Musik som minnesmärken

Om relationella ramverk, bilder av identitet, igenkännandets betydelse och tixotropiska förbindelser i konsten via den norske tonsättaren Lars Petter Hagen och hans tankedialog med den franske installationskonstnären Christian Boltanski ”På mange ...

Av: Stefan Thorsson | 09 mars, 2013
Essäer om musik

Illustration: Hebriana Alainentalo

Fantasi och mening

Kärleken har behov av verklighet.

Av: Tidningen Kulturen | 15 september, 2015
Melker Garay : Reflektioner

John Updike, rovdjursinstinkten och förloraren

Villa ligger invid villa. Likt rader av fyrkantiga lådor fyllda av välordnat och välartat medelklassliv i ändlösa rader. De välklippta gräsmattorna. De välkammade barnen. De skinande leendena. Männen som firar ...

Av: Crister Enander | 17 februari, 2009
Litteraturens porträtt

Bernadette och miraklet i Lourdes

Helgon finns i de flesta religioner och intresset för helgon har varit utbrett i alla tider. Inom olika kulturer har män och kvinnor betraktats som särskilt heliga och vördnadsvärda på ...

Av: Lena Månsson | 25 maj, 2014
Essäer om religionen

Tal till nationen



Stefan WhildeLandsmän!

Låt er inte luras av marknadsräntorna, budgetpropositionerna och de vinklade nyhetssändningarna. Det finns något annat bakom detta töcken av siffror, statistik och fjärran blodbad. Det finns nudistläger, mörk rom och pur kärlek!

Jag älskade med en kvinna på en strand utanför Ystad när en yngling plötsligt kom förbi. Nyfiken i en strut som han var stannade han till och började titta på. Jag reagerade med att först bli ängslig, sedan topp tunnor rasande.

”Ge dig iväg!” skulle jag ha skrikit om jag inte varit så svensk och lärt mig det mesta om att svälja och knipa käft. Kvinnan som jag hade under mig skrattade hjärtligt. Hon hade hela världen i sina vener och var friare än den europeiska storken eller kappgamen däruppe i den troposfäriska zonen. När jag försynt och någorlunda kontrollerat viftat bort inkräktaren som vore han en mygga, slappnade jag av och stämde in i skrattet. Jag skrattade tills halva stranden glodde och det var så skönt. Att få störa rytmen, bryta tystnaden, vara galningen som dyker upp på varje strand, varje vernissage, varje nyårsfest. Jag blev alldeles rusig och kastade mig ut i havet likt en annan Errol Flynn.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Kan inte, får inte, måste. Tre honnörsord i vår kultur, tre själsdödare, tre drejskivor på vilka vi formas som lerklumpar tills vi passar in i samlingen. Robin Williams viskade carpe diemi Döda Poeters Sällskapför länge sedan och uttrycket kom på modet, men nya filmer produceras i en strid ström och visdom blir till skällsord eller faller i glömska. Våra daghem är proppfulla med barn som gråter sig hesa efter uppmärksamhet, sjukhusen svämmar över av gamlingar som lärt sig att ålderdom är detsamma som förtvinande och däremellan jäktar vi, målinriktade, karriärkåta och pillerberoende. Vi är bilar på en motorväg och i vägrenen står chockade kor och skakar sina huvuden. Till och med korna verkar klokare än vi. De strövar fälten, tuggar sitt gräs, viftar med svansen efter flugor och befruktar varandra i stillsamt mak.

Glöm inte att teves nyhetssändningar visar mindre än 0,0000001 procent av dagens nyheter, varav 90 procent av det de visar är laddat med våld, elände och misär vilket inte på långa vägar speglar stämningarna i världen generellt även om vi lär oss att tro det värsta där vi sitter nedsjunkna i våra trygga soffor. Våldet som rullas är dessutom politiskt, kulturellt och socialt vinklat vilket i sin tur innebär att bilden som målas upp är högst subjektiv och aldrig sann i en vidare bemärkelse. Och en annan sak: Varför sker inga katastrofer på helgerna? Varför startas inga krig på en söndag?

Istället för att sitta halvt paralyserade framför dumburken borde vi kanske ge oss ut i den verkliga verkligheten och känna av strömningarna, tala med människor, iscensätta möten, lära oss något om det riktiga livet.

