileet. Mer i skymundan kan man notera 200-årsminnet av det tyska befrielsekrigets store skald ...

Av: Simon O. Pettersson | Litteraturens porträtt | 17 december, 2013

Frilans – en livsstil i utdöende? Nedslag i Allan Löthmans bildvärld

1976 var ju faktiskt frågan om Väst eller Öst först skulle ösa iväg sina kärnvapenmissiler och de överlevande vakna upp i totalt mörker under stoftmolnen, i en nukleär vinter som ...

Av: Tomas Löthman | Essäer om litteratur & böcker | 19 februari, 2012

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen Del 16

Ännu kortare berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen.

Av: Ulf Stenberg | Stefan Whilde | 24 juli, 2017

Liv Strömquist och äktenskapets baksida

Porträttet ingår i Christer Järeslätts projekt REFRICATER. Hela porträttserien visas på Hotel Tylösand 27 juni - 31 augusti. Liv Strömquist är en av senare års mest omskrivna serietecknare. Hennes rättframma ...

Av: Jimmy Wallin | Litteraturens porträtt | 30 juni, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.