Angående den ekonomiska koncentrationen i väst (fixeringen vid aktier, kurser, skinnsoffor, elektriska tandborstar, mobiltelefoner och högteknologiska leksaker) så tycks den ha förlamat vårt andliga, kulturella och sociala medvetande. Om man ställer sig vid sidan av cirkusen i en sekund blir man smärtsamt påmind om att mammons giftläcka ”befriar oss” från oss själva och leder oss bort från allt det som egentligen är av värde. Och visst är det beklagligt när det finns så många vackra isvakar att dyka ner i, så många kvinnor och män att förälska sig i, så många barn att lägga tid och kärlek på, så många böcker att förföras av, så mycket skog och ängsmark att vandra, så goda korvgrytor med whiskysås att dricka spanskt öl till.

Så medborgare! Förpassa teven till garderoben och slå vattnet ur öronen. De säljer bräserade tjurtestiklar och solmogna tomater på marknaden i Florens, i Egypten reser sig pyramiderna ända upp till himlen och på ängarna utanför Ystad springer vildhästarna så att den feta jordmyllan yr över vallmo och snödroppe. Antikvariaten i Malmö och Lund sprängs snart av det stinna bokhavet i hyllorna. Victor Hugo, Charlotte Brontë, James Fennimore Cooper, Benito Pérez Galdós, Henrik Ibsen, Iván Turgénev. Vi behöver ta oss dit och handla. Vi behöver vinterbada om natten så att vi glömmer varken månens ansikte eller det härliga ruset när iskallt vatten slår över oskyddad hud. Vi behöver söka upp skogsgläntorna, sätta oss på ett nedfallet träd och lyssna på tystnaden som tagits ifrån oss.

Stefan Whilde

Ur arkivet

view_module reorder
Tomas Tranströmer. Foto: Caj Westerberg

Postum lektion i konsten att arbeta med språket

Torsten Rönnerstrand om Tomas Tranströmers ”I arbetets utkanter”.

Av: Torsten Rönnerstrand | Essäer om litteratur & böcker | 30 december, 2017

Michel Houellebecq. Foto Phillippe Matsas

Vem lever lycklig i en tid som vår?

För några år sedan kunde man i den franska veckotidskriften Le nouvel Observateur läsa om den då senast inträffade politiska skandalen, när den åldrade ägarinnan till det stora parfymimperiet L’Oréal ...

Av: Claes-Magnus Hugoh | Essäer om litteratur & böcker | 09 februari, 2016

Våldet i fantasylitteraturen

Steven Ekholm synar våldet i några fantasyromaner från Sagan om ringen till Harry Potter. Om man skulle göra en hastig översyn av ungdomars läsning idag så är nog fantasylitteraturen den genre ...

Av: Steven Ekholm | Essäer om litteratur & böcker | 01 april, 2011

En strålande jul i Sverige Upplevd av Angelo Tajani

“Jul, jul, strålande jul...” - det tog flera år innan jag förstod dessa ords verkliga innebörd. Den svenska julen är verkligen enastående och dess fantastiska stämning borde spridas ut i världen. Det ...

Av: Angelo Tajani | Kulturreportage | 24 december, 2012

Goethe Farbkreis

Kungen av Kalifornien

Romanen är en parasitär form, en hybridexistens som Frankensteins monster, skriver Kristoffer Leandoer. Visst har den lånat ihop till sin form och gestalt av saga, fabel och skröna, men memoaren ...

Av: Kristoffer Leandoer | Essäer om litteratur & böcker | 23 september, 2017

Ingen elektronisk växtvärk i underjorden. Om Art’s Birthday

Många bitar faller på plats under den vecka i Stockholm då maskinisterna i Kraftwerk gör fyra fullsatta konserter på Cirkus och dessutom visar sin 3-D-installation 1 2 3 4 5 ...

Av: Curt Lundberg | Essäer om musik | 29 januari, 2014

Börft Records - kulturbärare i periferin

Ungefär samtidigt som syntpopen, emblematiskt representerad av Human Leagues platta ”Dare” och Depeche Modes debut, slog sina kommersiella lovar kring den skivköpande publiken, utvecklades en mindre för allmänheten mindre iögonenfallande ...

Av: Peter Sjöblom | Essäer om musik | 23 september, 2013

Hugo Ball

   Hugo Ball

Av: Stefan Hammarén | Essäer om litteratur & böcker | 12 oktober, 2006

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.